sydney baby!
Da har jag natt min nast sista destination innan thailand, namligen sydney!
Det kanns valdigt bra att vara har, lite jobbigt egentligen att jag ska ivag en trip till melbourne fram och tillbaka, men forhoppningsvis blir det vart det!
Efter byron akte vi ju till ett surfstalle nagra timmar soderut och fick en gratis surflektion. Oh, som jag alskar att surfa! Jag har ju bara gjort det en gang forut, dock med en superproffsig privatlarare, men i iskallt san franciscovatten som fick fingrar och tar att domna bort pa en minut. Det har var annorlunda, vi hade inte de basta vagorna, men det var soligt och fint och man kunde surfa i bara badklader utan vatdrakt.
Efter att jag avslojat att jag surfat forut, i kalifornien, utnamdes jag till gruppens veteran och fick komma fram och visa infor alla hur man lagger sig pa braden och hur man staller sig upp. Herregud, efter EN gang liksom?
Men jag maste saga att det kandes sjukt bra nar vi efter lite uppvarmning pa stranden hoppade i vattnet och jag stod upp pa forsta vagen och surfade hela vagen in till stranden. Dar fick sjalvfortroendet sig en riktig boost! Nagra av oss hade bestallt fotopaket sa det stod en kvinna pa stranden och fotade over 500 bilder som senare pa dagen visades pa storbildskarm infor alla. Och de dryga tva timmarna resulterade i en massa coola bilder dar jag star upp pa de allra flesta. Tyvarr ser mitt ansikte inte lika sofistikerat ut som kroppen, jag ser djupt koncentrerad ut och gor en massa mindre charmiga grimaser, men men, det ska ju synas hur svart det faktiskt ar sta pa den dar jakla bradan och fanga vagen i precis ratt sekund!
Efter surfingen akte vi vidare till coffs harbour, en liten hamnstad som egentligen inte hade mycket att bjuda pa. Dagen efter tog vi bussen i ottan mot sydney och hit kom vi fram runt 4 pa eftermiddagen.
Hostellet som jag bokat ar helt underbart! Nio vaningar med pool och bastu pa takterassen, tv-rum och lounger med soffor pa varje vaningsplan, rena frascha rum och perfekta duschar, stora lyxiga kok med tillhorande matsal med sma bas, sadar som pa kinarestaurang. Det finns internetavdelning och bokavdelning dar jag snappade upp en bok pa svenska som jag sen satt djupt forsjunken i hela kvallen. Jag vill aldrig aka harifran, tur att jag ska tillbaka efter tre dagar i melbourne!
Imorse var jag ute och sprang en svang till hamnen och operahuset och en stor park med botaniska tradgardar, lite som golden gate park faktiskt. Det var helt underbart vader, sadar kyligt krispig luft, stralande sol, lov som blaste omkring, bussar och manniskor och liv pa gatorna. Oh detta storstadsliv, som jag alskar det!
Det kanns valdigt bra att vara har, lite jobbigt egentligen att jag ska ivag en trip till melbourne fram och tillbaka, men forhoppningsvis blir det vart det!
Efter byron akte vi ju till ett surfstalle nagra timmar soderut och fick en gratis surflektion. Oh, som jag alskar att surfa! Jag har ju bara gjort det en gang forut, dock med en superproffsig privatlarare, men i iskallt san franciscovatten som fick fingrar och tar att domna bort pa en minut. Det har var annorlunda, vi hade inte de basta vagorna, men det var soligt och fint och man kunde surfa i bara badklader utan vatdrakt.
Efter att jag avslojat att jag surfat forut, i kalifornien, utnamdes jag till gruppens veteran och fick komma fram och visa infor alla hur man lagger sig pa braden och hur man staller sig upp. Herregud, efter EN gang liksom?
Men jag maste saga att det kandes sjukt bra nar vi efter lite uppvarmning pa stranden hoppade i vattnet och jag stod upp pa forsta vagen och surfade hela vagen in till stranden. Dar fick sjalvfortroendet sig en riktig boost! Nagra av oss hade bestallt fotopaket sa det stod en kvinna pa stranden och fotade over 500 bilder som senare pa dagen visades pa storbildskarm infor alla. Och de dryga tva timmarna resulterade i en massa coola bilder dar jag star upp pa de allra flesta. Tyvarr ser mitt ansikte inte lika sofistikerat ut som kroppen, jag ser djupt koncentrerad ut och gor en massa mindre charmiga grimaser, men men, det ska ju synas hur svart det faktiskt ar sta pa den dar jakla bradan och fanga vagen i precis ratt sekund!
Efter surfingen akte vi vidare till coffs harbour, en liten hamnstad som egentligen inte hade mycket att bjuda pa. Dagen efter tog vi bussen i ottan mot sydney och hit kom vi fram runt 4 pa eftermiddagen.
Hostellet som jag bokat ar helt underbart! Nio vaningar med pool och bastu pa takterassen, tv-rum och lounger med soffor pa varje vaningsplan, rena frascha rum och perfekta duschar, stora lyxiga kok med tillhorande matsal med sma bas, sadar som pa kinarestaurang. Det finns internetavdelning och bokavdelning dar jag snappade upp en bok pa svenska som jag sen satt djupt forsjunken i hela kvallen. Jag vill aldrig aka harifran, tur att jag ska tillbaka efter tre dagar i melbourne!
Imorse var jag ute och sprang en svang till hamnen och operahuset och en stor park med botaniska tradgardar, lite som golden gate park faktiskt. Det var helt underbart vader, sadar kyligt krispig luft, stralande sol, lov som blaste omkring, bussar och manniskor och liv pa gatorna. Oh detta storstadsliv, som jag alskar det!
back in byron
Da har jag atervant till brottsplatsen dar jag knuffades ut ur ett flygplan.. namligen byron bay!
Tog bussen idag for nagra timmar sen fran surfers och har nyss checkat in pa mitt hostel som verkar hur fint som helst! En svensk och en norsk stod i receptionen sa det var kul att prata lite svenska igen!
Jag lamnade av vaskorna och gav mig ut pa jakt efter ett billigt internetcafe, precis nar jag kom ut pa huvudgatan sag jag en skylt pa en typ resebyra, dar det stod gratis internet for backpackers. Nar jag kom lite narmare stod det en tjej i min alder utanfor och gav bort armband som gav en gratis internet. Ja tack!
Hon fragade var jag kom ifran, och nar jag svarade sverige sa hon jag med! Sa da fick jag prata annu lite mer svenska!
Och som alla andra ganger jag sagt att jag ar fran sverige fick jag som svar "jag tankte val det!" Det har blonda haret avslojar mig tydligen ganska snabbt. Och det blir val inte battre av att det blivit bade langre och ljusare sen jag akte.
I surfers gick jag in i en skoaffar och det forsta det australiensiska bitradet sager ar "Hej, vart ar du ifran, sverige va?" Jag ba eeeh ja..? "Jag visste det, med ditt har och dina ogon."
Nu stannar jag till onsdag, sen ska jag lite langre soderut och surfa!
Tog bussen idag for nagra timmar sen fran surfers och har nyss checkat in pa mitt hostel som verkar hur fint som helst! En svensk och en norsk stod i receptionen sa det var kul att prata lite svenska igen!
Jag lamnade av vaskorna och gav mig ut pa jakt efter ett billigt internetcafe, precis nar jag kom ut pa huvudgatan sag jag en skylt pa en typ resebyra, dar det stod gratis internet for backpackers. Nar jag kom lite narmare stod det en tjej i min alder utanfor och gav bort armband som gav en gratis internet. Ja tack!
Hon fragade var jag kom ifran, och nar jag svarade sverige sa hon jag med! Sa da fick jag prata annu lite mer svenska!
Och som alla andra ganger jag sagt att jag ar fran sverige fick jag som svar "jag tankte val det!" Det har blonda haret avslojar mig tydligen ganska snabbt. Och det blir val inte battre av att det blivit bade langre och ljusare sen jag akte.
I surfers gick jag in i en skoaffar och det forsta det australiensiska bitradet sager ar "Hej, vart ar du ifran, sverige va?" Jag ba eeeh ja..? "Jag visste det, med ditt har och dina ogon."
Nu stannar jag till onsdag, sen ska jag lite langre soderut och surfa!
surfers paradise
Jahapp, da var man ute pa vagarna igen. Ensam.
Det kanns bade bra och daligt att lamna brisbane, daligt for att jag saklart kommer sakna dee och tryggheten det anda innebar att vara hemma hos en familj, bra for att resan tar sig framat och det borjar narma sig till att ses med lillis i thailand. DET ser jag verkligen fram emot!
Och ja, bra for att jag slutar lockas till allt detta smaatande som dee ju haller pa med, hon ar ju naturligt smal sa for henne gar det val an att snaska godis, choklad, glass och mcdonalds varje dag, men jag har ju inte begavats med riktigt dom generna. For att saga det milt, jag har gatt upp lite i vikt och jag kanner mig som en uppblast ballong.
Nu ar jag ensam igen och kan antligen aterga till min alskade diet och dagliga traning.
Jag har hittills varit ensam tva dagar och det kanns helt okej. Jag har insett att min fobi for att vara ensam egentligen grundar sig i sjalva radslan. Det ar nagot laskigt med att vara ensam och jag har blivit radd for att vara radd. Nar jag tanker efter lite resonligt sa ar det egentligen inte sa hemskt att vara ensam. I alla fall inte ett par dagar eller sa. Det ar faktiskt ganska skont att ga morgonpromenader, ligga pa stranden och sola eller lasa eller lyssna pa musik, ga lite i affarer nar man kanner for det, eller bara sloa i tv-rummet pa hostelet.
Nu chillar jag pa tills pa mandag, da bar det av till byron bay och efter det ett surf-lager dar jag ska vara en dag och fa en surflektion. Sen bar det av till coffs harbour for en dag bara och sen nio timmars buss till sydney. Jag langtar verkligen efter sydney, langtar efter att komma till en riktig storstad!
Det kanns bade bra och daligt att lamna brisbane, daligt for att jag saklart kommer sakna dee och tryggheten det anda innebar att vara hemma hos en familj, bra for att resan tar sig framat och det borjar narma sig till att ses med lillis i thailand. DET ser jag verkligen fram emot!
Och ja, bra for att jag slutar lockas till allt detta smaatande som dee ju haller pa med, hon ar ju naturligt smal sa for henne gar det val an att snaska godis, choklad, glass och mcdonalds varje dag, men jag har ju inte begavats med riktigt dom generna. For att saga det milt, jag har gatt upp lite i vikt och jag kanner mig som en uppblast ballong.
Nu ar jag ensam igen och kan antligen aterga till min alskade diet och dagliga traning.
Jag har hittills varit ensam tva dagar och det kanns helt okej. Jag har insett att min fobi for att vara ensam egentligen grundar sig i sjalva radslan. Det ar nagot laskigt med att vara ensam och jag har blivit radd for att vara radd. Nar jag tanker efter lite resonligt sa ar det egentligen inte sa hemskt att vara ensam. I alla fall inte ett par dagar eller sa. Det ar faktiskt ganska skont att ga morgonpromenader, ligga pa stranden och sola eller lasa eller lyssna pa musik, ga lite i affarer nar man kanner for det, eller bara sloa i tv-rummet pa hostelet.
Nu chillar jag pa tills pa mandag, da bar det av till byron bay och efter det ett surf-lager dar jag ska vara en dag och fa en surflektion. Sen bar det av till coffs harbour for en dag bara och sen nio timmars buss till sydney. Jag langtar verkligen efter sydney, langtar efter att komma till en riktig storstad!
det dar med solen.
Dee och jag ar ofta lika och tycker lika men nar det kommer till solen ar vi valdigt olika. For det forsta ar vi uppvaxta i helt olika andar av varlden och har fatt valdigt olika mycket solljus under vara ar, for det andra har vi olika hudfarg och nagot jag inte visste ar att Dee med sin morka hy ar mycket mer kanslig for solen an jag med min ljusa. Hon havdar hela tiden att det svider pa hennes hud nar hon branner sig, jag ar osaker pa om hon egentligen bara menar att det branner och steker sadar underbart skont som det gor pa min hud med, som jag har lart mig att alska. Det finns ju inget battre an att nas av solens stralar och liksom kanna hur man gradvis varms upp och hela kroppen tinar upp, utifran och in till det kalla nordiska hjartat.
For mig ar en solig dag en dag att vara ute. Det ar ju sa det ar hemma, det ar ju sa jag ar uppfostrad. Nar solen skiner fran en klarbla himmel hemma i sverige ar det ju nast intill en dodssynd att vara inomhus. Just for att de dagarna ar sa valdigt fa. Varenda sekund av solljus ar ju dyrbar nar man kommer fran ett land med 12 soltimmar per manad under vintern. Dee kan gladeligen spendera precis hela dagen inomhus med persiennerna fordragna nar det ar just en san vacker dag dar ute. For att en solig dag ar en vanlig dag, precis som vilken annan dag som helst.
Hon ser lite snett pa min besatthet av solen precis som hon skulle gjort om jag borjat yra om hur underbart det var att ha tillgang till syre. Dom tar det for givet helt enkelt.
I rattvisans namn kan jag ju ocksa forsta att det inte hade varit hallbart for dem att se pa solen likadant som mig har borta. Om dom standigt skulle kasta sig ut i solen sa fort den visade sig skulle dom ju aldrig fa nagonting annat gjort, nagonsin.
-
-
Men nar vi skulle till stranden gick dom anda over gransen. Har ar vi, en underbar solig dag pa guldkusten, inte ett moln sa langt ogat kan na, stranden ar fantastisk, lagom mjuk, lagom varm, lagom mycket bris for att svalka. Jag var i mitt esse, jag praktiskt taget hoppade fram som en trearing nar vi borjade narma oss.
Och Dee och hennes vaninna satter upp ett TALT!!! Ett sa kallat strandtalt?! Alltsa, jag kan acceptera ett parasoll, men att sitta och hacka inne i ett talt nar vi ar pa en av varldens basta strander pa en san underbar dag! Det ar inget annat an rent sloseri! Just da kande jag att det ar fan sloseri att dom tva bor i det har fantastiska soliga landet! Dom kan ta min plats i svea om dom gillar skugga! Efter nagon timme tog aven vaninnan pa sig JEANS!! Detta var alltsa mitt pa dagen, minst 25 grader i skuggan. Enligt henne var det alldeles for kallt att sitta pa stranden i shorts sahar pa vintern. Jag hade lust att satta mig upp och slita mitt har och skrika "Winter?! I'll show you winter!!!" Som sagt, sloseri!
Sjalv lag jag naturligtvis och stekte varenda millimeter av min kropp och njot sadar som man bara kan gora nar man kommer fran kalla norden och har vett att uppskatta solsken.
allting gar sa fort sen nagon sagt att tid ar pengar.
Jag loggade in pa antagning.se for att kolla nar man far veta hur ens framtid ser ut. Det vill saga om jag kommer in eller inte. Jag vet inte vad jag gor om jag inte kommer in. Jag har liksom forlitat mig pa att jag gor det. Jag har ingen plan B.
12 juli. I over tva manader till ska jag plagas.
Jag tryckte pa mina meriter for att se om mina betyg laddats upp som de ska, och sidan fylldes av rad efter rad med kurser jag last. 28 stycken narmare bestamt.
Och fast det ar snart fyra ar sen jag fick det dar beskedet for forsta gangen fick jag hjartat i halsgropen nar jag sag den fullstandiga raden av mvg. Jag kan inte lata bli. Det ar 28 stycken, 2550 poang av mvg och det ligger sa otroligt mycket kanslor bakom dessa tre sma bokstaver.
For andra ar det bara bokstaver, men jag minns allt som ligger bakom. Jag minns hosten 2007 nar skolan, saknaden efter danmark, hjartesorgen, stressen, extrajobbet och korkortet holl pa att kvava mig. Det kunde ga en hel dag utan att jag kunde ta ett djupt andetag och jag var ofta yr. Jag minns att morfar langsamt tynade bort och att jag slutade ata. Jag minns att jag fros konstant och att jag alltid hade huvudvark. Jag var sa trott, langt inifran hjartat anda ut till fingertopparna. Jag minns att jag kom hem fran skolan varje dag efter nastan tolv timmar hemifran och att jag stangde dorren, slappte ner datorn pa golvet och grat. De flesta gangerna jag promenerade de tio minutrarna till ica for att jobba grat jag hela vagen.
Jag minns att pappa hela tiden fragade vad det var. Och att jag inte kunde svara.
Morfar dog och jag var overtygad om att jag aldrig skulle bli glad igen. Mina larare undrade vad det var med mig, varfor dom inte kande igen mig langre. Jag visste inte vad jag skulle saga. Jag kande inte igen mig sjalv och jag hade glomt vem jag var. Mina foraldrar var en och en istallet for tva och jag kande mig inte hemma nagonstans. Ingenting var som det skulle, allt bara rasade runt mig.
Jag minns att jag blev sa frustrerad over att jag aldrig rasade jag med, att jag inte bara kollapsade och gav upp. Jag blev galen over att vaggen aldrig kom, att jag bara tillats fortsatta. Jag blev galen av att folk fragade hur jag klarade av att lasa gymnasiet pa tva ar, jag ville bara skrika att det gor jag ju inte, jag klarar det inte, ser ni inte hur jag mar?! Jag antar att jag bet ihop och borrade ner mig i betygen for att jag inte klarade av att mista den drommen ocksa. Jag hade redan forlorat alldeles for mycket. Och medans jag vantade och vantade pa att bryta ihop klarnade det plotsligt, det blev var, och jag tog studenten med alla mvg.
For mig ar det sa mycket mer an tre bokstaver 28 ganger. Det ar beviset pa att jag ar starkare an jag sjalv nagonsin hade trott, att jag klarade av den jobbigaste tiden i mitt liv och att jag gjorde det med rage.
att ramla ut ur ett plan
Det har inlagget kommer handla om det jag gjorde onsdagen 2 maj 2012. Och hur jag kande infor det, och efter.
Jag tvekade lange lange nar det kom till att hoppa fallskarm. Det fanns mycket som sa att jag skulle gora det. Det ar nagot som nastan alla backpackers gor har, det ar otroligt vackert och haftigt att hoppa just i australien, just nu har jag faktist ingen anledning att oroa sig over pengarna, det skulle vara ett minne for livet, det ar likt mig att gora allt som an ge mig en upplevelse och ett haftigt minne.
Men det fanns ocksa mycket som sa att jag inte skulle gora det. Jag ar inte jattehojdradd men jag ar heller inte helt bekvam med det. Jag visste att min mamma skulle oroa ihjal sig om hon visste att jag skulle hoppa. Jag kande att det var en onodig risk att ta, visst finns det risker med allt man gor och speciellt nar man ar ute och reser, men det har var nagot jag kunde leva absolut lycklig hela mitt liv utan att gora, och sa skulle jag anda riskera livet?
Till slut blev velandet for jobbigt sa jag bara bestamde mig. Jag bestamde mig for att det inte vore likt mig att fega ur. Det vore inte jag. Jag tvingade mina nerver att lugna sig och jag sa lugnt men bestamt till mig sjalv att aven om risken kanske vore onodig att ta, sa hade de hoppat over tio tusen hopp i byron bay forra aret och endast en enda olycka att rapportera.
-
-
Dagen D tvingade jag upp mig sjalv och stackars dee klockan 5 pa morgonen, bussen gick 6 fran brisbane och vi var framme i byron bay strax fore 8. Visst var det en anings nervost att skriva under pa papprena, speciellt nar jag kom till den biten med att man skulle skriva under pa att man var medveten att det fanns en viss risk med att hoppa och att man var medveten om att man forlitade sig pa en del tur. Da dog jag lite. En del tur?! Vad ar det for formulering!
Nar vi hade skrivit under ville jag bara upp i luften och fa det overstokat. NU! Men da var det saklart helt mulet. Gratt gratt gratt. Sa vi fick skjuts in till sjalva byn for att vandra runt nagra timmar, jag tog en frukost pa nagot cafe och nu var man ju annu mer nervos, dels nervos over sjalva hoppet men ocksa nervos over att det inte skulle bli av och att vi skulle vara tvugna att komma tillbaka nasta dag, herregud vilken plaga!
Som tur var sa skingrades molnen och nar vi tre timmar senare kom tillbaka till sjalva hoppstallet var det fritt fram! Sa pa med byxorna och med selen, och det var just da, nar jag fick pa mig selen sa forsvann den dar hemska nervositeten. Da kandes det inte langre som att vi skulle gora den har stora, laskiga grejen som man knappt vagade tanka pa, det kandes mer som att jag stod i ko till en laskig berg och dal bana pa grona lund. Fortfarande nervos, men pa ett bra satt. Jag fick spela in en liten intervju for min dvd, skulle ha en kille som hoppade bredvid oss bara for att filma mig. Sen fick jag traffa min gubbe, han var hur lugn som helst, typ pappa-alder, och han hade hoppat 8 tusen hopp! Herregud!! Den har mannen hade hoppat lika manga fallskarmshopp som dagar jag har levt! Da kandes risken ratt minimal, hade han inte stortat mot sin dod hittills skulle han nog inte gora det idag heller. Vi hoppade in i planet och upp i luften. Nar vi hade akt ratt hogt upp i luften och jag borjade tycka att det rackte sa dom att vi var pa 4 tusen feet, och vi skulle hoppa fran 14 tusen! Da dog jag lite. Men vi fortsatte upp bland molnen, och sen ovan molnen. Shit, mitt hjarta bankade fortare och fortare och det kandes lite som att jag flog ut ur min egen kropp och satt och tittade ifran taket av flygplanet. Nar det var en minut kvar tog vi pa oss glasogonen och sa oppnade dom den lilla plastluckan som dolt det stora halet och folk borjade hasa fram till kanten. Da fick jag panik inombords. Den forsta personen hoppade utan problem, det sag sa sjukt laskigt ut. De liksom sveptes ivag och var borta inom en sekund och jag blev sjukt stressad av att ingen reagerade pa detta vansinne? Varfor sa ingen nagot? Varfor protesterade ingen over detta sjuka faktum att vi skulle kasta oss ut ur ett plan over 4 tusen meter upp i luften??? En guide hoppade, pa fotterna, precis som man hoppar i en pool. Personen framfor mig foll ur och jag ville bara skrika rakt ut att vafan haller vi pa med, stopp, STOPP, vi kan inte gora detta aaaaaahh!!!!!! Men vips satt vi pa kanten, dinglade lite med benen, min guide korsade mina armar over brostet och tryckte bakat min panna sa att jag tittade upp i luften. Och da blev jag lugn. Det fanns liksom ingen anledning att fa panik, for jag hade inget val. Det fanns inget alternativ. Jag skulle puttas ut, vare sig jag ville eller ej. Att fa panik och borja kampa emot skulle bara gora det hela mycket mycket varre.
Och sekunden efter foll vi. Just fallet minns jag inte sa mycket av mer an att jag blundade hart och vantade pa att det skulle ta slut. Sa fick jag knacken pa axeln och vecklade ut armarna och lag utstrackt i luften. Jag oppnade ogonen och da slog det mig att det var inte slut an, vi skulle falla fritt i over en minut och det hade knappt borjat. Vinden piskade mitt har, slet i mitt skinn, jag fick kampa for att andas, kunde bara ta korta, snabba andetag, allt var vitt, vi foll genom molnen, det var kallt, iskallt. Vips kommer min kamerakille fran ingenstans framfor oss och jag tanker att aven fast jag inte gillar det har fallandet alls, aven fast jag inte kan andas och det ar kallt som satan, sa tanker jag le och skratta och gora tummen upp. Sa det gjorde jag. Det var lika bra, for det gick knappt att ha munnen stangd anda. Han forsvann, och vi foll lite till, jag borjar bli riktigt kall och ganska trott pa det har, jag vill ut ur molnen, jag kan ju inte se nagonting! Och sa kommer kamerakillen igen och dar brot vi igenom molnen och kan se marken dar langt langt ner. Yes! Direkt blir det varmare och efter bara nagra sekunder dras fallskarmen och vi stannar upp, med ett ryck. Och allt blir tyst.
De sista tusen metrarna var helt fantastiska. Det var ju dom som gjorde hela hoppet vart det. Vi bara hangde dar, sa himla hogt upp, med varldens utsikt, och jag dinglade med benen och viftade pa fotterna, det var sa overkligt att ha san utsikt och inte sta nagonstans, att vara sa hogt upp mitt i luften och kunna vifta pa fotterna samtidigt! Det tog oss ett par minuter att komma ner, det var sa tyst, och sa vackert, och min guide styrde oss ner i stora svangar, och just dom svangarna var som att aka berg och dal-bana, det kandes sa mycket i magen och jag kunde inte lata bli att ropa iiih, wiiiiih!!!
Den biten gick alldeles for snabbt, vi narmade oss landningsplatsen och drog upp benen, och gled ner sittandes pa graset.
Och sa var det over. Jag stirrade pa marken och kande graset under mina hander och undrade vad som just hande.
-
-
Dvd:n och bilderna ar helt fantastiska. Jag upplever allt igen nar jag ser filmen. Jag ar sa glad att jag gjorde det, det var en san fantastisk och konstig upplevelse, men jag kommer nog aldrig gora det igen. En gang racker for mig.
tva veckor i brissy
Nu har jag varit nastan tva veckor har i brisbane hos dee. Och vad har vi gjort? Slappat, vore mest nara sanningen. Sloat kanske. Dee har jobbat pa eftermiddagarna och jag har delvist hangt med, delvis parkerat mig pa deras gamla avdankade spinningcykel, delvis snort pa mig loparskorna och sprungit eller promenerat.
Vi har varit pa 30-arsfest med maffiatema, vi har atit en del mcdonaldsglassar, vi har shoppat pa olika gallerior, vi har varit inne i stan och vandrat runt, vi har lagat roast dinner och vi har sett en massa pa bachelor som ju ar vart lilla hjartebarn pa tv-fronten.
Just nu ar hon pa jobb, jag har nyss spinnat 2 timmar framfor biggest loser sasong 4. Dee kande sig krasslig redan igar och imorse vaknade hon med bihaleinflammation sa hon har fatt en massa mediciner utskrivna. Hennes mamma har nyligen fatt reda pa att hon har baltros, herregud, har sitter jag som en ensam liten o i ett hav av bakterier! Hennes mamma har sprayat typ hela huset med bakteriedodande spray, men jag haller mig lugn, jag har aldrig haft anledning att tvivla pa mitt super-immunforsvar tidigare sa det ska nog mer till an nagra ynkliga aussie-baciller for att ta kraften ur mig!
Jag lovar att jag ska ladda upp bilder sa fort jag kan!