a trip down under

Nu har det gått tre dagar sen pappa och farmor åkte hem. Alltså en tiondel av tiden till brobarnen kommer hit. Dagarna flyger förbi och oftast känns allt som vanligt, men ibland slår det till och jag inser att shit, jag åker verkligen hem snart.
Jag borde ta tag i allt, jag har så mycket som ska göras tills jag åker. Jag måste hämta ut intyg på mina skoltimmar, jag måste shoppa hela min nya garderob som jag planerat hela året, jag måste träna och bli brun och stark och snygg till beach 2011, jag måste rensa ut min garderob och skänka bort sånt jag inte ska behålla.
Mitt rum ser ut som ett bombnedslag och här sitter jag nedsjunken i min fåtölj och lyssnar på britney spears.
Jag viker inte en millimeter på träningen, fyfan vad jag kämpar, men det gör att jag inte har så mycket energi till annat. Men det gör inget. Hälsan går först och jag har aldrig mått så här bra. Jag är på toppen av mitt liv, eller ja, i alla fall min ungdom. Och jag älskar det.
Jag har varit ett år i usa. Jag har blivit ett år äldre. Jag kommer hem till sverige som snart 22 jävla år. Jag kommer ha jobb men ingenstans att bo och min framtid är fortfarande oviss. Jag längtar så efter att träffa alla, självklart de närmsta som lillis och mamma, men även alla bekanta, kusiner, mostrar, danska sysslingar.
Men mest längtar jag efter sverige. Älskade lilla landet lagom. Där man kan gå anonym in i en affär utan att få ett överdrivet trevligt butiksbiträde efter sig, att bada i sötvatten i en sjö med lagom mycket sjögräs, att sitta ute och grilla en ljummen sommarkväll, att bli helt till sig över sol och tjugo grader, att få palmer utbytt mot tallar, där det är okej att ligga lågt och göra ingenting och samla krafter. Tills nästa äventyr alltså.

Är det något jag verkligen avskyr med det här landet är det hur dom sänder desperate housewives. Dom har ju inget serie-vett! Ibland går det som det ska, en gång i veckan, helt plötsligt hoppar dom över en vecka utan närmare förklaring, och ibland kommer det ett gammalt avsnitt, flera säsonger gammalt!
Här loggar jag in på hemsidan, glad i hågen, och tror att det ska ligga två avsnitt som jag missat under min semester, men så visar det sig att dom helt utan anledning hoppat över två hela veckor? Man glömmer ju allt som har hänt hittills! Lägg av NU!

Nu har pappa och farmor lämnat staterna efter tio hektiska dagar.
Det var sjukt jobbigt att gå upp klockan sex och ganska sorgligt att säga hejdå, så jag drog direkt till gymmet från flygplatsen. Ville inte bara åka hem och lägga mig igen i min ensamhet.
Jag var tre timmar på gymmet och det kändes lite som att bli född på nytt. Nu kör jag stenhårt en månad och sen kommer ju brobarnen och vi ska ha en underbart rolig semester tillsammans.
Det blir nog bra det här. Allt måste bara lägga sig lite.

Nu har min nya kamera kommit på posten och jag älskar den!
Annars har pappa och farmor kommit hit och de tycker redan att allt är så stort, inte minst maten och storleken på portionerna. Men det är ju usa liksom.
Cali visar sig från sin allra sämsta sida och det har spöregnat hela dagen. Pappa och jag tog en löptur och smart som han var hade han bara tagit med sig shorts och t-shirt. Och ett par skor. Vi fick sitta och torka dom med hårtork sen så att vi överhuvudtaget skulle kunna åka och göra något under dagen.
Så roligt när jag lyfte pappas väska på flygplatsen, den vägde typ ett kilo. Två t-shirtar och två par shorts skramlade runt där inne i en annars tom väska. Men tur för mig som kommer kunna skicka hem en hel del grejer med honom!
Barnet och hennes vän sitter och jobbar på sitt science project om blod och jag sitter och räknar ner minutrarna tills jag får semester. En hel vecka ledig, borta från barnet, hundarna, huset, allt. Det känns som att jag behöver det.

 

Jaa, det är mycket just nu. Linnea landade här från boston i fredags och sen dess har vi shoppat, sett på basket, ätit en massa, pratat och kollat på halv åtta hos mig i min queen bed på kvällarna. Så kul att ha någon att hänga med hemifrån som man kan prata gamla minnen med.
Imorgon dumpar jag henne på flygplatsen och byter ut henne mot pappa och farmor. Och på fredag tar jag semester.
Har knappt hunnit sitta vid datorn alls den här veckan och det lär inte bli bättre nästa vecka precis.
Men nu nu nu är det inte långt kvar till roadtrip med brobarnen och sen hem!

Skam dem som ger sig; här är listan!

Jag..

1. Är jättekänslig för höga ljud och hade näst intill konstant spänningshuvudvärk under hela låg- och mellanstadiet.
2. Gråter varje gång jag lyssnar på "time to say goodbye" som är så sjukt fin och spelades på min morfars begravning.
3. Har aldrig någonsin svimmat.
4. Har aldrig sett någon av mina föräldrar full.
5. Var en riktig bokmal som barn, jag satt och läste hela eftermiddagarna i soffan på fritids medans alla andra barn sprang runt och lekte eller spelade spel.
6. Får på riktigt panik av att tänka på rymden, jag är en logisk person och det är något med oändligheten som skrämmer livet ur mig.
7. Gillar inte lösgodis, jag köper det alltid om någon kompis gör det, men när jag kommer hem är jag aldrig sugen längre och ger det till min lillebror.
8. Ser det på fullaste allvar som att mitt år i danmark räddade mitt liv.
9. Har, på grund av punkt 1, utvecklat en enorm fobi för ballonger, spricker dem nära mig kan jag börja gråta av ljudet.
10. Älskar att köra bil, det är som terapi.  
11. Kan rabbla alla sveriges kungar från gustav vasa till nu.
12. Hatar att slänga mat, antar att det beror på hur jag är uppfostrad. Jag äter alltid upp allt på tallriken även om jag är så mätt att jag håller på att spricka.
13. Är den enda, enligt min vän steph, som har gått NER i vikt under sitt år i staterna.
14. Har inget lyckonummer.
15. Vill bli så allmänbildad som det bara är möjligt.
16. Älskar min lillebror så mycket att jag ibland kan få panik och tänka att han kommer att tas ifrån mig, att han är för bra för att vara sann.
17. Har aldrig brutit något ben i kroppen.
18. Bär väldigt sällan smycken, jag glömmer det helt enkelt.
19. Har tränat upp min självdiciplin, nu är jag nästan militant mot mig själv.
20. Känner ibland att jag levt ett helt liv mer än många i min ålder.
21. Köper nästan alltid svarta eller vita kläder, enligt steph den enda som köper svarta mjukisbyxor i victorias secret PINK-collection, haha!
22. Älskar att rensa ut och göra mig av med grejer. 
23. Är lite småkär i jay manuel i top model, jag blir alltid så himla mobbad för det för att han är gay. 
24. Börjar på allvar tro att jag verkligen kommer klara av att springa marathon i maj. 
25. Kan fortfarande lägga upp ena benet bakom huvudet. 
26. Är otroligt mesig när det kommer till skräckfilmer eller thrillers, ser i princip ingenting som det är 15-årsgräns på.
27. Sover alltid som ett stort X, med händerna ovanför huvudet.
28. Hatar att gå upp tidigt på morgonen och har dissat jobb bara för att jag skulle börjat klockan sju.
29. Är jättedålig på att sjunga men älskar att skrik-sjunga till radion i bilen när jag är ensam.
30. Tycker att det är lättare att få ordning på mina tankar när jag kan skriva ner dem.
31. Inser att jag faktiskt saknar att umgås med äldre (gamla?) människor här i usa.
32. Skulle välja lars winnerbäck om det jag fick välja att träffa en person i hela världen. 
33. Kan bli helt galen på när folk säger att ens hår är "fettigt" när det heter FETT!
34. Kan också bli helt galen på folk som inte kan skilja på ända och enda, som tex kan skriva "den ända människan.."
35. Och särskrivning ska vi inte ens tala om..
36. Har gått på simning, ridning, friidrott, dans, teater som liten.
37. Är jättedålig på att säga till folk att jag tycker om dem eller så, jag brukar försöka skriva det i stället, i mail, brev eller små lappar.
38. Kan redan nu bli rädd och orolig över att mitt framtida barn ska ha någon form av sjukdom och att jag kommer bryta ihop och inte orka ta hand om det.
39. Älskar att lära mig nya saker, har sån stor respekt för folk som kan en massa.
40. Är som besatt av harry potter böckerna och har läst dom flera gånger både på svenska, danska och engelska.
41. Har 16 kusiner.
42. Kan aldrig tänka mig att i framtiden bara ha ett barn.
43. Har aldrig riktigt förstått grejen med twilight?
44. Kan lätt sitta en hel dag och bara läsa, det är som att världen stannar upp och ingenting annat existerar.
45. Är jätteintresserad av språk, egentligen skulle jag vilja kunna vartenda språk i hela världen.
46. Är pinsamt dålig på att rita.
47. Försöker lära mig att unna mig saker, men har väldigt svårt att göra av med mycket pengar på en och samma gång.
48. Har väldigt svårt att be folk om hjälp, men tycker mycket om att vara till hjälp för andra.
49. Har som jag minns bara varit hos en annan frisör än min faster en enda gång i mitt liv.
50. Älskar skåne på grund av somrarna i farmors stuga, bara att höra skånska får mig att känna sommar och semester.
51. Fryser nästan jämt om fötterna.
52. Kan inte sluta äta chips om jag väl börjat.
53. Gillar att styra upp och organisera saker och ting, skriver "att göra"-listor typ hela tiden, men jag bockar aldrig av dom.
54. Har ett sjukt bra minne som ibland skrämmer folk.
55. Blir mer och mer taggad på att hoppa fallskärm men vet inte om min mamma någonsin skulle förlåta mig..
56. Kan fortfarande bli rädd när jag flyger och sitta och titta efter potentiella självmordsbombare.
57. Har väldigt svårt för folk som använder "men jag är bara ärlig" som ursäkt för att vara elaka.
58. Älskar att ha mössa, även på sommaren.
59. Är den minst kinkiga person jag vet när det gäller mat, jag äter allt. I danmark brukade dom kalla mig sin hund.
60. Får ganska ofta höra att jag går väldigt raskt och fort trots mina korta ben.
61. Har svårt för att bli placerad i en könsroll, jag är uppväxt i en väldigt neutral familj och kan bli riktigt putt när folk tex tar för givet att harald (det här var alltså innan han blev fullvuxen) som är tre år yngre per automatik är starkare än mig bara för att han är kille.
62. Älskar tv-serien biggest loser.
63. Känner väldigt få som äter mer än mig, brukar ofta få reaktionen av folk att "hur kan du som är så liten äta så mycket?"
64. Är väldigt dålig på att gå i klackar.
65. Blir så fashinerad av folk som verkligen använder språket med olika skrivgrepp, som alex schulman. Det gör språknörden i mig lycklig att läsa hans texter.
66. Kan helt ärligt säga att sagan om ringen- filmerna är något av det sämsta jag tvingats se.
67. Kan se tillbaka på mig som 13-åring och den jag är nu, och knappt fatta att det är samma person.
68. Tycker inte om hundar.
69. Köpte mina UGGs i barnstorlek och sparade därmed halva priset. Tacka mina små pyttefötter för det.
70. Skulle aldrig kunna tänka mig att flytta utomlands för alltid och bara träffa min familj ett par tre gånger om året.
71. Är inte alls speciellt förtjust i småkakor men är en riktig sucker för mjuka kakor som tex sockerkaka och muffins.
72. Sparar gärna hela säsonger av mina favoritprogram för att kunna sträckse allihopa i ett svep.
73. Har lite av en fobi för att prata i telefon, blir uppriktigt sagt en aning stressad om det är någon annan än pappa, harald, mamma eller emma i luren.
74. Var galen i gröna ärtor som litet barn, nu är det en av de ytterst få saker jag inte kan äta. 
75. Är rädd för att äta för mycket smärtstillande tabletter, tar högst ett par tre om året. 
76. Älskar gräddtårta mer än något annat, åt upp hela tårtan själv när jag fyllde år här i usa.
77. Är inte speciellt kramig av mig.
78. Har svårt att förstå folk som ränner och tvättar händerna stup i kvarten, själv lever jag under devisen "lite skit rensar magen".
79. Tog studenten med alla mvg och blev årets student.
80. Har aldrig fått ett raseriutbrott och kastat saker.
82. Skulle kunna leva på enbart bananer.
83. Tror på tankeläsning efter en väldigt osannolik händelse med min lillebror.
84. Tror aldrig jag kommer överge mina vänner för en kille.
85. Har haft brunt hår en gång, vilket resulterade i att jag gick runt och såg ut som en ryska när jag ville färga tillbaka till blont och det blev knallgult.
86. Blir fashinerad av vältränade magar.
87. Har väldigt svårt för konstutställningar och vernissage och sånt.
88. Har ett eget språk med min lillebror när nästan varje ord slutar på -is. 
89. Tycker inte om coca-cola. 
90. Tycker att tygnäsduken borde förbjudas enligt lag.
91. Kan inte förstå folk som står i duschen upp mot en timme. Så jävla kul är det väl inte?
92. Blir jätteirriterad och barnslig när mamma säger "svär inte".
93. Blir alltid mycket mer myggbiten än alla andra.
94. Kan inte slåss. På riktigt, jag vet inte hur man gör. Har ju växt upp med jordens snällaste bror och aldrig haft någon att öva på.  
95. Är fortfarande en hejare på att klättra på klätterstång och hänga knäveck.  
96. Älskar att spela sällskapsspel, speciellt med frågor, som tex TP. 
97. Är utbildad bartender, lärde mig 100 drinkar utantill, fick 100% på teorislutprovet och 98% på barprovet. 
98. Har bloggat sen början av 2006. 
99. Skulle vilja bli mer modemedveten.
100. Har just ägnat nästan två timmar åt den här listan.

Det var en vanlig dag kan man säga men den började på vidrigaste möjliga sätt. Jag väcktes halv sju av att lillan stod utanför min dörr och praktiskt taget skrek fram en sång som aldrig ville sluta. Alltså vad är problemet? Fan jag vågar knappt tänka på vad som hade hänt om jag som sju år gammal stått och gormat sådär när vettigt folk sover, men i det här huset verkar det vara helt okej? Jag blev så jävla sur så jag gick ut och smällde igen mellandörren rakt i ansiktet på henne. Men då hade jag ju avslöjat att jag var vaken, så då kom hon rännandes resten av morgonen och knackade på min dörr och skulle bara fråga ditten, skulle bara säga datten.

Det positiva var att hon var tillräckligt frisk för att gå till skolan så jag studsade iväg till gymmet. När jag satt och svettades som bäst på cykeln kom det förbi en äldre herre med käpp som är där ganska regelbundet. Det var han som en gång frågade hur många mil jag skulle cykla egentligen. Idag frågade han om jag hade bosatt mig på den där cykeln. Ja, typ! sa jag. Då log han och sa att jag var en stor inspiration.
Ha! Jag, inspirerar andra! Jag pinnade på som aldrig förr efter det.

Sen kom jag hem och hade fått mina älskade skor på posten. De satt helt perfekt och jag längtar tills jag får använda dem. Vore jag lite hurtigare skulle jag resa mig och ta ett kort på dem, men det får bli en annan dag.
Annars väntar jag på pappa och farmor. Väntar på brobarnen. Väntar på sommaren. Väntar på sverige.
Gud jag blir så frustrerad av att stå och trampa på samma ställe. Jag vill springa, springa som en hel jävla flock gnuer, som vi brukade springa på träningarna med bik tills blodsmaken låg på tungan, jag vill inte stå och trampa, då kommer jag ju aldrig fram dit jag vill!

Jag vill ligga i min egna soffa i min egna lägenhet och titta ut på stockholms gator. Det får gärna regna. Sådär smattrande. Jag pysslar lite med mina grejer, kollar på lite foton, ler åt gamla minnen, spelar winnerbäck. 
Så knackar det på dörren och det är harald som har varit och handlat, snäll som han är. Han ruskar av sig regnet och så lagar vi mat till ett helt kompani och sträckser någon serie och äter och skrattar och spolar tillbaka och säger "ett avsnitt till" och stannar uppe halva natten. 


 

Lyssnar på mitt älskade rixmorronzoo när dom hissar att flygplatserna ska avveckla vätskeförbudet på flygplan. Det där med att man inte får ha vätskor med sig i handbagaget. Det är i sig ingenting jag har något emot, det ska ju bli jätteskönt att kunna resa med bara handbagage fast man råkar ha med sig en liten flaska parfym eller hudkräm. MEN. Det är något de säger som upprör mig en smula. "Den 29 april så ska EU gradvis börja häva det fem år gamla förbudet..."
Då får jag lite panik. Jag minns nämligen när det här förbudet sattes in. Det var dagen då min expojkvän skulle åka hem från att ha varit och hälsat på mig i danmark en helg. En måndag började förbudet och han missade planet hem till sverige på grund av enorma köer på kastrup.
Och det är alltså fem år sen. FEM. Jag har varit singel i snart fem jävla år.
Herregud.

Lillan var sjuk idag så hon kom ner så snällt imose och knackade på lite försiktigt och sa "tove, sov länge idag för jag ska inte till skolan."
Tack, mumlade jag och somnade om ett par timmar till.
Jag vet att jag ibland klagar över det här jobbet men det har ju sina fördelar om man säger så!
Efter frukost fick jag lite panik när jag inte kunde susa iväg till gymmet som jag brukar. Försökte mig på lite träning här hemma men det gick inget vidare. Så jag pratade länge och väl med emma och harald. När klockan blev för mycket och dom skulle sova hemma i sverige ville även lillan ta sig en tupplur och under timmarna hon sov passade jag på att vara riktigt effektiv. Jag åt en supersallad framför nyaste avsnittet av desperate housewives, sen städade jag nedervåningen, tvättade de plagg jag behövde handtvätta, torkade golvet inne hos mig och klippte min lugg. Den här gången var jag modigare än sist och blev riktigt nöjd! Nu är det bara utväxten kvar och sen ser jag presentabel ut igen. Det har gått för långt när folk jag knappt känner frågar vilken hårfärg jag använder, jag vill ju inte se ut som om jag har färgat håret, jag ser ju mig själv som naturligt blond! Tyvärr har åren satt in sitt rätt här och min vitblonda kalufs jag sprang runt med som barn är ett minne blott.
Tur då att blekningen är uppfunnen!

De flesta au pairer har varit med om detta och vet precis hur det känns. Och jag kan villigt erkänna att jag fick en liten chock när det hände mig.
Jag talar om en liten händelse som hände förra veckan, när en pappa skulle hämta upp sin dotter här efter att ha lekt med lillan. Vi står och småpratar i dörren medans dottern pallrar sig ner från lillans rum, han frågar om barnen varit snälla så att jag fick lite lugn och ro för mig själv, jaa då svarar jag. Men så säger jag något om att ibland jobbar lillans mamma hemifrån, men idag var hon inte här så dom fick fullt utrymme.
Varpå pappan tittar lite förvånat på mig och säger "Jaha, så du är inte hennes mamma?"
En liten del av mig dog. "Ser jag ut att vara tillräckligt gammal för att ha en unge på 7 bast??" ville jag utbrista men jag sansade mig lite och skrattade och sa "Nej gud nej, jag är bara hennes nanny".
Men HUR kan detta vara möjligt? Jag skulle mycket väl kunna bli tagen för hennes storasyster, men mamma? Som att jag skulle blivit gravid när jag var 13 bast? Eller ser jag så mycket äldre ut än vad jag är?
Jag kan förstå att vissa au pairer som är ett par tre år äldre eller ser äldre ut, kan misstas för barnens mamma, men jag? Jag som är så liten och kort och som alltid tas för att vara yngre än vad jag är. Det har hänt både en och två gånger att folk tror att jag är haralds flickvän, jag åker nästan alltid på barnbiljett på tåget och det var inte många år sen jag smet in på grönan som 13-åring!
Och nu är jag småbarnsmorsa? Jag måste vara en ålderskameleont. Jag kan tydligen föreställa alla åldrar från 15-30. Detta skulle ju vara ju en väldigt bra egenskap om jag vore skådespelare. Tänk vilket brett utbud av roller jag skulle kunna få!

Vilken jävla dag vi hade igår. Planen var att vi skulle åka och shoppa på ett stort outlet ca en timme härifrån. Det funkar i och för sig bra, fram tills att vi kom dit och inte hittade någonting. Eller jo, dee köpte ett par raybans så helt misslyckat var det ju inte!
Så på väg hem så gick min bil plötsligt sönder - mitt på motorvägen! Jag satt och körde i vanlig hastighet när motorn plötsligt varvade upp som tusan och bara tjöt! Så jag fick ju svänga av till kanten och försöka se vad som var felet, vilket jag inte förstod någonting av. Motorn fick ett varvtal på 5000 så fort jag körde fortare än 50 km/h.
Jag lyckades i alla fall ta mig av motorvägen och hittade en parallellväg vi kunde köra hem, lägga i treans växel istället för "drive" på min automatlåda. Med trean kunde vi puttra hemåt i 50 utan att den varvade upp. Det tog hundra år och vi var trötta och hungriga. Jag var dessutom sur och ledsen över att jag inte hittat ett skit att shoppa nu när jag sparat så länge och hade laddat upp för en rejäl shoppingdag. Varför är det alltid så?
Men så när vi kommit till san jose ungefär, så körde vi rakt förbi ett enormt shoppingcenter och jag övertalade dee att vi skulle åka in om så bara för en timme. Sagt och gjort, vi gick in och hittade snabbt min älskade steve madden! Gud så glad jag blev, stod och hoppade och drog i dee som ett litet barn! Väl inne i butiken visade det sig att det var köp ett par - få nästa par för 19 dollar! Så när vi båda hittade skitsnygga boots som vi ville ha fick vi dom ju för i princip halva priset och det kunde ju inte blivit så mycket bättre!
Sen tog energin slut så vi tuffade hemåt igen, herregud vilken tid det tog. Jag ringde min värdis som sa att det förmodligen var helt ok att köra på trean så länge motorn inte varavde upp så sakta men säkert rörde vi oss hemåt.
Jag var hemma vid åttatiden på kvällen och min värdpappa konstaterade att något är fel med automatlådan, den växlar inte upp som den ska.
Då var jag så trött så jag däckade i min fåtölj resten av kvällen och sen somnade med kläderna på.
Det var det.

Jag är en skittråkig bloggare nu, jag vet! Tur då att jag mest skriver för min egen skull, hehe..
Men snart kommer jag lägga upp en lååång lista som mina bästa usa-buddys redan gjort, 100 saker ni inte visste om mig.

Annars.. ja det är inte för att skryta jag hela tiden skriver att jag har varit på gymmet, det är faktiskt sant! Jag gör inte mycket annat om dagarna. Den här veckan har jag tränat minst två timmar om dagen, igår blev det tre. Och ja, jag fick ett fint resultat på vågen idag -0,5 kg. Jag har aldrig mått så här bra fysiskt som jag gör nu!
Jag känner mig så stark och oslagbar.
Nu sitter föräldrarna där ute och knaprar på chips och ost och vin, jag smög mig ut och stekte två ägg med smält ost, och deras lyxoliver till. Mums! Sen osockrad yoghurt med blåbär och jordgubbar. Helt ärligt, det är ju svingott! Och jag går ner i vikt av det! Och är pigg och glad utan sötsug.
Som dee sa idag när vi lunchade; "Du är väldigt lätt att tillfredsställa när det gäller mat."
Ja, det var nog dagens sanning. Och gud vad det är skönt att inte vara så petig. Jag äter god mat mest hela tiden tycker jag, oavsett vad det är!
Så skönt att aldrig behöva vara orolig att man inte ska gilla maten man beställt in på restaurang, eller den man blir bjuden på hemma hos någon.
Om exakt en vecka kommer pers hit till mig och ska bo här en vecka! Det ska bli så himla kul. Och i samma veva som jag lämnar av henne på flygplatsen igen, så hämtar jag upp pappi och farmor. Herregud, vad jag längtar. Känns helt overkligt.

Imorgon ska jag långspringa, luncha med steph och sen passa barnet på kvällen. Och hela söndagen ska ägnas åt shopping med dee! Underbara helg!

Just ja.. jag fick ju A på webdesignkursen på stanford.
Låter lite pampigare än vad det är, men jag bangar inte på att ha ett A i betyg från ett av de finaste universiteten i usa. Efter allt slit jag la ner på den där hemsidan också. 
 
Tack för kaffet!

Det är lite speciellt det där med syskon. Man växer liksom aldrig riktigt upp.
Väldigt många år sen har gått sen vi delade rum, först med våningssäng i lägenheten när jag roade mig med att hissa gosedjur ner till dig med ett badrocksskärp, eller på önsta när vi låg och sa "sover du?" "nej." "sover du?" eftersom det var det enda vi fick säga efter läggdags.
Nu är vi 19 och 21 år gamla och fortfarande kan jag känna mig som ett barn när jag är med dig. När vi delar rum inne hos mamma och ligger och gissar personer eller har interna skämt och uttryck och flamsar och skrattar åt saker som ingen annan förstår.
Det är en trygghet att veta att man hör till något så starkt som aldrig kommer att försvinna.

Så ja, du fyller 19 idag men för mig blir du aldrig vuxen på riktigt! Och det är nog lika bra det!



minns du vad fotografen sa när den här bilden togs?
"Jamen håll om varandra lite då! Ni är ju i alla fall syskon!"
*Mördarblick*
KLICK!

Ja, vad ska man säga. Det händer inte mycket. Jag tränar och sparar pengar. Och äter nyttigt och pysslar med scrapbooken jag ska ge till familjen när jag åker. Pers kommer om en och en halv vecka och pappa och farmor om två och en halv. Gud vad jag längtar efter semester.
Och hem. Eller vidare. Det är nog ganska naturligt att jag blickar vidare och tittar efter nästa mål nu när jag nästan är klar här. Är det något jag har lärt mig är det att undvika dötid. I två längre perioder i mitt liv har jag gjort ingenting. Först några månader efter studenten och innan thailand, och så efter ncc innan usa. Jag tyckte jag var värd att softa några månader och bara ta det lugnt när jag hade kämpat så hårt på gymnasiet, och samma sak när jag hade jobbat så mycket på ncc. Men det blev inte som en belöning, det blev som en bestraffning. Att varken känna sig behövd eller att man får upplevelser och minnen för livet. Plötsligt var all min energi som bortblåst och jag bara gick och väntade på att kvällen skulle komma så att dagen var över. Jag blir helt kall när jag tänker på det nu, för vad är vitsen med att leva om man bara går och väntar på kvällen?
Jag minns att jag brukade gå runt och längta efter att någon skulle komma hem från skola och jobb så jag fick någon att umgås med. Varenda dag var tom, inget mål att uppnå. De här chillperioderna varade i fyra månader var och det är dom åtta månaderna jag minns minst av när jag tänker tillbaka på mitt liv och vad jag gjort. De där åtta månaderna är som ett tomt svart hål. Det är som att någon har stulit dom månaderna från mitt liv, som att de aldrig funnits.
Ingenting värt att minnas hände. Och jag blir så ledsen av det. Sån stor del av mitt liv ändå som jag bara slängde bort, så många dagar av det här livet som är så fullt med möjligheter. Jag skulle ge mycket för att få tillbaka dom nu, att plötsligt vara 20 bast igen och ha tid att backpacka i kina, åka till australien, jobba som bartender eller något annat roligt. 
Tyvärr kan jag aldrig få tillbaka den tiden, men jag kan se till att aldrig någonsin ha det så igen. Ett liv ska ha mening, oavsett vilken egentligen. I alla fall mitt.