Sista november och hem
Jisses amalia (som Emma skulle sagt) vad jag är dålig på att skriva! Men nu är det torsdag och läget är super och nästa hemresa är om 5 timmar. Så några rader ska jag väl få till.
Den här veckan har vi haft AT-projekt, om DNA. Jag hade den enorma turen att hamna i gruppen som skulle inrikta sig på mutation och evolution, dvs det jag tentade av i biologi a i våras. Men min tur stoppade inte där, jag fick dessutom vara i samma grupp som Trine! Kan det bli bättre? Nej, knappast.
Veckan har bestått av att sätta ihop en powerpoint, se en film om dna, göra ett experiment var man skulle hitta en mördare av fyra misstänkta med hjälp av dna, och en hel del garv och interna sms och smeknamn mig och Trine imellan.
Slutligen, idag, skulle vi redovisa för de andra i klassen samt biologi och kemi-lärarna.
Jag säger bara en sak, är du rädd och nervös för att snacka inför klassen och får ångest och scenskräck inför redovisningar? Åk till ett annat land där alla sitter som frågetecken när du snackar och du vet att det är en två tre stycken som förstår vad du säger. Efter det kommer du fatta att redovisningar på hemmaplan, det är INGENTING!
Efter idag kommer jag aldrig mer vara nervös för att redovisa. Det är ju rena terapin det här.
Nu ska jag packa och sen tänkte jag åka hem till Sverige en tripp. Låter det bra?
Jag längtar helt galet mycket, men allra mest efter att äta kina med Emma och Babs. Inget slår det. Inget.
Annars har vi fått kaka i skolan två dagar i rad på grund av födelsedagar. Det uppmärksammas mycket mer här än i Sverige. Och jag glömmer aldrig hur hela klassen försökte sjunga ja må hon leva för mig, till text och musik vi hittade på internet. Me like min klass a lot.
"Tove! Tänk på att vi är utlänningar!"
Kemilärare HC i en antydning om att jag snackade lite för fort.
"Det var dåligt att vara i samma grupp som svensken. Hon är helt väck och vi kan ju inte tolka samtidigt som vi arbetar.. Hon är dessutom sjuk i huvudet! Hon passar inte in på gymnasiet. Var vänlig och skicka över henne på handelsskolan. Tack på förhand."
Ur Trines utvärdering av projektveckan. Hon sparade det där på skolhemsidan. På riktigt.
Jag gör nog bäst i att inte visa vad jag skrev på min.
Over and Out.
Första gången på Freja
I alla fall åkte jag hem till Natalia och vi gick tillsammans hem till Trine. På vägen stannade vi och köpte en blombukett, tacksamma gäster som vi var.
När vi kom fram fick vi pastasallad och svensk korvrätt. Påminner lite om falukorv i ugn, fast med vanliga korvbitar. Det var gott och folket var roligt och Trines mamma var cool och hennes hund luktade inte hund! Det är ju helt otroligt! Första hunden ever vars andedräkt man inte svimmar av!
I alla fall så hängde vi hos Trine tills klockan var tolv och vi skulle ner på Freja. Det var ett caféliknande ställe, gratis inträde och så någon bar och biljardbord och hur mycket folk som helst. Rökigt var det också. Usch. Vi hängde där och sprang lite ut och in och lyssnade på musik och Trine lärde sig nästan hela "Ska vi ta sällskap", och jag garvade åt hur duktig hon är. Sen blev jag av ingen anledning dundersugen på något onyttigt, men inget var öppet. Trine kom dock med den briljanta idén att vi skulle picnica med resten av maten från henne, och det gjorde vi. Vi gick hem till henne, hämtade maten och varsin gaffel, en chipspåse och gick ut igen, runt hörnet där de håller på att bygga ett höghus. Huset var halvfärdigt och stället var alltså en byggarbetsplats. Vi hittade några pallar att sitta på och där satt vi och snackade och åt svensk korvrätt klockan tre på natten. Hunden Baby hade vi också med oss och den höll på att springa bort upprepande gånger men tack vare min sinnesnärvaro höll vi styr på situationen.
Jag missade min sista nattbuss så jag sov hemma hos Trine och hon var en sån god värd och gav mig sängen och sov själv i lyxsoffan, som hon kallade den. Klockan åtta imorse vaknade jag och traskade till bussen, kom hem vid nio, åt frukost med Niels och Lukas och tittade på Mythbusteds och gick sen och la mig och sov ett par timmar till.
Det var en av dom bästa kvällarna och nätterna här, om inte i livet överhuvudtaget.
Trine: "Du får hundra kronor om du hickar en gång till!"
Jag: *Hick*
Trine: "Fuck.."
Onsdag
Idag fick vi tillbaka fysikproven sen i måndags. Jag fick 4 med pil uppåt mot 7. Med tanke på att jag inte pluggade en sekund och att läraren medgav att provet var för svårt, och att man skulle vara stolt över 7, är jag jättenöjd.
Vi har fått betyg också, och fråga mig inte varför danskar ger betyg i slutet av november.
Jag fick godkänt i alla ämnen, till och med matte! Woho! I idrott och skriftlig danska fick jag 10 och det är jag satans stolt över. Dock finns det mycket att förbättra, men mest för skojs skull. Jag vet att jag ganska lätt kan höja mig i mycket bara jag tar mig samman. Frågan är bara om det är värt det. Men en liten pakt med Trine är ju inget man bangar på.
Hon tror förresten inte på att man måste ha pannlampa om man ska springa i skogen på vinterkvällar i sverige. Jag försökte förklara att det är högst nödvändigt om man inte vill utsätta sig själv för allvarlig skada, i form av att springa in i en bergvägg eller liknande, men hon bara skrattade. Det brukar vi i och för sig göra.
Ta sig samman eller inte.. det är frågan.
Jag vet ju att jag kan. Och någonstans inom mig skriker jag av att vara så medelmåttig och jag vill visa alla nördar i min klass att jag också är ett mvg-barn. Men en annan del vägrar låta mig påverkas, den njuter av ett friår och att vara lite oseriös för första gången i mitt liv.
Jag har en grön flugliknande insekt på min vägg.
Monica säger att jag är som deras hund eftersom jag äter alla rester direkt ur bunken när vi diskar.
Enligt Tova är jag en partypingla, medan jag mer vill hävda att jag njuter av livet. Man tar ju seden dit man kommer?
Och sovmorgon hela veckan är guds gåva.
Over and Out.
(GLÖM INTE ATT KOMMENTERA!)
Galafest!
Jag har aldrig varit på något liknande så det var extra roligt för mig kanske. Min första och kanske sista galafest nånsin.
I alla fall, vi gjorde oss så snygga vi kunde och träffades hos Katharina som vanligt. Hon bor ju liksom närmast skolan, så det passar bäst. Så gick vi, lite sämre i mitt fall på grund av de höga klackarna, till skolan, där vi fick välkomstdrink och minglade runt lite innan vi satte oss till bords. Det var buffe med potatisgratäng, kött och sallad. Jag hade den enorma turen att få sitta bredvid Trine. Trine är ju guds gåva till mig, som jag säkert skrivit här förut. Hon är väl den som är mest lik mig i klassen, i alla fall som den jag är här i Danmark. Kort sagt, hon är galet rolig men inte fullt så seriös. En perfekt kombination om du frågar mig.
I alla fall så hade hon varit på en knäpp diet i 10 dagar, var man bara fick äta grönsaker. Så efter att ha levt på frukt och soppa så länge blev hon nästan hög på att ta en tugga bröd. Haha.
Vid maten sjöngs det någon skolsång som varje klass i förväg hade kommit på en vers till. Vår var skriven av klasses mvg-barn och det var först en rad på tyska, sedan något om matteläraren som skämtar och att räkna ut funktioner är vårat mål. Jag och Trine garvade ihjäl oss åt hur nördiga vi framstod som.
Efter maten skulle man städa och så, vilket jag och Trine lyckades smita undan.
Bästa bordet korades och vi som verkligen ägde skolan med vårat rymdtema, blev nämnda som riktigt bra, men vi hade tydligen gjort lite "för mycket". Hah! Dålig ursäkt, alla vet ju att de jämnt utser en trea som bästa bord, även fast ettorna och tvåorna ibland är mycket bättre.
Sen dansade vi lancier och det var okej, med Iben som perfekt partner och jag som var herre.
Vår engelskalärare var jättefull och vår plan om att supa fysiklärarkandidaten (som typ hatar mig och Trine, vilket vi ville hämnas på) under bordet, gick helt i stöpet eftersom hon envisades med att dricka vartannat glas med vatten.
Det slutade med att jag åkte hem relativt tidigt och Trine stannade kvar längst av alla, blev utkastad klockan fyra, fick lift med någon okänd halva vägen, gick resten, varpå en polisbil stannade och frågade om hon inte hade druckit för mycket. Hon svarade, lustig som hon är, att hon enbart gick på droger, och de beslöt sig för att skjutsa hem henne.
Dagen efter satt vi och camade på msn halva dagen och hon hade fortfarande klänningen på sig, sprang ner i galaklänning och joggingskor och köpte pizza och tog sig sen en återställningsöl.
Hennes finger var helt snett och svullet så hon var tvungen att åka ner till vårdcentralen och när de frågade henne vad hon hade gjort hade hon såklart ingen aning. Men hon var på gott humör ändå och skickade ett sms där det stod; "Gissa vem som inte kan göra några läxor ALLS med det här fingret!? Wohooo!"
Jag älskar Trine.
Dagen efter:
Kort sagt:
Hahaha!
Tove älskar Danmark, Frederikssund Gymnasium och klass 2b!
Shopping och Julie
Idag har jag varit i kbh och shoppat med Julie. Julie är nog min bästa vän här. Kanske en av dom bästa i livet. Hon är alltid glad och skrattar och pratar mycket och det blir aldrig jobbigt när hon inte förstår mig utan vi garvar bara åt det. Hon bryr sig inte om ifall folk kollar och tycker vi är underliga. När vi satt på tunnelbanan och jag förundrades över att man kunde sitta längst fram eftersom tåget är automatstyrt, så drog hon med mig allra längst fram och så satt vi där framför de enorma fönstrena och nästan låtsades styra hela skiten.
Jag köpte två mössor och lite saker till galan på fredag.
Det blir så kul!
När vi åt så var det en liten irriterande unge som skrek konstant. Där fick jag som trodde att jag slapp barnskrik om jag undgick att äta middag hemma för en gångs skull.
Fick mindre roliga nyheter hemifrån och det klart att man känner sig långt borta från allt när man bor i ett annat land. Jag hoppas att alla mina nära och kära vet att jag älskar er och tänker på er även fast vi inte ses så ofta.
Jag: "Du är snäll du!"
Julie: "Vad betyder snäll? Snabb?"
Hahaha! Är det något Julie INTE är, så är det snabb! Fast vi kutade å andra sidan ganska fort när vi höll på att missa tåget idag. Och jag sprang fel och gjorde en snygg u-sväng, varpå Julie nästan skrattade ihjäl sig för att hon så totalt kunde se liknelsen med att åka längdskidor. Hon har tittat underligt på mig ändå sen jag berättade att jag ofta går upp på morgonen på vintern för att åka skidor.
Imorgon har jag sovmorgon och det var alldeles för länge sen jag tränade.
Over and out.
PAPPA <3
Pappa är alltid lugn och blir väldigt sällan arg och skriker. Han satsar på att lösa problemen istället för att lägga skulden på någon.
Han stöttar mig i allt jag gör och tycker aldrig att jag är misslyckad.
Jag har ganska lätt att linda honom runt mitt lillfinger och få det jag vill ha, men det är ju så det ska vara med döttrar, visst?
Vi har samma musiksmak, intressen, och åsikter om det mesta. Jag vet precis hur jag ska få honom att skratta och bli på gott humör.
Han tycker att jag ska få fatta mycket av mina beslut själv, eftersom jag alltid varit så duktig.
Trots att jag själv många gånger tappar modet säger han alltid att han är stolt över mig.
Han kan gå på händerna och jag garvar alltid när han har svårt att hänga med i mitt tempo och förstå vad jag menar i den takt jag pratar.
När folk säger att jag är lik pappa blir jag alltid jätteglad.
Pappa är min idol, näst efter bekele.
Lördag
I natt vaknade jag fyra gånger och var pigg men rädd. För något. Som jag heller inte vet vad.
Jag antar att jag sover för mycket. För att jag inte har något annat att hitta på. Sorglig? Har alltid varit.
Jag har lätt för att gråta nuförtiden. Jag som aldrig tillät mig att gråta förut. Bli inte oroliga nu och tro att jag ligger och är deperimerad här borta. Men det är ju inte farligt att vara ledsen ibland. Faktiskt kan det vara ganska skönt att bara brista. Man blir liksom tömd. Bryt ihop och gå vidare.
Men det skrämmer mig lite att jag börjat lyssna på kent igen. Det bådar inte jättegott.
Veckans ord: Sådär. Inte bara för att allt för tillfället är sådär, utan mest för att jag har mötts av garv från danskar som tycker att det inte alls är ett ord som beskriver hur läget är. Sådär som vadå, liksom? Själv tycker jag att det är ett av de bästa orden vi har. Det säger ju liksom allt.
Veckans låt: Drømmer Jeg - Johnny Deluxe feat. Anna Nordell. Svenska och danska på samma gång. Kan det bli bättre?
Veckans bästa: Vet inte riktigt om jag har nåt för den här kategorin. Eller jo, att få ett telefonsamtal från en full Josef i torsdags var rätt underhållande faktiskt. Och jag har inte skippat löpningen en enda gång trots att jag vill mer än någonsin. Det är väl duktigt av mig, antar jag.
Veckans sämsta: Är less. Har ont i huvudet. Trött. Skolkar. Och springlusten är som bortblåst.
Veckans slutsats: Läget har varit bättre, det kan jag inte sticka under stol med. Men efter regn kommer solsken. Jag hoppas på det i alla fall.
Fan vad lite man vet egentligen. Jag går ju bara runt och tror en massa.
Och jag måste verkligen dra ner på mitt svärande.
"Sluta svär så in i helvete!", som morfar brukar säga.
Over and Out.
Skolstrejk och migrän
Jag har ju haft ont i huvudet ett par dagar, utan att veta varför. Och idag släppte det totalt loss i en supermigrän. Det slog till på bussen och jag satt och försökte blunda och tänka på nåt annat. Så famlade jag hem och drog mig uppför trappan och ringde pappa. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli en sån som ringde föräldrarna i sina där situationer, jag har aldrig gjort det. Har alltid klarat mig själv och hållt alla problem inom mig. Men nu sprängdes huvudet för varje andetag och jag ringde och grät i luren som ett litet barn igen. Och pappa tröstade och lugnade och lät sådär allmänt trygg. Pappa is the shit. <3
Migrän är verkligen djävulens påhitt. Det finns ingen mening med det över huvud taget. Man ligger som i en dimma och kan varken prata, tänka, sova eller knappt andas på grund av den skärande smärtan som överskuggar allt. Har man riktig tur så spyr man också, för att det gör så jävla ont. Trevligt.
Det är inte heller det bästa som finns att bo hemma hos någon annan i såna här tillfällen har jag märkt. Vi bor sex personer i det här huset och det är alltid liv nånstans. Som tur var är inte Lukas hemma så tidigt, men Monica satt precis utanför min dörr och hade två kompisar här, de spelade musik och snackade och jag låg inne i mörkret och asgrinade och tryckte en kudde över huvudet. Till slut kunde jag lyckligtvis somna ett tag.
Jag vaknade med en total lust att lyssna på Jadde - Jag ser dig. Jag fattar inte vad det är med mig, men ibland vaknar jag bara med en sån ide i huvudet och då kan jag inte somna om förrän jag har genomfört den.
Fan vad den låten är jobbet, rakt igenom. Gå upp klockan sex, cykla iväg i den ljumna morgonen, rensa ogräs och måla, garva med Emma, bada, suduko, cykla hem klockan fyra och vara totalt slut hela kroppen fast på ett skönt sätt. Det var skönt att känna att man faktiskt gjorde något, och inte bara lallade runt och samlade in mvg alldeles för lätt utan att lära sig tillräckligt. Äntligen gjorde jag något som var en aning mer meningsfullt, nämligen tjänade pengar. Haha. Eller mådde bara allmänt bra av sommar och Emma och sol. Jag tror aldrig jag har haft så kul som på jobbet i somras. Eller varit så kär.
Emma och jag snackade om jobbet häromdagen, hur kul det ska bli nästa sommar. Fyra veckor på det där stället ger livslust att orka med hela vintern. Och sommar är ju för övrigt det bästa som finns, alla kategorier.
7 månader kvar.
"Du är ingen medelmåtta. Du är tove."
Citerat Tova, en av dom allra bästa.
Over and Out.
Sådär
Men här ska allt vara tiptop. Inte sådär!
+
-Imorgon är jag ledig.
-Det är strålande sol och jag var nyss ute och sprang. Det blåste hårt som satan och jag tror jag levde. Det kom ett par gåendes och kvinnan frågade mig om jag tränade till världsmästerskapet. "Kanske det", svarade jag.
- Det går lättare att springa, inte i kroppen, men i hjärnan. Jag tror jag börjar kunna styra själv och skita i vad andra tycker.
- Natalia och hennes sjuka infall som drar upp allt ett par nivåer.
-
-Min fullkomligt urusla tid på 10 km i söndags som får mig att undra vad i helvete jag egentligen tror att jag sysslar med. Som får mig att känna att allt lidande är förgäves, att jag ändå aldrig blir bättre.
- 4 på kemiprovet och ett poäng ifrån 7. Och det värsta är när man förväntar sig mer, när man tyckte att det gick bättre än så. Jag hatar att vara en medelmåtta. Bara för att jag är så jävla långsam och inte ens hinner börja på de sista uppgifterna.
- Ont i benen som satan sen i söndags även fast jag vilade igår. Som för mig tillbaka till punkt ett. Varför försöker jag klamra mig fast vid något som aldrig har funnits? Jag kan ju inte springa!
- Idag var det ett år sen. Den 7 november 2005. Dagen då allt vände från att faktiskt ha varit ganska bra. Var det så du ville ha det?
- Saknad. Mest efter pappa för tillfället. Det går ju liksom i vågor. Alla skämt, uttryck, minnen, strider och kommentarer mellan oss två som jag komma att tänka på och sitta och garva åt i min ensamhet här borta. Men mitt i skrattet nånstans övergår det till tårar och förvirring och en undran om vad jag egentligen gör här.
Jag saknar så mycket.
1 November 2006
Idag har det varit snö och hagelstorm hela dagen. Men inget ligger konstigt nog kvar på marken. Tydligen är det totalt omöjligt att åka skidor i danmark. Det tänkte jag inte alls på när jag bestämde mig för att flytta hit. Hm.
Jag har bakat en kaka till klassen eftersom man tydligen gör det när man fyller år. Och imorgon smäller det ju. Födelsedag är inte alls lika stort som det en gång var, men jag ljuger om jag säger att det inte känns lite extra. Lite extra som att det är något spännande och särskilt och ingenting spelar speciellt stor roll. Som att faktiskt få ha en hel dag när man bara är. När jag var liten så var jag jätteglad över att få så mycket uppmärksamhet, och nu när man är äldre så är det fortfarande ganska nice att få vara i centrum och välja middag och få frukost på sängen precis som man vill ha det. Så brukar det vara i alla fall, eftersom jag vanligtvis alltid har höstlov på min födelsedag. Nu är det skola från 8.00-16.20 som gäller. Och inga direkta presenter lär jag få heller, 75 mil från allt jag känner. Men egentligen får jag ju faktiskt världens bästa present, direktlevererad från uppsala. Klockan sex ska jag hämta honom på lufthavn.
Han fyller förresten år i dag. Jihoo!
Lukas har dragit hem aggresiva dagisbaciller och går och hostar och har sig och jag som fan aldrig är sjuk drog på mig samma sak IGEN. I alla fall lite. Jag sprang igår och fick sån lust idag igen, även fast jag egentligen bara springer varannan dag. Och det är nog första gången i världshistorien jag verkligen grämer mig över att inte kunna.
Bäst: J kommer imorgon och ska hänga här med mig i fyra dagar! YEEEE!
Sämst: Ärligt.. Åtta till halv fem på sin födelsedag..? Och kemiprov på fredag!
Övrigt: Lukas kom in i mitt rum klockan sju imorse med någon leksak som blinkade våldsamt i blått och rött. "Tove, ska vi leka?"
Jag satte mig sömndrucket upp och försökte undvika det skarpa ljuset samtidigt som jag bankade skallen i snedtaket. (När ska jag lära mig det där?) Så mumlade jag fram något om att det skulle vi verkligen inte, jag låg och sov. Och hade egentligen sovmorgon. Hm.
Så återstår det bara att uppleva hur det är att bli väckt av en dansk födelsedagssång i ett hav av danska flaggor.
Och det ska fan vara strålande sol imorgon för om det är dåligt väder på ens födelsedag har man varit dum under året, enligt danskar.
Over and Out.