Hos Dee!
Hallelujah, antligen ar jag i brisbane hos min favvo aussie! Flygresan fran cairns gick mycket bra, jag glodde oavbrutet pa animal police, tankte en del pa mamma da haha.
Min vaska var naturligtvis for tung nar jag skulle checka in, jag skulle bli forvanad om jag en enda gang kommer fram till incheckningen och far lamna min vaska utan att forst behova ga och packa om den en eller tva ganger.
Nu var det till viss del av snalhet, jag hade med mig en stor bag in box-vin for att jag inte ville slanga den, och den vagde ju sina kilo. Jag lyckades i alla fall packa om, slapp betala, sa slutet gott allting gott! Val i brisbane la jag i alla tunga saker i ryggsacken igen, vilket ledde till att jag inte hade en chans att fa upp den pa axeln, holl pa att ramla omkull riktigt snyggt nar en man kom till min undsattning och hjalpa mig att baxa upp den pa min stackars rygg. Thank you very much, no, I'm OK, it's fine, thanks!"
Hittade snabbt dee och hoppade in i bilen helt overlycklig over att se henne igen! Hon bor bara 15 min fran flygplatsen i varldens finaste hus, jag fick mitt eget lilla crib med dubbelsang, dusch och toalett.
Vi at middag och sen var det bara pa med klanningen och klackarna och gora brissy osakert! Vi hoppade runt pa nagra skithaftiga stallen, jag kande mig som varsta turisten som bara glodde pa allt med stora ogon, men det var sa stort! Och haftigt! Terrasser ut mot utsikten av skyskraporna, barer med 5-6 dansgolv, sma avskilda avdelningar med rum man kunde sitta och vila fotterna, you name it! Dar ligger vi verkligen efter i stockholm!
Natten blev inte sa lang, vi stannade pa mcdonalds innan vi fick tag pa en taxi och kom hem klockan tva. Dackade direkt och sov till tolv dagen efter. Idag har vi mest tagit det lugnt, akt runt lite i omradet och sett var dee jobbar och var hon gick i skolan, vi har handlat lite mat och godis pa en stor godisaffar.
Nu ska vi snart ata en akta aussie roast dinner med kyckling och gronsaker och pumpa och allt. Yay!
9 dyk pa 3 dagar
Herregud, nu ar det verkligen for mycket som har hant, jag vet inte ens var jag ska borja..
Ganska malande nar jag pratade med pappi i fredags nar jag nyss kommit hem fran batturen, jag babblade pa i 180 i typ 20 min om allt jag varit med om, och nar jag hamtade andan sager pappa "jaa, har hemma har det inte hant nagonting". Hahah, det var den uppdateringen!
Vi akte ju i alla fall ut med baten i svinottan pa onsdag morgon. Val pa baten ber jag om glutenfritt som jag varnat intruktoren om dagen innan, och far reda pa att det inte finns nagot glutenfritt. Sa jag far ata nagra skinkskivor och lite frukt till frukost, magen skriker och jag kastar avundsjuka blickar pa alla som proppar i sig rostat brod, munkar och crossianter. Jaja, varre saker har hant. Vi hoppar sen i var utrustning och ner i vattnet for vart forsta dyk! Det gick mycket bra, efter pooltraningen var man ju valdigt luttrad i vad man skulle gora om masken lackte och hur man ska andas lugnt och jamnt. Vi dok ner pa 12 meter djup och sag lite coola fiskar. Sen at vi lunch, sen dok vi igen, den har gangen sag vi en haj! Men bara en litn en, en reef shark. Nar vi sen kom upp at folk nybakt kaka, jag fick inget, sen var det middag och folk borjade forbereda sig for nattdyket.
Jag maste erkanna att vi alla nyborjare var valdigt lattade att vi inte dok forsta natten utan andra. For att medvetet locka till sig hajar slog instruktorerna med en simfot i vattnet, da trodde hajarna att det var en fisk som holl pa att drunkna, sa de kom glatt upp till ytan och cirkulerade runt baten. Sag sjukt laskigt ut! Och dessutom var ju vattnet helt jakla kolsvart och man var tvungen att ha ficklampa och speciella lysgrejer pa tanken for att kunna se varandra dar nere. Folk hoppade i och kom upp glada och fullt levande for att ata den supergoda desserten, eller ja vad vet jag, for jag fick ju naturligtvis ingen dessert.
Somnade helt utmattad redan klockan 9 och vacktes av bankande pa dorren halv sju nasta morgon. Hoppade upp och kastade pa oss utrustningen och hopp i vattnet for vart tredje dyk. Det gick bra trots att det borjade ga mig pa nerverna att simma 8 stycken i grup dar nere, vart man an vande sig hade man nagon over sig, under sig, en fot eller en arm i ansiktet, och det varsta var nar min luftslang fastnade i en tjejs vast och vi inte fick bort den. Jag fick nastan lite panik och borjade tanka att jag maste spotta ut luften och halla andan medans jag forsokte trassla loss mig, men precis da lyckades hon fa bort mig och vi kunde simma vidare. 45 min senare var vi uppe och frukosten serverades, lyckligtvis fanns det yoghurt och frukt sa det mattade fint. Sen var det dags for vart fjarde och sista dyk pa utbildningen! Nar vi kom upp pa baten igen var vi utbildade dykare! Sa efter lunchen fick vi vara cert och lite applader och det var det.
Femte dyket fick vi gora pa egen hand, det var otroligt skont att slippa de andra! Jag dok ihop med min buddy jenny och en annan svensk tjej och en dansk. Det var varldens haftigaste kansla, vi bara simmade omkring och tittade pa allt och tog det lugnt, vi sag flera skoldpaddor och fotade en massa.
Sen var det dags for eftermiddagskaka for alla utom mig, och snart vankades det middag. Kocken kom fram till mig och sa att det skulle serveras spegetti bolognese, gick det bra om jag fick ris istallet? Ja vad skulle jag saga? Nej, du for sticka ut pa havet och kopa nagot glutenfritt till mig? Riset visade sig vara halvkokt och hart, och vitloksbrodet doftade underbart bara for att retas. Nar hon skulle halla upp kottfarssasen sager hon plotsligt att hn fan har haft mjol i den ocksa! Sa gick det bra med den vegetariska sasen? Igen, vad skulle jag saga? Dar satt jag med knastrigt ris och en tunn tomatsas, och jag var sa hungrig, och det varsta var att ingen liksom brydde sig. Jag avstar ofta fikabrod och efterratter hemma utan att jag bryr mig, men det var nagot som bara brast med den dar tomatsasen. Det kandes sa otroligt ensamt och langt hemifran och ingen brydde sig och jag blev ett litet barn igen som kande mig utanfor och orattvist behandlad.
Efter middagen gick jag ner till var lilla hytt och for forsta gangen nagonsin grat jag over min glutenallergi. Jag har aldrig ens kant mig ledsen over det forut, jag har snarare bara varit glad over att antligen fa en diagnos, men nu kandes det sa tungt och ensamt och jag kande bara att jag har fan inte valt den har allergin, det ar inte rattvist, jag har betalat lika mycket som de andra for att aka pa den har turen och dom borde i alla fall fraga om jag vill ha en frukt eller nagot nar de andra far efterratt!
Men lite winnerback pa det och allting kandes direkt battre. Varre saker har ju hant, jag kunde fotts utan en arm eller med en hjarnskada, jag borde inte gnalla alls.
Sa upp med hakan och hopp i till hajarna!
Nattdyket var inte alls lika laskigt som jag trodde. Det borjade lite jobbigt med att var instruktor gjorde sitt basta for att skramma upp oss med varldens ackligaste historier om hajarna och hur vi skulle agera om de attackerade oss, allt detta var naturligtvis pahittat fick vi reda pa efterat nar vi satt med andan i halsen och paniken i ogonen. En tysk kvinna som var dar med sin dotter sag fullkomligt livradd ut och var nara pa att hoppa av helt.
Nar vi val kom i vattnet visade det sig att det inte alls var lika laskigt som det sag ut pa ytan. Vattnet var relativt upplyst av de stora lyktorna vi hade pa baten, sa det var inte alls som att hoppa ner i fullstandigt morker. Vi simmade omkring i ca en halvtimme, sag en enorm skoldpadda lika stor som ett matsalsbord, vi provade aven att simma runt med ficklamporna avstangda och kunde fortfarande folja varandra tack vare de sma bla lysdioderna. Nar vi kom upp till ytan igen var hajarna fortfarande kvar, och vi hade sakert 6-8 stycken runt oss. Tro det eller ej, men det var inte sa laskigt. Hela grejen med att dyka 18 meter under ytan och lita pa att man far luft och att ingenting ska ga sonder ar sa laskig, men man tvingas ju lita pa instruktorerna och i princip lagga sitt liv i deras hander, sa nar dom sager att det ar lugnt med hajarna sa koper man det ocksa ganska snabbt.
Nasta morgon skulle vi upp halv 6 for att hoppa i vattnet samma sekund som solen gar upp. Vid det har laget hade jag och 5 andra i min grupp bestamt oss for att uppgradera vart vanliga dykcert till Adventure Diver, vilket innebar att man dyker pa natten och att man aven gar ner pa 30 meter djup. Vid 30 meters djup kan man uppleva djupberusning, och kanna sig full eller drogad. Jag maste erkanna att jag knappt kande nagonting, mer an en glad kansla och en kansla av bekymmersfrihet. Man tanker dock langsammare dar nere, vi fick en uppgift av instruktoren dar hon holl upp ett visst antal fingrar och man skulle visa vad som fattades till 15. Jag fick 6 fingrar och visade 9, sa jag var godkand. En av de svenska tjejerna daremot fick 4 och visade sjalvsakert 9.. tills lararen skakade pa huvudet och hn sag helt perplex ut i flera langsamma sekunder.. och borjade till slut rakna pa fingrarna som ett litet barn! Haha herregud! Till slut kom hon fram till att hon skulle visa 11 och stirrade lange och val pa sina 10 fingrar, hon berattade sen att hon tankte "men gud, jag saknar ju ett finger, vart ar mitt 11 finger??" Jesus..
Sen hade vi bara 2 dyk kvar, de var enligt mig de basta dyken, vi sag nemo, gill, doris och de andra fran hitta nemo, vi kunde slappna av och bara njuta, och sista dyket hyrde vi en kamera och fotade allt som kom i var vag.
Jag var helt slut nar vi kom tillbaka till kajen pa fredagseftermiddagen, sa valbehovd har en dusch aldrig varit och sa gott har jag fanimig aldrig sovit pa ett hostel forut!
Jag anner mig otroligt glad over att jag gick dykkursen och faktiskt kostade pa mig allt det anda kostade, det kanns sa roligt att ha varit nere pa 30 meter djup och fran och med nu far jag ga sa djupt igen var som helst i varlden. Det innebar att jag kan dyka i princip var som helst, och se alla de coola stallena och vraken som finns i ostersjon. (30 TUSEN vrak finns det tydligen att besoka om man skulle vilja det).
Jag har sett sa otroligt manga vackra och fargglada fiskar, fotat nemo pa nagra centimeters avstand, sett den dar enorma skoldpaddan, simmat omgiven av hajar, jag har om och om igen gjort sant som jag knner mig osaker infor och gatt utanfor min bekvamlighetszon.
Stora barriarrevet ar fantastiskt, det ar som en annan varld dar under ytan, fiskarna simmar omkring och gor det dom ska precis som ett eget litet samhalle, egna sma hus, egna sma stader.
Jag kommer aldrig angra att jag tog mitt Adventure Diver Certifikate och an har det ju bara borjat!
Bilder kommer snart lovar!
Halvvags genom dykkursen
Da har mandagen och tisdagen gatt och jag har klarat av tva dagars dykteori och traning i pool. Vi har varit ca 3 timmar i poolen bada dagarna, tranat massa om hur man tar av och pa utrustningen, tommer sin mask pa vatten under ytan, simmar utan mask, hittar ratt flytlage, hur man hittar slangen igen om man tappar den, hur man andas nar man simmar upp till ytan, vi har lart oss olika signaler man gor i vattnet eftersom man inte kan prata, och vi har gatt igenom en hel massa teori om tryck och allt annat man behover kunna for att dyka sakert och fa sa mycket ut av dykningen som mojligt. Idag avslutade vi med att fullstandigt ruinera oss pa svinsnygga masker och snorklar (men som de sa - de kommer halla hela livet) och sen med att skriva ett prov med 50 fragor. Jag blev lite orolig for provet eftersom min hjarna inte direkt gatt pa studiemode de senaste aren, men jag blev konstigt nog klar forst och hade bara ett fel, sa det badar ju gott infor hosten!
Imorgon aker vi ut pa baten i svinottan och dar ska vi spendera 3 dagar med 9 dyk. De 4 forsta dyken ar vi fortfarande under upplarning, men gar allt som det ska har jag dykcert pa torsdag vid lunch. Da aterstar 5 dyk, inklusive ett nattdyk, nar vi far dyka med var buddy lite som vi vill, och fota och ha oss. Kul kul kul!
Annars har det val inte hant sa mycket, forutom att min roomie (bor i dubbelrum med en okand kille, hu!) kom hem i gryningen imorse och full som han var dackade han med klader och skor och allt och lyckades uppbringa det varsta manskliga ljud jag nagonsin upplevt i mitt 22-ariga liv. Jag skulle vilja beskriva det som snarkningar, men fragan ar om det kan passera under den kategorin. Jag blev verkligen livradd nar jag vaknade, trodde att en bulldozer hade tagit sig in i rummet och borjat falla trad eller spranga berg eller nagot. Nar jag fortvivlat slet i min vaska efter oronproppar ville jag instinktivt sla hander for oronen, sa hogt var det. Alltsa nu tror ni att jag overdriver men NEJ! Det gar inte att beskriva, jag har aldrig aldrig nagonsin hort nagon uppbringa sana hoga ljud vid somn! Jag tror knappt att jag skulle kunna komma upp i samma decibel aven om jag medvetet skrek on the top of my lungs! Jag forsokte forgavas hosta det hogsta jag kunde for att vacka honom, men min hostning blev fullstandigt kvavd och hordes inte ett dyft. Jag ville verkligen danga min kudde i ansiktet pa honom och skrika "Are you fucking kidding me with that snoring!?" Men jag antog att det knappast skulle hjalpa sa jag forsokte andas lugnt och meditera och som sa manga ganger forut intala mig det som mamma sa nar jag var liten och inte kunde sova, att man ska inte fa panik om man inte kan sova, man vilar upp kroppen och hjarnan bra anda om man bara ligger och vilar och slappnar av.
Jag orkar knappt tanka pa hur underbart det ska bli att komma ner till dee pa lordag och sova i ett eget rum.
Imorgon aker vi ut pa baten i svinottan och dar ska vi spendera 3 dagar med 9 dyk. De 4 forsta dyken ar vi fortfarande under upplarning, men gar allt som det ska har jag dykcert pa torsdag vid lunch. Da aterstar 5 dyk, inklusive ett nattdyk, nar vi far dyka med var buddy lite som vi vill, och fota och ha oss. Kul kul kul!
Annars har det val inte hant sa mycket, forutom att min roomie (bor i dubbelrum med en okand kille, hu!) kom hem i gryningen imorse och full som han var dackade han med klader och skor och allt och lyckades uppbringa det varsta manskliga ljud jag nagonsin upplevt i mitt 22-ariga liv. Jag skulle vilja beskriva det som snarkningar, men fragan ar om det kan passera under den kategorin. Jag blev verkligen livradd nar jag vaknade, trodde att en bulldozer hade tagit sig in i rummet och borjat falla trad eller spranga berg eller nagot. Nar jag fortvivlat slet i min vaska efter oronproppar ville jag instinktivt sla hander for oronen, sa hogt var det. Alltsa nu tror ni att jag overdriver men NEJ! Det gar inte att beskriva, jag har aldrig aldrig nagonsin hort nagon uppbringa sana hoga ljud vid somn! Jag tror knappt att jag skulle kunna komma upp i samma decibel aven om jag medvetet skrek on the top of my lungs! Jag forsokte forgavas hosta det hogsta jag kunde for att vacka honom, men min hostning blev fullstandigt kvavd och hordes inte ett dyft. Jag ville verkligen danga min kudde i ansiktet pa honom och skrika "Are you fucking kidding me with that snoring!?" Men jag antog att det knappast skulle hjalpa sa jag forsokte andas lugnt och meditera och som sa manga ganger forut intala mig det som mamma sa nar jag var liten och inte kunde sova, att man ska inte fa panik om man inte kan sova, man vilar upp kroppen och hjarnan bra anda om man bara ligger och vilar och slappnar av.
Jag orkar knappt tanka pa hur underbart det ska bli att komma ner till dee pa lordag och sova i ett eget rum.
En tur i regnskogen
Nar jag hade bokat min dykkurs har i Cairns visade det sig att jag hade en dag over, sa jag bokade en dagstur i regnskogen.
Och ja, vad ska man saga. Det regnar i regnskogen! Det mer eller mindre oste ner hela dagen, fran att jag blev upphamtad av var HD-liknande chauffor med hastsvans och mustasch och hela kitet, till att kom tillbaka pa hostelet nar det redan var morkt.
Vi fick i alla fall se en massa regnskog, en del intressanta vaxter och kraldjur, lianer, vi stannade vid en fors och fick se nabbdjur, vi sag skoldpaddor, stannade vid tva sjoar som bildats nar het lava motte vatten och bildade en explosion, men det haftigaste av allt var vattenfallen!
Ett av de mest kanda vattenfallen i Australien ar Milla Milla falls, Peter Andre har spelat in sin video Mysterious Girl dar, och aven reklamer for schampoo ar filmade har, nar tjejen kastar med haret sa att vattnet bilder en bage over henne. Det forsokte vi saklart harma, allt medans chaufforen stod i regnet och ihardigt tog kort efter kort. Jag vet inte om det blev sa lyckat, men kul var det i alla fall! Lyckades aven simma bort till fallet, igenom, och pausa pa andra sidan innan vi simmade tillbaka igen.
Traffade tva trevliga amerikanska tjejer som pluggar i sydney, vips hade jag blivit inbjuden dit for att halsa pa dem nar jag har vagarna forbi. Kul att ha nagon som visar en runt!
Bilderna beskriver nog mer an jag.
Magnetic Islands - Cairns
Ok, efter fyra misslyckade forsok varav ett datorbyte lyckades jag antligen logga in. Skam den som ger sig! Det ar ett bevis pa hur mycket jag tycker om er dar hemma och hur garna jag vill att ni foljer min resa och lamnar ett litet avtryck nar ni har last fardigt.
Jag har forsokt andra min header, kandes lite fel att jag fortfarande flaggar for ett aventyr i staterna nar det nu ar nastan ett helt ar sen jag kom hem. Tiden gar SA fort! Om fem dagar flyger jag ner till min alskade aussie dee i brisbane och det kommer vara nastan pa dagen ett ar sen vi sags. Langtar!
Vad har hant sen sist.. Vi som varit pa baten tillsammans bokade ju greyhound buss och akte ivag klockan halv 9 pa kvallen. Jag besitter ju ganska bra egenskaper nar det galler att trangas, sa jag lyckades krangla mig pa bussen bland de forsta och fick en fonsterplats, score! Och dessutom fylldes bussen sakta med folk och ingen satte sig bredvid, jag sag framfor mig fyra langa timmar av ostord somn..fram tills en tjej fran seglingen hoppade pa bland de sista och glatt sager "Is this seat taken, babe?" Vad skulle jag saga? Dar satt hon sen och babblade med tjejerna tvars over gangen, hennes mun gick i ett, det var ett under att hon ens hann andas? Jag proppade in ipoden, men inte ens den kunde stanga ute oljudet, allt jag horde ringandes i mina oron var hennes galla rost och skrikiga skratt. Gud, till slut hade jag lust att bara stalla mig upp och slita mitt har och skrika SHUT UP! SHUTUPSHUTUPSHUTUP!!!!!!! Men det gjorde jag saklart inte.
Nar vi kom fram till townsville var klockan nastan ett och vi tog en taxi till vart hostel. Skrikmajan hoppade ocksa av och det visade sig att hon tankte vanta pa en mork och tom och odslig och jattelaskig batterminal tills forsta farjan gick klockan sex?? Killarna i vart lilla gang blev skitoroliga och forsokte overtala henne att folja med oss och typ sova pa golvet, jag maste erkanna att ena halvan av mig onskade att hon inte skulle folja med, den ena halvan som ville ha lugn och ro, men den andra halvan av mig tankte att fyfan, dar hade jag ALDRIG stannat som ensam tjej, det bara skrek ran och valdtackt om hela stallet. Naval, hon vagrade iaf och sa att hon klarade sig sa bra sa. Sa vi akte till slut ivag utan henne.
Pa morgonen tog vi farjan och kom till Magnetic Island, som har fatt sitt namn av att Kapten Krok tydligen seglade forbi har i sina glans dagar och tappade kursen helt pa sin kompass, han antog darfor att det maste vara nagot magnetiskt med on som fick hans kompass att reagera, darav namnet.
Nar vi kom fram och checkade in pa vart hostel tog det inte manga minuter innan jag fick syn pa mina svenskor! Cajsa och Matilda! Bruna och snygga som vanligt. Det var ett kart aterseende och vi tog det lugnt i tva dagar, chillade, solade, babblade tills munnarna gck ur led och vi glomde tid och rum, vi drack en massa gratis punch pa ladies night (drick sa mycket du vill gratis pa en timme), dansade pa borden och tog en otrolig massa roliga kort. Det visade sig aven att skrikmajan herself hade kommit tryggt over till on hon med och checkat in pa samma hostel, sa slutet gott allting gott!
En sak som var lite jobbig var dock andra natten da jag fann mig sjalv i en sexpersoners sovsal med 5 killar och jag! Kul! Vi skulle upp i ottan for att ta en tidig farja for att hinna med bussen, sa jag gick och la mig hyfsat tidigt. Och in och ut sprang de dar jakla killarna precis hela jakla kvallen! Och inte nog med det, de envisades med att tanda lampan varenda gang och inte slacka den igen nar de gick! For i helvete! Vilken del av hjarnan sitter fornuftet och respekten for andra manniskor, for den foddes de uppenbarligen utan! Eller hade supit bort! Efter att jag tre ganger klattrat ner for min rangliga och gnissliga vaningssang som riskerade att rasa ihop varje gang jag ens vande pa mig i somnen trottnade jag och virade min svarta sjal runt huvudet och somnade med lampan pa. Mitt i natten kom de hem pa fyllan och levde rovare, skrattade, pratade, ja gud vet vad dom holl pa med men sova eller halla kaften var det i alla fall inte. Till slut hade jag igen lust att satta mig upp och slita mitt har och skrika SHUT UP! SHUTUPSHUTUPSHUTUP!!!!! Men det gjorde jag inte.
Det var en otrolig lattnad nar klockan antligen ringde den morgonen och jag sa hogljutt jag kunde klattrade ner fran sangen, gnisslade lite extra, valdsamt slapade ut min packning fran rummet och smallde igen dorren som avsked nar jag gick.
Vi hade en 9 timmars bussresa till cairns, och val framme var vi svenskar alldeles for trotta och opeppade for att hanga med de andra ut, sa vi bestamde oss for att ha en kanguruafton! Vi kopte ett helt kilo kangurukott fran narmsta supermarket, gick till cajsa och matildas hostel och tillagade den. Kanguru ar inte som jag trodde nagot jattespecllt har, inget man liksom ater for att det ar spannande och turistaktigt, utan det ar som vilket kott som helst man koper per kilo. Det finns olika kroppsdelar att valja pa, och det vi kopte var marinerat och allt.
Hade varldens trevligaste kvall, bara at och pratade ater igen tills timmar hade gatt och vi insag att klockan var nastan ett pa natten.
Det var en av de basta kvallar jag haft hittills pa resan.
Jag har forsokt andra min header, kandes lite fel att jag fortfarande flaggar for ett aventyr i staterna nar det nu ar nastan ett helt ar sen jag kom hem. Tiden gar SA fort! Om fem dagar flyger jag ner till min alskade aussie dee i brisbane och det kommer vara nastan pa dagen ett ar sen vi sags. Langtar!
Vad har hant sen sist.. Vi som varit pa baten tillsammans bokade ju greyhound buss och akte ivag klockan halv 9 pa kvallen. Jag besitter ju ganska bra egenskaper nar det galler att trangas, sa jag lyckades krangla mig pa bussen bland de forsta och fick en fonsterplats, score! Och dessutom fylldes bussen sakta med folk och ingen satte sig bredvid, jag sag framfor mig fyra langa timmar av ostord somn..fram tills en tjej fran seglingen hoppade pa bland de sista och glatt sager "Is this seat taken, babe?" Vad skulle jag saga? Dar satt hon sen och babblade med tjejerna tvars over gangen, hennes mun gick i ett, det var ett under att hon ens hann andas? Jag proppade in ipoden, men inte ens den kunde stanga ute oljudet, allt jag horde ringandes i mina oron var hennes galla rost och skrikiga skratt. Gud, till slut hade jag lust att bara stalla mig upp och slita mitt har och skrika SHUT UP! SHUTUPSHUTUPSHUTUP!!!!!!! Men det gjorde jag saklart inte.
Nar vi kom fram till townsville var klockan nastan ett och vi tog en taxi till vart hostel. Skrikmajan hoppade ocksa av och det visade sig att hon tankte vanta pa en mork och tom och odslig och jattelaskig batterminal tills forsta farjan gick klockan sex?? Killarna i vart lilla gang blev skitoroliga och forsokte overtala henne att folja med oss och typ sova pa golvet, jag maste erkanna att ena halvan av mig onskade att hon inte skulle folja med, den ena halvan som ville ha lugn och ro, men den andra halvan av mig tankte att fyfan, dar hade jag ALDRIG stannat som ensam tjej, det bara skrek ran och valdtackt om hela stallet. Naval, hon vagrade iaf och sa att hon klarade sig sa bra sa. Sa vi akte till slut ivag utan henne.
Pa morgonen tog vi farjan och kom till Magnetic Island, som har fatt sitt namn av att Kapten Krok tydligen seglade forbi har i sina glans dagar och tappade kursen helt pa sin kompass, han antog darfor att det maste vara nagot magnetiskt med on som fick hans kompass att reagera, darav namnet.
Nar vi kom fram och checkade in pa vart hostel tog det inte manga minuter innan jag fick syn pa mina svenskor! Cajsa och Matilda! Bruna och snygga som vanligt. Det var ett kart aterseende och vi tog det lugnt i tva dagar, chillade, solade, babblade tills munnarna gck ur led och vi glomde tid och rum, vi drack en massa gratis punch pa ladies night (drick sa mycket du vill gratis pa en timme), dansade pa borden och tog en otrolig massa roliga kort. Det visade sig aven att skrikmajan herself hade kommit tryggt over till on hon med och checkat in pa samma hostel, sa slutet gott allting gott!
En sak som var lite jobbig var dock andra natten da jag fann mig sjalv i en sexpersoners sovsal med 5 killar och jag! Kul! Vi skulle upp i ottan for att ta en tidig farja for att hinna med bussen, sa jag gick och la mig hyfsat tidigt. Och in och ut sprang de dar jakla killarna precis hela jakla kvallen! Och inte nog med det, de envisades med att tanda lampan varenda gang och inte slacka den igen nar de gick! For i helvete! Vilken del av hjarnan sitter fornuftet och respekten for andra manniskor, for den foddes de uppenbarligen utan! Eller hade supit bort! Efter att jag tre ganger klattrat ner for min rangliga och gnissliga vaningssang som riskerade att rasa ihop varje gang jag ens vande pa mig i somnen trottnade jag och virade min svarta sjal runt huvudet och somnade med lampan pa. Mitt i natten kom de hem pa fyllan och levde rovare, skrattade, pratade, ja gud vet vad dom holl pa med men sova eller halla kaften var det i alla fall inte. Till slut hade jag igen lust att satta mig upp och slita mitt har och skrika SHUT UP! SHUTUPSHUTUPSHUTUP!!!!! Men det gjorde jag inte.
Det var en otrolig lattnad nar klockan antligen ringde den morgonen och jag sa hogljutt jag kunde klattrade ner fran sangen, gnisslade lite extra, valdsamt slapade ut min packning fran rummet och smallde igen dorren som avsked nar jag gick.
Vi hade en 9 timmars bussresa till cairns, och val framme var vi svenskar alldeles for trotta och opeppade for att hanga med de andra ut, sa vi bestamde oss for att ha en kanguruafton! Vi kopte ett helt kilo kangurukott fran narmsta supermarket, gick till cajsa och matildas hostel och tillagade den. Kanguru ar inte som jag trodde nagot jattespecllt har, inget man liksom ater for att det ar spannande och turistaktigt, utan det ar som vilket kott som helst man koper per kilo. Det finns olika kroppsdelar att valja pa, och det vi kopte var marinerat och allt.
Hade varldens trevligaste kvall, bara at och pratade ater igen tills timmar hade gatt och vi insag att klockan var nastan ett pa natten.
Det var en av de basta kvallar jag haft hittills pa resan.
Airlie Beach - Withsunday Islands
Da var nasta etapp av resan over, och allt har lost sig sa otroligt mycket battre an jag ens vagat hoppats pa!
Som jag skrev tidigare sa hamnade jag pa samma bat som manga av dem jag tidigare mott pa bussen, och precis innan avfard visade det sig att vi alla ska norrut och att vi ska ungefar samma rutt. Sa vips hade jag bokat buss till townsville, hostel pa magnetic island, och buss norrut till cairns pa fredag morgon, allt samma som tva trevliga tjejer fran england och tva fran skottland. Jag maste saga att det kanns skont att ha nagon att stotta sig mot sahar i borjan av min ensamma resa, jag tvivlar inte en sekund pa att jag hade klarat det sjalv men det ar ju annu battre med sallskap och speciellt nar de varit pa resande fot langre an mig och kan komma med vardefulla tips och roliga historier om allt de har upplevt.
Klockan ar nu halv 4 och var greyhound buss gar klockan 8 ikvall, vi kommer till townsville vid midnatt bara for att sova, och sen pa morgonen tar vi farjan over till magnetic island och forhoppningsvis far jag aterse tranas-tjejerna fran bussen tidigare i veckan!
Seglingen da? Tja, en stor fd. racer-segelbat, 30 glada ungdomar och ett supercrew pa tre aussie-killar, kan det bli annat an bra? Skulle inte tro det!
Vi seglade, snorklade, chillade, solade, at god mat, festade, umgicks i dagarna tre tills det var dags att segla tillbaka till airlie beach.
Snorklingen var helt underbar, tusentals fargglada fiskar som simmade anda upp till ansiktet pa en, turkost vatten, underbara koraller.. tills jag skar upp foten pa en av dem, aaaj..
Men anda, det var sa vart det! Det basta var nar vi andra dagen seglade upp till varldens tredje vackraste strand, whiteheaven beach, vi steg i land och fick vandra upp till en utkikspunkt dar de flesta vykort harifran ar tagna, oh herregud! Jag som hade fullt med blodiga sma sar av mina obekvama flipflops och dessutom skurit upp fotterna pa koraller var lagom glad nar det visade sig vara en lagom latt promenad i skogen for att komma upp dit, men nar vi val var framme och vyn oppnade sig framfor en.. Oooh.. Helt jakla obeskrivligt vackert! Det ar nagot av det finaste jag nagonsin sett! Och battre blev det nar vi kom ner pa sjalva stranden och fick kanna den sammetslena, otroligt finkorniga sanden mellan tarna.. Det ar for ovrigt olagligt att ta med sand fran stranden da det ligger valdigt skyddat och det inte kommer kunna komma dit mer sand nagonsin pa naturligt satt, dessutom ser det ut som kokain sa det skulle inte vara en san bra ide att fastna i tullen med san sand pa fickan.
Vi badade och fotade och solade och chillade pa stranden ett par timmar tills det var dags att vandra tillbaka genom skogen och tillbaka till var bat.
Tillbringade den andra kvallen nagot lugnare an den forsta, med att bara ligga pa rygg pa dack och titta upp pa en stjarnklar himmel och en otroligt starkt lysande mane, och hora nagra fiskar plaska och hoppa i bakgrunden.
Man kan verkligen ha det samre!
Jag lovar att ladda upp foton sa fort jag kan, tyvarr har detta internetcafeet inget stick for minneskort. Men det kommer!
Som jag skrev tidigare sa hamnade jag pa samma bat som manga av dem jag tidigare mott pa bussen, och precis innan avfard visade det sig att vi alla ska norrut och att vi ska ungefar samma rutt. Sa vips hade jag bokat buss till townsville, hostel pa magnetic island, och buss norrut till cairns pa fredag morgon, allt samma som tva trevliga tjejer fran england och tva fran skottland. Jag maste saga att det kanns skont att ha nagon att stotta sig mot sahar i borjan av min ensamma resa, jag tvivlar inte en sekund pa att jag hade klarat det sjalv men det ar ju annu battre med sallskap och speciellt nar de varit pa resande fot langre an mig och kan komma med vardefulla tips och roliga historier om allt de har upplevt.
Klockan ar nu halv 4 och var greyhound buss gar klockan 8 ikvall, vi kommer till townsville vid midnatt bara for att sova, och sen pa morgonen tar vi farjan over till magnetic island och forhoppningsvis far jag aterse tranas-tjejerna fran bussen tidigare i veckan!
Seglingen da? Tja, en stor fd. racer-segelbat, 30 glada ungdomar och ett supercrew pa tre aussie-killar, kan det bli annat an bra? Skulle inte tro det!
Vi seglade, snorklade, chillade, solade, at god mat, festade, umgicks i dagarna tre tills det var dags att segla tillbaka till airlie beach.
Snorklingen var helt underbar, tusentals fargglada fiskar som simmade anda upp till ansiktet pa en, turkost vatten, underbara koraller.. tills jag skar upp foten pa en av dem, aaaj..
Men anda, det var sa vart det! Det basta var nar vi andra dagen seglade upp till varldens tredje vackraste strand, whiteheaven beach, vi steg i land och fick vandra upp till en utkikspunkt dar de flesta vykort harifran ar tagna, oh herregud! Jag som hade fullt med blodiga sma sar av mina obekvama flipflops och dessutom skurit upp fotterna pa koraller var lagom glad nar det visade sig vara en lagom latt promenad i skogen for att komma upp dit, men nar vi val var framme och vyn oppnade sig framfor en.. Oooh.. Helt jakla obeskrivligt vackert! Det ar nagot av det finaste jag nagonsin sett! Och battre blev det nar vi kom ner pa sjalva stranden och fick kanna den sammetslena, otroligt finkorniga sanden mellan tarna.. Det ar for ovrigt olagligt att ta med sand fran stranden da det ligger valdigt skyddat och det inte kommer kunna komma dit mer sand nagonsin pa naturligt satt, dessutom ser det ut som kokain sa det skulle inte vara en san bra ide att fastna i tullen med san sand pa fickan.
Vi badade och fotade och solade och chillade pa stranden ett par timmar tills det var dags att vandra tillbaka genom skogen och tillbaka till var bat.
Tillbringade den andra kvallen nagot lugnare an den forsta, med att bara ligga pa rygg pa dack och titta upp pa en stjarnklar himmel och en otroligt starkt lysande mane, och hora nagra fiskar plaska och hoppa i bakgrunden.
Man kan verkligen ha det samre!
Jag lovar att ladda upp foton sa fort jag kan, tyvarr har detta internetcafeet inget stick for minneskort. Men det kommer!
Down under, kapitel 1
Ja, vad ska man saga.. Jag citerar Gert Fylking och sager ANTLIGEN! Efter nastan fyra veckor avskarmad fran resten av varlden, mitt i landet ingenstans, har jag antligen atervant till civilisation, till internet, mobiltackning och kontakt med er dar hemma.
Vi borjar val fran borjan.
Jag och danskan drog fran kopenhamn den 13 mars. Resan var kopenhamn-bryssel-abu dabi-singapore-brisbane-rockhampton-kroombit.
Nar vi var framme pa trines andra hem, garden kroombit, hade vi varit pa resande fot i over 42 timmar och hur vi luktade behover jag nog inte ens beskriva.
Kroombit ar egentligen mest en gard, huvudsakliga inkomsten for agarna ar deras kor, som saljs for kott, men en annan sidobusiness ar att de flera ganger i veckan tar emot busslaster med turister, mestadels backpackers, som ar pa resa langs med ostkusten och garna vill uppleva lite vildmarksliv. De far mojligheten att valla getter pa hast, aka runt agorna pa fyrhjuling, lara sig kasta lasso och ha get-rodeo, lara sig smalla med piska, rida pa mekanisk tjur mm mm.
Och i allt detta behovs det forstas nagon som rider ut med gasterna, sadlar och tar hand om hastarna, stadar, diskar, lagar maten, star i baren, och det ar dar vi arbetare kommer in. Vi jobbade ca 5 dagar i veckan, genomsnitt kanske 5-6 tim per dag, och for det fick vi gratis mat och boende.
Jag hade lite svart att passa in pa garden till en borjan da trine var helt van vid allt, kande sig hemma pa en gang, kande de flesta, och jag stod dar som ett fan. Men jag larde snabbt att kanna de andra som jobbade dar och faktum ar att det var riktigt sorgligt att saga hejda till alla nar det val var dags att aka i lordags morse.
Vi har anda bott sa tatt inpa varandra och traffats precis hela dagarna eftersom det inte finns nagot annat att gora eller nagon annanstans att ga. Ett par ganger i veckan akte de in till stan for att handla mat och hade man ledigt da kunde man fa folja med, men annars var man forpassad till garden och det som fanns att gora dar. Min favoritplats blev snabbt poolen, dar tillbringade jag och en tysk tjej valdigt mycket av var lediga tid.
Trine drog vidare soderut efter 3 veckor men vid det laget hade jag redan bestamt mig for var min resa skulle ga, sa jag kopte en bussbiljett norrut med slutmal cairns.
Jag langtar sa huimla mycket efter att ta dykcert i cairns, efter att ha sett foton och hort berattelser sa vet jag att jag kommer alska det!
Jag hade verkligen tur och hamnade pa en jattebra buss fran kroombit, traffade massa trevliga manniskor och lyckades fa hjalp med att hamna pa samma bat som dem till withsunday islands. Sitter for nuvarande pa hostelet i airlie beach och vantar pa batens avfard klockan 2, ser fram emot tre dagar av sol, bad, snorkling, god mat och bara chill! Nar jag kommer tillbaka tar jag bussen norrut igen, nasta stopp blir townsville och efter det ar det cairns.
Jag kommer alltid minnas kroombit med gladje for jag larde mig valdigt mycket dar. Om manniskor, djur, australien och om mig sjalv. Jag har sett vilda kangurur pa 14 km lopturer, blivit forfoljd av en emu (om vilket jag har en mycket roligare historia en annan gang), vallat getter som ett riktigt proffs, vadat med hastarna genom forsen och traffat valdigt mycket intressanta manniskor.
Jag kommer sakna att rida ut och om och om igen forstummas av den underbara utsikten over agorna som stracker sig grona sa langt ogat kan se, jag komemr sakna att vakna upp i min lilla husvagn full av energi och undra vad dagen kommer bjuda pa, jag kommer sakna brent i koket som var sa underbart snall med hansyn till min glutenallergi och alltid fixade egen dessert eller bakade eget brod till mig och visste precis vilken sas eller soppa jag kunde eller inte kunde ata, jag kommer sakna de svala kvallarna vid baren, det iskalla vattnet i poolen mot solvarm hud, jag kommer sakna att alltid ha folk runt mig att hanga med.
Jag forstar varfor trine alskar stallet, for min del racker det dock med ett par veckor, jag har ju redan avverkat en tredjedel av resan och jag har sa mycket mer att se!
Kommentera garna sa blir jag glad.
Saknar er dar hemma!
Vi borjar val fran borjan.
Jag och danskan drog fran kopenhamn den 13 mars. Resan var kopenhamn-bryssel-abu dabi-singapore-brisbane-rockhampton-kroombit.
Nar vi var framme pa trines andra hem, garden kroombit, hade vi varit pa resande fot i over 42 timmar och hur vi luktade behover jag nog inte ens beskriva.
Kroombit ar egentligen mest en gard, huvudsakliga inkomsten for agarna ar deras kor, som saljs for kott, men en annan sidobusiness ar att de flera ganger i veckan tar emot busslaster med turister, mestadels backpackers, som ar pa resa langs med ostkusten och garna vill uppleva lite vildmarksliv. De far mojligheten att valla getter pa hast, aka runt agorna pa fyrhjuling, lara sig kasta lasso och ha get-rodeo, lara sig smalla med piska, rida pa mekanisk tjur mm mm.
Och i allt detta behovs det forstas nagon som rider ut med gasterna, sadlar och tar hand om hastarna, stadar, diskar, lagar maten, star i baren, och det ar dar vi arbetare kommer in. Vi jobbade ca 5 dagar i veckan, genomsnitt kanske 5-6 tim per dag, och for det fick vi gratis mat och boende.
Jag hade lite svart att passa in pa garden till en borjan da trine var helt van vid allt, kande sig hemma pa en gang, kande de flesta, och jag stod dar som ett fan. Men jag larde snabbt att kanna de andra som jobbade dar och faktum ar att det var riktigt sorgligt att saga hejda till alla nar det val var dags att aka i lordags morse.
Vi har anda bott sa tatt inpa varandra och traffats precis hela dagarna eftersom det inte finns nagot annat att gora eller nagon annanstans att ga. Ett par ganger i veckan akte de in till stan for att handla mat och hade man ledigt da kunde man fa folja med, men annars var man forpassad till garden och det som fanns att gora dar. Min favoritplats blev snabbt poolen, dar tillbringade jag och en tysk tjej valdigt mycket av var lediga tid.
Trine drog vidare soderut efter 3 veckor men vid det laget hade jag redan bestamt mig for var min resa skulle ga, sa jag kopte en bussbiljett norrut med slutmal cairns.
Jag langtar sa huimla mycket efter att ta dykcert i cairns, efter att ha sett foton och hort berattelser sa vet jag att jag kommer alska det!
Jag hade verkligen tur och hamnade pa en jattebra buss fran kroombit, traffade massa trevliga manniskor och lyckades fa hjalp med att hamna pa samma bat som dem till withsunday islands. Sitter for nuvarande pa hostelet i airlie beach och vantar pa batens avfard klockan 2, ser fram emot tre dagar av sol, bad, snorkling, god mat och bara chill! Nar jag kommer tillbaka tar jag bussen norrut igen, nasta stopp blir townsville och efter det ar det cairns.
Jag kommer alltid minnas kroombit med gladje for jag larde mig valdigt mycket dar. Om manniskor, djur, australien och om mig sjalv. Jag har sett vilda kangurur pa 14 km lopturer, blivit forfoljd av en emu (om vilket jag har en mycket roligare historia en annan gang), vallat getter som ett riktigt proffs, vadat med hastarna genom forsen och traffat valdigt mycket intressanta manniskor.
Jag kommer sakna att rida ut och om och om igen forstummas av den underbara utsikten over agorna som stracker sig grona sa langt ogat kan se, jag komemr sakna att vakna upp i min lilla husvagn full av energi och undra vad dagen kommer bjuda pa, jag kommer sakna brent i koket som var sa underbart snall med hansyn till min glutenallergi och alltid fixade egen dessert eller bakade eget brod till mig och visste precis vilken sas eller soppa jag kunde eller inte kunde ata, jag kommer sakna de svala kvallarna vid baren, det iskalla vattnet i poolen mot solvarm hud, jag kommer sakna att alltid ha folk runt mig att hanga med.
Jag forstar varfor trine alskar stallet, for min del racker det dock med ett par veckor, jag har ju redan avverkat en tredjedel av resan och jag har sa mycket mer att se!
Kommentera garna sa blir jag glad.
Saknar er dar hemma!