Halvvags genom dykkursen
Da har mandagen och tisdagen gatt och jag har klarat av tva dagars dykteori och traning i pool. Vi har varit ca 3 timmar i poolen bada dagarna, tranat massa om hur man tar av och pa utrustningen, tommer sin mask pa vatten under ytan, simmar utan mask, hittar ratt flytlage, hur man hittar slangen igen om man tappar den, hur man andas nar man simmar upp till ytan, vi har lart oss olika signaler man gor i vattnet eftersom man inte kan prata, och vi har gatt igenom en hel massa teori om tryck och allt annat man behover kunna for att dyka sakert och fa sa mycket ut av dykningen som mojligt. Idag avslutade vi med att fullstandigt ruinera oss pa svinsnygga masker och snorklar (men som de sa - de kommer halla hela livet) och sen med att skriva ett prov med 50 fragor. Jag blev lite orolig for provet eftersom min hjarna inte direkt gatt pa studiemode de senaste aren, men jag blev konstigt nog klar forst och hade bara ett fel, sa det badar ju gott infor hosten!
Imorgon aker vi ut pa baten i svinottan och dar ska vi spendera 3 dagar med 9 dyk. De 4 forsta dyken ar vi fortfarande under upplarning, men gar allt som det ska har jag dykcert pa torsdag vid lunch. Da aterstar 5 dyk, inklusive ett nattdyk, nar vi far dyka med var buddy lite som vi vill, och fota och ha oss. Kul kul kul!
Annars har det val inte hant sa mycket, forutom att min roomie (bor i dubbelrum med en okand kille, hu!) kom hem i gryningen imorse och full som han var dackade han med klader och skor och allt och lyckades uppbringa det varsta manskliga ljud jag nagonsin upplevt i mitt 22-ariga liv. Jag skulle vilja beskriva det som snarkningar, men fragan ar om det kan passera under den kategorin. Jag blev verkligen livradd nar jag vaknade, trodde att en bulldozer hade tagit sig in i rummet och borjat falla trad eller spranga berg eller nagot. Nar jag fortvivlat slet i min vaska efter oronproppar ville jag instinktivt sla hander for oronen, sa hogt var det. Alltsa nu tror ni att jag overdriver men NEJ! Det gar inte att beskriva, jag har aldrig aldrig nagonsin hort nagon uppbringa sana hoga ljud vid somn! Jag tror knappt att jag skulle kunna komma upp i samma decibel aven om jag medvetet skrek on the top of my lungs! Jag forsokte forgavas hosta det hogsta jag kunde for att vacka honom, men min hostning blev fullstandigt kvavd och hordes inte ett dyft. Jag ville verkligen danga min kudde i ansiktet pa honom och skrika "Are you fucking kidding me with that snoring!?" Men jag antog att det knappast skulle hjalpa sa jag forsokte andas lugnt och meditera och som sa manga ganger forut intala mig det som mamma sa nar jag var liten och inte kunde sova, att man ska inte fa panik om man inte kan sova, man vilar upp kroppen och hjarnan bra anda om man bara ligger och vilar och slappnar av.
Jag orkar knappt tanka pa hur underbart det ska bli att komma ner till dee pa lordag och sova i ett eget rum.
Imorgon aker vi ut pa baten i svinottan och dar ska vi spendera 3 dagar med 9 dyk. De 4 forsta dyken ar vi fortfarande under upplarning, men gar allt som det ska har jag dykcert pa torsdag vid lunch. Da aterstar 5 dyk, inklusive ett nattdyk, nar vi far dyka med var buddy lite som vi vill, och fota och ha oss. Kul kul kul!
Annars har det val inte hant sa mycket, forutom att min roomie (bor i dubbelrum med en okand kille, hu!) kom hem i gryningen imorse och full som han var dackade han med klader och skor och allt och lyckades uppbringa det varsta manskliga ljud jag nagonsin upplevt i mitt 22-ariga liv. Jag skulle vilja beskriva det som snarkningar, men fragan ar om det kan passera under den kategorin. Jag blev verkligen livradd nar jag vaknade, trodde att en bulldozer hade tagit sig in i rummet och borjat falla trad eller spranga berg eller nagot. Nar jag fortvivlat slet i min vaska efter oronproppar ville jag instinktivt sla hander for oronen, sa hogt var det. Alltsa nu tror ni att jag overdriver men NEJ! Det gar inte att beskriva, jag har aldrig aldrig nagonsin hort nagon uppbringa sana hoga ljud vid somn! Jag tror knappt att jag skulle kunna komma upp i samma decibel aven om jag medvetet skrek on the top of my lungs! Jag forsokte forgavas hosta det hogsta jag kunde for att vacka honom, men min hostning blev fullstandigt kvavd och hordes inte ett dyft. Jag ville verkligen danga min kudde i ansiktet pa honom och skrika "Are you fucking kidding me with that snoring!?" Men jag antog att det knappast skulle hjalpa sa jag forsokte andas lugnt och meditera och som sa manga ganger forut intala mig det som mamma sa nar jag var liten och inte kunde sova, att man ska inte fa panik om man inte kan sova, man vilar upp kroppen och hjarnan bra anda om man bara ligger och vilar och slappnar av.
Jag orkar knappt tanka pa hur underbart det ska bli att komma ner till dee pa lordag och sova i ett eget rum.
Kommentarer
Trackback