nästa sista dagen 2008

Och igår var jag och emma barnvakt åt lille felix i så länge som 20 minuter! Det måste ha varit min kortaste barnvaktssittning någonsin. Men trevligt var det och glad som en lärka var jag när jag kom hem!
Pappa kom hem fem minuter i morse och det är som att jag inte längre orkar att bli besviken. Jag blir faktiskt inte ens det. Han får väl skylla sig själv om han missar alla roliga stunder han kunde ha haft med sina barn. Tänk att jag sitter och skriver det här, tänk att den dagen kom, att min pappa också sviker, jag som alltid trodde att min pappa kunde man lita på, min pappa är min själsfrände, min pappa kommer alltid att finnas där. Det kanske är konstigt att skriva ut det så här på internet för kreti och pleti att läsa, men det spelar faktiskt ingen roll, han vet ju det, eller jag har i alla fall sagt det, om och om igen har jag försökt förklara men han lyssnar inte, jag når liksom inte fram. Men saker och ting blir som dom blir och jag orkar inte bli ledsen över det så det är bäst att bara acceptera. Så tack tack till mig själv för att jag har kommit till den insikten och skonat mig själv för så många tårar.

Och vi ses väl nästa år sa jag lite nochalant och när han tonlöst svarade, ja, vi gör väl det, så kände jag i hela kroppen att jag är värd något mycket bättre än det där.

Nu ska jag och mamma och lillis åka och träna på eriksdalsbadet. Herrebudda. Hur ska detta sluta?

här blir man sparkad på i kön till ett ställe som man inte ens vill in på

Jag har inte så mycket att skriva längre. Jag vet inte ens om någon vill läsa.
Den här hösten skulle vara min chans att slappna av, att ta reda på vad jag vill, min chans att ta igen all energi jag gått miste om. Nu sitter jag här och hösten har övergått i vinter men allt jag känner är en enda stor trötthet. All energi har gått åt till onödiga saker, folk som inte bryr sig, planer som rinner ut i sanden, saker som bara slukar ens ork utan att ge något tillbaka.
Jag kan inte sitta här längre och vänta på att någonting ska hända, för där har emma fan helt rätt, det är ingen som kommer bjuda dig någonting! Livet är inte så jävla givmilt, man måste själv kämpa för att hugga tag i det man vill ha.
Det hänger på mig och ingen annan, folk kommer inte ändra sig, det bara att torka tårarna och glömma och gå vidare.
Jag tror att jag äntligen har förstått det nu.

Men ibland kan jag sakna mig och emma på rangan 06. Att skratta så mycket att man måste stödja sig på krattan för att inte ramla.
Ofta saknar jag mig och favvo i danmark. Att aldrig riktigt veta vad som ska hända härnäst. Att slippa gå den väg andra har stakat ut åt en. Att busigt kasta sig ner i diket istället och att slippa vara den man tvingats bli men aldrig någonsin riktigt känt igen sig i.
Jag kan sakna när christian spelade teater på danskveckan och mr filosof tittade misstroget på honom och sa jag är hälften av det där! Jag saknar att känna mig hundra procent förstådd.
Jag saknar min barndom i rummet på önsta, med snedtaket, det totala mörkret, då pappa kom och nattade och stoppade in täcket och pussade mig i nacken. Då han aldrig hade den där oförstående och likgiltiga tonen, då han inte bara vände ryggen till.

Mitt liv är som en långfilm med många jävligt vackra scener, och jag vill inget annat än att spola tillbaka tiden, att råtrycka på reverseknappen tills jag är där jag vill vara. Men nu är det som det är och jag får väl försöka göra de kommande scenerna i filmen lika vackra och njuta av dom. Mer kan jag inte begära av mig själv.

hurtbulle

Någon gång måste ju liksom allt svull från julen bort och ut från kroppen. Jag tuffade ut till emma som knappast är blåläpp längre, synd, det var kul att reta henne för det. Men men, det var roligt så länge det varade!
Iallafall gick vi upp till aske slott eller kursgård eller flygel eller konferenshotell eller hus 1, 2 eller 3 eller vad det nu hette. Emma jobbar där och vi tänkte passa på att utnyttja gymet nu när hela hallojet var stängt över julen. Så vi hurtade på ett bra tag, sprang på band och cyklade och pressade alla våra stackars muskler till max. Efter det gick vi och ut gick en promenad i det friska och kalla vädret. Hur skönt som helst var det! Så tack emma för att du har upptäckt att det inte är så vidrigt att gå! Sen åkte vi till hennes kära familj och spelade spel och åt thaimat. Me love thai! Skulle kunna flytta till thailand bara för matens skull!
Det var en riktigt trevlig dag med både nytta och nöje. På vägen hem tackade jag min lyckliga stjärna för att det faktiskt finns folk som står ut att umgås med mig och gör mina dagar mycket ljusare.

Over and out.

hejdå jul

Nog för att julen är härlig, men till slut blir det faktiskt för mycket. Vi firade julen i nacka där det fanns massor med mat, massor med folk och ännu mer presenter. För första gången fick jag prova på lite bartending för andra än mamma, och det blev en succé som mina snälla släktingar uttryckte det. Folk stod på kö efter tom collins, lennart, berry azz och white lady hela kvällen, och de alkoholfria blev också jättegoda så det var ju kul! Jag påmindes om igen hur mycket jag älskar att blanda drinkar. Mitt drömjobb alltså.
Jag fick en massa bra presenter, bland annat nagelkit, presentkort, en bok, smycken, pengar, smink, två par skor, vantar och en skitsnygg everestväska som både går att ha som bag och som ryggsäck. Så tack för det!
På juldagen gick vi på premiären av "allt flyter" och den var faktiskt bra. Idag har vi inte gjort så mycket mer än att åka och hälsa på våra kära gamla grannar på önsta, dom proppade oss fulla med mat och fruktsallad och julmust och gott sällskap så vi var mer än nöjda och belåtna när vi rullade hemåt igen.
På vägen hem var jag en decimeter från att köra på en räv! Rutan var hur jäkla skitig som helst och spolarvätskan var slut, så jag tänkte för mig själv att jag måste se upp nu, och vips, så passerar vi en räv som står med framtassarna på mittlinjen och var på väg över till andra sidan. Den var hur fin som helst, alldeles stor och fluffig, så det var ju verkligen tur att den fick leva vidare!
Så nu sitter man här. Med huvudet fullt av planer och önskningar om livet, men det får vänta för först ska det bli nyår och babsen ska firas. Nu kan jag ju en massa goda drinkar i alla fall!
..och det som gjorde den här julen alldeles komplett var mejlet från favvodanskan nere ifrån down under. Jag saknar dig så sjukt din jävla jävel och jag längtar så tills du kommer hem och jag flyttar till dk och vi ska göra stan (och alla badrumsdörrar) osäkra igen!!

over and out.

da stadsbibliotek

Sitter för närvarande på stadsbiblioteket och har precis fem minuter på mig att blogga tills min internettid tar slut. Har helt fått upp ögonen för det här med bibliotek, det är ju en helt genial idé! En bokmal som jag har fasen inte råd att stilla sitt läsbehov om det är så att varenda bok ska kosta en massa pengar. Nej, tacka vet jag gratis utlåning, och utbudet sen, mm jag skulle kunna gå runt i timmar och frossa i alla underbara böcker. Nu ser lillis lite trött på mig så jag ska se till att avsluta det här och istället börja utforska vad statsbiblioteket nu har att erbjuda.
Over and out.

20 dec 2008

Ja, då var lördagen här och alla paket är så vackert inslagna som det bara går, skinkan är griljerad och huset är pyntat. Det här blir förmodligen ett av mina sista inlägg eftersom vi åker in till mamma idag och hon har ju som bekant varken dator eller internet. Det känns lite sisådär inför julen, ingenting blev riktigt som jag hade velat, men man kan väl inte få som man vill hela tiden så det är bara att le och se glad ut. Även om jag i hemlighet önskar av hela mitt hjärta att pappa kunde fira jul med oss.. Nåja, inget att göra åt den saken, får försöka ägna de sista dagarna innan jul att göra så fint som möjligt inne i lägenheten i stan så att vi åtminstone får en stämningsfull jul. Synd bara att det inte verkar bli någon snö.
Självaste julafton ska vi spendera ute hos min moster i nacka och det brukar alltid bli jättemysigt så det ser jag i alla fall fram emot! Sen har ju pappa (av dåligt samvete månne) köpt en hel jäkla säck med julklappar så det är ju inte utan att barnet i en längtar lite extra efter att slita upp dem..
Nej, nu ska jag betala räkningar, städa undan lite och sen åka ut till emma da blåläpp och byta julisar.
Over and out.

ay ay ay

Är det så jäkla svårt att fatta att stänger man min dörr på mornarna förblir det kolsvart och då sover jag fram tills att fan kommer och avlöser mig? Pappa, för sista gången, ge fan i att stänga min dörr!!!!

Annars har jag tvättat och varit på banken och handlat och köpt julklappar och lagat wok, UTAN nudlar, bra där tove. Däremot tänkte jag inte vara lika duktig nu och istället ta mig en lussebulle och ett glas julmust. Varför vara duktig om man sen inte kan bryta det liksom?

Har just haft en härlig diskussion med nat på msn. Natalia är en av mina allra bästa vänner i danmark och hon och hennes garv och härmade svenska är en av dem sakerna jag saknar mest här borta. Men man får tänka positivt, förr eller senare flyttar jag ju dit igen och då ska vi vända upp och ner på hela världen och ha precis så kul som vi brukade.
Lägger in en liten bild på oss eftersom jag ändå håller påoch städar bland mina bilder och inte har något annat för mig.
Ciao!



dk

Det händer inte ofta längre, faktiskt var det jättelänge sen. Trine är i australien och lever livet, klassen är numera studenter, mitt gamla rum på rugtoften är nu stines. Det slår mig att det var ett tag sen. Jag flyttade hem för ett och ett halvt år sen. Jag skriver inte direkt flytande danska längre. Prata vågar jag mig knappt på. Det går dagar, veckor, utan att jag hör av någon från danmark. Och nu idag, ikväll, är första gången på mycket länge som jag faktiskt saknar det. Jag saknar det så att det värker i hela kroppen. Min bästa tid någonsin. Jag saknar favvo, klassen, festerna, familjen, det danska gråvädret, allt allt allt! Fan också.
Men det är ju egentligen inte mer problematiskt än att åka dit.
Tills vidare lyssnar jag på T-Kryds och frossar i minnen från den tiden jag varit som mest lycklig.

blommysteriet

Ända sen pappa igår kväll fick ett meddelande från fantasifloristen har vi varit lite skeptiska. De skulle tydligen komma ut med en blomleverans hit idag. Men vem skickar blommor till pappa? Och varför just nu? Är det någon hemlig beundrare, har världen spårat ur helt? Men nyss knackade det på dörren och det visade sig vara en jättefin juldekoration från hans jobb. Roligare än så var det alltså inte. Men den är nog det finaste innanför vår dörr just nu. Och det står dessutom att han och hans familj ska ha en god jul. Så man passar väl på att tacka då!



en dag som denna

Tänka sig, det blev en dag idag också. Jag sov som en stock till klockan tio och kände mig lite för fläskig, så det var bara att hoppa upp på cykeln och trampa bort all negativ energi i takt med dånande musik. Jag hade precis cyklat färdigt när emma blåläppen nylund knackade på dörren och vi hade en dag fylld med snack och garv och spel och tv-tittande. Vi hann med boston tea party och reprisen på bonde söker fru, som vi båda skrek av pinsamhet åt. Emma blev helt galen över att när det endast återstår två kandidater, så skickar linda isacsson in den som bli bortvald först. Varenda bonde hade det så! Snacka om obvious! När man vet att den som kommer in först inte blir vald är ju hela spänningsmomentet borta! Emma tyckte att tv4 lika gärna kunde lägga ner hela serien. Kanske var det också av irritation över att linda envisades med att ha gummistövlar på sig fast det var värsta stekheta sommaren och gräset var så snustorrt att det knastrade. Ja jisses amalia. Jag älskar emma.

just btw

..jag kom just tänka på att vanja aldrig någonsin har haft ont i huvudet. Hon vet liksom inte hur det känns. Det är det ultimata beviset på det jag alltid säger, hon är inte av denna jord!

skallplåga

Fy satan i gatan vad jag har ont i huvudet! Känner mig alldeles yr i hela bollen av smärta. Har varit hemma hos emma hela dagen och kan verkligen inte förstå vad denna jävla värk kommer ifrån. Jag som egentligen nästan aldrig har huvudvärk längre, sen jag slutade högstadiet och spänningshuvudvärken släppte har jag bara haft ont i skallen när det har vankats migrän på menyn. Vilket inte direkt är min favoriträtt så att säga. Nej usch, medans emma är och duschar ska jag nog lägga mig ner och blunda och tänka på fågelkvitter och porlande bäckar och vackra blommor och glömma allt annat. Ooohm... ooohhm...

9.94!

Jag har blivit en nörd. Antingen är jag besatt av att köra bil eller så har jag bara blivit vuxen. Eller så är jag som sagt bara en nörd. Bensinpriset är det som håller mig vaken dessa arbetslösa dagar, det som gör mig spänd, exalterad och villig att veta något om min omvärld. Det är i princip det enda just nu som kan fånga mitt intressa till hunsra procent. Sorgligt? Ja, kanske det. Men jag är fortfarande helt till mig över vändningen som kom sent i förra veckan, eller rättare sagt finalen på vändningen, som ledde till att priset faktiskt gick under tio kronor per liter. Jag var till och med så töntig att jag tankade och sparade kvittot bara som bevis, typ. Eller minne. Det är ju en historisk händelse!

mälardrottningens julbord

Tja, vad ska man egentligen säga om det. Det var gott. Efter en kolhydratfri vecka var det helt otroligt gott med en enkel potatis, jag var nästan i himmelen. Det fanns verkligen allt man kan önska och för en gångs skull tyckte jag till och med om janssons frestelse! Jag var stolt över mig själv för att jag inte svullade så mycket som förra året, då jag gick framåtlutad som en gammal skör tant i över ett dygn av mätthet, men vid efterrättsbordet tog det hela en annan vändning. Det fanns allt jag älskar, tårta, frukt, kladdkaka som för en gångs skull var helt sjukt god, godis, cocosbollar, risgrynsgröt, äppelkaka, småkakor och en massa till som jag inte ens orkar räkna upp. Vid efterrätten gick jag från att vara behagligt mätt till att återigen känna sprickkänslan i magtrakten. Men vem bryr sig. Vi var ju tvugna att få valuta för pengarna som harald sa om och om igen. Och gott var det. Mmmmm..
För att kortfatta det hela; maten var god, efterrätten var suverän, dock var det lite trångt och mycket folk, kanske blir det så när alla ska tränga ihop sig på en båt. Dessutom råkade vi få någon firmafest med massa unga fulla människor bakom oss som bara blev mer och mer höggljudda. Alltså; maten, underbar, miljön, lite sämre.

Over and out.

The end of hälsovecka

Innan julbordet igår skulle jag se vad alla grönsaker och protein och nyttiga fetter har betytt för mig i praktiken. Jag blev inte så mycket piggare direkt, men dels kan det bero på detta satans mörker, och dels har jag också fått höra från en mycket trovärdig källa att piggheten inte inträder förrän i andra veckan. Och någon andra vecka har jag inte direkt planerat att gå in i, så jag får nöja mig med att känna mig lite smalare och fräschare och nöjd över att ha fått mer rutin på mina måltider. Innan denna vecka såg det mer ut som, frukost klockan två på dagen, en lussebulle till lunch och femton koppar te, samt en riktig brakmiddag klockan åtta på kvällen. Inte så bra alltså.
Men.. det slutliga resultatet som vi alla väntat så spänt på, vad blev det då? Jo, vågen visade på -3 kg. Inte så illa pinkat med tanke på att jag har ätit ordentliga portioner och mellanmål, ca 5 måltider varje dag. De tre kilona är något jag definitivt kan klara mig utan, så tack för det hälsovecka och hejdå med dig och välkommen in julmust och bullar och kakor!
Over and out.


matstrejk

Tills det finns något vettigt att äta i det här huset matstresjkar jag. Jag vägrar helt enkelt att sätta i mig fler ägg nu. Ägg-gränsen är nådd och passerad för länge länge sen och nu får det vara nog.
Jag är less på den här töntiga dieten för jag blir ju ändå inte piggare. Jag känner mig i och för sig lite smalare och fräschare i kroppen, men humöret är fan sovberett hela dagarna. Kanske ska man skylla på mörkret. Eller att nån jävel, läs: pappa, envisas med att stänga min dörr varenda morgon så att jag ligger och sover fram till eftermiddagen i ett kolmörkt rum.
Det svåraste hittills var gårdagen, när vi bakade såna där skånska rån som jag älskar hemma hos farmor. Och hon bjöd både på det ena och det andra och tyckte jag var en riktig tråkmåns som inte kunde äta något av det. Men jag fuskade faktiskt och åt lite melon. Det var dagens bekännelse. Typ.

Imorgon blir det julbordsfrossa. Jag kommer typ spräcka min magsäck av svull.
Over and out.

gaah äggrörahelvete!

Jag är så satans trött på ägg i allmännhet och äggröra i synnerhet! Eller trött räcker inte till, jag är helt vansinnigt less och blir numera äcklad så fort jag ser skymten av ett ägg. Jag var inget direkt fan av ägg innan jag drog igång hela den här baletten, men efter att ha ätit ägg dagligen i alla dess former så får jag kväljningar så fort jag känner lukten av det. Det är konsistensen, liksom utan textur, inget tuggmotstånd, och lukten, och smaken, det smakar ju som inget annat, lite sådär kvalmigt och ..unket. Nej nu måste jag sluta innan jag spyr och återgå till min frukost. Bara tre tuggor kvar.. stå ut.

Over and out.

men mörkret faller bittert igen..

..och jag har väl aldrig varit mer hungrig. Eller hungrig kanske är att ta i, efter två megaportioner med morötter, lök och korv i tomatsås stillades det lite, men trots att magen är relativt full så skriker hela jag av creevings. Jag är sugen på praktiskt taget allt, men mest av allt salt. Chips, popcorn, klyftpotatis, pizza, you name it! När andra har sockerberoende är jag saltberoende. Jag saltar så mycket att maten knappt är ätlig för andra människor. Det är inte nyttigt att salta för mycket, därför drar jag ner på saltet nu när jag ändå är igång med hälsoprojektet. Men aldrig har jag väl varit så jäkla dundersugen på en stor påse chips. Jag kommer drömma inatt om mig själv, badandes i stora krispiga gyllengula chipsflarn.

Och my god, vad jag älskar hells kitchen! Ett av mina absoluta favoritprogram just nu och heja heja christina i finalen nästa vecka!

Nytt rekord, 6 inlägg på en dag. Jag lovar, jag ska aldrig göra om det.

Over and out och godnatt.


Rihanna

Jag är egentligen inget stort fan av übersnygga Rihanna men jag fullkomligt älskar hennes låt med T.I., live your life. Jag kan bara inte sluta lyssna. Helt fantastico!



bild från google.

just live your life

Och ibland är det inte ett dugg svårt att bestämma sig. Ensam framför en skärm, iskalla tår och fingrar, för smal säng, för litet rum, för liten plats känns ingenting som innebär att komma härifrån skrämmande. Vi bor ju som ett jävla kollektiv! Och jag har ju vetat från första början att jag inte ska vara här.

anna

Jag och anna har en av våra oändliga diskussioner på msn, och hamnar på ämnet betyg och att det är så sjukt svårt att komma in på läkarlinjen nu när det är alldeles för många som lyckats skrapa hem alla mvg. Inklusive mig och anna.

tove. säger:

asså det borde va lite fler steg än G, VG, MVG. typ som 1-5 ist.

AnnA säger:

aah precis...men samtidigt är man ju själv glad att man fick alla mvg

AnnA säger:

jag förstår problemet ur samhällssynpunkt men jag vill inte lämna ifrån mig mitt 20.0.

Och det var dagens politiska analys.
Over and out.



wannabe assistent

Mamma gav mig en lista med en massa grejer som skulle uträttas, allt från tavlor som skulle hämtas, ramar som skulle köpas, brev som skulle postas, julpynt som skulle tas fram, saker som skulle lagas och mat som skulle inhandlas.
Jag sprang som ett svin runt på stockholms gator, kändes som precis alla stockholms gator faktiskt, i ca 7 timmar med en lunchrast på 15 min. Gick 17000 steg och fick fötterna fulla av sköna blåsor. När jag vaknade imorse hade jag enorm träningsvärk i hela kroppen men framför allt i axlarna. Men jag betade av nästan hela mammas meterlånga lista och tjänade en liten hundring på köpet. Hon blev lite impad över att jag hann med så mycket faktiskt.
Oh, effektivitet, ditt namn är Tove.

Hälsovecka, Dag 5

Hm, jag trodde att jag skulle känna mer skillnad måste jag säga. Kosten består av en massa kött och ägg och sallad. Och thats it. Jag saknar frukt som en galning, brukar ju frossa bananer som en apa rent ut sagt. Fattar inte hur jag ska kunna överleva ännu ett par dagar utan bananer, men det är väl bara att kämpa på. Har inte vågat väga mig ännu så det blir en överraskning på söndag. Är betydligt piggare nu än innan men det finns fortfarande en hel del att förbättra.
Det var det det.
Over and out.

Hälsovecka; Dag 1

Nej, det är inte det att jag gråter mig till sömns på kvällarna för att jag är så fet, jag vill bara shape up, må bättre, bli piggare och känna att hela jag är i balans.
Igår var första dagen på min hälsovecka, och jag sa dystert farväl till lussebullar, julmust och pepparkakor. Det var inte helt lätt att hitta rätt i djungeln av dieter, men mitt val föll ganska snabbt på GI-metoden, helt enkelt för att min mamma har testat det och vet att det funkar, och för att hon har en massa recept och listor på vad man får och inte får äta. Så, i lördags kväll kickade jag igång med en middag bestående av kycklingbröst, matvete och brysselkål. Den här veckan får jag äta alla sorters kött och de allra flesta grönsaker, men ingen pasta, ris, potatis eller bröd. Det som jag tog hårdast var att kosten inte innehöll frukt, hur ska jag klara mig utan frukt i en vecka? Det återstår att se helt enkelt.
Kombinerat med denna kost ska jag röra på mig minst en timme om dagen, och duktig som jag är, har jag idag börjat dagen med en rask promenad.
Wish me good luck!
Over and out.

tjuvlyssnat.se

Den kom med! Wo-ho! Cred till mig som skickade in den och harald som tjuvlyssnade!







din mun ångar av rök.

Fredag och allt. Varför har jag ingenting att skriva om längre?
Jag är less på att dagarna flyter ihop till en enda seg massa, att jag knappt skiljer på kväll och morgon, helg eller vardag. Det är dags för något nytt.
Tills mitt liv tagit en liten vändning åt rätt håll avsäger jag mig rätten från att skriva och sunka ner min kära blogg ännu mer med sorgliga små inlägg om min trista vardag.  
Over and out.

nattankar

Jag har gått runt i nån slags koma den sista veckan, sovit fram till tre på eftermiddagarna, varit konstant trött, så det känns som en helt ny grej att jag plötsligt inte kan sova. Okej, klockan är bara tolv, låter som värsta tråkmånsen här, men huset är dödstyst och nedsläckt, så det känns som om det är sovdags för länge sen. Så blir det när folk ska upp och jobba/gå i skolan och inte ligger hemma och slöar som jag gör.
Var uppe tidigt imorse så borde kunna somna men hela magen dansar tango och tankarna ringdans. Kommer inte ihåg att jag känt så här sen min sista löptävling! Jisses amalia, det var ju åratal sen! Av ingen anledning. Eller kanske ändå.
Har länge tänkt på vad jag vill med mitt liv, eller i alla fall vad jag vill med den närmsta tiden. Valet måste ju liksom göras, söka jobb, leta lägenhet, ansöka högskola, ut och resa, what to do, what to do?
Det är skönt att komma en liten bit på vägen i tänkandet, men samtidigt läskigt. Kanske är det på kvällarna såna insikter kommer, det är då planerna börjar smidas och magen börjar dansa tango av förväntan.

Jag vill så gärna att något ska hända.
Och varför har jag plötsligt skrivit värsta oseriösa inlägget om allt och ingenting och bara det som just i denna sekund råkar fladdra förbi i min hjärna? Usch, stackars er som har trasslat er igenom all denna smörja.
Jag får shape up imorgon helt enkelt. Då är det fredag och jag ska få ordning på mitt liv! Och från och med lördag blir det extremnyttig kost i en vecka för mig och mamma. Om ni nu var intresserade av det. Känns som att jag har varit alldeles för trött, seg, rund och plufsig alldeles för länge nu. Herre min ge alltså, vilka ord som dyker upp såhär nattetider. Smörja, plufsig, hej 60 +! Nej nu ska jag bespara er från mer lidande och avsluta det här röriga inlägget, det kommer nog dröja innan det kommer ett sånt här inlägg igen! Jag får fan inte skriva på natten helt enkelt.
Som dom säger, även solen har sina fläckar, och truckertove är inget undantag.

Over and out från mig.

tomten i sigtuna

Bästa julhälsningen hittills i år! Både miljövänligt, ekonomiskt, snabbt och originellt! Slå det om ni kan!
..och vem kan det vara som döljer sig bakom masken..?





manus

Igår återvände det vilsna barnet från den trasiga världen till skokartongsrummet i bålsta, med en stor väska proppad med kläder och en ihoprullad winnerbäckaffisch under armen. Så nu tittar winnerbäck ner på mig från två ställen på väggen och den bilden är nog det bästa som hänt mig på länge. Jag saknar manus, att lyssna på en låt dygnet runt utan att tröttna, att säga helt seriöst att den här låten, det är ett underverk, den ska spelas på mitt bröllop, eller begravning om ingen vill ha mig. När jag sa det så trodde jag väl egentligen inte på det sistnämnda, då var jag osårbar, då visste jag att jag gick och tycka om.
Det är inte det att jag saknar dig, faktiskt inte, inte längre. Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här en vacker dag och tänka på dig utan att känna smärta, men så blev det. Okej, dagen är inte speciellt vacker, men jag tänker på dig och tänker att det blev rätt som det blev. Vi var inte gjorda för varandra trots allt. Kanske är man aldrig det. Det går dagar, veckor, månader utan att jag ens tänker på dig, men manus, det går inte längre. Inte för att den påminer mig om dig, utan för att den påminner mig om ett misslyckande. Om en tid med rätt förutsättningar men fel resultat. Den låten kommer för alltid att stå för ett misslyckande. Om något som inte alls blev som jag hade hoppats. Och konstigt nog är den enda sorgen jag känner idag den över manus. Jag förlorade min bästa låt. Det är inte det att jag grämer mig, att jag lider och förtvivlat försöker få tiden att gå tillbaka så att jag kan göra rätt. Jag önskar att det hade blivit ett bättre slut, det är allt.