totalt onödigt
Jag åt just årets första mandarin! (eller clementin eller satsumas eller whatever)
Underbart!
Underbart!
visumpapper
Idag fick jag visumpapprena hem med posten, eller kanske rättare sagt med harald som kom med dem från stan. Gud, det kan vara ansträngande att vara skriven på annan adress än där man faktiskt bor.
Jag har cyklat 45 min och sett på top model säsong 10. Egentligen borde man väl gå ut i solen.
Åt middag igår med mina älskade tre puckon i kista. Det var så himla roligt att ses alla fyra igen, precis som i gamla goda tider och vi babblade så mycket att ter blev torr i munnen och sen var det ju hela provrumsäventyret som nära på fick oss utslängda från monkey, men hey, det är väl som vanligt när det gäller oss va?
Sen blev det en mcflurry på vägen hem och ter var typ 1 mm från att köra på en räv på motorvägen.
Det var en bra måndagskväll.
Jag längtar så sjukt efter usa! Fyra veckor minus en dag! Jubiiiiiii!
Jag har cyklat 45 min och sett på top model säsong 10. Egentligen borde man väl gå ut i solen.
Åt middag igår med mina älskade tre puckon i kista. Det var så himla roligt att ses alla fyra igen, precis som i gamla goda tider och vi babblade så mycket att ter blev torr i munnen och sen var det ju hela provrumsäventyret som nära på fick oss utslängda från monkey, men hey, det är väl som vanligt när det gäller oss va?
Sen blev det en mcflurry på vägen hem och ter var typ 1 mm från att köra på en räv på motorvägen.
Det var en bra måndagskväll.
Jag längtar så sjukt efter usa! Fyra veckor minus en dag! Jubiiiiiii!
sommartid
Asså sommartid är ett bra dumt påhitt. Plötsligt är ju klockan way to much för att sitta här och nörda.
Idag har vi varit på stan precis hela dagen. Sju timmar har vi varit på benen förutom en kort lunchpaus och en kort fikapaus. Mina fötter måste ha burit mig x antal tusen steg och det känns kan jag lova. Men jag tror att jag har bestämt mig för vad det blir för present till värdföräldrarna, vad tjejen får vet jag inte riktigt än men snart måste jag bestämma mig! Resväska har jag också checkat och det lär ju krävas en rätt rejäl väska för att packa ner allt man kommer behöva under ett år. Eller allt och allt förresten, det finns ju några butiker i usa också har jag hört.
Det är bara 4 veckor kvar nu och jag längtar så himla mycket efter att kicka igång det! Det är alltid värst när man bara går och väntar på något. Just nu är jag så himla rädd att jag typ kommer ångra mig tre dagar innan och knäcka ihop, men vadå, det som inte dödar härdar och det här tänker jag överleva!
Idag har vi varit på stan precis hela dagen. Sju timmar har vi varit på benen förutom en kort lunchpaus och en kort fikapaus. Mina fötter måste ha burit mig x antal tusen steg och det känns kan jag lova. Men jag tror att jag har bestämt mig för vad det blir för present till värdföräldrarna, vad tjejen får vet jag inte riktigt än men snart måste jag bestämma mig! Resväska har jag också checkat och det lär ju krävas en rätt rejäl väska för att packa ner allt man kommer behöva under ett år. Eller allt och allt förresten, det finns ju några butiker i usa också har jag hört.
Det är bara 4 veckor kvar nu och jag längtar så himla mycket efter att kicka igång det! Det är alltid värst när man bara går och väntar på något. Just nu är jag så himla rädd att jag typ kommer ångra mig tre dagar innan och knäcka ihop, men vadå, det som inte dödar härdar och det här tänker jag överleva!
att cykla eller inte cykla..
Sitter här mitt på natten efter en spännande valdebatt mellan Reinfeldt och Mona och lyssnar på Zytomierska på the vioce. Hon är så jävla underhållande alltså. Och har världens skönaste garv.
Jag sitter och funderar på vad jag ska se på innan jag ska sova sen. Och så tänker jag på när jag ska behöva pallra mig upp imorgon. Funderar över om jag ska ta mig över det gigantiska berget av ångest och sätta mig på cykeln en timme. I vanliga fall diggar jag att cykla en timme före frukost. Det är en skön start på dagen. Med vanliga fall menas med datorn framför mig. Med sveriges värsta bilförare på skärmen går en timme ganska fort. Så fort man blir trött och det svider i benen kan man ju bara tänka "nej, jag ska bara se när anita håller på att köra på kärringen i päls", eller "jag behåller den här tunga växeln tills ragnar säger att dom redan har dött i ambulansen". Och så vips är det inte jobbigt längre. Vips har den där timmen gått och man har gott samvete resten av dagen.
Men utan dator och film är det sjukt jobbigt. SJUKT jobbigt. Det går inte ens att beskriva med ord. Det finns ingenting som för tiden framåt. Det är som ett vakuum där inte ens tiden existerar och man cyklar och cyklar och cyklar tills benen trillar av och det växer mossa på styret och man blir ändå aldrig klar.
Det blir så hemskt och så fruktansvärt långtråkigt, det känns som att cykla i hundra år när det i själva verket har gått en kvart. Jag måste köpa en egen dator alltså.
Jag sitter och funderar på vad jag ska se på innan jag ska sova sen. Och så tänker jag på när jag ska behöva pallra mig upp imorgon. Funderar över om jag ska ta mig över det gigantiska berget av ångest och sätta mig på cykeln en timme. I vanliga fall diggar jag att cykla en timme före frukost. Det är en skön start på dagen. Med vanliga fall menas med datorn framför mig. Med sveriges värsta bilförare på skärmen går en timme ganska fort. Så fort man blir trött och det svider i benen kan man ju bara tänka "nej, jag ska bara se när anita håller på att köra på kärringen i päls", eller "jag behåller den här tunga växeln tills ragnar säger att dom redan har dött i ambulansen". Och så vips är det inte jobbigt längre. Vips har den där timmen gått och man har gott samvete resten av dagen.
Men utan dator och film är det sjukt jobbigt. SJUKT jobbigt. Det går inte ens att beskriva med ord. Det finns ingenting som för tiden framåt. Det är som ett vakuum där inte ens tiden existerar och man cyklar och cyklar och cyklar tills benen trillar av och det växer mossa på styret och man blir ändå aldrig klar.
Det blir så hemskt och så fruktansvärt långtråkigt, det känns som att cykla i hundra år när det i själva verket har gått en kvart. Jag måste köpa en egen dator alltså.
läkarundersökning, check.
Jag har blivit grym på att skriva här! Tycker ni inte?
Idag var jag uppe med tuppen.. klockan åtta!!! Herre min je, har inte varit uppe så tidigt på flera månader.. solen hade ju knappt gått upp! Jag skulle ringa till läkarhuset odenplan för att försöka boka in en tid, och score! Fick en sista minuten tid redan idag! Så efter att ha ätit frukost och sett senaste avsnittet av svenska hollywoodfruar (I LOVE Maria Montazami!) susade jag in till stan med tåget.
Jag har läst och blivit förvarnad att den här läkarundersökningen skulle kosta runt 800 kr. 800 spänn!! Det är typ 5 frågor att fylla i, längd&vikt, blodtryck och om man har glasögon, om man haft återkommande mardrömmar eller bulimi. Det verkar ju helt sjukt att betala 800 kr för något som tar typ 10 min, så tror ni inte att jag blev glad när jag hittade detta ställe som smart nog tar betalt per kvart när det gäller intyg. 250 spänn för varje påbörjad kvart och eftersom vi hann klart på 12 minuter blev det bra mycket billigare för mig än vad jag hade räknat med. Se där! Man ska inte bara svälja såna där lurendrejerier utan att leta efter ett bättre alternativ!
Jag fick dessutom betyget "excellent" på min hälsa, men det kom ju inte direkt som någon överraskning.
Jag är så himla glad och lättad över att ha det gjort, nu är det bara att vänta på polisregisterutdraget så är alla papper kompletta och I'm on my way to San Fransisco!
äntligen vå..vinter!?
Jaha, så var vintern tillbaka. För ett dygn eller så. Jag älskar snö, men när man vet att den inom ett par dagar kommer förvandlas till slask är det ingen hit. Snöyran utanför gjorde att man knappt ville gå ut och vi satt mest och häckade inomhus hela dagen.
Men idag är det andra puckar för nu ska göras nytta! Det är 5 veckor tills att jag lämnar landet och allt måste hinnas klart i tid. Imorse hade jag fått en video från familjen när lilla tjejen skuttade runt i vågorna på stranden med en liten bräda. Så hade de skrivit att de spenderade dagen på beachen och hoppades att jag också hade haft en bra helg. Stranden, me like! Jag längtar!
Men vad ska man göra inför en sån här grej? Jag måste köpa resväska, det är det enda jag vet. Hälsoundersökning hör också till det obligatoriska, men sen då? Tandläkaren? Ska man typ adressändra eller nåt? Hjälp!
Men idag är det andra puckar för nu ska göras nytta! Det är 5 veckor tills att jag lämnar landet och allt måste hinnas klart i tid. Imorse hade jag fått en video från familjen när lilla tjejen skuttade runt i vågorna på stranden med en liten bräda. Så hade de skrivit att de spenderade dagen på beachen och hoppades att jag också hade haft en bra helg. Stranden, me like! Jag längtar!
Men vad ska man göra inför en sån här grej? Jag måste köpa resväska, det är det enda jag vet. Hälsoundersökning hör också till det obligatoriska, men sen då? Tandläkaren? Ska man typ adressändra eller nåt? Hjälp!
SF it is!
Då var det klart! Ber om ursäkt alla otåliga för att det har dröjt med uppdatering, men nu kan jag i alla fall skylla på blogg.se. Jag hade skrivit värsta inlägget men sen försvann allt och hela sidan hakade upp sig så man kunde inte ens logga in. Men men, sånt händer väl!
Det blir ett snabbt inlägg för vi är hemma hos farmor, men egentligen har allt gått så himla snabbt så det passar väl bra.
På torsdagen ringde familjen och de verkade hur snälla som helst, det kändes så bra att prata med dem och jag var inte alls speciellt nervös. Det går inte riktigt att förklara vad som kändes bra, jag kände mig trygg med dem och de kändes som att de var lite mer som mig på något sätt. Efter 36 minuter la vi på och jag och lillis satt och hoppade i soffan. Jag ville så himla gärna att de skulle välja mig! Allt var perfekt och jag kunde inte komma på något negativt om dem! Tjejen verkade så gullig, föräldrarna var glada och öppna och skojade om att vi kunde ta bilen till ikea och handla svenska köttbullar. De hade haft tre au pairer tidigare och alla hade kommit bra överrens, den första hade till och med utökat sitt år med ett till för att hon trivdes så bra.
Harald försökte lugna ner mig och ta bort förväntningarna, så att jag inte skulle bli alltför ledsen om de sa nej. Men två timmar senare plingade det till i inkorgen av "good news fron USA!". Och familjen hade valt mig.
Jag är så himla glad och det hade inte kunnat kännas bättre. Men samtidigt är det som att det ligger och gnager en nervositet under all glädje, för herregud. Nu är det verkligen på riktigt.
Det blir ett snabbt inlägg för vi är hemma hos farmor, men egentligen har allt gått så himla snabbt så det passar väl bra.
På torsdagen ringde familjen och de verkade hur snälla som helst, det kändes så bra att prata med dem och jag var inte alls speciellt nervös. Det går inte riktigt att förklara vad som kändes bra, jag kände mig trygg med dem och de kändes som att de var lite mer som mig på något sätt. Efter 36 minuter la vi på och jag och lillis satt och hoppade i soffan. Jag ville så himla gärna att de skulle välja mig! Allt var perfekt och jag kunde inte komma på något negativt om dem! Tjejen verkade så gullig, föräldrarna var glada och öppna och skojade om att vi kunde ta bilen till ikea och handla svenska köttbullar. De hade haft tre au pairer tidigare och alla hade kommit bra överrens, den första hade till och med utökat sitt år med ett till för att hon trivdes så bra.
Harald försökte lugna ner mig och ta bort förväntningarna, så att jag inte skulle bli alltför ledsen om de sa nej. Men två timmar senare plingade det till i inkorgen av "good news fron USA!". Och familjen hade valt mig.
Jag är så himla glad och det hade inte kunnat kännas bättre. Men samtidigt är det som att det ligger och gnager en nervositet under all glädje, för herregud. Nu är det verkligen på riktigt.
you have a match!
Efter tvivel och tvivel så tackade jag nej. Jag hade ågren hela natten till tisdagen och på morgonen gick jag direkt upp och ringde CC. För att få det ur världen. Och det kändes skönt.
Mejlade ett mycket trevligt svar till familjen som naturligtvis just då hade skickat ett mejl där det stod att de gärna ville ha mig som au pair. Så nu hade jag kunnat vara on my way to detroit, men så blev det inte.
Istället fick jag en ny match 4 timmar senare. Härligt jobbat CC säger jag bara! Ni sitter inte på latsidan inte! Den nya familjen har bara ett barn, en flicka på 6,5 år och bor 10 min utanför San Fransisco. Ett stort plus är att de har haft flera au pairer tidigare, och verkar vara en jättetrevlig och ganska upptagen familj. Den lilla flickan håller på med ridning, chearleeding, gymnastik, balett och något mer jag säkert glömt.
Imorse höll jag andan när jag öppnade mejlen och YES!!!! Mejl från familjen - redan! Det var mamman som skrev, lite mer om familjen förutom det som stod i presentationen och dessutom ville hon gärna ringa mig idag kl 6 vår tid. Jag blev helt överlycklig och svarade direkt att det passade jättebra. Hon skickade dessutom med bilder på familjen och tjejen är verkligen hur söt som helst.
Så jag antar att ni får veta mer ikväll!
Ciao!
Mejlade ett mycket trevligt svar till familjen som naturligtvis just då hade skickat ett mejl där det stod att de gärna ville ha mig som au pair. Så nu hade jag kunnat vara on my way to detroit, men så blev det inte.
Istället fick jag en ny match 4 timmar senare. Härligt jobbat CC säger jag bara! Ni sitter inte på latsidan inte! Den nya familjen har bara ett barn, en flicka på 6,5 år och bor 10 min utanför San Fransisco. Ett stort plus är att de har haft flera au pairer tidigare, och verkar vara en jättetrevlig och ganska upptagen familj. Den lilla flickan håller på med ridning, chearleeding, gymnastik, balett och något mer jag säkert glömt.
Imorse höll jag andan när jag öppnade mejlen och YES!!!! Mejl från familjen - redan! Det var mamman som skrev, lite mer om familjen förutom det som stod i presentationen och dessutom ville hon gärna ringa mig idag kl 6 vår tid. Jag blev helt överlycklig och svarade direkt att det passade jättebra. Hon skickade dessutom med bilder på familjen och tjejen är verkligen hur söt som helst.
Så jag antar att ni får veta mer ikväll!
Ciao!
det kallas tvivel..
Jag är en sån tvivelmaja!!
Det tog ca en vecka för familjen i detroit att höra av sig, jag började just tro att de också skulle försvinna från min sida precis som den första, men plötsligt en dag så hade jag fått ett mejl från pappan i familjen. Han skrev att de hade uppmärksammat min ansökan och ville fråga lite via mejl innan vi pratade i telefon med varandra. Vi mejlade fram och tillbaka några gånger innan vi bestämde oss för att höras per telefon.
Sagt och gjort, i söndags ringde det från usa och michigan. Vi pratade i en timme och en kvart, först pratade jag bara med pappan och sen satte de på högtalartelefonen när mamman kom in i rummet. Efter samtalet kände jag mig väldigt lugn på något sätt. Det var som att jag innerst inne visste att det här inte var rätt. Men efter det började jag tveka. Tänka på alla bra saker, att de reser mycket, att barnen verkar hjälpsamma och snälla, att jag skulle komma iväg redan i början på maj och hinna hem till lillis student.
Det är egentligen ingenting som är riktigt negativt utom just det faktum att de verkar rätt så principfasta och strikta i sina regler. De förväntar sig att jag ska vara med dom och familjen på fritiden, ska vara hemma vissa tider, och mamman sa att de känner samma ansvar för mig som deras egna barn. Jag som är så himla van att ha den största friheten man kan ha! Jag har aldrig någonsin haft några regler om att jag måste vara hemma vissa tider eller måste vara med familjen, det har ju inte lett till att jag har blivit värsta partypinglan heller, jag är ju ansvarsfull och fattar de rätta besluten just för att jag alltid har fått möjligheten att göra mina egna val.
Kanske analyserar jag sönder det här. Kanske borde jag bara gå på magkänslan som säger att jag borde tacka nej. Jag borde inte stressa när det är ett sånt här beslut, jag borde låta det ta den tid det tar. Om jag åkte iväg till en familj som inte kändes helt rätt skulle det kännas jättetråkigt när jag väl kom dit och vantrivdes.
Men jag kanske inte hittar en familj som är så öppen som min egen? Jag har läst om andra au pairer som har så fantastiska familjer som det verkligen kändes rätt med från första början, är jag bara naiv när jag hoppas att det kommer hända mig också?
Jag vet verkligen inte.. men jag måste nog bestämma mig under dagen för att komma vidare med nästa familj och så.
Det var i alla fall uppdateringen tills nu.. Skriver nog snart igen!
Det tog ca en vecka för familjen i detroit att höra av sig, jag började just tro att de också skulle försvinna från min sida precis som den första, men plötsligt en dag så hade jag fått ett mejl från pappan i familjen. Han skrev att de hade uppmärksammat min ansökan och ville fråga lite via mejl innan vi pratade i telefon med varandra. Vi mejlade fram och tillbaka några gånger innan vi bestämde oss för att höras per telefon.
Sagt och gjort, i söndags ringde det från usa och michigan. Vi pratade i en timme och en kvart, först pratade jag bara med pappan och sen satte de på högtalartelefonen när mamman kom in i rummet. Efter samtalet kände jag mig väldigt lugn på något sätt. Det var som att jag innerst inne visste att det här inte var rätt. Men efter det började jag tveka. Tänka på alla bra saker, att de reser mycket, att barnen verkar hjälpsamma och snälla, att jag skulle komma iväg redan i början på maj och hinna hem till lillis student.
Det är egentligen ingenting som är riktigt negativt utom just det faktum att de verkar rätt så principfasta och strikta i sina regler. De förväntar sig att jag ska vara med dom och familjen på fritiden, ska vara hemma vissa tider, och mamman sa att de känner samma ansvar för mig som deras egna barn. Jag som är så himla van att ha den största friheten man kan ha! Jag har aldrig någonsin haft några regler om att jag måste vara hemma vissa tider eller måste vara med familjen, det har ju inte lett till att jag har blivit värsta partypinglan heller, jag är ju ansvarsfull och fattar de rätta besluten just för att jag alltid har fått möjligheten att göra mina egna val.
Kanske analyserar jag sönder det här. Kanske borde jag bara gå på magkänslan som säger att jag borde tacka nej. Jag borde inte stressa när det är ett sånt här beslut, jag borde låta det ta den tid det tar. Om jag åkte iväg till en familj som inte kändes helt rätt skulle det kännas jättetråkigt när jag väl kom dit och vantrivdes.
Men jag kanske inte hittar en familj som är så öppen som min egen? Jag har läst om andra au pairer som har så fantastiska familjer som det verkligen kändes rätt med från första början, är jag bara naiv när jag hoppas att det kommer hända mig också?
Jag vet verkligen inte.. men jag måste nog bestämma mig under dagen för att komma vidare med nästa familj och så.
Det var i alla fall uppdateringen tills nu.. Skriver nog snart igen!
a new match!
Familjen i LA hörde aldrig av sig och egentligen kändes det nog lika bra. Det var något med deras presentation som inte riktigt kändes rätt, så när de försvann från min sida och ersattes med en ny var det ganska spännande.
Den nya familjen har 4 barn, tre flickor och en pojke, de bor utanför Detroit och verkar jättebra. Man ska inte hoppas på för mycket men det vore roligt om de ringde! Jag sitter just och har världens beslutångest för detroit, tydligen är det USA's farligaste stad (flest inbrott, stölder, våltäkter osv) så det känns ju lite sådär, men den "lilla" staden som de bor i utanför Detroit verkar jättefin, ungefär lika stor som Uppsala.
Jag har bestämt mig för att prata med dem på telefon, om de nu ringer, och bestämma mig efter det. Så får jag ju möjlighet för att fråga dem om de saker jag är tveksam över också. För de lär ju känna till området bättre än den knappa information jag hittar på wikipedia just nu..
Vi får väl se helt enkelt.
Den nya familjen har 4 barn, tre flickor och en pojke, de bor utanför Detroit och verkar jättebra. Man ska inte hoppas på för mycket men det vore roligt om de ringde! Jag sitter just och har världens beslutångest för detroit, tydligen är det USA's farligaste stad (flest inbrott, stölder, våltäkter osv) så det känns ju lite sådär, men den "lilla" staden som de bor i utanför Detroit verkar jättefin, ungefär lika stor som Uppsala.
Jag har bestämt mig för att prata med dem på telefon, om de nu ringer, och bestämma mig efter det. Så får jag ju möjlighet för att fråga dem om de saker jag är tveksam över också. För de lär ju känna till området bättre än den knappa information jag hittar på wikipedia just nu..
Vi får väl se helt enkelt.