sista september
Idag har jag.. damdamdaaaaaa.. JOBBAT! Heja mig! Way to go girl! Jag har verkligen tur som har en familj som tror på mig och vill ge mig en chans. Och ett jobb i några dagar! Nej, det är inget kontrakt, inget heltidsjobb, ingen fasttjänst, men vem bryr sig? Inte jag! Jag tjänar ihop några sköna slantar och kan sen slappa igen.
Jag minns när nichlas sa att han inte önskade nåt speciellt jobb, och skulle ta vad som bjöds. Och emma med "vakna-upp-nu-för-fan"-rösten lite surt sa "Du, det är ingen som kommer bjuda dig någonting!"
Och jag satt där och liksom; Va? Det trodde ju jag..
Tack gode gud för att något bjöds utan att jag behövde lyfta ett finger. Tack gode gud för att åtminstone lite av världen är som jag trodde.
Jag minns när nichlas sa att han inte önskade nåt speciellt jobb, och skulle ta vad som bjöds. Och emma med "vakna-upp-nu-för-fan"-rösten lite surt sa "Du, det är ingen som kommer bjuda dig någonting!"
Och jag satt där och liksom; Va? Det trodde ju jag..
Tack gode gud för att något bjöds utan att jag behövde lyfta ett finger. Tack gode gud för att åtminstone lite av världen är som jag trodde.
and nobody even care
Dagens to-do-lista var att sova så länge som möjligt. Allt för att slippa driva omkring här i min ensamhet och sakta tyna bort av tristess. Jag stod ut till kvart över tolv, sen tröttnade jag. Blev trött på att sova, haha, humor.
Borde ringa fuckin bartenderskolan och se till att få tillbaka mina 250 kronor, men jag orkar inte. Orkar inte tjafsa även fast 250 kronor är rätt mycket pengar för mig just nu.
Jag tror jag ska vrida på nephew live dvd på högsta volym och göra nåt åt mitt rum som alltmer börjar likna terras bäverbo.
Snart kommer lillis hem och vi ska ta en tur till intersport. Jag ska köpa ett par boxhandskar. Fick en boxningssäck av mammas kompis och blev för första gången på länge helt lycklig. Kan inte tänka mig något härligare än att slå och sparka ut all frustration. Pappa satte upp den igår i boden och jag slog tills handlederna var helt ömma och jag bestämde mig för att ett par handskar skulle behövas.
Borde köpa en bil. Borde hitta nånstans att bo. Och ett jobb. Och ett anständigt liv.
Men än så länge nöjer jag mig med att slå bort alla tvivel och all negativ energi.
Borde ringa fuckin bartenderskolan och se till att få tillbaka mina 250 kronor, men jag orkar inte. Orkar inte tjafsa även fast 250 kronor är rätt mycket pengar för mig just nu.
Jag tror jag ska vrida på nephew live dvd på högsta volym och göra nåt åt mitt rum som alltmer börjar likna terras bäverbo.
Snart kommer lillis hem och vi ska ta en tur till intersport. Jag ska köpa ett par boxhandskar. Fick en boxningssäck av mammas kompis och blev för första gången på länge helt lycklig. Kan inte tänka mig något härligare än att slå och sparka ut all frustration. Pappa satte upp den igår i boden och jag slog tills handlederna var helt ömma och jag bestämde mig för att ett par handskar skulle behövas.
Borde köpa en bil. Borde hitta nånstans att bo. Och ett jobb. Och ett anständigt liv.
Men än så länge nöjer jag mig med att slå bort alla tvivel och all negativ energi.
Who said nobody gived a damn?
Det är inte lika mycket inehåll här längre. Jag antar att mitt liv inte innehåller lika mycket.
Inte för att jag klagar, men det vore rätt nice att kunna andas. Jag minns inte ens hur det vara före de här attackerna, hur det var att kunna ta friska andetag hela vägen ner i lungorna utan hundra kilo över bröstkorgen.
Den värsta attacken hittills igår. Låg och skakade i hela kroppen och kunde knappt lyfta telefonen för att sätta på poison prince. Det rasslade och skrapade i luftrören när jag försökte andas, det kändes som om huvudet sprack mitt itu och lungorna pressades sönder av en jättehand.
Och jag blev så jävla rädd. Av att ligga där utan kontroll med saltvattnet rinnandes ner i hårfästet och ett hjärta som slår så fort och hårt att hela kroppen dunkar.
Är det såhär det ska vara från och med nu? Klarar jag av det eller blir det värre?
Med en vilopuls på 98 försökte jag få luft och pappa såg sådär bekymrad ut som det förväntas av honom.
Och sa att han skulle betala alla läkarkostnader, bara jag tog reda på vad felet var.
Och jag mumlar nåt otydligt och tänker att det spelar ingen roll, det här felet kommer aldrig någonsin försvinna.
Det tjänar ingenting till att köpa sig fri och lägga pannan i veck.
För det enda du kan göra för mig är det enda jag inte kan be om.
Jag vet vad det är, men vill inte kännas vid det.
Tonerna från timglas räddade mig ännu en gång.
Ni förstår inte varför jag är så beroende av winnerbäck. För er är det bara musik.
För mig är det vad som gång på gång bänder bort jättehanden från mitt huvud och avlägsnar hundrakilostyngden från mitt bröst. Och drar mig upp på fötter igen.
Inte för att jag klagar, men det vore rätt nice att kunna andas. Jag minns inte ens hur det vara före de här attackerna, hur det var att kunna ta friska andetag hela vägen ner i lungorna utan hundra kilo över bröstkorgen.
Den värsta attacken hittills igår. Låg och skakade i hela kroppen och kunde knappt lyfta telefonen för att sätta på poison prince. Det rasslade och skrapade i luftrören när jag försökte andas, det kändes som om huvudet sprack mitt itu och lungorna pressades sönder av en jättehand.
Och jag blev så jävla rädd. Av att ligga där utan kontroll med saltvattnet rinnandes ner i hårfästet och ett hjärta som slår så fort och hårt att hela kroppen dunkar.
Är det såhär det ska vara från och med nu? Klarar jag av det eller blir det värre?
Med en vilopuls på 98 försökte jag få luft och pappa såg sådär bekymrad ut som det förväntas av honom.
Och sa att han skulle betala alla läkarkostnader, bara jag tog reda på vad felet var.
Och jag mumlar nåt otydligt och tänker att det spelar ingen roll, det här felet kommer aldrig någonsin försvinna.
Det tjänar ingenting till att köpa sig fri och lägga pannan i veck.
För det enda du kan göra för mig är det enda jag inte kan be om.
Jag vet vad det är, men vill inte kännas vid det.
Tonerna från timglas räddade mig ännu en gång.
Ni förstår inte varför jag är så beroende av winnerbäck. För er är det bara musik.
För mig är det vad som gång på gång bänder bort jättehanden från mitt huvud och avlägsnar hundrakilostyngden från mitt bröst. Och drar mig upp på fötter igen.
And I’m a sucker of that kind
And you wake up in the morning and your head feels twice the size.
Som alltid när jag behöver fly finns terra där. Hon hämtade mig och vi åkte till rissne och besiktigade hennes mazda. Det var en helt annan värld så fort jag kom ut ur huset och in i bilen, plötsligt levde jag igen och ter garvade och skruvade upp musiken och diggade med sina sjuka rörelser och vi sjöng högt. Sen dränkte vi mina sorger i mcflurry och lösgodis och ica-muffins. "Tove vill inte vara hemma hos sig", sa ter enkelt när vi kom hem till henne.
"Då får hon väl vara här då", sa hennes mamma. Och så var det inte mer med det. Vi såg på mythbusters och drack pepparkakste och när jag kröp ner i jeanettes säng hade jag inte lika ont i huvudet längre.
Som alltid när jag behöver fly finns terra där. Hon hämtade mig och vi åkte till rissne och besiktigade hennes mazda. Det var en helt annan värld så fort jag kom ut ur huset och in i bilen, plötsligt levde jag igen och ter garvade och skruvade upp musiken och diggade med sina sjuka rörelser och vi sjöng högt. Sen dränkte vi mina sorger i mcflurry och lösgodis och ica-muffins. "Tove vill inte vara hemma hos sig", sa ter enkelt när vi kom hem till henne.
"Då får hon väl vara här då", sa hennes mamma. Och så var det inte mer med det. Vi såg på mythbusters och drack pepparkakste och när jag kröp ner i jeanettes säng hade jag inte lika ont i huvudet längre.
This is the life
Jag tänkte sova bort mitt eländiga liv men ter väckte mig med sitt glada pladdrande och gjorde dagen lite ljusare.
Vi åkte till skövde i lördags för familjemästerskapen i golf. Att vara caddie och gå med 18 hål på över fem timmar räckte gott för mig. Jag blev rosig om kinderna och fick vara dansk-svensk tolk och garva åt alla sköna danska uttryck.
Och jag kände att danmark nog är rätt för mig ändå.
Det var this is the life i bilen tills även mamma var hjärntvättad. "Sätt på vår favoritlåt" som Harald sa igen och igen och igen.
Att komma hem till ett tomt hus och känna huvudvärken knacka på dörren igen. Att vilja skrika rakt ut men inte veta vilka ord som kommer ut. Att bli mer och mer yr och känna lättnad när tårarna till slut spränger sig fria.
Att envist stirra ner i bordet utan att mäkta med att möta din blick.
Du bryr dig ju ändå inte.
Vi åkte till skövde i lördags för familjemästerskapen i golf. Att vara caddie och gå med 18 hål på över fem timmar räckte gott för mig. Jag blev rosig om kinderna och fick vara dansk-svensk tolk och garva åt alla sköna danska uttryck.
Och jag kände att danmark nog är rätt för mig ändå.
Det var this is the life i bilen tills även mamma var hjärntvättad. "Sätt på vår favoritlåt" som Harald sa igen och igen och igen.
Att komma hem till ett tomt hus och känna huvudvärken knacka på dörren igen. Att vilja skrika rakt ut men inte veta vilka ord som kommer ut. Att bli mer och mer yr och känna lättnad när tårarna till slut spränger sig fria.
Att envist stirra ner i bordet utan att mäkta med att möta din blick.
Du bryr dig ju ändå inte.
17.9.2008
Lillis vred knäet ur led i måndags och ambulansen fick komma. Jävla fotbollshelvete.
Han kan knappt gå men pallrade sig iväg till skolan ändå. Hellre halta med jordens smärta än att vara hemma med mig en hel dag.
Inte för att jag klandrar honom.
Den vackra, klara, färgglada hösten lyser med sin frånvaro.
Och min huvudvärk är nästan löjligt smärtsam till snudd på migrän.
Och det är ju fantastiskt att rixmorronzoo får mig att asgarva rakt ut genom tårarna.
Det är just dance och viva la vida på repeat och det är då själva fan att det ska vara så svårt att andas.
Och att sanningen kan skära sönder allt jag kämpat för att bygga upp.
Om jag bara fick träffa dig en timme, en halv, en kvart, skulle jag orka resa mig igen.
Lite kärlek, stolthet, en blick, ett tecken på att det visst finns en mening, att jag visst hör hemma här.
Men än så länge ligger jag kvar.
Och även fast såren till synes läker kan ärren ibland göra precis lika ont.
detärfortfarandevärldensstörstatomrumefterdigochjagärräddattfallaneridetochaldrigkommauppigen.
Han kan knappt gå men pallrade sig iväg till skolan ändå. Hellre halta med jordens smärta än att vara hemma med mig en hel dag.
Inte för att jag klandrar honom.
Den vackra, klara, färgglada hösten lyser med sin frånvaro.
Och min huvudvärk är nästan löjligt smärtsam till snudd på migrän.
Och det är ju fantastiskt att rixmorronzoo får mig att asgarva rakt ut genom tårarna.
Det är just dance och viva la vida på repeat och det är då själva fan att det ska vara så svårt att andas.
Och att sanningen kan skära sönder allt jag kämpat för att bygga upp.
Om jag bara fick träffa dig en timme, en halv, en kvart, skulle jag orka resa mig igen.
Lite kärlek, stolthet, en blick, ett tecken på att det visst finns en mening, att jag visst hör hemma här.
Men än så länge ligger jag kvar.
Och även fast såren till synes läker kan ärren ibland göra precis lika ont.
detärfortfarandevärldensstörstatomrumefterdigochjagärräddattfallaneridetochaldrigkommauppigen.
stolt dagdrivare!
Läste det uppfriskande inlägget från min goda vän manda, gör det du också! http://a.bloggagratis.se/2008/09/14/952248-tankar-fran-en-dagdrivare/
Så kanske du förstår varför jag trivs så bra med att driva runt om dagarna och göra allt och ingenting, varför jag inte drabbas av jobbpanik och livsångest. Som hon så klokt uttryckte det, och som jag så fräckt stjäl från henne; Jag är inte arbetslös, jag är arbetsfri!
Jag har sparade pengar som gott och väl räcker till pappas mer än generösa hyra. Kanske hjälper det lite att jag ler så sött och får honom att skratta och spelar hans favoritlåtar och diskar på dagarna. Kanske hjälper det att jag är hans dotter. Kanske hjälper det att jag är jag.
Jag har numera totalt blanka dagar att fylla med allt möjligt kul och spännande, och händer det inget, vad gör det? Det kommer ju en likadan dag imorgon också! Kanske är det konstigt att jag inte fort som attan skaffar mig ett jobb, jag som alltid har varit så duktig, så ambitiös. Men kanske är det just därför! Jag har varit duktig i hela mitt liv och nu vill jag ha en paus! Jag vill vakna och undra; "vad ska jag göra idag?" Jag vill bli upphämtad av ter på hennes lunchrast och åka runt och skämma ut oss som vi alltid har gjort, jag njuter av att kunna lyssna på rixmorronzoo hela morgonen, att kunna ta en promenad eller pyssla lite bland mina grejer, att kunna åka över till danmark bara sådär, att slippa läxor och stress och ångest och tryck över bröstet, jag njuter av att kunna andas normalt och att säga till folk med stolthet i rösten; bestäm du, jag kan när som helst. Jag är ju arbetslös!
Alla behöver vi en paus någon gång ibland och nu är det min tur!
Så kanske du förstår varför jag trivs så bra med att driva runt om dagarna och göra allt och ingenting, varför jag inte drabbas av jobbpanik och livsångest. Som hon så klokt uttryckte det, och som jag så fräckt stjäl från henne; Jag är inte arbetslös, jag är arbetsfri!
Jag har sparade pengar som gott och väl räcker till pappas mer än generösa hyra. Kanske hjälper det lite att jag ler så sött och får honom att skratta och spelar hans favoritlåtar och diskar på dagarna. Kanske hjälper det att jag är hans dotter. Kanske hjälper det att jag är jag.
Jag har numera totalt blanka dagar att fylla med allt möjligt kul och spännande, och händer det inget, vad gör det? Det kommer ju en likadan dag imorgon också! Kanske är det konstigt att jag inte fort som attan skaffar mig ett jobb, jag som alltid har varit så duktig, så ambitiös. Men kanske är det just därför! Jag har varit duktig i hela mitt liv och nu vill jag ha en paus! Jag vill vakna och undra; "vad ska jag göra idag?" Jag vill bli upphämtad av ter på hennes lunchrast och åka runt och skämma ut oss som vi alltid har gjort, jag njuter av att kunna lyssna på rixmorronzoo hela morgonen, att kunna ta en promenad eller pyssla lite bland mina grejer, att kunna åka över till danmark bara sådär, att slippa läxor och stress och ångest och tryck över bröstet, jag njuter av att kunna andas normalt och att säga till folk med stolthet i rösten; bestäm du, jag kan när som helst. Jag är ju arbetslös!
Alla behöver vi en paus någon gång ibland och nu är det min tur!
Die Groze Werdensrekord
Monica slog plötsligt över till ett program hon gärna ville se. På tyska. Utan textning. Redan där var jag misstänksam. Det visade sig vara ett program med en massa konstiga världsrekordsförsök, folk som var beredda att komma på de mest konstiga saker för att hamna i guinness rekordbok. I slutet av programmet skulle det vara en stuntman som skulle hoppa från en helikopter 40 meter ner i en stor hög av staplade flyttkartonger. Helt sjukt. Efter en timmes plågande genom sjuka grenar fick vi reda på att programmet varade i inte mindre än två timmar till! Herrebudda! Men stuntmannen ville vi se, och trots att de andra droppade av en efter en satt jag och Pernille kvar i soffan och plågade oss genom två timmars program på ett språk vi förstod nada av. Under vår plågsamma väntan fick se spännande grenar som..
* Karateslag på ölburkar
* Världsrekord i snabbast slipsknytning
* 100 m häck med simfötter på
* Vindruvstrampning i tunna
* Spiskastning, 2 meter, flest spisar på en minut.
Till slut var det stuntmannens tur, vi satt nästan med tändstickor till hjälp för att hålla ögonen öppna, Pernille hade somnat i soffan flera gånger men jag hade tappert hållt vaka genom otaliga reklaminslag för tyskt tvättmedel och nya dubbade filmer. Upp i helikoptern och den steg, upp, upp, upp. När den närmade sig ca 35 meter började den ställa in kursen och flyga in över kartonghögen och DÅ hände det som inte fick hända. Puckot som hade ställt upp dessa tusen flyttkartonger hade naturligtvis inte räknat med det vinddrag som en helikopter medför. Därför hade han inte bundit fast dem eller klistrat ihop dem och plötsligt välter hela "madrassen" och ALLA flyttkartonger rasar ner på marken. Stuntmannen var inte så förtjust att hoppa 40 meter rakt ner på asfalt, så försöket fick avbrytas. Och det var vad de timmarnas vaka framför ett tyskt skitprogram resulterade i. En superflopp. Jag ser aldrig tysk tv igen.
Av princip.
men skit i det då!
Det är soligt ute och jag ska åka till danmark idag. Träffade underbara emma igår och babblade om allt och inget och shit, vad jag har saknat den där humorn! Sen kom vanja och hon strålade upp allt runt omkring och vi drack te och slog ihop våra planer och framtiden känns faktiskt redan lite ljusare. Köpte också världens snyggaste jeans som jag faktiskt tackar anna för. (Jag hittade dom till slut, och jag älskar dom!) Halsontet är borta men det har övergått till en värk i käken och en svullnad runt hela halsen. Har till och med ont i tungan. Hur sjukt är inte det?
Igår körde jag hem från stan, första gången bakom en ratt på 6 veckor och jag överlevde! Det var så underbart att äntligen köra bil igen!
Jag saknar lite att läsa finskans tankar. Och så saknar jag att sola. Snart är jag inte ens brun längre. Fast pappa och harald garvar och hävdar bestämt motsatsen.
Nu ska jag se top model och dricka honungsvatten. Jag älskar rixmorronzoo i mitt hjärta. Och eftersom ingen ändå kommenterar tänker jag inte skriva mer nu.
Heido!
Igår körde jag hem från stan, första gången bakom en ratt på 6 veckor och jag överlevde! Det var så underbart att äntligen köra bil igen!
Jag saknar lite att läsa finskans tankar. Och så saknar jag att sola. Snart är jag inte ens brun längre. Fast pappa och harald garvar och hävdar bestämt motsatsen.
Nu ska jag se top model och dricka honungsvatten. Jag älskar rixmorronzoo i mitt hjärta. Och eftersom ingen ändå kommenterar tänker jag inte skriva mer nu.
Heido!
11/9 2008
Jag vet att det är töntigt,
men jag önskar att jag kunde krympa ner dig så jag kunde ha dig i fickan
eller kanske bara spola tillbaka tiden lite
allt jag ser är din rygg när du går vidare,
från den tiden när vi var oslagbara
jag står fortfarande kvar på samma plats
ser dig försvinna
ibland vänder du dig om och vinkar
men det räcker inte
jag vill att du ska stanna
där vi betydde allt för varandra
jämt höll ihop
läste varandras tankar
det är inte möjligt att stoppa tiden
att hindra någon från att utvecklas
men ändå är det just det jag vill göra.
det klassiska problemet;
jag tror jag tycker om dig mer än du tycker om mig
innerst inne vet jag
att det bara är att gilla läget
för det går inte att ändra på
men när du blir till en mindre och mindre prick därborta,
och inte vinkar lika ofta,
så struntar jag i vad som är naturligt och normalt
och önskar
att jag fick fortsätta vara den viktigaste för dig
såsom du för alltid kommer att vara den ende för mig.
men jag önskar att jag kunde krympa ner dig så jag kunde ha dig i fickan
eller kanske bara spola tillbaka tiden lite
allt jag ser är din rygg när du går vidare,
från den tiden när vi var oslagbara
jag står fortfarande kvar på samma plats
ser dig försvinna
ibland vänder du dig om och vinkar
men det räcker inte
jag vill att du ska stanna
där vi betydde allt för varandra
jämt höll ihop
läste varandras tankar
det är inte möjligt att stoppa tiden
att hindra någon från att utvecklas
men ändå är det just det jag vill göra.
det klassiska problemet;
jag tror jag tycker om dig mer än du tycker om mig
innerst inne vet jag
att det bara är att gilla läget
för det går inte att ändra på
men när du blir till en mindre och mindre prick därborta,
och inte vinkar lika ofta,
så struntar jag i vad som är naturligt och normalt
och önskar
att jag fick fortsätta vara den viktigaste för dig
såsom du för alltid kommer att vara den ende för mig.
jag och ter
Ter kom till undsättning för lilla ensamma mig med ett fyra veckor långt uppbyggt creeving efter pizza. Så hon hämtade mig och vi susade iväg till jakobsberg där vi förutom att trycka i oss mat för kung och fosterland, skulle utföra lite lättare arbete. Eller ter skulle, jag kollade mest på och skrattade åt henne. Först skulle det delas ut lappar i husen bredvid pizzerian, inklusive till pizzerian, men eftersom vi åt där vågade inte terra ge dem lappen utan det fick jag göra. När vi åkte iväg mot bauhaus var ter så mätt att hon knappt kunde köra bilen men fram kom vi till slut. Jag tyckte det verkade så onödigt att ta en vagn så vi stolpade iväg till trädgårdsavdelningen direkt. Väl där gick det upp för mig vilken size det skulle vara på krukorna och jag började redan då ångra att jag insisterat på att vi inte skulle ta någon vagn. När vi valt ut lite blommor och jord och krukor började vi stappla iväg till kassorna, jag bärandes på en platta blommor och ter med 40 kg jord och två enorma plåtkrukor på toppen av hennes berg. Framme vid kassorna släppte hon ner allt med ett stort brak på bandet och jag mötte kassörskans förvånade blick och himlade lite med ögonen som för att säga "ja, visst är hon klantig!", samtidigt som jag i min vana tro lät undslippa ett anklagande "men terraaaa!"
När vi hade betalat och återigen lassat upp vår börda på våra späda (i mitt fall) men extremt starka (i terras fall) axlar begav vi oss igen mot bilen. Och ter ser absolut ingenting. Hon vinglar fram som i en parodi och håller på att gå in i allt i hennes väg, samtidigt som hennes berömda asgarv börjar ta fart. När vi kommer ut genom dörrarna kan jag inte hålla mig längre utan piper fram "du ser ut som mr bean!", varpå ter börjar garva så mycket att hon mister all kraft i armarna och tappar ner ALLT hon håller i på marken. Så springer hon dubbelvikt iväg mot bilen, i gapskratt, AAAARGHAHAHAHAHAHAHAHAH, och jag försöker stå kvar och vänta lite nonchalant men det lyckas inte så bra när ett gammalt par går förbi mig och som fortfarande skrattar högt åt oss efter vår lilla show.
Sen åkte vi tillbaka och planterade blommorna med fingrarna och åkte sen hem.
Jag älskar att man aldrig har tråkigt med terra.
När vi hade betalat och återigen lassat upp vår börda på våra späda (i mitt fall) men extremt starka (i terras fall) axlar begav vi oss igen mot bilen. Och ter ser absolut ingenting. Hon vinglar fram som i en parodi och håller på att gå in i allt i hennes väg, samtidigt som hennes berömda asgarv börjar ta fart. När vi kommer ut genom dörrarna kan jag inte hålla mig längre utan piper fram "du ser ut som mr bean!", varpå ter börjar garva så mycket att hon mister all kraft i armarna och tappar ner ALLT hon håller i på marken. Så springer hon dubbelvikt iväg mot bilen, i gapskratt, AAAARGHAHAHAHAHAHAHAHAH, och jag försöker stå kvar och vänta lite nonchalant men det lyckas inte så bra när ett gammalt par går förbi mig och som fortfarande skrattar högt åt oss efter vår lilla show.
Sen åkte vi tillbaka och planterade blommorna med fingrarna och åkte sen hem.
Jag älskar att man aldrig har tråkigt med terra.
Världens bästa låt just nu.
Revolutionaries Wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh who would ever want to be king?
Viva la vida - Coldplay
internt; du och jag finskan!
Det går inte riktigt att bo ihop med någon i fyra veckor, att leva i princip ihopklistrade i 650 timmar utan att präglas en del av varandra. Och trots våra olikheter, finskan är finska, jag är svensk, hon är lång och mörkhårig, jag är liten och ljus, jag är hemmasittare, hon är partydjur, så gick det riktigt bra att bo ihop i 214. Vi levde i princip på balkongen och av pasta, undtaget den där enda gången när fia skulle lära mig att göra finska potatisplättar. Men oavsett allt så hade vi i alla fall kul!
"Jag kan väl själv bestämma när jag vill bli full!"
"Tudiduoo!"
"Fan vad stora händer han har! Ska han paddla hem eller!?"
"Han har så stora fötter att han ser ut som ett L!"
"Din sovstil är helt fantastisk."
"Tur att det är så nära vattnet.. om hon skulle börja brinna alltså."
"Men kan hon dra ut baddräkten ur rumpan eller? Hon har gått runt sådär i en halvtimme nu!"
"Jag känner inget ansvar alls för jesus försvinnande!"
"Tur att jag hamnade i samma rum som någon som har lika sjuka idéer som jag själv!"
Det är det jag saknar, alla sjuka grejer vi hade för oss som ingen annan fattade, att sitta dubbelvikt i korridoren och garva åt någonting som folk bara höjde på ögonbrynen åt, alla sjuka minspel och små ljud, blöjan, julgrisen; tove tha griskulting, min genomvidriga grimas i baren, du-vet-vems letning efter okänt föremål i armhålan, den lilla engelska knubbsälen, jesus, ja för fan, det finns inget slut!
Sitter här och lyssnar på kos-låtarna och försöker garva åt allt det här i min ensamhet och det går fortfarande rätt bra. Men ser fram emot att få förrådet påfyllt med mer galenskaper, så glöm inte att komma förbi sthlm på väg till nykarleby och mumintrolland!
ett två tre fyra, fortsätt läs så blir ni yra
För att som omväxling sammanfatta mina fyra veckor på kos på det matematiska sättet, det vill säga med siffror, har jag härmed nöjet att dela med mig av följande fakta;
Väl hemkommen till sverige hade jag på min kropp 18 myggbett, ett antal som minskat drastiskt sedan jag var därnere. Det visade sig nämligen vara ett myggornas paradis inne i vårt bastuheta rum, myggor som var en tredjedel så stora som de svenska men resulterade i tre gånger så stora myggbett. Ett tag trodde jag att jag hade skabb eftersom jag hade så mycket myggbett, hela vänstra foten var täckt av ca sex stora bett och Fia hade typ två stycken på hela kroppen. Rättvisa är inget det slösas med direkt.
I genomsnitt har finskan och jag vandrat 346 trappsteg om dagen, 9688 under hela perioden, två ynka gånger har vi tagit hissen men resten av dagarna har vi i ren hälsoanda pustat oss uppför två våningar och svurit mer och mer alltmer dagarna fortskred.
Totalt har vi lagt ca 304 cyklade kilometer bakom oss, jag har klagat över vägen ca 304 gånger och fia har nämnt hur trasig hennes cykel är ungefär lika många gånger. Det är något jag aldrig saknar, att cykla samma skitväg genom samma grekiska skittrafik och med en hårsmån undvika att bli överkörd medans svetten rinner längs med ryggen och solen steker i nacken och benen paddlar på som i en tecknad serie eftersom ingen annan växel än ettan funkar. Medan de allt mer oroväckande ljud från finskan cykel bankar och skramlar bakom en.
Under dessa fyra veckor har vi blandat ungefär 827 drinkar var, sammanlagt i kursen ca 23000 stycken, varav två per person var med riktig sprit. När det var dags för de riktiga drinkarna fick jag göra en godmother och en sohopolitan, så dem är jag extra expert på!
Vi har dessutom köpt, släpat hem och druckit ungefär 120 liter vatten. Av hettan och doften av oss att döma är min gissning är att vi svettats ungefär lika många liter, men den siffran känns inte lika trevlig att tänka på.
Antal gånger folk från klassen höggljutt förkunnade hur fulla de var; 5472827452716432. Antal gånger finskan och jag beklagade oss över denna omogenhet; lika många och förmodligen fler därtill.
Over and out.
Väl hemkommen till sverige hade jag på min kropp 18 myggbett, ett antal som minskat drastiskt sedan jag var därnere. Det visade sig nämligen vara ett myggornas paradis inne i vårt bastuheta rum, myggor som var en tredjedel så stora som de svenska men resulterade i tre gånger så stora myggbett. Ett tag trodde jag att jag hade skabb eftersom jag hade så mycket myggbett, hela vänstra foten var täckt av ca sex stora bett och Fia hade typ två stycken på hela kroppen. Rättvisa är inget det slösas med direkt.
I genomsnitt har finskan och jag vandrat 346 trappsteg om dagen, 9688 under hela perioden, två ynka gånger har vi tagit hissen men resten av dagarna har vi i ren hälsoanda pustat oss uppför två våningar och svurit mer och mer alltmer dagarna fortskred.
Totalt har vi lagt ca 304 cyklade kilometer bakom oss, jag har klagat över vägen ca 304 gånger och fia har nämnt hur trasig hennes cykel är ungefär lika många gånger. Det är något jag aldrig saknar, att cykla samma skitväg genom samma grekiska skittrafik och med en hårsmån undvika att bli överkörd medans svetten rinner längs med ryggen och solen steker i nacken och benen paddlar på som i en tecknad serie eftersom ingen annan växel än ettan funkar. Medan de allt mer oroväckande ljud från finskan cykel bankar och skramlar bakom en.
Under dessa fyra veckor har vi blandat ungefär 827 drinkar var, sammanlagt i kursen ca 23000 stycken, varav två per person var med riktig sprit. När det var dags för de riktiga drinkarna fick jag göra en godmother och en sohopolitan, så dem är jag extra expert på!
Vi har dessutom köpt, släpat hem och druckit ungefär 120 liter vatten. Av hettan och doften av oss att döma är min gissning är att vi svettats ungefär lika många liter, men den siffran känns inte lika trevlig att tänka på.
Antal gånger folk från klassen höggljutt förkunnade hur fulla de var; 5472827452716432. Antal gånger finskan och jag beklagade oss över denna omogenhet; lika många och förmodligen fler därtill.
Over and out.
RIP iAudio
Mitt på stranden hände det. Jag skulle bara spola fram mitt älsklingsställe i "waiting in the weeds", som jag alltid gör, när ljudet plötsligt tystnar. Inte med ett pip, som när mp3:n stängs av, utan bara tystnar. Och den går aldrig mer att få liv i.
Jag har haft min 256 mb stora iAudio sen jag gick i åttan. Alltså snart 5 år. Jag antar att det inte är många mp3-spelare som lever längre än så. Och det ska ju på ett sätt bli kul att köpa en ny. Men ändå.. jag älskade ju min lilla skit-mp3!
Den var ju så röd! Och fin! Och hade så skitlite minne att man bara kunde ha de allra bästa låtarna på den! Joysticken krånglade ju sådär lagom mycket att bara jag kunde byta låt! Och den tålde vatten! Och var bäst att stoppa i sportbh:n när man sprang! Och det var min första mp3! Jag saknar dig redan!
Jag har haft min 256 mb stora iAudio sen jag gick i åttan. Alltså snart 5 år. Jag antar att det inte är många mp3-spelare som lever längre än så. Och det ska ju på ett sätt bli kul att köpa en ny. Men ändå.. jag älskade ju min lilla skit-mp3!
Den var ju så röd! Och fin! Och hade så skitlite minne att man bara kunde ha de allra bästa låtarna på den! Joysticken krånglade ju sådär lagom mycket att bara jag kunde byta låt! Och den tålde vatten! Och var bäst att stoppa i sportbh:n när man sprang! Och det var min första mp3! Jag saknar dig redan!
Det vilsna barnet från den trasiga världen återvänder hem
Okej, resan gick åt helvete. Vi var över en timme försenade och jag satt och grät på planet med värkande hals, sprickande trumhinnor och frös så att jag skakade. Men hem kom jag. Och det var uppställt värsta välkomstkommittén med de tre i familjen jag har. Och det var rätt nice ändå, trots kylan och regnet. De sa att jag var brun (som det förväntades av dem) och jag satt och babblade oavbrutet på vägen hem (som det förväntades av mig).
Och hur gick det då?
Slutproven gick så sjukt bra. Jag kan själv inte fatta det. Jag fick 63% på freepouring, inte superbra men bättre än genomsnittet. 100% på drinkprovet OCH på teoriprovet om alla spritsorter. 98% på barprovet (hade lite för mycket i ett glas) och snabbast tid av alla i baren. Lovorden jag fick av läraren går knappt att återge utan att skryta. Jag bara satt och hoppade av lycka när han sa alla snälla saker och höll på att spricka av stolthet. Du var helt klart bäst av alla här, sa han bland annat och halade fram mitt diplom. Det är helt solklart ett mvg, som du mer än väl har förtjänat. Är du nöjd?
Skämtar du? Jag höll ju på att få dåndimpen av lycka. Jag är bäst! BÄST!!! Och ännu bättre, jag är färdigutbildad bartender!!
Jag älskar att stå i baren. Jag njöt hela barprovet och stressade ingenting, bara gjorde allt som jag har lärt mig. Det är som ett kall att stå där. Det är så kul!
Så nu är jag hemma och kommer inte sakna att bli väckt varje timme genom hela natten av fulla människor, höra alla dessa "jag är så FULL!!!", bhöva diska i baren efter skolans slut när hälften av klassen inte ens hjälper till, kommer inte att sakna plugget som faktiskt var rätt hårt, kommer INTE att sakna cykelturen till skolan som är vägen av helvetet eller vårt hotellrum som blev städat 2 ggr på en månad och som stank avlopp och fick mig och finskan att svära som borstbindare varje gång vi klev in.
Men jag kommer sakna desto mer, finskan, i mitt hjärta, denna störtsköna människa med alla sina uttryck, malin och maria, att sitta på balkongen och sucka åt alla omogna människor och att ligga vid poolen och läsa på drinkarna, jag kommer sakna havet och det kristallklara vattnet, att ligga på kvällarna och kolla på serier, att stå i baren, herregud, det bästa som finns, jag kommer sakna att skopa upp is i glas och pricka av alla ingridienser på den mentala listan, att snabbt ta en flaska i taget, ibland två, och att direkt få en ny beställning så fort den första drinken är klar, att tömma huvudet från allt utom drinkar och att slippa tänka på något annat än att bli klar. Världens bästa avkoppling.
Men nu är jag hemma och har goda möjligheter att få ett bartenderjobb. Tills dess kommer jag se till att bli frisk, sova gott om nätterna, träffa kompisar och familjen, köra bil, lyssna på rixmorronzoo, vara stolt över mig själv, och njuta av att bara kunna få vatten ur kranen och mat ur kylskåpet och för första gången på 4 veckor äta annat till middag än pasta!
Det var nog det. Frågor, funderingar?
Annars, Over and out.
Och hur gick det då?
Slutproven gick så sjukt bra. Jag kan själv inte fatta det. Jag fick 63% på freepouring, inte superbra men bättre än genomsnittet. 100% på drinkprovet OCH på teoriprovet om alla spritsorter. 98% på barprovet (hade lite för mycket i ett glas) och snabbast tid av alla i baren. Lovorden jag fick av läraren går knappt att återge utan att skryta. Jag bara satt och hoppade av lycka när han sa alla snälla saker och höll på att spricka av stolthet. Du var helt klart bäst av alla här, sa han bland annat och halade fram mitt diplom. Det är helt solklart ett mvg, som du mer än väl har förtjänat. Är du nöjd?
Skämtar du? Jag höll ju på att få dåndimpen av lycka. Jag är bäst! BÄST!!! Och ännu bättre, jag är färdigutbildad bartender!!
Jag älskar att stå i baren. Jag njöt hela barprovet och stressade ingenting, bara gjorde allt som jag har lärt mig. Det är som ett kall att stå där. Det är så kul!
Så nu är jag hemma och kommer inte sakna att bli väckt varje timme genom hela natten av fulla människor, höra alla dessa "jag är så FULL!!!", bhöva diska i baren efter skolans slut när hälften av klassen inte ens hjälper till, kommer inte att sakna plugget som faktiskt var rätt hårt, kommer INTE att sakna cykelturen till skolan som är vägen av helvetet eller vårt hotellrum som blev städat 2 ggr på en månad och som stank avlopp och fick mig och finskan att svära som borstbindare varje gång vi klev in.
Men jag kommer sakna desto mer, finskan, i mitt hjärta, denna störtsköna människa med alla sina uttryck, malin och maria, att sitta på balkongen och sucka åt alla omogna människor och att ligga vid poolen och läsa på drinkarna, jag kommer sakna havet och det kristallklara vattnet, att ligga på kvällarna och kolla på serier, att stå i baren, herregud, det bästa som finns, jag kommer sakna att skopa upp is i glas och pricka av alla ingridienser på den mentala listan, att snabbt ta en flaska i taget, ibland två, och att direkt få en ny beställning så fort den första drinken är klar, att tömma huvudet från allt utom drinkar och att slippa tänka på något annat än att bli klar. Världens bästa avkoppling.
Men nu är jag hemma och har goda möjligheter att få ett bartenderjobb. Tills dess kommer jag se till att bli frisk, sova gott om nätterna, träffa kompisar och familjen, köra bil, lyssna på rixmorronzoo, vara stolt över mig själv, och njuta av att bara kunna få vatten ur kranen och mat ur kylskåpet och för första gången på 4 veckor äta annat till middag än pasta!
Det var nog det. Frågor, funderingar?
Annars, Over and out.
IDAGIDAGIDAGIDAG!!
Sitter for sista gangen pa internetcafe och har sa sjukt mycket att beratta men desto mindre tid att gora det, masta namligen ut och battra pa brannan for sista gangen innan jag beger mig hemat till det kalla sveriget igen. Har namligen hort att det ar ratt kallt? Det ar annat det an de dryga 30 graderna vi har.
Aaah jag langtar hem sa mycket! Ar mest nervos nu for att resan inte ska ga bra, men forsoker intala mig att eftersom allt har gatt sa himla bra under den senaste tiden sa kommer det att fortsatta likadant.
Om allt gar som det ska landar jag pa svensk mark klockan 01.25 inatt. Verkligen passande tid. Det tyckte pappa ocksa, som masta pallra sig ivag till arlanda mitt i natten.
Skriver imorgon om allt sjukt och roligt och galet som hant har!
Onska mig lycka till med resan nu sa att jag inte slutar i haparanda eller nat i den stilen!
Over and out.
Aaah jag langtar hem sa mycket! Ar mest nervos nu for att resan inte ska ga bra, men forsoker intala mig att eftersom allt har gatt sa himla bra under den senaste tiden sa kommer det att fortsatta likadant.
Om allt gar som det ska landar jag pa svensk mark klockan 01.25 inatt. Verkligen passande tid. Det tyckte pappa ocksa, som masta pallra sig ivag till arlanda mitt i natten.
Skriver imorgon om allt sjukt och roligt och galet som hant har!
Onska mig lycka till med resan nu sa att jag inte slutar i haparanda eller nat i den stilen!
Over and out.
inget utav intresse
Eftersom ingen bryr sig tillräckligt för att kommentera antar jag att ni inte heller bryr er om att jag nu har klarat av två av fem slutprov, det vill säga; flair (kasta flaskor), det gick helt okej, jag kastade allt jag kunde, hojtade av lycka över att slippa träna på skiten mer och tackade sedan artigt läraren för denna tid och det han så tålmodigt lärt oss. Sedan följde drinkprovet idag på morgonen, typ 100 drinkar utantill och jag skrev tills jag hade kramp i handen, samt freepouring, alltså att hälla på fri hand i en massa olika glas och kombinationer och få exakt 2,4 och 6 cl. Resultatet vet jag inte men jag är nöjd med hur det kändes och hur det än blir så gjorde jag mitt allra bästa och det känns faktiskt som om jag var bäst när det gällde. Och det får man ju vara nöjd med!
Imorgon: Teoriprov om vodka, rom, tequila, gin, cognac, brandy, likörer, bitters, öl, vin och champagne.
Klockan 11.30; Barprov!
Eftersom ingen annan verkar göra det får jag hålla tummarna för mig själv!
peace out!
Imorgon: Teoriprov om vodka, rom, tequila, gin, cognac, brandy, likörer, bitters, öl, vin och champagne.
Klockan 11.30; Barprov!
Eftersom ingen annan verkar göra det får jag hålla tummarna för mig själv!
peace out!