a trip down under

Jag har sett den här bilden på en del reklambloggar och andra internetsidor. Och den har länge stört mig. Inte eva longoria i sig, som jag för övrigt tycker är världens vackraste kvinna, men det är den där lädergrejen hon har på kinden. Vad i hela friden är det? Är det en krage från någon form av jacka? Är det hennes hår i någon fläta eller annan avancerad håruppsättning som blivit modern? Jag har funderat och irriterat mig så länge, och nu när jag tar mig tid att leta upp bilden på internet och lägga in den här, så inser jag plötsligt vad det är. Det är ju en läderhandske! Det är ju hennes hand! Erkänn att ni inte heller såg det?
Och det är inte bara det att den irriterar, gör bilden konstig, att den är ett blickfång utan att ha en enda liten mening med sig, den där handen. Jag har glott på den här reklamen så många gånger och inte enda gång har jag tänkt på mascaran. Varje gång har jag irriterat mig på handsken. Dåligt, loréal. Dålig idé med handsken. 
 

Baksidan med att åka bort är att man missar saker som händer på hemmafronten. Vanligtvis, eller nästan alltid, vägs detta upp av att det händer så himla mycket mer spännande och roligt dit man reser, så det gör liksom inte så mycket. Det är så jag ser på det. Visst har jag missat saker när jag har varit ute och flängt, men jag har fått och upplevt så otroligt mycket mer än jag missat. Men vissa saker önskar man att man kunde åka hem en snabbvisit för. Vissa saker som aldrig kommer tillbaka.
Som haralds första marathon. Som mitt första tillfälle att rösta om riksdag och regering. Som mammas femtioårsdag. Och som kronprinsessans bröllop. Jag missade förlovningen när jag var i thailand och jag missar bröllopet nu.
Det är inte det att jag är någon supermonark, men det här är en stor historisk grej och det är världens pådrag i stockholm. Jag kunde praktiskt tagit bott mitt i bröllopet nu om jag hade varit hemma! Det kommer vara folkfest och alla kommer vara glada och vifta med flaggor och dom har städat hela stan och till och med tagit bort vägskyltar i gamla stan eftersom de inte skulle göra sig så bra på fotograferingen! Jag vill se det! Jag vill uppleva hysterin och det välordnade svenska kaoset! Jag vill se mammas uppspelta min där hon står vakt längs med gatan på första parkett. Jag vill höra pappa skratta och förundra sig över hur sjutton folk kan vara så intresserade av det där?
 
Jag får väl vänta tills nästa gång vår kronprins/essa gifter sig, men det lär ju dröja några år. 30 typ.
Jaja, nu ska vi inte tänka på mig. Jag hoppas verkligen att solen tittar fram i stockholm och att bröllopsparet slipper ha på sig vinterjackorna och att dom inte förkyler sig. Och så hoppas jag att dom alltid ska vara lyckliga.
Men victoria skulle bara våga annonsera en graviditet innan jag kommer hem!

När jag åkte iväg till ikea i min svarta lilla pärla var jag ensam. Det bara blev så. Och jag tror att det var det bästa egentligen. När jag kom fram där blev jag helt pirrig. Det var som att jag skulle på dejt eller något! En dejt med sverige efter 6 veckors separation. Väl inne var allt som hemma. Precis som hemma. Grejerna, hur det var uppställt, hur rummen var möblerade, allt var som i sverige. Exakt. Och det var så härligt. Att det inte var det minsta amerikaniserat. Till och med skyltarna och hur det var upplagt, med barnens ikea precis framför restaurangen, var som hemma. Jag lät bli att kolla på prisskyltarna, som ju såklart är i dollar, och då var det precis som att vandra runt på ikea barkarby igen. Bara det att jag aldrig någonsin förut har varit ensam på ikea.
Jag åt köttbullar i restaurangen som smakade nästan som hemma, höll på att börja gråta när jag kände smaken av lingonsylt igen, och tittade ut genom fönstret. Att titta ner på flashiga bilar och palmer kändes så fel när man satt på ikea och åt köttbullar.
Och jag kände mig plötsligt väldigt långt hemifrån.
Men ändå var jag så stolt! Jag hade lust att skrika högt till alla amerikaner som var ute och shoppade heminredning att "Jag är svensk! Min landsman har byggt upp hela den här succén från ingenting! Det här är MITT ursprung!"
De hade till och med en svensk matmarknad vid utgången, med marabouchoklad, felix inlagda rödbetor och kalles kaviar.
När jag åkte hem, en del värmeljus och en burk lingonsylt rikare, kände jag mig väldigt delad. Det var som att precis ha fått en liten del av sverige och samtidigt som det var underbart var det som att sträcka fram en stor pizza till någon som svälter och när den stackarn tagit en tugga rycker man undan den igen.
Jag vill ha mer av sverige. Men det kan jag inte få.

Men min havregrynsgröt har klättrat många divisioner upp med lingonsylten som sällskap. Varje morgon känner jag smaken av min uppväxt. Det känns bra.

Det har varit en lång dag och jag orkar knappt hålla huvudet uppe. Jag tror jag håller på att få migrän och sånt gör mig livrädd. Det måste vara solen. Men jag är inte bränd! Bara brunare än simone, haha, och hon ska vara från australien!
Det blev tydligen oavgjort mellan england och usa i VM. Varför satt beckham på bänken?
Jag måste nog lägga mitt stackars huvud på kudden en stund. Och sen ta det lugnt resten av kvällen. Det är ju en dag imorgon också.

Klockan är visserligen över midnatt i sverige, men här är det fortfarande kväll den 6 juni och därför är det fortfarande sveriges nationaldag.
När man flänger runt i världen och ser och upplever så mycket, så uppskattar man allt man har där hemma så mycket mer. Det är så lätt att sitta hemma i sin faluröda villa med vita knutar och klaga på lilla sverige och vilja ut i världen. Men när man väl kommer ut i världen inser man hur lyckligt lottade vi är. Alla här borta tycker det är helt sjukt att vi har gratis skolgång tillexempel. Till den listan kan läggas mycket, bara saker som skolmaten och den sjukvård vi har är något dom aldrig har upplevt här. Vi slipper krig och elände. Vi har underbar natur och en intressant historia. Tänk bara på dee som aldrig har känt på snö!
När mina värdföräldrar sitter här och berättar att i princip alla som har makt här i usa, allt från guvenörer till presidenter, är födda och uppväxta i en fin familj som har betalat för det dyraste colleget, vilket i sin tur har tagit dem vidare på karriärsstegen, så känner jag mig så lycklig över att vi inte har det så. Det är det jag älskar med sverige. Du kan födas i den fattigaste familjen och fortfarande kämpa dig upp till toppen. Du kan fortfarande ta studielån och komma in på ett bra universitet och få ett bra jobb. Föds du i en fattig familj här i usa kommer du förmodligen inte ha råd att gå på college hur bra betyg du än har.
Många i sverige klagar över att kurslitteraturen är dyr, men herregud, mina värdföräldrar började spara till lillans college redan innan hon föddes! Och det bara för att hon skulle ha minsta lilla chans att få en utbildning.
Innan jag kom hit trodde jag att folk här borta knappt betalade någon skatt alls. Men det visade sig vara helt fel, de har ett väldigt komplicerat skattesystem som inte alls är som jag trodde. Mina värdföräldrar betalar mer skatt än vad mina föräldrar gör i sverige, men de får varken sjukvård eller skolgång för sin dotter för pengarna. Vad betalar de då för? De betalar för krig och för att spärra in miljontals människor i fängelser på livstid.
Jag kanske inte jublar över att många av mina skattepengar delvis går till folk som ligger hemma på soffan i sverige, men jag har åtminstone chansen att få en utbildning och den sjukvård jag behöver.
Jag är så glad och stolt över att vara svensk här borta. Jag är stolt över abba, volvo, H&M och ikea. Jag är stolt över att vi får så mycket beröm för vår engelska och att vi kör bil så bra. Jag är stolt över det rykte vi har i usa.
Jag har flängt runt och sett mycket av världen, än är jag inte klar, men en sak är klar. När jag har upplevt allt världen har att erbjuda kommer jag tillbaka till sverige. Sverige är lagom, det är slaskvintrar, regniga somrar, höga skatter och en attityd av att aldrig vara förmer. Och det är det som har format mig till den jag är och det är där jag vill vara.

Du har alltid varit en sån som klarar allt. Vill du, så gör du det. Vad som helst. Inklusive att springa en mara på under 4,5 timme efter träningsuppehåll under hela vintern. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det gick till, men jag är inte direkt förvånad. Bara ledsen över att jag missade ditt första marathon. Det är första gången sen jag kom hit som det svider ganska rejält i hjärtat.
Du är min största inspiratonskälla i livet.
Jag är så stolt över att vara din syster.