20 saker om mig
1. Jag blir helt nojig när det är en ballong i närheten eftersom jag hatar chocken man får när den spricker och man inte är beredd.
2. Jag kan plötsligt börja skratta åt något som hände för jättelänge sen utan att ha en aning om hur jag kom att tänka på det.
3. Om jag blir riktigt ledsen tappar jag all matlust.
4. Jag är verkligen inte stolt över det men jag fullkomligt älskar skvaller.
5. När jag byter lakan i min säng måste jag duscha innan jag sover och ha nytvättade kläder att sova i för att verkligen maximera känslan av rent.
6. Om jag måste klara mig utan internet en dag känner jag mig avskärmad från yttervärlden och att jag går miste om något.
7. Jag är livrädd för allt som har med rymden och universum att göra och om jag tänker för mycket på det kan jag bli helt panikslagen över att vi inte vet vad som händer.
8. Jag sover alltid på rygg, med ena handen under kudden.
9. När jag lyssnar på musik har jag alltid 4-5 favoriter som jag lyssnar konstant på hela dagarna, tills jag tröttnar och hittar 4-5 nya.
10. När vi hade mattävling i skolan vann jag alltid trots att jag var två huvuden kortare än alla andra.
11. När jag gick i trean var jag 1,27 m lång och vägde 27 kilo.
12. Tycker jag om en bok kan jag läsa den nästan hur många gånger som helst och bara bläddra fram till de bästa delarna, trots att jag kan texten i princip utantill.
13. Om jag märker att jag precis kan hinna med en buss eller ett tåg om jag verkligen springer gör jag det alltid, för att jag får en kick om jag väl klarar det.
14. Jag äter nästan aldrig värktabletter för att jag tycker det känns lite halvläskigt att låta vita små kemikaliepiller bedöva det man verkligen känner.
15. Jag kan bli helt överlycklig över småsaker. Att vi tillexempel har vindruvor hemma kan göra att jag går från asdeppad till att faktiskt gilla livet.
16. Jag har aldrig slagit min lillebror och han har heller aldrig slagit mig.
17. Jag asocierar låtar med perioder i livet, har jag varit ledsen och lyssnat på en låt mycket just då, kan jag spela upp den senare och typ återuppleva allt igen.
18. Ingen som jag har stått nära har dött och jag är jätterädd för hur jag ska reagera när det händer första gången.
19. När jag stänger av datorn måste jag se på bakgrunden som det sista jag ser, just nu är det min lillebror, innan den blir blå och stänger ner.
20. Jag tror ofta att jag gör rätt beslut och är övertygad om att livet kommer förändras till det bättre om jag bara gör si och så. Men mot slutet visar det sig att livet är livet vart man än befinner sig och vad man än gör.
Jag tror jag börjar fatta det nu.
Löpning, helg och paaaaarty!
Så var det bara att göra sig iordning för party baby! Förfest hos Katharina och sen promenad till skolan där det var gymnasiefest. Hela kvällen var super från början till slutet och jag sov sen hos Julie och vi satte oss klockan två och snackade och åt mackor.
En dansk gymnasiefest borde alla få uppleva för det är så satans roligt. Finns inget bättre! Det var hur många som helst som jag aldrig hade sett som kom fram och undrade om jag var svensk. Joda, svarade jag glatt.
Jag trodde att min halvtaskiga danska skulle få sig ett rejält nersving av en vecka hemma i sverige, men det visade sig bli precis tvärtom. Som att det behövdes att nästan sakna danska lite. Den här veckan snackar jag bättre än någonsin och när jag sa till Trine att jag inte ville skaffa jobb här eftersom jag inte kan danska utbrast hon; "Men det kan du ju visst!"
Igår på festen var det en kille som efter att vi hade suttit vid samma bord i en halvtimme fick fatt i att jag var svensk och trodde att vi drev med honom. När jag fyrade av ett "sjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor", medgav han dock att han var övertygad.
Men den ultimata lyckan kom med betyget på danskauppsatsen. Jag var nöjd med själva texten, det är ju inte direkt någon hemlighet att jag älskar att skriva, men själva språket.. När läraren kom med uppsatserna var jag helt säker på att jag skulle få 02, vilket är godkänt men absolut inte mer. Jag hade faktiskt inte blivit speciellt förvånad om jag hade fått IG. Den danska betygsskalan består av -3, 00, 02, 4, 7, 10 och 12. Tolv får man nästan aldrig, då ska allt verkligen vara helt perfekt. Det är bra mycket svårare att få 12 än att få MVG i sverige.
Och döm min förvåning när Julie glatt utbrast "Men du har fått 10!"
Jag som kämpade häcken av mig med kemin och lyckades få 7-10! Nu fick jag en hel 10 och det var på danska!!! Nog för att Monica läste igenom den innan och rättade något enstaka som att det tex ska vara "det" istället för "den" och liknande, men jag har ju skrivit hela texten själv och fan vad bra jag är!
Yeeeeeeees!!
Veckans låt: Kalla mig - Sober. Nog för att kentfans är grymt upprörda över anklagelserna om att man får ett rakblad på köpet när man köper kents skiva, men det är bra sagt men förbjudet och försök att förstå att det är det som är kul.
Veckans bästa: Trine som gör mina fysiklektioner till ett enda asgarv. Att umgås med henne ger kraft till att orka med resten av dagen, hon gör sig aldrig till, hon är bara så spontant rolig. I två dagar nu har hon försökt lära sig att säga sjuhundrasjuttiosju sjuksköterskor, hon sitter och mumlar för sig själv hela lektionerna och skriver anteckningar och ritar grafer om var trycket ska ligga och är mer seriös än vad hon någonsin varit på något skolarbete.
Veckans sämsta: Alla tvåhundra miljoner läxor och inlämningar till nästa vecka. Som S sa till läraren på sista spanskalektionen; "Vi är faktiskt inte robotar!"
Veckans slutsats: JAG ÄLSKAR ATT VARA HÄR!!!
Over and out.
Rapport och strömavbrott
Vart slutade jag sist? Just ja, torsdag.
Fredagen bestod av shopping på högsta nivå. Kutade runt som en galning med Terra i släptåg och hon hjälpte mig till typ en halv ny garderob. Alla borde ha en Terra att shoppa med!
Sen åkte jag till Uppsala och orienterade och det var roligt och kallt och lärorikt och jag lärde mig mer än vad gjort i skolan i alla fall. Men jag håller med om att det är roligare när man springer. Det tar vi nästa gång va?
På lördagen gick vi upp okristligt tidigt och jag sov nästan på tåget hem. Men hela dagen hade man ju framför sig sen och vi åkte till vällingby och såg på Djävulen bär Prada. Den var jättebra faktiskt, och jag var stolt över att faktiskt gått på bio två gånger de senaste två veckorna. Det är inte illa för att vara mig som vanligtvis går på bio högst två gånger om året! Det var nice att umgås med familjen och få asgarva med Harald åt gamla barnsliga minnen som ingen annan fattar. Syskon is the shit!
På kvällen for vi ut till håban och det var de fyra musketörernas reunion när Terra kom förbi och lös upp hela kvällen av att bara vara hon. Ursäkta att jag skriver om Terra hela tiden, men har man varit bästisar sen sexårs så är livet liksom ingenting utan henne. För ibland känns det som att hon är jag, att jag inte riktigt vet var jag själv slutar och hon börjar. Vi har varit bästisar, på gammalt sexårssätt, i elva år. I elva år har vi umgåtts i princip varje dag, jag har förhört henne tusen timmar på olika prov, vi spöade skiten ur alla andra på tecknet på rasterna i femman, vi hängde i stallet i fem år, hon har piggat upp mig när jag varit nere, vi har delat allt från gråt, skratt och minnen, till luktsuddgummin och klubbor på rasterna. Med henne är jag alltid helt trygg, allt bara går av sig själv, man behöver aldrig tänka, man behöver aldrig bli vuxen, hon bär mig på ryggen, vi springer ikapp, vi sitter med en decimeters mellanrum i soffan och chattar med varandra och garvar åt humor bara vi fattar. Och nu är jag här, 75 mil bort, och det suger verkligen att inte få träffa henne varje dag. Det var många gånger anledningen att jag pallrade mig upp och gick till skolan, för att det var som en slags livsförsäkring att gå i skolan med Terra, man visste att hur jävligt det än kändes så hade man alltid någon där som ställde upp till 100% och alltid fick en på bättre humör. Det har hänt så många gånger att jag stannar till och undrar vad fasen jag skulle ta mig till om jag inte hade henne. Hon är en sån man håller fast vid livet ut.
Jisses! Mitt när jag satt här och var sentimental över Terra så gick strömmen! Min dator har ju batteri som tar över, men resten av huset blev helt kolsvart. Stine satt vid stora datorn och skrev uppsats och från henne kom ett litet kvävt "neej!" från mörkret. Självklart hade hon inte sparat på ett tag och kunde nu hälsa hejdå till orden hon kämpat för att få ner på skärmen. Så tändes allt igen för en halv minut och slocknade sen på nytt. Strömavbrott är i och för sig ganska mysigt, men inte om man är msn-beroende och har planerat att se Anna Pihl klockan åtta. Så jag är väldigt tacksam över att lamporna, när jag precis famlat mig fram till trappan i kolmörkret, tändes upp igen och nu verkar fungera på riktigt.
Egentligen är det läskigt att vi är så totalt beroende av el. Vad skulle hända om allt verkligen slocknade på riktigt?
Och kommentera för fan! Snälla..?
Over and Out.
Lars Winnerbäck
Go Lars Winnerbäck forever!
Rapport
Söndag: Uppsala. Plugga som en galning inför fysikprovet. Inte få någon hjälp av J eftersom han inte klarade av Fysik A. HAHA!
Måndag: Världens bästa Emma och Babs och bara underbart att vara och snacka och allt och ingenting. Det finns inget bättre.
Tisdag: Fysikprov. Terra åkte in med mig och stressade upp sig med sin nervositet och till slut fick Oskar vakta oss för att vi snackade så mycket. Det gick ganska bra och det var nice att träffa alla igen. Lärarna undrade om jag var hemma för alltid nu och helst av allt ville jag bara skrika "JA!". Det var konstigt men roligt att åka bussen igen med Vanja och Terra och få flashback förra året när hela livet egentligen var ett enda asgarv.
Onsdag: Tandställning på överkäke bort, undre sitter kvar, nattskenäckel varje natt i två år, tårar på tunnelbanan, känslan av att allt jämt skiter sig för mig, tankar om att jag aldrig någonsin kommer att bli normal.
Jennykusinen inne i stan, lunch, shopping, nya jeans. Middag hos farmor.
Torsdag: Lunch med Terra på HR där Emma går, jättegod mat och duktiga var dom. Terra spillde på duken och ville inte ha sin paprika och läste inte menyn ordentligt och jag skällde lite smått och tillrättavisande på henne. Sen åkte vi hem till henne med lantisbussen och eftersom jag hade så mycket skavsår bar Terra mig på ryggen ända från bussen och hem. Det var lite flashback lågstadiet när hon jämt kånkade runt på mig och lärarna sa till henne att släppa ner mig för att inte få ryggproblem. Och hur vi alltid sket i det. När vi kom hem påpekade Jeanette hur fina mina tänder är och även att hon hörde oss tjoa och skratta från vägen ända hem. Jag älskar Terra.
"Men guuud! Tillåt mig svimma på gatan!"
"Men vad fin du är i håret, du ser ut som snäckan!"
Imorgon är det stan med Terra och sen lite uppsala på det.
Over and Out.
HEMMA!
Satt som på nålar på flygresan igår och glodde ut genom fönstret hela timmen i ett desperat försök att skymta lite svensk skog där långt nere.
När hjulen slog ner kändes det som att jag skulle sprängas av lycka. Allt är liksom bara bra rakt igenom.
Idag har vi varit på stinsen och sen i väsby och firat morfar som fyller år på måndag.
Allt är underbart mycket som vanligt och jag tror att jag pratar i en ännu högre hastighet än jag brukade innan jag flyttade, för att det är så jävla härligt att bli förstådd. Måste liksom utnyttja det till max och prata så absolut otydligt jag kan.
Det är först nu jag känner hur begränsad jag är av språket därborta, av att aldrig kunna uttrycka mig eller formulera mina tankar. Allt jag har suttit inne med under dessa månader måste ut och det måste gå fort om jag ska hinna med allt på en vecka.
Familjen kommer nog snart böna och be om öronproppar.
Fortsättning följer..
Jag: Ja men alla vi tre vill ju resa efter studenten och jobba utomlands ett tag, jag vill ju lära mig spanska, Terra ska rida i Irland och Vanja vill paddla och klättra i berg och sånt i typ Nya Zeeland.
Pappa: Haha, ja men då lär hon knappast få nån stor inkomst, det är ju inte lätt att tjäna nåt på att vandra och paddla kanot.
Harald: Men man behöver ju inte tjäna pengar, man kan ju bara äta grodor!
Älska älska att vara hemma!
ÅTTA VECKOR!
Idag var det kagetirsdag så historialäraren Winnie (som kallas Mulle efter nån film, men det vet hon inte om själv) hade med sig kaka som vi fick smaka. Det var trevligt! Och Trine suckade och ville hem och kastade mördarblickar och antecknade på en servett och jag garvade. Hon är en av dom allra bästa. Så äkta rakt igenom.
När jag kom hem sprang jag 12 km och fick bättre tid än första gången. Vilket var alldeles för länge sen pga av halsontet från helvetet. Men nu är jag tillbaka på banan igen!
När jag kom tillbaka var jag så slut att jag var spyfärdig och flåsade och hällde vatten över hela mig när jag försökte dricka och fick ta stöd mot väggen för att inte ramla ihop. Stine frågade hur jag mådde egentligen och var även vänlig nog att påpeka att mitt ansikte lyste rött som ett stopplyse.
--------------
Vid middagen kom vi att tala om julen av någon anledning.
Pernille: Ja ja, men det är långt kvar till jul. Nu ska ni först ha höstlov.
Monica: Ja och det blir inte så trevligt. Jag ska ju ut med scouterna och sova i tält, det kommer bli iskallt!
Stine: Och jag ska på badmintonturnering i Federicia.
Jag: Och jag ska hem till sverige!
Lukas: Och jag ska till ett julställe där man får massa julklappar!
Hahaha, lilla Lulle hänger inte med så bra i svängarna.
-------------
Sen försökte han smita från maten och Pernille sa åt honom att titta henne i ögonen så skulle hon berätta en sak. Så började hon allvarligt berätta att det blir ingen mer mat efter det här, du får inga kex sen om du blir hungrig och bla bla. När hon var klar så kom Lukas med största rapen rakt ut. Det var så komiskt att jag och Monica satte armen för ansiktet och ansträngde oss för att inte titta på varandra för då hade vi bara asgarvat rakt ut.
Men ja. Åtta veckor då. Innan jag åkte, för typ ett halvår sen eller nåt, fick jag veta att Eves danska, som flyttat till sverige, tyckte att de åtta första veckorna var värst. Så jag bestämde mig redan då för att överleva de åtta första, och sen skulle allt bli mycket bättre. Så när veckorna släpade sig fram i början hade jag bara den där åttaveckorsgränsen i huvudet. Och nu har dom gått och jag sitter här. En kort resumé över min vistelse hittills:
-En vecka: Efter en vecka kändes det som att det hade gått hundra år och även fast dom i skolan var snälla hade jag fortfarande ingen kompis och jag ville hem hem hem hem. Jag sov hela tiden utan att fatta varför jag var så trött. Det var som att vardagen sög ur alla krafter och jag sov säkert 15 timmar per dygn och tränade ingenting. Det gjorde mig ännu deppigare.
-Två veckor: Efter två veckor kändes det som att det hade gått tvåhundra år och jag började hänga mycket med Julie och det var roligt och jag förstod mer och mer danska och började även så smått att försöka prata också. Men fortfarande grät jag alldeles för många kvällar och ville ångra mig och åka hem hem hem hem.
-Tre veckor: När tre veckor hade gått hängde jag mycket mer med Natalia och hon är ju guds gåva så allt blev en aning ljusare när hon kom in i bilden. Jag hann med en visit till skåne och den helgen laddade upp mig med svenska, familj, och ljusa minnen för en tid framöver. Jag saknade hem mindre, men när den slog till så var det som att bli bedövad i hela kroppen och jag ville inget annat än grina och åka hem.
-Fyra veckor: Efter fyra veckor började nedräkningen till hemresan på allvar och vi hittade på mer saker hemma eftersom jag slutade vara så trött vid ungefär den här tidspunkten. Här kände jag att jag förstod danska helt perfekt.
-Fem veckor: När fem veckor hade gått så älskade jag för första gången att vara här. Jag vet inte hur, när eller varför det vände, men det gjorde det och jag började tänka halvt på danska och bara njuta av livet och vara stolt över att jag åkte och att jag stod ut när det var som värst.
-Sex veckor: Efter sex veckor hade jag ju varit hemma och allt var underbart och jag slutade nog tänka här. För jag visste liksom att jag skulle klara det och att jag gjorde rätt som åkte hit.
-Sju veckor: Tja, jag märkte inte ens att det hade gått sju veckor eftersom jag numera känner det naturligt att vara här. Jag hör hemma här och det är det rätta stället för mig. Egentligen har jag vetat det innerst inne hela tiden.
-Åtta veckor: Hm, det är ju nu det. Jag längtar hem, självklart gör jag det. Men det är inte den där paniklängtan som dränker allting annat, utan mer som att jag ser fram emot att komma hem och träffa alla. Jag måste nästan säga att de 5 första veckorna var värst, efter det har allt gått som en dans. Så om ni ska flytta utomlands, se till att överleva de 5 första veckorna så är det svåra över.
Om jag fick välja nu skulle jag inte flytta tillbaka igen, verkligen inte. Jag träffar underbara människor som tar med mig på roliga saker och jag lever på riktigt och tycker om det som händer.
Och så är jag ju precis på G till att lära mig danska!
Stine tvingade mig att säga Rødgrød med fløde typ hundra gånger i helgen. Det innehåller alla svåra uttal, knäppa R och mjuka D, och det är först när man kan säga det på felfri danska som man är dansk på riktigt. Jag har tränat så mycket att Monica säger att det nästan är helt perfekt.
Jag är så jävla bra alltså.
Over and Out.
KOMMENTERA NU!
Tro nu inte att jag inte har koll på hur många det är, för det finns en smart liten graf för antal sidvisningar. Den är till för att driva mig till vansinne genom att jag får veta att det är så pass många som följer mitt liv utan att jag har en aning om vilka.
Så snälla snälla, läser du bloggen så kommentera bara en gång, du behöver inte skriva något, skriv bara ditt namn.
Det skulle göra en stackars ensam flicka i landetdärdepratarmedgrötihalsen mycket glad.
Tack!
Söndag 8 oktober 2006
Läget är söndag och jag har fortfarande ont i halsen och det är svinkallt i mitt rum och klockan är snart tre.
Och det är 5 dagar till hem.
Det har hänt ganska mycket sen sist men inte något som direkt är intressant.
Jag har lyckats bli sjuk, jag som vanligtvis aldrig blir sjuk. Jag heter praktiskt taget friskus i mellannamn, har inte varit hemma från skolan en enda dag sen i sexan. Det är liksom bara mesar som blir sjuka.
Om du inte har varit sjuk på över fyra år och av någon underlig anledning har lust att bli det, åk till annat land och lägg om din kost och alla dina andra vanor, bo med en treåring som håller låda under all sin vakna tid på dygnet och se dessutom till att åka till ett ställe där det regnar ungefär 90% av tiden. Det var vad jag gjorde, och resultatet kom som ett brev på posten. Jag har aldrig påstått att jag är klok.
I måndags var jag så totalt trött i hela kroppen att jag kände på morgonen att jag helt seriöst skulle svimma om jag ens försökte åka till skolan. Så jag var hemma och sov tills klockan var halv tre och Stine mobbade mig sen hela kvällen för att ha sovit över ett halvt dygn.
På tisdagen gick jag till skolan, på onsdagen var det studiedag, på torsdagen var jag sjuk/trött igen och sov och gjorde läxor. I fredags gick jag till skolan och på kvällen gick jag på bio med monica och hennes kompis. Vi såg world trade center och jag grinade nästan en gång och gömde mig bakom monicas axel lite fler gånger.
--------
Mirvat: "Så du ska hem till sverige på höstlovet?"
Jag: (Med ett stort lyckligt leende) "Jaa.."
Mirvat: (Nästan förundrad) "Tänk att man kan bli så glad över att åka till sverige.."
---------
Igår var vi på familjemiddag hos morfars bror och hans fru och barn. Det var riktigt nice faktiskt. Vi spelade bingo med priser och åt en massa god mat och Søren ville höra skvaller från Sverige. Men jag har ju slutat med sånt.
Man lär sig så himla mycket om livet när man pratar med någon från två äldre generationer. Varje gång jag åker hem från en sån familjeträff så inser jag alltid att det finns en massa saker jag aldrig förut har tänkt på.
-------
Christian: "Och hälsa till dina föräldrar och alla där hemma!"
Jag: "Det ska jag göra."
Christian: "Din mamma och pappa är verkligen bra. Jo, men jag menar allvar. De är verkligen de bästa.. Det är precis som om dom var danskar!"
Det var tydligen den finaste komplimang man kunde få.
------
Så har jag skrivit min första uppsats på danska och det är fortfarande ganska frustrerande att vara så dålig. Men lärorikt.
Ringde pappa och snackade träning ett tag. Jag vill springa men vill inte ha ner halsontet i luftrören. Jag är dålig. Men min lillebror är så satans ägande på att kuta! Han bara springer och springer som om han aldrig har gjort annat och ändå tränar han knappt nånting.
När ödet delade upp generna mellan oss fick han all fysisk talang och jag fick läshuvudet. Jag är inte nöjd med det jag fick. Men det är jag ju aldrig.
Veckans bästa:
Eller hur!? - Afasi och Filthy
Veckans sämsta:
Matte och fysik hela fredagen - det är djävulens påhitt.
Veckans slutsats:
Lukas är en söting men inte när han väcker mig klockan åtta på helgmornar. Två dagar i rad. Och vill att vi ska bygga lego. Kan man inte tömma honom på energi för ett tag?
OVER AND OUT
Oktober
Tiden går nästan äckligt fort nu men jag tycker om allt som händer och ser fram emot att uppleva nya saker, så varför klaga? Jag har det bara bra i hela mig.
Igår var det fest hos Katrine och jisses vad jag håller på att bli en partyprisse på riktigt. Körde ju inte riktigt på feststilen där hemma direkt, men jag gillar klassen och stämningen och känslan av att vara med på samma plan trots att jag inte ens snackar samma språk som dem. Jag har bara haft den bästa dunderturen i världshistorien som fick hamna i 2b. Det måste vara meningen att jag ska vara här.
Katrine fick en tröja av mig med en massa dalahästar och texten "Från landet med de glada hästarna!" på. Hahaha, vem beskriver sverige som landet med de glada hästarna om jag får fråga? Från och med igår gör i alla fall Katrine det.
Hon har en sån där studsmatta jag förgäves har försökt pappa att skaffa hem till oss, och vi låg på den i flera timmar och snackade och kastade basket och jag bröt nästan ryggen av mig vid ett extremt dåligt försök till en baklängeskullerbytta. Jag måste verkligen sluta försöka och bara inse att jag inte kan. Fick nackspärr sist jag försökte och nu har jag fortfarande ont i ryggen. Smidig som ett kylskåp? Ohja.
Vaknade vid halv tio i morse och såg på film och bara hängde fram till två när vi äntligen orkade pallra oss hem. Vi var en tapper skara på fyra personer som vågade oss ut i det alltför starka solljuset och promenerade 20 minuter till stationen. Det var dundervarmt och Natalia svettades som bara den. Var lite roligt att se faktiskt. Hahah.
När jag kom hem la jag mig på gräsmattan med bikini och mp3 och fysikbok. Dessvärre så blev det sistnämnda lite i skymundan på grund av akut trötthet, så jag somnade nästan där i gräset istället för att plugga, som jag annars verkligen verkligen behöver.
Det är ju egentligen helt sjukt att man kan ligga ute och sola med bikini i oktober! Antagligen var det här den sista riktigt varma dagen i år och det regnar över Jylland så kanske blir det äkta danskt ösregn redan imorgon. Jag hoppas på det även fast jag gillar sol och värme. Inget slår ju regn!
Over and out.