byrackorna
Det blev en bättre dag idag.
Så jag skuttade upp och åkte till gymmet och spinnade en timme. Sen åkte jag iväg och åt sushibuffe med stephanie, hon är ju ett sånt energiknippe den tjejen, blir alltid så peppad av att hänga med henne. Det bara lyser glädje och energi om hela henne, det kom inte direkt som en överraskning när vi var ute förra helgen och hon var den av oss tre som blev uppraggad efter en halvtimme!
Så hämtade jag upp lillan och av någon anledning frågade hon direkt när hon kom ut ur klassrummet om jag tyckte om cookie, familjens ena lilla raggiga hund. Till saken hör att jag verkligen avskyr dom här hundarna. Jag är ingen hundperson, men dom här är extra hemska. Dom absolut hemskaste hundar jag någonsin stött på i mitt halvlånga liv. Jag har lite som princip att aldrig hata, men det är väldigt nära när det kommer till dessa byrackor. För det första för att dom stinker. Helt fruktansvärt. Hoppar dom upp i soffan när jag sitter och äter måste jag flytta på mig. För det andra är dom väldigt ouppfostrade. Och närgågna. Dom skäller, hoppar, springer omkring som galningar och är allmänt i vägen. Dom utför sina bestyr inomhus. Detta kan i och för sig knappast skyllas på hundarna utan på obefintlig rastning av dem, men ändå. Både nummer ett och två hamnar på mattan i matrummet (vilket är anledningen till att jag äter inne på mitt rum) och på min badrumsmatta (när lillan gått på toa och inte stängt dörren efter sig). När hundarna har badats ligger det kvar lera, grus och äckligt hundhår i badkaret så att jag måste duscha på gymmet tills den dagen äntligen städerskan kommer. Detta är i och för sig inte heller riktigt hundarnas fel, men ändå.
Den minsta är otroligt fäst vid mamman och så fort hon går upp på övervåningen står hundskrället och ylar och gnäller i 74653856 decibel tills någon bär upp den för trappan.
Men droppen är faktiskt att den lite större, cookie, avskyr mig tillbaka till den milda grad att hon varje gång jag går förbi försöker attackera och bita mig i benet. Vilket lyckades ett antal gånger tills jag vande mig vid att alltid hålla ett öga på hunden, väja undan eller bära en väska lågt, så att jag liksom täcker vaderna så den inte kommer åt. Jag kommer aldrig mer kunna gå förbi en hund utan att vara beredd på att bli attackerad.
Jag har många gånger undrat över de här hundarnas existens, varför man väljer att skaffa hundar när man varken har tid eller ork att rasta dem, hålla dem rena, dressera dem, uppfostra dem eller uppskatta dem. Det är en av livets stora gåtor.
Och eftersom jag helt enkelt inte kan ljuga, inte ens om lillans älskade lilla bitande stinkbomb så blev svaret helt enkelt; "Nej, det gör jag faktiskt inte."
Men jag valde att sluta där och hålla allt jag just skrivit inom mig. Tills nu. Det är inte alltid lätt att vara diplomat.
Så jag skuttade upp och åkte till gymmet och spinnade en timme. Sen åkte jag iväg och åt sushibuffe med stephanie, hon är ju ett sånt energiknippe den tjejen, blir alltid så peppad av att hänga med henne. Det bara lyser glädje och energi om hela henne, det kom inte direkt som en överraskning när vi var ute förra helgen och hon var den av oss tre som blev uppraggad efter en halvtimme!
Så hämtade jag upp lillan och av någon anledning frågade hon direkt när hon kom ut ur klassrummet om jag tyckte om cookie, familjens ena lilla raggiga hund. Till saken hör att jag verkligen avskyr dom här hundarna. Jag är ingen hundperson, men dom här är extra hemska. Dom absolut hemskaste hundar jag någonsin stött på i mitt halvlånga liv. Jag har lite som princip att aldrig hata, men det är väldigt nära när det kommer till dessa byrackor. För det första för att dom stinker. Helt fruktansvärt. Hoppar dom upp i soffan när jag sitter och äter måste jag flytta på mig. För det andra är dom väldigt ouppfostrade. Och närgågna. Dom skäller, hoppar, springer omkring som galningar och är allmänt i vägen. Dom utför sina bestyr inomhus. Detta kan i och för sig knappast skyllas på hundarna utan på obefintlig rastning av dem, men ändå. Både nummer ett och två hamnar på mattan i matrummet (vilket är anledningen till att jag äter inne på mitt rum) och på min badrumsmatta (när lillan gått på toa och inte stängt dörren efter sig). När hundarna har badats ligger det kvar lera, grus och äckligt hundhår i badkaret så att jag måste duscha på gymmet tills den dagen äntligen städerskan kommer. Detta är i och för sig inte heller riktigt hundarnas fel, men ändå.
Den minsta är otroligt fäst vid mamman och så fort hon går upp på övervåningen står hundskrället och ylar och gnäller i 74653856 decibel tills någon bär upp den för trappan.
Men droppen är faktiskt att den lite större, cookie, avskyr mig tillbaka till den milda grad att hon varje gång jag går förbi försöker attackera och bita mig i benet. Vilket lyckades ett antal gånger tills jag vande mig vid att alltid hålla ett öga på hunden, väja undan eller bära en väska lågt, så att jag liksom täcker vaderna så den inte kommer åt. Jag kommer aldrig mer kunna gå förbi en hund utan att vara beredd på att bli attackerad.
Jag har många gånger undrat över de här hundarnas existens, varför man väljer att skaffa hundar när man varken har tid eller ork att rasta dem, hålla dem rena, dressera dem, uppfostra dem eller uppskatta dem. Det är en av livets stora gåtor.
Och eftersom jag helt enkelt inte kan ljuga, inte ens om lillans älskade lilla bitande stinkbomb så blev svaret helt enkelt; "Nej, det gör jag faktiskt inte."
Men jag valde att sluta där och hålla allt jag just skrivit inom mig. Tills nu. Det är inte alltid lätt att vara diplomat.
säg att jag gärna kommer åter.
Nu har hela helgen gått och vi har som vanligt ätit pizza till middag. Men jag skickade iväg en lista med pappan till affären så nu finns det nyttiga saker för mig hela veckan. Det kommer göra mig gott. Det är all den här skräpmaten som gör mig så deppig.
Igår träffade jag dee en sväng och en kompis till henne som hade fått gratisbiljetter till en fotbollsmatch på stanford. Amerikansk fotboll alltså. Så dit åkte vi hipp som happ och det var riktigt roligt att se, min första footballgame! Men gud vad roliga spelarna ser ut med alla dess skydd över axlarna, dom har ju typ samma form som ett V!
Idag sov jag hur länge som helst och sen väcktes jag av att vi skulle åka in till sanfran och se the velveteen rabbit. En barnbok som gjordes i balettform. Rätt bra och underhållande faktiskt.
Även om jag inte kan komma ifrån att det är min tråkigaste första advent någonsin. Och ensammaste. Jag börjar bli rätt bra på att vara ensam, men det gör ont att vara ensam på högtider. Dem ska man liksom tillbringa tillsammans. Tycker jag i alla fall.
Jag har längtat hem så mycket de senaste dagarna. Har skrivit alla mina julkort och tänkt på dem jag skickar till och som jag älskar och saknar. Jag har tänkt på hur galet det är att jag lämnat alla jag tycker om i så lång tid. Och undrat om de kommer komma ihåg mig när jag kommer hem igen, om min plats fortfarande finns kvar. Eller om jag förändrats för mycket och inte passar in längre, som det var när jag kom hem från dk.
Nu sitter jag och här svinont i huvudet och försöker reda ut det här med kurser. Igen. Jag kan inte längre gömma mig för det faktum att jag bara läst en tredjedel av alla timmar fast jag varit här mer än hälften av tiden.
Jag vet inte varför jag inte bara tar tag i det. Antagligen för att det är omöjligt att få ihop schemat. Och för att det kostar.
Nej, lite winnerbäck på det och så hoppas vi på en bättre dag imorgon.
Igår träffade jag dee en sväng och en kompis till henne som hade fått gratisbiljetter till en fotbollsmatch på stanford. Amerikansk fotboll alltså. Så dit åkte vi hipp som happ och det var riktigt roligt att se, min första footballgame! Men gud vad roliga spelarna ser ut med alla dess skydd över axlarna, dom har ju typ samma form som ett V!
Idag sov jag hur länge som helst och sen väcktes jag av att vi skulle åka in till sanfran och se the velveteen rabbit. En barnbok som gjordes i balettform. Rätt bra och underhållande faktiskt.
Även om jag inte kan komma ifrån att det är min tråkigaste första advent någonsin. Och ensammaste. Jag börjar bli rätt bra på att vara ensam, men det gör ont att vara ensam på högtider. Dem ska man liksom tillbringa tillsammans. Tycker jag i alla fall.
Jag har längtat hem så mycket de senaste dagarna. Har skrivit alla mina julkort och tänkt på dem jag skickar till och som jag älskar och saknar. Jag har tänkt på hur galet det är att jag lämnat alla jag tycker om i så lång tid. Och undrat om de kommer komma ihåg mig när jag kommer hem igen, om min plats fortfarande finns kvar. Eller om jag förändrats för mycket och inte passar in längre, som det var när jag kom hem från dk.
Nu sitter jag och här svinont i huvudet och försöker reda ut det här med kurser. Igen. Jag kan inte längre gömma mig för det faktum att jag bara läst en tredjedel av alla timmar fast jag varit här mer än hälften av tiden.
Jag vet inte varför jag inte bara tar tag i det. Antagligen för att det är omöjligt att få ihop schemat. Och för att det kostar.
Nej, lite winnerbäck på det och så hoppas vi på en bättre dag imorgon.
som en tiggare under slummen
Gud vad jag kände mig sorglig och deperimerad när jag vaknade imorse. Två dagars ensamhet gör mig inte gott alltså. Men jag bet ihop och bestämde mig för att inte ge upp, så trots att hela kroppen och hjärnan skrek av protest så stack jag ut och sprang mitt lördagslångpass. Nu när jag kom hem efter dryga timmen mår jag faktiskt mycket bättre.
Nu blir det stretch och dusch och sen ska jag iväg och träffa dee en sväng.
Igår firade jag sju månader i staterna. Bara fem kvar!
Nu blir det stretch och dusch och sen ska jag iväg och träffa dee en sväng.
Igår firade jag sju månader i staterna. Bara fem kvar!
shoppinghysteri
Amen tack för kommentarerna..inte!!
Igår efter thanksgivingmiddag och en liten powernap satte jag mig i bilen för att åka till great mall för black friday. På väg dit körde jag förbi ett best buy ( säljer elektronik ungefär som elgiganten eller onoff) och där var det redan en enorm kö och folk som till och med hade slagit upp tält! Då var klockan halv elva och affären öppnade klockan fem på morgonen. Herregud!
Fram kom jag i alla fall och eftersom det var svinkallt ute mötte jag evelina, carro och emilia och satt och mös lite i deras bil tills vi gick ut ungefär en kvart innan de öppnade. Vi var smarta nog att gå in på ett starbucks som ligger vägg i vägg med gallerian, så vi slapp stå ute och även fick en perfekt utsikt över folkmassan som trängde sig in när de slog upp dörrarna klockan tolv. Och vilket kaos! Folk sprang som i panik, flera stycken ramlade pladask på marken och många tappade bort sitt sällskap och började skrika efter varandra. Det var nästan lite obehagligt att se på, även om man vet att folk springer till affärerna för att shoppa så gick det inte att komma ifrån känslan av att folk sprang i panik, typ från en brand eller någon annan fara.
När vi väl kom fram till affärerna vi ville in på var det antingen jättelång kö in till butiken eller sjukt mycket folk trängandes där inne. Man tappade ganska fort shoppinglusten och vi åkte hem redan efter en timme. Jag lyckades dock få tag på en jättebra grej på väg ut, vad kan jag inte säga för det är en julklapp! Sen tog det mig över en halvtimme att bara komma ut från parkeringen så mycket folk och bilar var det.
Så, black friday var nog mer än upplevelse än ett shoppingtillfälle, men jag är glad att jag fick se det!
När jag hade sovit ut idag åkte jag iväg på ytterligare lite shopping och avslutade min dag på ikea där jag köpte glögg och julmust. Sen kom jag hem, tog mig en kopp glögg och till middag blev det en macka med överbliven kalkon från igår. Kände mig lite som ross där, ni vet avsnittet när någon snor hans kalkonmacka, MY SANDWICH!!! Haha!
Jag kände mig lite skyldig när jag drack årets första glas julmust, men bara lite. Pappa har ju alltid sagt att man inte får dricka julmust förrän den 1 december, men nu när jag sitter ensam på andra sidan jorden kan jag väl få lite dispans, eller?
Igår efter thanksgivingmiddag och en liten powernap satte jag mig i bilen för att åka till great mall för black friday. På väg dit körde jag förbi ett best buy ( säljer elektronik ungefär som elgiganten eller onoff) och där var det redan en enorm kö och folk som till och med hade slagit upp tält! Då var klockan halv elva och affären öppnade klockan fem på morgonen. Herregud!
Fram kom jag i alla fall och eftersom det var svinkallt ute mötte jag evelina, carro och emilia och satt och mös lite i deras bil tills vi gick ut ungefär en kvart innan de öppnade. Vi var smarta nog att gå in på ett starbucks som ligger vägg i vägg med gallerian, så vi slapp stå ute och även fick en perfekt utsikt över folkmassan som trängde sig in när de slog upp dörrarna klockan tolv. Och vilket kaos! Folk sprang som i panik, flera stycken ramlade pladask på marken och många tappade bort sitt sällskap och började skrika efter varandra. Det var nästan lite obehagligt att se på, även om man vet att folk springer till affärerna för att shoppa så gick det inte att komma ifrån känslan av att folk sprang i panik, typ från en brand eller någon annan fara.
När vi väl kom fram till affärerna vi ville in på var det antingen jättelång kö in till butiken eller sjukt mycket folk trängandes där inne. Man tappade ganska fort shoppinglusten och vi åkte hem redan efter en timme. Jag lyckades dock få tag på en jättebra grej på väg ut, vad kan jag inte säga för det är en julklapp! Sen tog det mig över en halvtimme att bara komma ut från parkeringen så mycket folk och bilar var det.
Så, black friday var nog mer än upplevelse än ett shoppingtillfälle, men jag är glad att jag fick se det!
När jag hade sovit ut idag åkte jag iväg på ytterligare lite shopping och avslutade min dag på ikea där jag köpte glögg och julmust. Sen kom jag hem, tog mig en kopp glögg och till middag blev det en macka med överbliven kalkon från igår. Kände mig lite som ross där, ni vet avsnittet när någon snor hans kalkonmacka, MY SANDWICH!!! Haha!
Jag kände mig lite skyldig när jag drack årets första glas julmust, men bara lite. Pappa har ju alltid sagt att man inte får dricka julmust förrän den 1 december, men nu när jag sitter ensam på andra sidan jorden kan jag väl få lite dispans, eller?
HAPPY THANKSGIVING!
Jaha, då har jag upplevt min första och förmodligen enda thanksgivingmiddag. Och gott var det! Det bjöds på kalkon, två olika sorters stuffing, potatis, brysselkål och så klart cranberry som var i någon form av gele.
Sen blev det paj till efterrätt, någon choklad och peccan-variant.
Väldigt trevligt att sitta ner tillsammans och bara prata, det är inget man är bortskämd med i det här huset direkt. Så det uppskattas verkligen när det väl händer.
På thanksgiving ska man tänka på det man är tacksam över och eftersom jag bara kommer fira en thanksgiving måste jag ju ta allt på en gång. Så jag har gått runt och tänkt på saker jag är tacksam för hela dagen idag. Och jag har kommit fram till en hel del.
Jag är tacksam för att jag har världens bästa lillebror, världens bästa vän, jag är tacksam för att jag har två föräldrar som tycker om mig och som vill mitt bästa, jag är tacksam för att jag har en stark drivkraft inom mig som får mig att våga sträcka mig efter mina mål och faktiskt nå dem, jag är tacksam för lars winnerbäcks musik som ger mig styrkan att kämpa även när jag själv inte orkar, jag är tacksam för att jag har stött på så fantastiskt fina människor som velat lyssna och hjälpa mig när jag har haft det svårt i livet.
Jag är tacksam för att jag hade en helt underbar morfar som jag älskade så djupt varje dag tills han lämnade oss och som fortfarande finns med mig i hjärtat och i tankarna. Jag är tacksam för min farmor som gör världens bästa plommonkräm och som ofta gör den just för mig, jag är tacksam för mina mostrar som är så roliga och speciella, jag är tacksam för hela övriga släkten och alla kusiner som gett mig så mycket lycka genom åren.
Jag är djupt och innerligt tacksam över det år jag hade i danmark med vänner för livet och en ny familj som kom att betyda lika mycket som min egen.
Men det är två saker jag är extra tacksam över.
Det första är för att jag är frisk. Jag känner det speciellt nu när jag börjat springa så mycket. Jag känner mig stark och smidig och oövervinnlig. Tänk vad hemskt det hade varit att sitta i rullstol eller ha någon svår sjukdom som tvingar en att spendera tid på sjukhus eller hemma i sängen och som hade hindrat mig från att resa runt och uppleva allt i livet som jag gör. Så länge jag är frisk tänker jag inte grotta ner mig i ytliga små problem som egentligen inte betyder nånting. Det blir lätt att man glömmer bort hur lyckligt lottad man är som är frisk. Men det är ju som det där gamla ordspråket, "Den friska har många önskningar, den sjuka endast en."
Det andra är för att jag, enligt mig, är född i ett av världens bästa land. Jag kände inte så innan jag provade på livet i staterna. Sverige kan lätt kännas lite regnigt och litet och inte speciellt spännande.
Men i sverige känner jag mig trygg och säker. Jag känner att jag har alla möjligheter att nå dit jag vill. Jag litar på att jag ska bli omhändertagen och få bra vård om jag blir sjuk. Jag vet att jag kommer att ha råd att gå till ett bra universitet och få den utbildning jag vill ha. Jag känner mig inte orolig för att bli diskriminerad eller ignorerad.
Ingenting är perfekt, men jag tror många i sverige skulle må bättre av att öppna ögonen och se hur bra vi faktiskt har det.
Det kan vara skitkul och häftigt att resa runt i världen och bo i USA i något år eller två, det finns ju så mycket att se och uppleva; stora städer, kändisar, soliga stränder och världskända sevärdigheter.
Men det är i Sverige jag vill slå mig ner när jag är färdig med att flänga runt, det är där jag vill bilda familj, uppfostra mina barn, leva mitt liv och bli gammal.
black friday och pippi
Idag är det thanksgiving och jag började dagen med ett löppass som var jobbigare än någonsin. Men det kan inte alltid gå lätt.
Idag har jag tillåtit mig att svulla vad som än bjuds och det lär nog bli en hel del. Familjen har stått ute i köket och lagat mat större delen av dagen. Jag ser verkligen fram emot kalkonen med stuffingen och hoppas även på cranberry-såsen!
Egentligen är thanksgiving dagen då man ska passa på att umgås med familj och vänner och vara tacksam för det man har i sitt liv. Tyvärr bor ju alla mina värdföräldraras släktingar så långt bort så vi blir bara vi fyra, vilket känns lite tomt. Jag som är van vid en stor släkt med massor med kusiner och att det alltid blir tjo och tjim och babbel på födelsedagar och högtider. Jag saknar verkligen att bara sitta ner och prata och skratta och umgås.
Men jag får helt enkelt vara tacksam för att jag bara är i den här situationen i ett år och att jag i resten av mitt liv kommer ha en stor underbar släkt att umgås med.
När jag gick upp imorse var det dessutom den kända paraden på tv, med kändisar som sjöng och även den där traditionella orkestern som typ dansar runt och kastar med såna där stavar.
Det har jag velat se ända sen chandler sitter och garvar åt det i vänner!
Ikväll blir det till att uppleva black friday, superrean som det alltid är dagen efter thanksgiving. Vi ska åka till ett enormt köpcentrum som öppnar vid midnatt och har öppet hela natten med stora reor. Midnattsshopping, det är nog något för mig! Hoppas på att bocka av en hel del julklappar på min lista!
När jag nyss öppnade google så såg jag att pippi långstrump fyller hela 65 år idag! Inte för att jag tror att flickstackarn får gå i pension för det inte.. Men man får väl ändå säga grattis till det pippi!
Idag har jag tillåtit mig att svulla vad som än bjuds och det lär nog bli en hel del. Familjen har stått ute i köket och lagat mat större delen av dagen. Jag ser verkligen fram emot kalkonen med stuffingen och hoppas även på cranberry-såsen!
Egentligen är thanksgiving dagen då man ska passa på att umgås med familj och vänner och vara tacksam för det man har i sitt liv. Tyvärr bor ju alla mina värdföräldraras släktingar så långt bort så vi blir bara vi fyra, vilket känns lite tomt. Jag som är van vid en stor släkt med massor med kusiner och att det alltid blir tjo och tjim och babbel på födelsedagar och högtider. Jag saknar verkligen att bara sitta ner och prata och skratta och umgås.
Men jag får helt enkelt vara tacksam för att jag bara är i den här situationen i ett år och att jag i resten av mitt liv kommer ha en stor underbar släkt att umgås med.
När jag gick upp imorse var det dessutom den kända paraden på tv, med kändisar som sjöng och även den där traditionella orkestern som typ dansar runt och kastar med såna där stavar.
Det har jag velat se ända sen chandler sitter och garvar åt det i vänner!
Ikväll blir det till att uppleva black friday, superrean som det alltid är dagen efter thanksgiving. Vi ska åka till ett enormt köpcentrum som öppnar vid midnatt och har öppet hela natten med stora reor. Midnattsshopping, det är nog något för mig! Hoppas på att bocka av en hel del julklappar på min lista!
När jag nyss öppnade google så såg jag att pippi långstrump fyller hela 65 år idag! Inte för att jag tror att flickstackarn får gå i pension för det inte.. Men man får väl ändå säga grattis till det pippi!
valsafari i monterey
På väg ner till LA stannade vi i monterey som är en hamnstad och som är känd för sin valsafari.
Vi hade bokat fyra biljetter och pälsat på oss tillräckligt mycket kläder för at ge sig ut på stilla havet. Och en upplevelse blev det minst sagt! Efter en halvtimme ute på havet började folk må illa och det dröjde inte länge innan de hängde som brutna liljor över relingen. Mormor satt och höll sig krampaktigt fast i en bänk, mamma satt blickstilla och glodde ut i horisonten och lillis var vitare i ansiktet än någonsin. Lillis var också nervös över att vi åkte så långt ut på havet, enligt honom var det stor risk att båten skulle kantra eller något, och vi alla skulle drunkna. Men herregud, det var ju valar vi spanade efter och dom vistas ju inte inne i fiskehamnen direkt!
Själv verkar jag ju vara immun mot allt vad åksjuka är så jag stod glatt ute på däck och njöt av den salta luften, vinden och de stänkande vågorna.
Men jag älskar ju havet.
Jag på piren. Hade med mig ett litet äpple till matsäck.
lillis till sjöss!
vi såg delfiner!
knölval.
Harald svor över alla som spydde och hulkade öppet och gick omkring med påsarna som det skvalpade i. Men han lyckades ta sig samman och vara med på bild i alla fall.
Hur mycket kämpade jag inte för att få till den här bilden?! Riktig maffig känsla att se den stora stjärtfenan svepa upp ur vattnet.
Vi såg även en blåval innan vi for tillbaka mot piren! Så häftigt! Sen blev det lunch med den klassiska skaldjurssoppan i en stor surdegsbulle. Så himla gott!
När jag sitter här och tittar på alla bilder och tänker mig tillbaka så var det en riktigt underbar dag för mig i alla fall! En av dom bästa på hela roadtripen!
Vi hade bokat fyra biljetter och pälsat på oss tillräckligt mycket kläder för at ge sig ut på stilla havet. Och en upplevelse blev det minst sagt! Efter en halvtimme ute på havet började folk må illa och det dröjde inte länge innan de hängde som brutna liljor över relingen. Mormor satt och höll sig krampaktigt fast i en bänk, mamma satt blickstilla och glodde ut i horisonten och lillis var vitare i ansiktet än någonsin. Lillis var också nervös över att vi åkte så långt ut på havet, enligt honom var det stor risk att båten skulle kantra eller något, och vi alla skulle drunkna. Men herregud, det var ju valar vi spanade efter och dom vistas ju inte inne i fiskehamnen direkt!
Själv verkar jag ju vara immun mot allt vad åksjuka är så jag stod glatt ute på däck och njöt av den salta luften, vinden och de stänkande vågorna.
Men jag älskar ju havet.
Jag på piren. Hade med mig ett litet äpple till matsäck.
lillis till sjöss!
vi såg delfiner!
knölval.
Harald svor över alla som spydde och hulkade öppet och gick omkring med påsarna som det skvalpade i. Men han lyckades ta sig samman och vara med på bild i alla fall.
Hur mycket kämpade jag inte för att få till den här bilden?! Riktig maffig känsla att se den stora stjärtfenan svepa upp ur vattnet.
Vi såg även en blåval innan vi for tillbaka mot piren! Så häftigt! Sen blev det lunch med den klassiska skaldjurssoppan i en stor surdegsbulle. Så himla gott!
När jag sitter här och tittar på alla bilder och tänker mig tillbaka så var det en riktigt underbar dag för mig i alla fall! En av dom bästa på hela roadtripen!
bilder från LA
Här kommer bilderna från när vi var i LA i oktober. Vi hann med att vandra på hollywood walk of fame, spana på kändishus i beverly hills och även att åka till universal studios.
tyvärr så regnade det men vad gjorde det när jag hittade min husgud santana!
universal studios!
bjuder på en bild på mig och mamma.
hahah haralds minst sagt onaturliga leende! kärlek på det!
en stor skärm som ofta används i filmer när man ska få en blick över New York.
New York-kvarteret, här har otroligt många kända filmer spelats in. Tyvärr kan jag inte nämna någon eftersom jag ju är så okunnig som jag är när det gäller film.
Vi hade sån tur att inspelningarna av älskade desperate housewives precis hade slutat för dagen så vi fick åka in på wisteria lane! Jag var som ett barn på julafton allra minst!
Det här ska vara lynettes hus, dock känner jag inte igen mig helt, men tror att det är för att det är taget från en konstig vinkel.
susans hus.
det gråa huset är det hus mike bodde i när han och susan var skilda. brees hus ligger precis bredvid och har det blåa garaget.
gabrielles hus.
sen åkte vi vidare och blev vittne till en mordscen!
en liten del av hela komplexet med alla lokaler där det spelas in massor av tv-serier och filmer.
Det var allt från LA! Vi hade en jättebra vistelse och jag hoppas komma tillbaka någon gång igen innan jag åker tillbaka till lilla landet lagom i norr!
tyvärr så regnade det men vad gjorde det när jag hittade min husgud santana!
universal studios!
bjuder på en bild på mig och mamma.
hahah haralds minst sagt onaturliga leende! kärlek på det!
en stor skärm som ofta används i filmer när man ska få en blick över New York.
New York-kvarteret, här har otroligt många kända filmer spelats in. Tyvärr kan jag inte nämna någon eftersom jag ju är så okunnig som jag är när det gäller film.
Vi hade sån tur att inspelningarna av älskade desperate housewives precis hade slutat för dagen så vi fick åka in på wisteria lane! Jag var som ett barn på julafton allra minst!
Det här ska vara lynettes hus, dock känner jag inte igen mig helt, men tror att det är för att det är taget från en konstig vinkel.
susans hus.
det gråa huset är det hus mike bodde i när han och susan var skilda. brees hus ligger precis bredvid och har det blåa garaget.
gabrielles hus.
sen åkte vi vidare och blev vittne till en mordscen!
en liten del av hela komplexet med alla lokaler där det spelas in massor av tv-serier och filmer.
Det var allt från LA! Vi hade en jättebra vistelse och jag hoppas komma tillbaka någon gång igen innan jag åker tillbaka till lilla landet lagom i norr!
långhelg
Idag har det varit full rulle. Sitter här och pustar ut efter tolv timmar utan paus. Kom hem nyss och ställde mig och paniklagade mat eftersom jag var så sjukt hungrig och slut på energi. Som vanligt blir det en liten mix av vad som finns tillgängligt. Pappan som är kock kommer ut i köket och undrar alltid lite nyfiket vad jag lagar. Som om det var någon speciell rätt jag gjorde. Jaa, det är en mix av det som råkar finnas i kylen och som innehåller proteiner och fett och inga kolhydrater. Mumma!
Men jag lagade så himla mycket och nu sitter jag här och är så hungrig att matlusten gått över. Så typiskt.
Jag hade barnet hela dagen eftersom det inte är någon skola. Imorgon är det ju thanksgiving, något jag ser mycket fram emot, inte minst med tanke på den enorma kalkon som ligger i kylen.
Vi åkte i alla fall till san francisco zoo och det var ungefär som vanligt fast lite kallare än när vi var där i somras. Sen kom vi hem och det var så sjukt kallt i huset så jag nästan började gråta. Så vi kurade in oss i lillans rum på övervåningen där det alltid är flera grader varmare.
Direkt när jag slutade åkte jag iväg till gymmet en sväng innan jag hann bli för slö. När jag var klar drog jag direkt hem till stephanie och satt och drack grönt te och babblade med henne i någon timme. Så himla mysigt att åka över till någon som bor så nära och bara sitta och prata skit, det måste vi göra fler gånger! Hon och lisa drar iväg på roadtrip imorgon, dom ska besöka san diego och LA, så dom får nog en bra helg!
Men jag tänker ha en minst lika bra helg här hemma, hela fyra dagars underbar ledighet! Det om något är skäl att vara tacksam för thanksgiving!
Men jag lagade så himla mycket och nu sitter jag här och är så hungrig att matlusten gått över. Så typiskt.
Jag hade barnet hela dagen eftersom det inte är någon skola. Imorgon är det ju thanksgiving, något jag ser mycket fram emot, inte minst med tanke på den enorma kalkon som ligger i kylen.
Vi åkte i alla fall till san francisco zoo och det var ungefär som vanligt fast lite kallare än när vi var där i somras. Sen kom vi hem och det var så sjukt kallt i huset så jag nästan började gråta. Så vi kurade in oss i lillans rum på övervåningen där det alltid är flera grader varmare.
Direkt när jag slutade åkte jag iväg till gymmet en sväng innan jag hann bli för slö. När jag var klar drog jag direkt hem till stephanie och satt och drack grönt te och babblade med henne i någon timme. Så himla mysigt att åka över till någon som bor så nära och bara sitta och prata skit, det måste vi göra fler gånger! Hon och lisa drar iväg på roadtrip imorgon, dom ska besöka san diego och LA, så dom får nog en bra helg!
Men jag tänker ha en minst lika bra helg här hemma, hela fyra dagars underbar ledighet! Det om något är skäl att vara tacksam för thanksgiving!
"och så ser man.. en hattjävel!"
Gud har hört mina böner, för imorse sken INTE solen! Jippii! När jag hade lämnat barnet i skolan, som förövrigt var utklädd till en pilgrim eftersom det var sista skoldagen innan thanksgiving, stack jag ut och sprang.
Det var mulet och duggregn och halvvägs ute, ungefär där jag vände, öppnade sig himlen. Det verkligen öste ner, jag var genomblöt på en minut. Folk på gatan sprang som skållade råttor och försökte ta skydd, men inte jag inte! Jag älskar regn, och jag älskar framförallt att springa i regnet. Man behöver inte bry sig om att man blir blöt och kall och att håret blir sabbat för man håller ju sig varm av löpningen och man ska ju ändå duscha när man kommer hem. Man kan springa där och låta fötterna plaska ner i forsar av vatten och vattnet rinna nerför ansiktet och bara njuta liksom. Och det gjorde jag!
Sen kom jag hem och tände ljus och unnade mig att slöa framför datorn och rixmorronzoo.
Det var mulet och duggregn och halvvägs ute, ungefär där jag vände, öppnade sig himlen. Det verkligen öste ner, jag var genomblöt på en minut. Folk på gatan sprang som skållade råttor och försökte ta skydd, men inte jag inte! Jag älskar regn, och jag älskar framförallt att springa i regnet. Man behöver inte bry sig om att man blir blöt och kall och att håret blir sabbat för man håller ju sig varm av löpningen och man ska ju ändå duscha när man kommer hem. Man kan springa där och låta fötterna plaska ner i forsar av vatten och vattnet rinna nerför ansiktet och bara njuta liksom. Och det gjorde jag!
Sen kom jag hem och tände ljus och unnade mig att slöa framför datorn och rixmorronzoo.
en måndag
Det måste vara sjukt tråkigt för er att klicka er in här? Jag skriver ju typ ingenting om livet i cali, om barnet eller hur det är att bo på andra sidan jorden. Får försöka bli bättre på det där.
Idag var det segt att vakna. Pratade med pappa igår och klagade lite surt på hur irriterande det är att vakna varje morgon över att solen lyser in RAKT i ögonen på en, och han bara skrattade åt hur gärna han skulle byta ert svenska snökaos mot solen i ögonen.
Men nog fan sken solen rakt in i ögonen på mig imorse och jag svor inombords. Spinnade en timme och sen åkte jag en liten sväng till target. Dom har börjat julpynta på allvar nu, och nu är det nästan med rätta, det är ju bara en månad kvar till jul! Vart tog tiden vägen? Jag längtar jättemycket efter julen och det ska verkligen bli kul att fira jul någon annanstans än i sverige. Jag vill bara dra till ikea och köpa julklappar och lyssna på julmusik och dricka julmust, pronto!
Så när jag kom hem satte jag mig minsann och gjorde egna julkort! Jag älskar att pyssla, det är så rofyllt på något sätt. Jag har så svårt att koppla av och komma till ro, men att sitta och klippa och klistra är något för mig.
Nu ska jag fortsätta pyssla medans jag lyssnar på rixmorronzoo. Herregud, dom är så underbara. Jag har sagt det många gånger men jag säger det igen, det är guds gåva till folket!
Idag var det segt att vakna. Pratade med pappa igår och klagade lite surt på hur irriterande det är att vakna varje morgon över att solen lyser in RAKT i ögonen på en, och han bara skrattade åt hur gärna han skulle byta ert svenska snökaos mot solen i ögonen.
Men nog fan sken solen rakt in i ögonen på mig imorse och jag svor inombords. Spinnade en timme och sen åkte jag en liten sväng till target. Dom har börjat julpynta på allvar nu, och nu är det nästan med rätta, det är ju bara en månad kvar till jul! Vart tog tiden vägen? Jag längtar jättemycket efter julen och det ska verkligen bli kul att fira jul någon annanstans än i sverige. Jag vill bara dra till ikea och köpa julklappar och lyssna på julmusik och dricka julmust, pronto!
Så när jag kom hem satte jag mig minsann och gjorde egna julkort! Jag älskar att pyssla, det är så rofyllt på något sätt. Jag har så svårt att koppla av och komma till ro, men att sitta och klippa och klistra är något för mig.
Nu ska jag fortsätta pyssla medans jag lyssnar på rixmorronzoo. Herregud, dom är så underbara. Jag har sagt det många gånger men jag säger det igen, det är guds gåva till folket!
alcatraz
Bättre sent än aldrig säger man va? Här är i alla fall bilderna från när vi var på alcatraz!
Alcatraz var från början ett fängelse för militären och blev senare ett fängelse för brottslingar som inte skötte sig i andra fängelser och upprepade sina brott. Vi gick på en guidad vandring när själva guidningen var i mp3-lurar. Sen fick vi även en guidning om alla rymningsförsök som varit. Det har gjorts en hel del försök men endast tre stycken har försökt rymma. Om dom verkligen lyckades eller om dom drunkande i havet vet ingen, men dom har i alla fall inte hittats sen dess.
Fängelsevakterna och deras familjer blev erbjudna att bo ute på ön i princip gratis. Så det blev som en liten by därute med butiker och hus och lekande barn. Barnen fick åka färja in till skolan i san francisco och de tyckte egentligen att de hade det jättebra där ute med en fantastisk utsikt över staden.
Fängelset stängdes 1963 eftersom det var för dyrt med underhåll.
"Break the rules and you go to prison, break the prison rules and you go to Alcatraz."
alcatraz på håll. väldigt kallt och dimmigt var det när vi var där. 
stora fängelsebyggnaden.
harald försökte låsa in mig i en cell!
vissa fångar inredde och dekorerade sina celler som ett litet hem. 
regler.
tre stycken av fångarna lyckades faktiskt rymma och blev aldrig hittade. så man vet inte om de överlevde eller om de helt enkelt drunknade och försvann. men här är en av cellerna där de lyckades ta bort ventilen och smita ut.
man ser längst ner i hörnet att de la en låtsaskropp i sängen så att det skulle ta längre tid för vakterna att upptäcka att de var borta.
lillis ute på rastgården där det var SVINKALLT och blåste som bara tusan. även inne i fängelset var det svinkallt och ingen isolering alls att tala om. det kan inte ha varit varmt och skönt där på vintern.
sista bilden på ön innan vi tog färjan tillbaka hem.
och hösten fryser till.
I fredags hängde jag med dee, vi åkte till ett buffé-ställe i belmont och jag åt sushi tills det sprutade ur öronen. Tjugo bitar fick jag i mig, de stackars kockarna bakom disken såg ut att undra när jag egentligen skulle kasta in handduken och åka hem. Men när vi gick så tackade dom oss så snällt, dee hävdade bestämt att de inte tackat någon annan gäst och att de säkert aldrig sett någon som gillade deras sushi så mycket som jag. Det är som jag alltid har sagt, jag skulle kunna äta ihjäl mig på sushi.
Igår hämtade stephanie upp mig och vi åkte och lunchade och shoppade lite. Det var sverigeväder - spöregn och iskallt. Och i usa är dom typ aldrig beredda på regn så det rinner liksom inte av vägarna som det gör i svea. Vilket gjorde att det var rena rama sjön på motorvägen och praktiskt taget livsfarligt att köra.
Vi satt och chillade lite hos steph innan lisa kom dit och vi drog ut och testade nattlivet i san mateo. Hamnade på en mysig engelsk pub med livemusik och steph fick ett ragg, så hon var nöjd!
Nu har jag nyss vaknat och det är iskallt i mitt rum och jag väntar på att steph ska hämta upp mig. Sen ska jag kanske träffa dee igen innan vi har au pair-möte ikväll.
Men det bästa den här helgen är helt klart mitt långpass igår. Lördagar har blivit min dag för långpass, och igår kom jag in i ett så skönt lunk. Hade ingen mp3 men jag bara sprang och sprang och sprang. Solen sken i början men mot slutet började det duggregna och blåsa. Mitt absoluta favoritväder. Det var så lätt att andas hela vägen och jag kände mig nästan som en ny person när jag kom hem efter dryga timmen. Den där känslan känner jag inte igen. Den är ny för mig. Den där känslan som liksom säger att man kan fortsätta så här timme efter timme efter timme, att tiden bara tickar och man springer som i en bubbla utan att någonsin behöva stanna.
Jag brukar springa runt och tänka "undrar hur länge jag sprungit nu, undrar när det är okej att vända, undrar hur många minuter jag orkar, jag måste orka si och så många km annars är jag misslyckad, jag springer fem låtar sen vänder jag, åh gud vad jobbigt det här är, åh gud vad trögt det är att andas."
Tankarna och kraven brukar ta all min energi och det finns ingen energi kvar till själva löpningen. Men kraven börjar lägga sig och jag är inte rädd för tiden längre. Jag blir lycklig av att springa.
Igår hämtade stephanie upp mig och vi åkte och lunchade och shoppade lite. Det var sverigeväder - spöregn och iskallt. Och i usa är dom typ aldrig beredda på regn så det rinner liksom inte av vägarna som det gör i svea. Vilket gjorde att det var rena rama sjön på motorvägen och praktiskt taget livsfarligt att köra.
Vi satt och chillade lite hos steph innan lisa kom dit och vi drog ut och testade nattlivet i san mateo. Hamnade på en mysig engelsk pub med livemusik och steph fick ett ragg, så hon var nöjd!
Nu har jag nyss vaknat och det är iskallt i mitt rum och jag väntar på att steph ska hämta upp mig. Sen ska jag kanske träffa dee igen innan vi har au pair-möte ikväll.
Men det bästa den här helgen är helt klart mitt långpass igår. Lördagar har blivit min dag för långpass, och igår kom jag in i ett så skönt lunk. Hade ingen mp3 men jag bara sprang och sprang och sprang. Solen sken i början men mot slutet började det duggregna och blåsa. Mitt absoluta favoritväder. Det var så lätt att andas hela vägen och jag kände mig nästan som en ny person när jag kom hem efter dryga timmen. Den där känslan känner jag inte igen. Den är ny för mig. Den där känslan som liksom säger att man kan fortsätta så här timme efter timme efter timme, att tiden bara tickar och man springer som i en bubbla utan att någonsin behöva stanna.
Jag brukar springa runt och tänka "undrar hur länge jag sprungit nu, undrar när det är okej att vända, undrar hur många minuter jag orkar, jag måste orka si och så många km annars är jag misslyckad, jag springer fem låtar sen vänder jag, åh gud vad jobbigt det här är, åh gud vad trögt det är att andas."
Tankarna och kraven brukar ta all min energi och det finns ingen energi kvar till själva löpningen. Men kraven börjar lägga sig och jag är inte rädd för tiden längre. Jag blir lycklig av att springa.
Harry Potter and the deathly hallows
Igår efter lillans ridning blev det till att kasta sig in i bilen och råköra till bion eftersom vi skulle se premiären av sista harry potter-filmen! Dock är det bara första delen, tror att andra kommer först till sommaren så den får man vänta lite till på. Jag är inget direkt fan av harry potter-filmerna. Först och främst för att jag fullkomligt älskar böckerna. Jag har läst dom flera gånger både på svenska, danska och engelska och det är helt klart de bästa böcker jag någonsin läst. För mig har dom allt och lite till. Men det är svårt att filmatisera en bok. Särskilt svårt när det är så himla tjocka böcker, med så mycket roliga och viktiga detaljer. Och harry potter-skaparna har väl lyckats sådär tidigare. Jag har alltid varit lite besviken efter varje film och tänkt på allt som man gått miste om som fanns i boken. Harald slutade till och med titta på filmerna efter den femte, och jag som sett den sjätte skulle vilja säga att den faktiskt inte är sevärd. Den är konstigt och hoppig och det känns som att manuset är skrivet av någon som inte läst mer än baksidan av boken. Sexan som är min favoritbok, med så himla mycket intressanta fakta man får reda på.
Jaja, nog om det och åter till sjuan! Det är en upplevelse att gå på bio i usa. Man får inte numrerade biljetter, vilket betyder att det är först till kvarn när det gäller att roffa åt sig en bra sittplats. Och eftersom vi var rätt sena fick vi sitta på andra raden, första gången jag var tvungen att glo upp i taket och vrida huvudet för att se vad som hände på duken! Sen i sverige så har man rätt stor respekt för att vara tyst och stilla när filmen spelar. Så är det inte här. Folk springer fram och tillbaka och går på toa och köper popcorn. När filmen började och första gången när dobby visades så skrek folk och tjoade och applåderade som om det var värsta fotbollsmatchen.
Men filmen var sjukt bra. SJUKT bra. Jag blev så positivt överraskad att jag bara satt och log hela tiden. Dom fick med alla viktiga detaljer, mycket jag trodde att dom skulle hoppa över. Den kändes välgjord och genomtänkt och skådespelarna är helt underbara. Filmen var 2,5 timme lång men för mig kändes det som en kvart.
Första gången någonsin jag inte tänker efter en film "men det var ingenting mot boken!". Självklart är boken en helt annan sak, men dom har absolut gjort det bästa jobb man kan göra när det gäller att göra en film om en bok. Det roliga var att många scener i boken filmen var det som att jag hade sett förut, eftersom det var precis så jag hade föreställt mig bilderna i mitt huvud när jag läst boken.
Om det här är resultatet av att dom faktiskt delat upp boken och gör en mycket längre och mer påkostad film i två delar så väntar jag gladeligen till sommaren på del två!
Jaja, nog om det och åter till sjuan! Det är en upplevelse att gå på bio i usa. Man får inte numrerade biljetter, vilket betyder att det är först till kvarn när det gäller att roffa åt sig en bra sittplats. Och eftersom vi var rätt sena fick vi sitta på andra raden, första gången jag var tvungen att glo upp i taket och vrida huvudet för att se vad som hände på duken! Sen i sverige så har man rätt stor respekt för att vara tyst och stilla när filmen spelar. Så är det inte här. Folk springer fram och tillbaka och går på toa och köper popcorn. När filmen började och första gången när dobby visades så skrek folk och tjoade och applåderade som om det var värsta fotbollsmatchen.
Men filmen var sjukt bra. SJUKT bra. Jag blev så positivt överraskad att jag bara satt och log hela tiden. Dom fick med alla viktiga detaljer, mycket jag trodde att dom skulle hoppa över. Den kändes välgjord och genomtänkt och skådespelarna är helt underbara. Filmen var 2,5 timme lång men för mig kändes det som en kvart.
Första gången någonsin jag inte tänker efter en film "men det var ingenting mot boken!". Självklart är boken en helt annan sak, men dom har absolut gjort det bästa jobb man kan göra när det gäller att göra en film om en bok. Det roliga var att många scener i boken filmen var det som att jag hade sett förut, eftersom det var precis så jag hade föreställt mig bilderna i mitt huvud när jag läst boken.
Om det här är resultatet av att dom faktiskt delat upp boken och gör en mycket längre och mer påkostad film i två delar så väntar jag gladeligen till sommaren på del två!
800 grader..
Jisses vad varmt det var idag! Låg och stekte på baksidan i bikini och höll på att smälta bort. Fick mig en redig bränna vilket piggar upp mitt glåmiga ansikte. Så man ska inte klaga inte.
Har känt mig så nere nu ett tag, men har bestämt mig för att inte tänka så mycket på det. Ibland är man ledsen och det är okej. Det måste få vara okej, annars får man ju panik och mår ännu sämre.
Har nyss kommit hem från min nästa sista kurs i webdesign och det känns mycket bättre och lättare efter att ha pratat och skrattat med min älskade aussie dee. Tacka gud för äkta vänner som inte sviker! Dom är det inte gott om!
Nu ska jag bädda ner mig och njuta av att det äntligen har kommit upp nya avsnitt av halv åtta hos mig.
Och så skänker jag en massa tankar till min älskade emma som ska opereras idag på västerås sjukhus.
Vad händer annars i svea?
Har känt mig så nere nu ett tag, men har bestämt mig för att inte tänka så mycket på det. Ibland är man ledsen och det är okej. Det måste få vara okej, annars får man ju panik och mår ännu sämre.
Har nyss kommit hem från min nästa sista kurs i webdesign och det känns mycket bättre och lättare efter att ha pratat och skrattat med min älskade aussie dee. Tacka gud för äkta vänner som inte sviker! Dom är det inte gott om!
Nu ska jag bädda ner mig och njuta av att det äntligen har kommit upp nya avsnitt av halv åtta hos mig.
Och så skänker jag en massa tankar till min älskade emma som ska opereras idag på västerås sjukhus.
Vad händer annars i svea?
bönderna och hollywoodfruarna
Hollywoodfruarna är för underbara! Är inne på andra avsnittet när montazami ska beskriva vad en termos är. "En termus är.. en insulerande värme-cylinder!" HAHA kan inte få nog av henne! Så himla skön människa! Finns hon på riktigt undrar man? Men dom där med hundtvisten förstår jag mig inte alls på. Att anlita en hundpsykolog? Och ursäkta om jag låter elak nu men jag hade inte ens velat ta emot den där hunden om jag fått betalt! Den ser ju typ sjuk ut? Så spinkig och naken och samtidigt långhårig?! Men jag är ju inget hundfan direkt..
Och bönderna kan man aldrig bli trött på. Det är verkligen som emma säger, man vill gräva ner sig! Så sjukt pinsamt när jonas skulle fråga ann-katrin där i stallgången om dom kunde prata lite. "man vill ju inte att ann-katrin ska säga , 'nej jonas, jag vill inte'" Jag dör! Vilken normal person skulle svara så?
Jag längtar redan tills på onsdag!
Och bönderna kan man aldrig bli trött på. Det är verkligen som emma säger, man vill gräva ner sig! Så sjukt pinsamt när jonas skulle fråga ann-katrin där i stallgången om dom kunde prata lite. "man vill ju inte att ann-katrin ska säga , 'nej jonas, jag vill inte'" Jag dör! Vilken normal person skulle svara så?
Jag längtar redan tills på onsdag!
för en ork som inte fanns.
Måndag igen och jag är fortfarande så svag. Har ingen matlust. Huvudet dunkar och jag är så kraftlös. Vill helst lägga mig ner och bara dö.
Det värsta när man är sjuk är osäkerheten. I alla fall för mig. Och otryggheten. När jag är frisk gör det inte så mycket om familjen är långt borta, vänner sviker eller barnet är jobbigt. För jag har alltid mig själv och min egen styrka. Men när jag mår så här så har jag inte det. Ingen styrka alls. Jag är helt utlämnad för andra att ta hand om mig, och är det något som faktiskt gör mig rädd så är det att vara beroende av andra. Jag gillar det inte alls och det är ett väldigt litet antal personer i mitt liv som jag vågar vända mig till för hjälp. Tänk om man vänjer sig av att få hjälp och förlitar sig helt på andra, och så sticker dom? Vad gör man då?
Det är därför jag alltid vill hem när jag är sjuk. Jag vill hem till bålsta till min halvmånesäng och bara ligga ner och blunda och vara trygg i att jag är någonstans där inget kommer krävas av mig, ingen kommer bråka med mig, och inget oväntat kommer hända.
Men så läste jag pappis kommentar på mitt farsdag-inlägg och fick lite kraft från ingenstans. Jag tycker så mycket om att göra andra glada. Kan jag göra mina medmänniskor glada lite då och då är bara det anledning nog att leva det här livet. Och speciellt pappa. Det är inte ofta jag ser honom riktigt glad. Missförstå mig inte nu, han är ingen surpuppa, men han är mer en nöjd person. Laidback istället för sprudlande glad. Han kan bli glad över ett lyckat aktieklipp eller att det är strålande sol en lördag så han kan sticka ut och fincykla. Men det är sällan han strålar upp och blir glad över, ja mig liksom. Så det var kul!
magsjuk.
Jag har haft turen att bli magsjuk. Eller matförgiftad. Jag bryr mig inte riktigt vilket, jag mår så dåligt att jag inte ens orkar tänka.
Har legat totalt däckad i snart två dygn. Inatt fick jag i alla fall sova hela natten, men jag är så svag. Allt jag försökt stoppa i mig de senaste dygnen har kommit upp igen. Kan inte ens behålla vatten.
Kul helg! Verkligen.
Har legat totalt däckad i snart två dygn. Inatt fick jag i alla fall sova hela natten, men jag är så svag. Allt jag försökt stoppa i mig de senaste dygnen har kommit upp igen. Kan inte ens behålla vatten.
Kul helg! Verkligen.
fars dag.
jag är så glad över att vara just din unge.
till porris.
Du ligger förmodligen och sover så sött just nu. Utan att veta att du just räddat min dag.
Ibland blir det svårt här borta. Man är så långt bort från allt och jag vet att du tycker att jag är typ den starkaste och modigaste i världen, men det är svårt att se det själv ibland. Jag känner mig osäker och svag. Och ensam.
Jag glömmer vad som egentligen är viktigt. Och tankarna börjar snurra.
Men så hamnar jag in på en lastgammal bild på bilddagboken på dig när vi hoppade studsmatta hemma hos dig på aske för över två år sen. Och det skär ett stråk av ren lycka genom de mörka molnen. Och jag blir helt lugn igen.
För att jag kommer att tänka på dig och hur du liksom förstår mig bättre än någon annan någonsin gjort.
Jag tänker på att inför dig vågar jag släppa allt och vara sårbar. Och erkänna att jag är inte så jävla säker på mig själv och mina val som det kan verka som.
Jag tänker att med dig kan jag verkligen vara mig själv, och det är därför jag alltid mår så bra och är så lättad när jag varit med dig. För att jag känner att jag duger precis som jag är.
Jag tänker på att du är ledsen över att du inte har några vänner kvar från skoltiden och hur sjukt det egentligen är. Du är den absolut mest snälla och omtänksamma person jag känner, och samtidigt den klart roligaste jag någonsin träffat. Med dig kan jag både prata om de allra tyngsta och jobbigaste problemen, samtidigt som jag aldrig någonsin skrattat så mycket som med dig. Du har precis allt viktigt och fint man behöver inom dig, och jag blir så ledsen när det verkar som att du inte förstår det själv.
Jag tänker på alla gamla minnen som hajarna i vv, din panik när vi rodde på grund, tältningen uppe i vv, ljusa johan i bilen, alla stunder i skabbis, timmarna på horfältet med en meter lera under skorna, alla interna ord och alla de hundratas gånger vi har skrattat så mycket att man får ont i magen och inte får någon luft.
Jag tänker på den första gången vi jobbade tillsammans på rangish och skrattade åt nunne, hur roligt det var.
Och jag fylls med en sån kraft och jag tänker att jag kommer klara allt så länge jag har dig vid min sida. Eller åtminstone på skype. Och att även om jag reser jorden runt tio gånger och träffar 74562746437 nya människor kommer du alltid vara nummer ett. Jag kan inte fatta att jag haft sån tur som har fått världens bästa vän, du gör mig så mycket lyckligare och starkare bara genom att finnas och tycka om mig som du gör.
Jag känner mig så glad och tacksam när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har dig i mitt liv.
schplätt schplätt, jag trappa!, olle&bolle, EH ja!, jag älskar dig!
bilden! "luggeeeeen!"
Ibland blir det svårt här borta. Man är så långt bort från allt och jag vet att du tycker att jag är typ den starkaste och modigaste i världen, men det är svårt att se det själv ibland. Jag känner mig osäker och svag. Och ensam.
Jag glömmer vad som egentligen är viktigt. Och tankarna börjar snurra.
Men så hamnar jag in på en lastgammal bild på bilddagboken på dig när vi hoppade studsmatta hemma hos dig på aske för över två år sen. Och det skär ett stråk av ren lycka genom de mörka molnen. Och jag blir helt lugn igen.
För att jag kommer att tänka på dig och hur du liksom förstår mig bättre än någon annan någonsin gjort.
Jag tänker på att inför dig vågar jag släppa allt och vara sårbar. Och erkänna att jag är inte så jävla säker på mig själv och mina val som det kan verka som.
Jag tänker att med dig kan jag verkligen vara mig själv, och det är därför jag alltid mår så bra och är så lättad när jag varit med dig. För att jag känner att jag duger precis som jag är.
Jag tänker på att du är ledsen över att du inte har några vänner kvar från skoltiden och hur sjukt det egentligen är. Du är den absolut mest snälla och omtänksamma person jag känner, och samtidigt den klart roligaste jag någonsin träffat. Med dig kan jag både prata om de allra tyngsta och jobbigaste problemen, samtidigt som jag aldrig någonsin skrattat så mycket som med dig. Du har precis allt viktigt och fint man behöver inom dig, och jag blir så ledsen när det verkar som att du inte förstår det själv.
Jag tänker på alla gamla minnen som hajarna i vv, din panik när vi rodde på grund, tältningen uppe i vv, ljusa johan i bilen, alla stunder i skabbis, timmarna på horfältet med en meter lera under skorna, alla interna ord och alla de hundratas gånger vi har skrattat så mycket att man får ont i magen och inte får någon luft.
Jag tänker på den första gången vi jobbade tillsammans på rangish och skrattade åt nunne, hur roligt det var.
Och jag fylls med en sån kraft och jag tänker att jag kommer klara allt så länge jag har dig vid min sida. Eller åtminstone på skype. Och att även om jag reser jorden runt tio gånger och träffar 74562746437 nya människor kommer du alltid vara nummer ett. Jag kan inte fatta att jag haft sån tur som har fått världens bästa vän, du gör mig så mycket lyckligare och starkare bara genom att finnas och tycka om mig som du gör.
Jag känner mig så glad och tacksam när jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har dig i mitt liv.
schplätt schplätt, jag trappa!, olle&bolle, EH ja!, jag älskar dig!
bilden! "luggeeeeen!"
bilder från SF med familjen.
Nu ska jag äntligen ta mig i kragen och ladda upp bilder från när familjen var här och semestrade. Och vi börjar med veckan vi hade i san francisco.
mormor, mamma och jag på twinpeaks.
utflykt till crystal springs där jag brukar springa!
här ser man ett utmärkt bevis på vem som fått ta över pappas roll som packåsna..
älskar den här platsen.
sen åkte vi till muir woods, känt för sina redwoodträd som är de högsta i världen.
högt? eh ja!
jag och lillis poserar framför ett litet rådjur i bakgrunden.
träden.
lillis.
så var vi och kollade på något mansion med berömda trädgårdar.
mamma var i sitt esse!
jag gick mest runt och luktade på blommorna..
emma! det är på en sån här bänk du och jag ska sitta och sticka och babbla när vi blir gamla!
lillis följde med mig när jag jobbade, så när barnet var på cheerleading gick vi och shoppade!
sen spenderade vi även ett par dagar inne i den stora staden.
åkte spårvagn..
åt på mel's, med världens godaste milkshakes.. HAHA älskar lillis uttryck på den här bilden!
..och såg golden gate bridge från sin allra värsta sida. Sista dagen, vi hade inte tagit kort framför bron, och det var skitväder rent ut sagt. Det som inte syns på bilden är att det SPÖregnade, harald och jag kastade oss ut i bilen och knäppte några bilder på max en halv minut, efter det var vi dyngsura ända in på skinnet! Tur att man har världens mest positiva lillebror! Han klagade minsann ingenting och var alltid positiv och på glatt humör vad som än hände på resan. Genom bilköer, dåligt väder, värmebölja, väntetider, missade båtar, you name it. Den bästa och mest tacksamma personen i världen att bjuda på en usa-resa! Lillis! You rock!
mormor, mamma och jag på twinpeaks.
utflykt till crystal springs där jag brukar springa!
här ser man ett utmärkt bevis på vem som fått ta över pappas roll som packåsna..
älskar den här platsen.
sen åkte vi till muir woods, känt för sina redwoodträd som är de högsta i världen.
högt? eh ja!
jag och lillis poserar framför ett litet rådjur i bakgrunden.
träden.
lillis.
så var vi och kollade på något mansion med berömda trädgårdar.
mamma var i sitt esse!
jag gick mest runt och luktade på blommorna..
emma! det är på en sån här bänk du och jag ska sitta och sticka och babbla när vi blir gamla!
lillis följde med mig när jag jobbade, så när barnet var på cheerleading gick vi och shoppade!
sen spenderade vi även ett par dagar inne i den stora staden.
åkte spårvagn..
åt på mel's, med världens godaste milkshakes.. HAHA älskar lillis uttryck på den här bilden!
..och såg golden gate bridge från sin allra värsta sida. Sista dagen, vi hade inte tagit kort framför bron, och det var skitväder rent ut sagt. Det som inte syns på bilden är att det SPÖregnade, harald och jag kastade oss ut i bilen och knäppte några bilder på max en halv minut, efter det var vi dyngsura ända in på skinnet! Tur att man har världens mest positiva lillebror! Han klagade minsann ingenting och var alltid positiv och på glatt humör vad som än hände på resan. Genom bilköer, dåligt väder, värmebölja, väntetider, missade båtar, you name it. Den bästa och mest tacksamma personen i världen att bjuda på en usa-resa! Lillis! You rock!
hejdå sparpengar..
Har nyss sagt farväl till nästan 8 tusen sparade slantar och betalat min första restskatt någonsin. Det känns lite sådär. Jag är ju inget direkt fan av att betala så mycket skatt och speciellt inte på mina kära aktieaffärer. Och speciellt inte i en klumpsumma såhär.
Men jag får väl tänka på hur bra vi ändå har det i sverige med skola och sjukvård och helt enkelt hoppas att just mina pengar går till något riktigt bra!
den förlorar som ger upp.
Av någon anledning var jag så sjukt trött idag. Hade barnet hela dagen eftersom skolan är stängd, och på eftermiddagen somnade jag som en stock i bilen medans hon hade dans. Jag hade bestämt att springa idag men jag kunde knappt hålla ögonen öppna så jag kunde inte se hur jag skulle orka.
Men jag kom hem och mina splitternya saucony triumph 8 stod där och glänste och väntade på att bli invigna.
Och jag tänkte att det är dagar som den här när man avgör om man vill vara en vinnare eller en svagis! Och jag är så innerligt trött på att ge upp och vara svag så jag satte på mina snyggaste löparkläder och stack ut i mörkret.
Jag har sprungit ganska mycket på sistone, så det kändes lite i benhinnor och i knäna. Men trots det sprang jag som vinden! Andningen var lugn, lungorna svek inte, och jag sprang bara fortare och fortare och fortare tills jag efter femtio minuter var tillbaka hemma. Och inte en enda gång svek mina tankar, tänkte att fy vad hemskt det här är, jag orkar inte, jag klarar det inte. Kanske första gången någonsin som inte minsta lilla del av mig tvivlade och gav upp.
Jag tänker aldrig mer ge upp!
dem vinner som är trägen..
Men det finns inget hopp för det här jobbet.. Vad man än gör blir det fel och jag kan inte låta bli att känna att jag motarbetas. Fortfarande.
Men nu kom barnet ner i alla fall och sa förlåt för att hon blev sur på mig.
Jag vet inte varför, men jag känner mig så likgiltig när det händer. Typ som att jag måste stänga av alla känslor när det blir bråk och skrik, för att jag inte ska knäcka ihop. Och dessutom visa det. Bryr man sig inte slipper man bli besviken och upprörd.
Det dröjer bra många år innan jag skaffar egna barn, den saken är säker.
Nu ska jag fortsätta jobba lite med min hemsida som är vårt slutprojekt i webdesign. Skapade själva sidorna igår, nu är det foton, länkar och designen som gäller.
Men nu kom barnet ner i alla fall och sa förlåt för att hon blev sur på mig.
Jag vet inte varför, men jag känner mig så likgiltig när det händer. Typ som att jag måste stänga av alla känslor när det blir bråk och skrik, för att jag inte ska knäcka ihop. Och dessutom visa det. Bryr man sig inte slipper man bli besviken och upprörd.
Det dröjer bra många år innan jag skaffar egna barn, den saken är säker.
Nu ska jag fortsätta jobba lite med min hemsida som är vårt slutprojekt i webdesign. Skapade själva sidorna igår, nu är det foton, länkar och designen som gäller.
att vara ensam.
Jag har aldrig varit bra på att vara utan sällskap. Inte bara att jag känner mig ensam och har tråkigt, jag har känt mig sorglig, typ som att jag är en dålig människa och ingen vill vara med mig. Att vara ensam har alltid varit som att slösa bort livet för mig.
Det har till och med varit som en fobi, jag har aldrig varit rädd för småkryp eller spindlar eller höga höjder, jag har alltid fasat för att jag ska vakna upp en dag och vara helt ensam. Min absolut värsta fasa någonsin vore att hamna på typ en öde ö eller något i den stilen.
Det var speciellt jobbigt när jag var arbetslös och ensam hemma på dagarna, hela jag bara skrek efter sällskap och när pappa eller lillis kom hem från skolan och jobbet ville jag bara hitta på saker, göra något tillsammans. Och när dom var trötta efter en lång dag och ville slappa eller vara själva kände jag gång på gång att det var för att jag inte dög.
Fram tills för något år sen, när jag insåg att det är bra och nyttigt att vara ensam ibland. Och bara för att man gör något själv betyder det inte att ingen tycker om en.
Jag vill bli bättre på att umgås med mig själv, och allt man vill bli bättre på ska man ju träna på. Just idag har varit en sån dag när jag övar på att vara ensam. Jag gick till gymmet, åkte och handlade lite grejer och sen har jag städat min garderob och röjt undan i mitt rum. Har tänt ljus från ikea så det luktar äppelpaj i hela rummet och nu sitter jag här och försöker njuta av att vara själv.
Det går ganska bra faktiskt. Det kanske finns hopp för mig också.
Det har till och med varit som en fobi, jag har aldrig varit rädd för småkryp eller spindlar eller höga höjder, jag har alltid fasat för att jag ska vakna upp en dag och vara helt ensam. Min absolut värsta fasa någonsin vore att hamna på typ en öde ö eller något i den stilen.
Det var speciellt jobbigt när jag var arbetslös och ensam hemma på dagarna, hela jag bara skrek efter sällskap och när pappa eller lillis kom hem från skolan och jobbet ville jag bara hitta på saker, göra något tillsammans. Och när dom var trötta efter en lång dag och ville slappa eller vara själva kände jag gång på gång att det var för att jag inte dög.
Fram tills för något år sen, när jag insåg att det är bra och nyttigt att vara ensam ibland. Och bara för att man gör något själv betyder det inte att ingen tycker om en.
Jag vill bli bättre på att umgås med mig själv, och allt man vill bli bättre på ska man ju träna på. Just idag har varit en sån dag när jag övar på att vara ensam. Jag gick till gymmet, åkte och handlade lite grejer och sen har jag städat min garderob och röjt undan i mitt rum. Har tänt ljus från ikea så det luktar äppelpaj i hela rummet och nu sitter jag här och försöker njuta av att vara själv.
Det går ganska bra faktiskt. Det kanske finns hopp för mig också.
present.
Idag fick jag världens gulligaste paket på posten! Som vanligt försökte jag gissa vem det var ifrån på handstilen, egentligen finns det väl inte så många som skulle skicka ett brev till mig så antalet att gissa mellan är inte så stort, men jag kände inte igen handstilen som en av dem på listan. Men tji fick jag, det var från min älskade lilla bror som tydligen har ändrat sin skrift sen jag flög över atlanten.
Lillan blev helt till sig och ville bestämt hjälpa till att öppna det lilla paketet som låg inuti, vilket jag bestämt vägrade låta henne göra. Är det jag som har fyllt år är det jag som ska öppna paketet och därmed basta!
Ut rullade tre usb-minnen och en lapp. Min första tanke var att "gud vad bra, jag som verkligen behöver ett usb-minne, men vad ska jag egentligen med tre stycken till?" Men det var innehållet som var själva presenten. Massa filmer och tv-serier som jag nämnt för harald att jag vill ha men inte vågar ladda ner, och alla bilder från vår semester! Så himla kul och oväntat!
Satte mig med lillan och tittade igenom alla bilder vi tagit under våra två veckor tillsammans, kom förbi en bild som harald smygfotat på en tjej som var på samma båt som oss till alcatraz. "Men vem är det här!?" utbrast jag förvånat när ett främmande leende ansikte dök upp på skärmen i extrem närbild. Och gud som lillan skrattade. Hon skrattade så där som bara barn gör, sådär äkta, innifrån, dom liksom kiknar, och man kan inte låta bli att älska det och hela ens hjärta värms upp av ljudet. Sen hade hon hicka i en timme.
tack tack tack tack tack lillis för det första paket jag hittills fått hitskickat!
Lillan blev helt till sig och ville bestämt hjälpa till att öppna det lilla paketet som låg inuti, vilket jag bestämt vägrade låta henne göra. Är det jag som har fyllt år är det jag som ska öppna paketet och därmed basta!
Ut rullade tre usb-minnen och en lapp. Min första tanke var att "gud vad bra, jag som verkligen behöver ett usb-minne, men vad ska jag egentligen med tre stycken till?" Men det var innehållet som var själva presenten. Massa filmer och tv-serier som jag nämnt för harald att jag vill ha men inte vågar ladda ner, och alla bilder från vår semester! Så himla kul och oväntat!
Satte mig med lillan och tittade igenom alla bilder vi tagit under våra två veckor tillsammans, kom förbi en bild som harald smygfotat på en tjej som var på samma båt som oss till alcatraz. "Men vem är det här!?" utbrast jag förvånat när ett främmande leende ansikte dök upp på skärmen i extrem närbild. Och gud som lillan skrattade. Hon skrattade så där som bara barn gör, sådär äkta, innifrån, dom liksom kiknar, och man kan inte låta bli att älska det och hela ens hjärta värms upp av ljudet. Sen hade hon hicka i en timme.
tack tack tack tack tack lillis för det första paket jag hittills fått hitskickat!
BL
Har snöat in på biggest loser. Igen. Jag älskar allt med det där programmet. Snyfthistorierna, hur hårt dom plågas, hur mycket dom faktiskt går ner i vikt och hur mycket dom vinner på det. Hela sitt liv typ.
Mest älskar jag jillian. Hon är helt galen och man kommer bara inte undan henne. Jag kan fantisera om hur det skulle vara att träna med henne en timme eller två. Om jag ens skulle palla.
Det är så skönt att se att dom inte hyser några medel. Många av deltagarna väger långt över 150 kg och det är bara upp på löpbandet på en gång! Löpning, spinning, bergsklättring, vikter, you name it! Där är det minsann inget "jag kan inte springa, jag är så tung..." Dom drösar i backen med världens duns, kollapsar, gråter, spyr rakt på löpbandet, men nog fan överlever dom utan men för livet. Kroppen är bra mycket starkare än man tror. Men den ska väckas ur sin dvala och den ska fanimig väckas brutalt! Det är inte bekvämt att gå ner i vikt, man måste spränga sina tidigare gränser.
Smärta = resultat!
Själv började jag på diet idag igen. Hejdå trötthet, hejdå sötsug, hejdå kilon!
Nu kör vi!
Mest älskar jag jillian. Hon är helt galen och man kommer bara inte undan henne. Jag kan fantisera om hur det skulle vara att träna med henne en timme eller två. Om jag ens skulle palla.
Det är så skönt att se att dom inte hyser några medel. Många av deltagarna väger långt över 150 kg och det är bara upp på löpbandet på en gång! Löpning, spinning, bergsklättring, vikter, you name it! Där är det minsann inget "jag kan inte springa, jag är så tung..." Dom drösar i backen med världens duns, kollapsar, gråter, spyr rakt på löpbandet, men nog fan överlever dom utan men för livet. Kroppen är bra mycket starkare än man tror. Men den ska väckas ur sin dvala och den ska fanimig väckas brutalt! Det är inte bekvämt att gå ner i vikt, man måste spränga sina tidigare gränser.
Smärta = resultat!
Själv började jag på diet idag igen. Hejdå trötthet, hejdå sötsug, hejdå kilon!
Nu kör vi!
tråkigt..
Igår var det lördag och jag startade som vanligt min helg med ett långpass, en lång och jobbig mil blev det den här gången, jag ville ge upp och gå typ hela tiden men mina ben bar mig hela vägen! Så tack för det!
Sen hämtade stephanie upp mig och vi åkte till great mall och shoppade. Lisa kom även dit och även fast jag inte hittade någonting alls så blev det en lång och mycket trevlig dag som avslutades med promenad med lisas hundar, terrorisering av personalen på whalgreens och sen en frozen yoghurt i PA klockan elva på kvällen.
Jag vaknade imorse riktigt lycklig över att det äntligen regnade! Nu har det slutat men är dock fortfarande mulet.. man kan inte få allt. Har inga planer alls för dagen vilket är lite tråkigt, men jag ska i alla fall ge mig iväg och belöna mina duktiga små ben och fötter med ett par nya löparskor.
Det var det!
Sen hämtade stephanie upp mig och vi åkte till great mall och shoppade. Lisa kom även dit och även fast jag inte hittade någonting alls så blev det en lång och mycket trevlig dag som avslutades med promenad med lisas hundar, terrorisering av personalen på whalgreens och sen en frozen yoghurt i PA klockan elva på kvällen.
Jag vaknade imorse riktigt lycklig över att det äntligen regnade! Nu har det slutat men är dock fortfarande mulet.. man kan inte få allt. Har inga planer alls för dagen vilket är lite tråkigt, men jag ska i alla fall ge mig iväg och belöna mina duktiga små ben och fötter med ett par nya löparskor.
Det var det!
Rikke!
Tacka vet jag tv3.dk! Hittade deras nya serie "oslobåden", den danska motsvarigheten till färjan! Vi har ju haft tre säsonger av färjan redan men alla vet ju att danskarna är lite efter.. Hittade i allafall en av de medverkande i danska oslobåden.. rikke! Min danska favvos tvillingsyster! Hon som var den första i min danska klass som hälsade på mig och närapå knäckte ett ben i min hand, hon delade lya med trine ett tag och dom slog nästan ihjäl varandra, och hon var den överlägset bästa i vårt halvdana fotbollslag tills hon bröt foten. Hon är en riktigt skön person jag aldrig riktigt förstått mig på men haft mycket kul med!
Go rikke!
Go rikke!
ååååh!
Just när jag äntligen känner för att kolla klart på danska paradise hotel så har tv6.se bestämt sig för att inte tillåta det i usa! Det har funkat förut, har ju för fan kollat på de första 51 avsnitten och dessutom går det alldeles utmärkt att se svenska paradise på samma hemsida! Men jag vill inte se svenskarna! Dom är så himla tråkiga och jag var ju så sugen på att höra lite danska.. Åååh! Dumma dumma!
Min danska blir sämre och sämre, och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer låta när jag kommer hem om ett halvår. Harald, laddar du hem lite 2100 happiness är du gullig?!
Min danska blir sämre och sämre, och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer låta när jag kommer hem om ett halvår. Harald, laddar du hem lite 2100 happiness är du gullig?!
vinna eller skjutas?
Herregud bönderna har inte blivit mindre pinsamma direkt! De lite yngre kan ju föra sig i alla fall, de kan hälsa med en kram och kallprata om normala saker. Men de medelålders? De är så plågsamt tafatta! Kan inte titta varandra i ögonen, glor ner i marken och pratar stelt om vädret. Det är hemskt att titta på! Men ändå gör man det såklart.
Min största undran är varför dessa människor sökt till det här programmet. De är så extremt blyga och tycker uppenbarligen att det är obekvämt att sitta och prata med främmande människor, dessutom i teve! Men de måste ju ha vetat konceptet på det här programmet? De måste ha vetat vad de gav sig in på! De måste ju ha vetat att det innebär att konstant sitta och utsätta sig för det som är jobbigt för dem! Är de så desperata? Eller gillar de att plåga sig själva? Precis som vi som tittar?
Min största undran är varför dessa människor sökt till det här programmet. De är så extremt blyga och tycker uppenbarligen att det är obekvämt att sitta och prata med främmande människor, dessutom i teve! Men de måste ju ha vetat konceptet på det här programmet? De måste ha vetat vad de gav sig in på! De måste ju ha vetat att det innebär att konstant sitta och utsätta sig för det som är jobbigt för dem! Är de så desperata? Eller gillar de att plåga sig själva? Precis som vi som tittar?
en vårdag i november
Hösten blev inte långvarig. Idag var det säkert 25 grader ute och jag satte mig i bikini och solade. Det är konstigt det där med vädret i cali. Man blir inte klok på det.
Idag spinnade jag en och en halv timme. Trodde jag skulle växa fast på cykeln till slut. Men det gjorde jag inte och imorgon blir det löpning på schemat.
Måste ju bränna bort min gräddtårta som jag satt i mig. Exakt ett dygn tog det mig att svulla upp hela tårtan själv. Det blir nog diet ett par veckor nu, längtar efter min gamla starka kropp.
Nej nu ska jag trycka i mig sista tårtbiten och titta på bonde söker fru. Just precis, jag kan inte hålla mig borta den här säsongen heller.
Idag spinnade jag en och en halv timme. Trodde jag skulle växa fast på cykeln till slut. Men det gjorde jag inte och imorgon blir det löpning på schemat.
Måste ju bränna bort min gräddtårta som jag satt i mig. Exakt ett dygn tog det mig att svulla upp hela tårtan själv. Det blir nog diet ett par veckor nu, längtar efter min gamla starka kropp.
Nej nu ska jag trycka i mig sista tårtbiten och titta på bonde söker fru. Just precis, jag kan inte hålla mig borta den här säsongen heller.
my 21 b-day
Jaha, nu sitter man här som en 21-åring. Och det känns typ.. ingenting.
Förra året när jag fyllde 20 hade jag ångest. Jag gick runt och gruvade mig och kände mig uråldring på ncc och mina 20 år äldre kollegor suckade och himlade med ögonen åt mig. 21 känns inte direkt bättre. Tiden går så fort och snart är det dags att bli seriös på allvar och säga hejdå till ungdomen för gott. Tur att man inte lever på 30-talet iallafall, då hade man väl suttit med man och tre snoriga ungar vid den här åldern!
Men att fira sin födelsedag så långt från nära och kära är inte så kul. Jag väcktes inte med sång och frukost på sängen som jag gjort alla mina andra tjugo födelsedagar. Allt kändes som en vanlig morgon när jag vaknade av alarmet och gick ut ensam i köket och började göra lunch till lillan.
Dock lystes morgonen upp rejält när jag äntligen öppnade emmas brev. Det kändes som om hon var där för en liten stund när jag såg hennes handstil, ord och formuleringar och när jag satt och skrattade till för mig själv.
Sen åkte jag och åt jag lunch tillsammans med evelina, terese och stephanie vilket var jättetrevligt. Helt klart första gången jag sitter ute i solen under palmerna och äter lunch på min födelsedag. Smällde i mig två jäkla tårtbitar, men jag skyller på terese som lockade mig!
När jag kom hem från lunchen stod det en stor rosa blombukett på trappan med mitt namn på kortet. Först trodde jag att det var från värdföräldrarna som hade dåligt samvete eftersom dom glömt min födelsedag, men när jag vecklade upp kortet och läste att det var från min moster elsi, hennes man och min kusin blev jag helt grinfärdig. Så himla snällt, gud vad jag uppskattade att dom tänkte på mig!
Sen ringde pappa och efter att ha terrat mig typ tio gånger kom mammas samtal äntligen fram och jag fick även prata lite med lillis. Efter jobbet åkte jag till skolan och där fick jag en stor blombukett av dee. När jag kom hem hade jag mycket riktigt fått ännu en blombukett av mina värdföräldrar och även en check med ett generöst belopp. Min första check ever!
Så jag laddade upp med en stor tårtbit och öppnade mina paket. Fick lite gott och blandat, mest smycken, en bok, lite hudkrämer och en väska. Men för första gången betydde inte presenterna så mycket. Det mest värdefulla var alla hälsningar på facebook, att så många kom ihåg mig, blommorna jag fick, jag som aldrig får blommor, nu fick jag tre megabuketter på en dag! Det ser ut som en blomsterbutik här inne!
Som 21-åring och hundratusentals mil från dem jag älskar är det faktiskt tanken som räknas och som värmer mest.
Jag har ingen 21-årskris, inte än. Kanske har jag accepterat att tiden går och att jag måste bli äldre, kanske är det för att jag nu vet att jag upplever en massa nytt och lever mitt liv så bra jag bara kan.
Jag är glad och nöjd över vad jag gjort hittills i livet, att jag tagit mig ända hit och att jag klarat av det så bra. Är det något jag lärt mig är det att man är sin egen lyckas smed, det går inte att förlita sig på andra och förvänta sig att allt ska lösa sig av sig självt. Är det något man vill får man fanimig ta tag i det själv och kämpa tills det lyckas.
Jag vet att många tror att jag fått mycket gratis här i livet, men det är bara jag som vet vilka problem och motgångar jag har haft och hur mycket jag kämpat för allt jag har idag. Ibland tänker jag på allt jag åstadkommit hittills och hur mycket kraft det har krävt, och då blir jag så stolt över att jag aldrig gav upp när det kändes tungt.
Det kanske kan låta sorgligt, att man står ensam här i livet och måste lösa allt själv, men jag tycker det känns tryggt. Man kommer alltid ha sig själv och så länge man tror på sig själv och sin egen styrka så finns det inget som hindrar en. 
Min egna gräddtårta blev lite platt men jättegod! Nästan lika god som pappas, jag måste ha ärvt lite av tårt-talangen! Och det bästa är att jag får äta upp den helt själv den här gången.
söndagen
Har ju helt glömt att skriva allt roligt vi hade för oss i söndags. Det började med att vi vaknade upp på hostelet, packade ihop våra grejer och på väg ut glömde terese att lämna tillbaka sina lakan så dem bar hon med ut på gatan och tänkte ta hem! Haha!
Väl i parkeringshuset råkade stackars terese backa lite för fort.. rakt in i en betongpelare! Jag kan citera dynamitharry och säga att det blev en jävla smäll! Rycktes till ordentligt i baksätet och stackars evelina som satt fram fick hela sig nersmetad med yoghurt och kaffe som skulle blivit hennes frukost. Nu hamnade den i knät i stället, men sånt händer! Som tur var syntes det inte mycket alls på bilen och tereses värdföräldrar blev inte alls arga!
Vi hämtade upp min bil på vägen ut och åkte vidare till stanford shoppingcenter där vi mötte carro som spanade in en klocka för sjukt mycket pengar. Sen var alla så himla slöa så vi åkte först och åt och sen la vi oss en park och vilade bort gårdagens bravader. Solen gassade och det var helt underbart att få lägga sig ner en stund. Precis när vi alla slumrat till väcks vi av en barsk röst som säger "Hello?" Förvirrat och yrvaket tittar vi upp och ser en polis stå ett par meter bort och titta på oss. Min första tanke är att shit, man får säkert inte lägga sig här på gräset. Men icke. Han undrade om vi mådde bra, eftersom det hade ringt någon och varit orolig över att det låg sex personer "faced down" i parken. Men gud alltså! Trodde vederbörande att det hade skett ett seriemord och mördaren ifråga hade dumpat oss i parken och radat upp oss som sardiner där efter att ha stabbat ihjäl oss? Eller att vi kanske hade spridit ut filtar och sen haft en liten självmordsritual sådär på söndagseftermiddagen?
Vi förklarade i alla fall att vi mådde bra fast vi var lite trötta efter gårdagen. Han började skratta och sa "Aahhaa, you party too much!" Och sen gick han sin väg. Trevlig polis men han kan inte ha mycket att göra om han följer upp ett sånt tips! Man får väl känna sig trygg i alla fall, dom verkar ju hålla bra koll på en!
Jag somnade om ett tag och vaknade upp sådär fri som jag alltid känner mig när jag sover utomhus. Det är något av det bästa jag vet. Gräset var strålande grönt i solens sista strålar, luften frisk och lätt att andas och allt man hörde var vindens sus och något avlägset rop från ett lekande barn.
Jag har det rätt bra här i livet ändå.
Väl i parkeringshuset råkade stackars terese backa lite för fort.. rakt in i en betongpelare! Jag kan citera dynamitharry och säga att det blev en jävla smäll! Rycktes till ordentligt i baksätet och stackars evelina som satt fram fick hela sig nersmetad med yoghurt och kaffe som skulle blivit hennes frukost. Nu hamnade den i knät i stället, men sånt händer! Som tur var syntes det inte mycket alls på bilen och tereses värdföräldrar blev inte alls arga!
Vi hämtade upp min bil på vägen ut och åkte vidare till stanford shoppingcenter där vi mötte carro som spanade in en klocka för sjukt mycket pengar. Sen var alla så himla slöa så vi åkte först och åt och sen la vi oss en park och vilade bort gårdagens bravader. Solen gassade och det var helt underbart att få lägga sig ner en stund. Precis när vi alla slumrat till väcks vi av en barsk röst som säger "Hello?" Förvirrat och yrvaket tittar vi upp och ser en polis stå ett par meter bort och titta på oss. Min första tanke är att shit, man får säkert inte lägga sig här på gräset. Men icke. Han undrade om vi mådde bra, eftersom det hade ringt någon och varit orolig över att det låg sex personer "faced down" i parken. Men gud alltså! Trodde vederbörande att det hade skett ett seriemord och mördaren ifråga hade dumpat oss i parken och radat upp oss som sardiner där efter att ha stabbat ihjäl oss? Eller att vi kanske hade spridit ut filtar och sen haft en liten självmordsritual sådär på söndagseftermiddagen?
Vi förklarade i alla fall att vi mådde bra fast vi var lite trötta efter gårdagen. Han började skratta och sa "Aahhaa, you party too much!" Och sen gick han sin väg. Trevlig polis men han kan inte ha mycket att göra om han följer upp ett sånt tips! Man får väl känna sig trygg i alla fall, dom verkar ju hålla bra koll på en!
Jag somnade om ett tag och vaknade upp sådär fri som jag alltid känner mig när jag sover utomhus. Det är något av det bästa jag vet. Gräset var strålande grönt i solens sista strålar, luften frisk och lätt att andas och allt man hörde var vindens sus och något avlägset rop från ett lekande barn.
Jag har det rätt bra här i livet ändå.
go giants!!
Igår stod det klart att san francisco giants har vunnit world series i baseball! För första gången sen 1954 eller nåt i den stilen! Stan kokar av baseball och till och med skolbarnen är helt besatta och springer runt i giants-kläder. Igår när matchen var över ringde en helt okänd människa och bara skrek "World series winner!!" och min värdpappa ba "eeh.. vem, är du?" Det var bara en helt random kille som ville uttrycka sin lycka till första bästa telefonnummer. Hahah!
Men bra där giants! Jag är inget baseballfan alls men jag har ju faktiskt sett en av deras matcher och är det någon som ska vinna så är det ju såklart vi!
Men bra där giants! Jag är inget baseballfan alls men jag har ju faktiskt sett en av deras matcher och är det någon som ska vinna så är det ju såklart vi!
läxläsning
Jag försöker få lillan att skriva sina meningar som är en del av dagens läxa.
Jag: "Men ta orden får då. Typ: jag såg ett vitt får."
Lillan: "Eller.. datorn är inställd på får-språk!!"
Jag: "Then use the word chase. Like: Cookie (hunden) likes to chase Piper (katten)."
Lillan: "Well.. she's actually trying to smell her butt."
Jag: "Men ta orden får då. Typ: jag såg ett vitt får."
Lillan: "Eller.. datorn är inställd på får-språk!!"
Jag: "Then use the word chase. Like: Cookie (hunden) likes to chase Piper (katten)."
Lillan: "Well.. she's actually trying to smell her butt."
halloween i usa
Nu har jag upplevt ännu en stor händelse, nämligen Halloween! Imorse när jag tog lillan till skolan sa hon lite vemodigt "I'm sad that Halloween is over.." men pyntet sitter fortfarande uppe och våra pumpor flinar så glatt varje gång man kommer hem.
I fredags karvade vi våra pumpor på eftermiddagen och sen var det maskeradtävling på lillans skola. Folk här tar verkligen halloween på stort allvar och lägger ner väldigt mycket pengar och möda på kostymerna. Den som vann i år var utklädd till ett kylskåp, med hyllor med mat och någon blodig hand. Dessutom var det en kille som hade byggt ett dass med två hängande ben, så när han själv stod inne i huset såg det ut som att någon satt på toa! Andra vanliga kostymer är ju såklart prinsessor, olika djur eller karaktärer från någon disney-film.
I lördags åkte jag in till stan tillsammans med emilia, terese och evelina. Vi hade bokat ett hostel inne i san fran för att kunna festa sönder halloween riktigt ordentligt. Och sagt och gjort. Polisen, rödluvan, piraten och tingeling gav sig ut på gatorna och tillsammans hade vi en mycket rolig kväll. Mina fötter hade mindre roligt men lite får man ju offra! Det var riktigt roligt att ha en ursäkt att klä ut sig, jag minns inte ens sist jag gjorde det i sverige. Folk i san francisco har ju minst sagt lite udda klädsel även i vanliga fall, och halloween som ju är en ursäkt för att klä sig extra slampigt med kortkortkorta kjolar är inget undantag!
När jag kom hem igår rätt mör och utslagen var hela huset pyntat och mina värdföräldrar sprang omkring utklädda till oigenlkännlighet. Min värdmamma hade världens största svarta peruk och skulle tydligen föreställa någon romersk (eller grekisk) person och min värdpappa var gladiator. Morföräldrarna från florida hade de spökat ut till en häxa med hög svart hatt och en pirat med stort lockigt svart hår. Hela kvällen plingade det på dörren och barn stod och skrek "trick or treaaaaat!" Lillan själv var cleopatra med världens sminkning och kolsvarta peruk och hon håvade hem en säck med godis som kommer räcka fram till jul allra minst.
Resten får bilderna säga.
me in action!
så jävla fin!!
framsidan av huset med våra pumpor med ljus i!
dekoration i skolan.
trick or treat!
rödluvan och jag!
tingeling emilia och piraten!
den heta polisen som senare under kvällen blev uppraggad av en hund!
I fredags karvade vi våra pumpor på eftermiddagen och sen var det maskeradtävling på lillans skola. Folk här tar verkligen halloween på stort allvar och lägger ner väldigt mycket pengar och möda på kostymerna. Den som vann i år var utklädd till ett kylskåp, med hyllor med mat och någon blodig hand. Dessutom var det en kille som hade byggt ett dass med två hängande ben, så när han själv stod inne i huset såg det ut som att någon satt på toa! Andra vanliga kostymer är ju såklart prinsessor, olika djur eller karaktärer från någon disney-film.
I lördags åkte jag in till stan tillsammans med emilia, terese och evelina. Vi hade bokat ett hostel inne i san fran för att kunna festa sönder halloween riktigt ordentligt. Och sagt och gjort. Polisen, rödluvan, piraten och tingeling gav sig ut på gatorna och tillsammans hade vi en mycket rolig kväll. Mina fötter hade mindre roligt men lite får man ju offra! Det var riktigt roligt att ha en ursäkt att klä ut sig, jag minns inte ens sist jag gjorde det i sverige. Folk i san francisco har ju minst sagt lite udda klädsel även i vanliga fall, och halloween som ju är en ursäkt för att klä sig extra slampigt med kortkortkorta kjolar är inget undantag!
När jag kom hem igår rätt mör och utslagen var hela huset pyntat och mina värdföräldrar sprang omkring utklädda till oigenlkännlighet. Min värdmamma hade världens största svarta peruk och skulle tydligen föreställa någon romersk (eller grekisk) person och min värdpappa var gladiator. Morföräldrarna från florida hade de spökat ut till en häxa med hög svart hatt och en pirat med stort lockigt svart hår. Hela kvällen plingade det på dörren och barn stod och skrek "trick or treaaaaat!" Lillan själv var cleopatra med världens sminkning och kolsvarta peruk och hon håvade hem en säck med godis som kommer räcka fram till jul allra minst.
Resten får bilderna säga.
me in action!
så jävla fin!!
framsidan av huset med våra pumpor med ljus i!
dekoration i skolan.
trick or treat!
rödluvan och jag!
tingeling emilia och piraten!
den heta polisen som senare under kvällen blev uppraggad av en hund!
semestern med familjen
Jag vet att det är jättesent, men jag skyller på att jag haft fullt upp och att jag dessutom inte ens har speciellt mycket bilder eftersom vi nästan enbart fotade med haralds kamera. Men några bilder kan jag ju bjuda på och så får jag lägga upp fler allt eftersom jag får dem.
Familjen kom i alla fall på söndagen och under veckan som jag jobbade umgicks vi under dagarna fram till klockan tre. Vi hann med att shoppa en massa, åka till ett stort mansion med fina trädgårdar, muir woods med redwoodträden som är de högsta träden i världen, alcatraz, gå en promenad i mitt älskade crystal springs och att åka på sightseeing i stan till bland annat hippieområdet hights/ashbury och även up till twin peaks!
Harald följde med mig under eftermiddagarna när jag jobbade och mamma och mormor slappade på hotellrummet.
På lördag morgon hoppade vi upp i ottan för att åka till monterey och spana efter valar. Det blev en upplevelse och vi fick se knölval (tror den hette så), delfiner och dessutom hade vi tur nog att se en blåval! Att folk blev sjösjuka som aldrig förr och tömde maginnehållet lite här och var är en annan historia.
Efter monterey åt vi lunch och sen åkte vi till LA. Vi var framme på vårt hotell i hollywood vid 8-tiden på kvällen och gick ut och åt innan vi somnade sött, speciellt jag efter 7 timmars bilkörning.
Dagen efter var det mulet, halleluja! Så skönt efter månader av solsken! Vi gick längs med hela hollywood walk of fame och åkte runt och spanade lite kändishus i beverly hills, sen släppte vi av mormor på hotellet och åkte till Universal Studios.
Dagen efter såg vi en snabb skymt av hollywoodskylten innan vi rattade vidare mot grand canyon. Där stannade vi i en natt och sen åkte vi vidare till las vegas. Vi åt middag och gamblade lite och gick runt och upplevde stämningen, vegas är en sjuk stad och jag måste tillbaka!
Från las vegas var det bara ca fem timmar till yosemite, en enorm nationalpark med massor med höga berg och vattenfall och de största träden i världen. Där stannade vi två nätter och var även med på en heldagstur med en guide som hade varit gift med en svenska och bott i sverige i tolv år! Så hann fick öva lite på sin svenska och mormor fick äntligen prata med någon som förstod henne haha!
Från yosemite åkte vi via napa valley som är vindistriktet i kalifornien, tillbaka till san francisco där vi spenderade två nätter på hotell mitt inne i stan. Vi gjorde den sista shoppingen och sightseeingen och tuffade sen ut till burlingame igen. Ytterligare två nätter där och sen var det dags för familjen att säga farväl och hoppa på planet till sverige igen.
Det var sexton dagar som gick väldigt snabbt och som var väldigt fullspäckade. Jag tror att vi alla behövde ett par dagar för att återhämta oss när allt var över. Men kul var det och jag glömmer aldrig den här semestern!
Skriver mer om varje resmål när jag fått bilder som kan beskriva det bättre!
Familjen kom i alla fall på söndagen och under veckan som jag jobbade umgicks vi under dagarna fram till klockan tre. Vi hann med att shoppa en massa, åka till ett stort mansion med fina trädgårdar, muir woods med redwoodträden som är de högsta träden i världen, alcatraz, gå en promenad i mitt älskade crystal springs och att åka på sightseeing i stan till bland annat hippieområdet hights/ashbury och även up till twin peaks!
Harald följde med mig under eftermiddagarna när jag jobbade och mamma och mormor slappade på hotellrummet.
På lördag morgon hoppade vi upp i ottan för att åka till monterey och spana efter valar. Det blev en upplevelse och vi fick se knölval (tror den hette så), delfiner och dessutom hade vi tur nog att se en blåval! Att folk blev sjösjuka som aldrig förr och tömde maginnehållet lite här och var är en annan historia.
Efter monterey åt vi lunch och sen åkte vi till LA. Vi var framme på vårt hotell i hollywood vid 8-tiden på kvällen och gick ut och åt innan vi somnade sött, speciellt jag efter 7 timmars bilkörning.
Dagen efter var det mulet, halleluja! Så skönt efter månader av solsken! Vi gick längs med hela hollywood walk of fame och åkte runt och spanade lite kändishus i beverly hills, sen släppte vi av mormor på hotellet och åkte till Universal Studios.
Dagen efter såg vi en snabb skymt av hollywoodskylten innan vi rattade vidare mot grand canyon. Där stannade vi i en natt och sen åkte vi vidare till las vegas. Vi åt middag och gamblade lite och gick runt och upplevde stämningen, vegas är en sjuk stad och jag måste tillbaka!
Från las vegas var det bara ca fem timmar till yosemite, en enorm nationalpark med massor med höga berg och vattenfall och de största träden i världen. Där stannade vi två nätter och var även med på en heldagstur med en guide som hade varit gift med en svenska och bott i sverige i tolv år! Så hann fick öva lite på sin svenska och mormor fick äntligen prata med någon som förstod henne haha!
Från yosemite åkte vi via napa valley som är vindistriktet i kalifornien, tillbaka till san francisco där vi spenderade två nätter på hotell mitt inne i stan. Vi gjorde den sista shoppingen och sightseeingen och tuffade sen ut till burlingame igen. Ytterligare två nätter där och sen var det dags för familjen att säga farväl och hoppa på planet till sverige igen.
Det var sexton dagar som gick väldigt snabbt och som var väldigt fullspäckade. Jag tror att vi alla behövde ett par dagar för att återhämta oss när allt var över. Men kul var det och jag glömmer aldrig den här semestern!
Skriver mer om varje resmål när jag fått bilder som kan beskriva det bättre!