Koh Lanta

Först och främst vill jag säga GRATTIS min älskade underbara lilla lillebror som fyller hela 17 år idag, woho!

Så kan jag meddela att vi har tagit oss vidare, åtminstone för ett par dagar. Vi tröttnade på allt "tjenare tjenare, miicke billig!" och beställde en resa till koh lanta, en ö ett par timmars båtväg öster om phuket. Vi valde dock det snålare alternativet och tog buss, ett billigare och mer omständigt alternativ då man ska upp på fastlandet och runt hela bukten och sen färja. Resan gick för en gångs skull utan större problem! Grattis till det! Det var färre folk i minibussen den här gången så jag och fia kunde sträcka ut oss där bak med våra mjukisbyxor, saronger och uppblåsbara nackkuddar. Men vad hjälpte det när minibussen som vanligt skumpade som 76 galna kameler. Efter att ha donkat huvudet i alla möjliga hårda grejer alldeles för många gånger gav jag upp att försöka sova och roade mig iställer med att glo på det thailändska landskapet som susade förbi utanför.

Bussen åkte strax efter sju i morse och vi var framme på koh lanta vid två. Efter att ha viftat bort sisådär en miljon tuk-tuk började vi vandra längs med vägen och blev snart omkörda av en gubbe som var ute och gick. Han sa till oss liksom i farten att det fanns en strand som hette sandy beach, bara några hundra meter bort, med billiga bungalower, dit kunde vi ju gå. Så det gjorde vi. Efter lite prutning av fia fick vi en bungalow för 350 bath natten, vilket är typ 70 kronor. Det är dock inte mycket till hus vi bor i, det är världens springer o väggarna och ödlor springer ut och in hela tiden. Det går inte att spola på toan så man får ösa med en liten hink. Men det som oroar oss mest är ödlorna. Lyckligtvis finns ett myggnät ovanför sängen så vi får väl spänna upp det hårt som fasen och hoppas på att inget tar sig igenom.
Det är nära till stranden, typ 50 meter, och det finns massor av fina små restauranger direkt på stranden precis som på koh tao.


Vi börjar bli lite rastlösa, vilket inte är så bra för humöret, men nu gäller det bara att göra det bästa av saken tills den 7 då vanja kommer hit och vi kan fara iväg på nya äventyr igen!
Skriver snart igen om det händer något värt att skriva om och om jag inte blivit uppäten av någon jättegecko.

Kram från mig. :)

ps. jeanette, jag ska kolla efter jackorna, vilken storlek och farg ska du ha? :)