du säger väl till om jag ska gå?
En vanlig dag på jobbet som inte riktigt blir som vanligt. En sån dag när magen svider och hjärnan sviker, när högarna hopar sig på bordet och jag förtvivlat försöker få ordning, räknar samma siffror om och om igen och får panik när det verkar omöjligt att lägga ihop ett plus ett. När det hatade trycket lägger sig tillrätta över bröstet och vägrar ge sig av, när folk här tror att jag sitter och suckar när jag i själva verket bara försöker tvinga luften hela vägen ner i lungorna.
Det är då jag i ett sista desperat försök letar upp winnerbäck på youtube och när de första tonerna av järnvägsspår strömmar ut ur lurarna går den där rysningen genom hela mig. De välbekanta tonerna nästlar sig in och resten kommer som ett jäkla brev på posten. Inom några sekunder har hjärnan klarnat, hela jag är avslappnad och järngreppet runt bröstkorgen lossnat lite. Inte helt, men tillräckligt för att ungefär hälften av alla djupa andetag fyller hela lungorna.
Och det bränner lite bakom ögonlocken. Av lättnad kanske. För mitt eget lugnande medel som aldrig aldrig sviker.
Det är då jag i ett sista desperat försök letar upp winnerbäck på youtube och när de första tonerna av järnvägsspår strömmar ut ur lurarna går den där rysningen genom hela mig. De välbekanta tonerna nästlar sig in och resten kommer som ett jäkla brev på posten. Inom några sekunder har hjärnan klarnat, hela jag är avslappnad och järngreppet runt bröstkorgen lossnat lite. Inte helt, men tillräckligt för att ungefär hälften av alla djupa andetag fyller hela lungorna.
Och det bränner lite bakom ögonlocken. Av lättnad kanske. För mitt eget lugnande medel som aldrig aldrig sviker.
I'm a legal alien
SÅ roligt är det ju att sitta och jobba på en lördag när lönen ligger och ropar efter att bli använd och det är världens vackraste höstväder ute. Men det hjälper med ostknäckemackor och varm choklad. Och att vi har någon skum radiokanal på som är helt sjukt bra, spelar alla gamla klassiker, alla godingar man glömt nånstans på vägen. Nu tillexempel spelas Englishman In New York med Sting!
Det ger klirr i kassan och att slippa stress på måndag är ju alltid skönt. Och nu har jag snart avverkat mina timmar och ska ut i solen.
Jag saknar emma.
Det ger klirr i kassan och att slippa stress på måndag är ju alltid skönt. Och nu har jag snart avverkat mina timmar och ska ut i solen.
Jag saknar emma.
det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu.
Jag längtar efter att gå långa höstpromenader med den kalla luften stickande i kinderna, att pälsa på mig halsduk och mössa och gå ut och låta syret gå ända ner i lungorna. Jag längtar efter att prassla runt bland löven, njuta av färgerna och ta en varm choklad med vispgrädde och en bulle på något mysigt café, jag längtar efter att shoppa loss och komma hem full med påsar och trött i fötterna dunsa ner i soffan och tända ett stearinljus. Som kastar såna där fina skuggor på väggen. Helst min alldeles egna vägg i min alldeles egna lägenhet förstås.
En dag ska jag göra allt det där. Just nu är jag lite för trött bara.
En dag ska jag göra allt det där. Just nu är jag lite för trött bara.
veckans aaw.
Emma kom med världens gulligaste historia igår. Hon och hennes pojkvän var, av olika anledningar rätt barskrapade när det närmade sig slutet av månaden. Emma hade bestämt med sin mamma att de skulle ses och äta pizza, och hon hade tydligen ringt och varnat mamman för att hon skulle vara tvungen att ställa in, eftersom hon inte var säker på att hon skulle ha råd. Men hur det än var så blev det iallafall en pizzaträff, och när de kommer fram till pizzerian öppnar emmas mamma bakluckan på bilen och lyfter ut två stora kassar fullproppade med mat. Till emma och tobbe. Allt möjlig välbehövlig mat, pasta, kycklingfileér, fil och flingor. Flingor som emma älskar men inte alltid tidigare fått köpa hem. Och det jag tycker är finast med den här historien är inte värdet i sig, även om det förstås också är otroligt snällt. Det jag rörs mest av den här gesten är omtanken, att hennes mamma hade gått runt och plockat åt sig de saker som emma tycker extra mycket om. Efter en sån gest måste man verkligen känna sig älskad, visst emma?
Underbart.
Underbart.
hvidt på sort.
Vem sa att det skulle vara lätt här i världen? Jag menar p-bot, ett aktieras, ett fel som gör att alla leverantörer jag satt och mejlade till sent igår för över pengar till fel bankkonto, och det faktum att drömlägenheten sticker i budgivningen och att jag aldrig kommer kunna flytta hemifrån, ger ju bara lite extra krydda till vardagen eller hur? Åt helvete med det. Åt helvete med allt. Jag blir så jävla trött och less att det enda jag kan göra åt saken är att gå ner och träna.
Jag har blivit sån jag aldrig trodde att jag skulle bli. Jag dränker mina sorger i träningsrus och endorfiner. Hur ska jag annars få bukt med dem?
Det är blå&black och nephew är egentligen allt jag behöver just nu. Och ibland slår den mig, sådär plötsligt utan någon som helst anledning. Den där bottenlösa saknaden som inte har något slut. Jag kan bara inte fatta att du aldrig kommer tillbaka. Att jag ska vandra på den här jorden i så många år och falla så många gånger utan någon som alltid lika tryggt fångar upp mig.
Hur i hela helvetet ska jag klara av det här livet utan dig?
Jag har blivit sån jag aldrig trodde att jag skulle bli. Jag dränker mina sorger i träningsrus och endorfiner. Hur ska jag annars få bukt med dem?
Det är blå&black och nephew är egentligen allt jag behöver just nu. Och ibland slår den mig, sådär plötsligt utan någon som helst anledning. Den där bottenlösa saknaden som inte har något slut. Jag kan bara inte fatta att du aldrig kommer tillbaka. Att jag ska vandra på den här jorden i så många år och falla så många gånger utan någon som alltid lika tryggt fångar upp mig.
Hur i hela helvetet ska jag klara av det här livet utan dig?
tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen.
Visst, det är en lång titel men den passar så bra in på mig. Jag som har sån fobi för att ångra mig. Jag vill undvika det till varje pris, jag avstår hellre än att riskera att ångra mig.
Det blev lördag. Mamma och jag tuffade ut till täby och jag gick in på Åhlens och slog klorna i boxen. Det var liksom inget snack om saken. Redan när vi kom in och jag hörde att de spelade den nya skivan på butiken blev jag alldeles lycklig. Boxarna var inte uppackade utan fortfarande kvar på lagret men det fick expediten ändra på och 679 spänn fattigare men med ett stort leende rikare lämnade jag affären. Jag ifrågasatte det för en sekund. Men bara en.
Och vi åkte hem och jag satte naglarna i plasten, tog andäktigt av locket och började bläddra i boken. 112 sånger. Alla låtar han gjort, med bilder, kommentarer, text, ackord och noter. Varje låt slår emot mig som en kär gammal vän. Och jag minns den tiden. Vad jag gjorde då, hur jag kände mig, hur allt var när just den låten gick på repeat på mp3:n. Jag minns mitt liv. Jag är inte så gammal, men en stor del av mitt liv är präglad av winnerbäck. Och det är skönt att dras tillbaka i tiden.
Jag satt nerböjd över texten och bläddrade långsamt igenom alla mina minnen.
Jag får liksom ingen ordning dunkade plötsligt ur cd-spelaren istället för datorn.
Och jag ångrade mig inte för en sekund.
Det blev lördag. Mamma och jag tuffade ut till täby och jag gick in på Åhlens och slog klorna i boxen. Det var liksom inget snack om saken. Redan när vi kom in och jag hörde att de spelade den nya skivan på butiken blev jag alldeles lycklig. Boxarna var inte uppackade utan fortfarande kvar på lagret men det fick expediten ändra på och 679 spänn fattigare men med ett stort leende rikare lämnade jag affären. Jag ifrågasatte det för en sekund. Men bara en.
Och vi åkte hem och jag satte naglarna i plasten, tog andäktigt av locket och började bläddra i boken. 112 sånger. Alla låtar han gjort, med bilder, kommentarer, text, ackord och noter. Varje låt slår emot mig som en kär gammal vän. Och jag minns den tiden. Vad jag gjorde då, hur jag kände mig, hur allt var när just den låten gick på repeat på mp3:n. Jag minns mitt liv. Jag är inte så gammal, men en stor del av mitt liv är präglad av winnerbäck. Och det är skönt att dras tillbaka i tiden.
Jag satt nerböjd över texten och bläddrade långsamt igenom alla mina minnen.
Jag får liksom ingen ordning dunkade plötsligt ur cd-spelaren istället för datorn.
Och jag ångrade mig inte för en sekund.
21 sept goes 18 sept
I allra lugnaste ro kikar jag in på LW:s hemsida, för att snabbt låta ögonen falla på en nyhet: "Datum för skivsläpp tidigareläggs 3 dagar. Plattan kommer alltså att finnas i butik redan den 18 september." Herre-GUD! Det är ju IDAG! Lars Winnerbäcks nya skiva finns i butik och jag har ännu inte pallrat mig från jobbet? Än mindre gymmat. Hur länge har Åhlens öppet? Till 21. Puh. Finns det inga kvar då vet jag inte vad jag tar mig till.
men vi ska bara, bara vara vänner.
Ibland kan jag sakna vissa av mina vänner. Vänner som jag fått, haft, och förlorat. Vissa har jag bara glidit ifrån. Vissa har börjat plugga, skaffat kille, kanske flyttat, rest utomlands. Och så vips, sitter man där och inser att den som en gång var ens andra hälft är borta. Någon som en gång i tiden ringde och skickade sms varje dag, som man träffade varje dag, har man inte hört av på flera månader. Kanske beror det på mig. Men jag har svårt att känna av vilken sorts vänskap man har. För mig har allt alltid varit antingen eller. Antingen är man supernära och hörs flera gånger i veckan och vill tillbringa all ledig tid ihop, eller så hörs man inte alls. Jag har aldrig varit mycket för den där vännen som man ringer upp och säger hej, du det är tove, ja jag vet, vi har inte hörts på ett och ett halvt år, men ska vi ta en fika någon dag? Kanske är jag inte tillräckligt vuxen. Jag är fortfarande kvar i vi ringer varandra dag, vi ses hela tiden, vi gör ingenting utan varandra, för vi är bästisar!
Jag minns när jag och ter sprang runt i stallet och levde rövare, vi gjorde aldrig någonting utan varandra och folk brukade fråga oss om vi var bästisar och varje gång svarade vi lika självklart jaa!
Jag har en bunt riktiga underbara vänner, det är inte det. Jag saknar nog någon att vara bästis med helt enkelt.
svininfluensan
Ända sen jag satt nere i hettan framför farfars tv i thailand har nyheten om svininfluensan gått varm. Man förutspådde en ny epedemi, eller pandemi eller vad de nu kallar det. Folk sprang runt med munskydd, lät barnen vara hemma från skolan och så vidare och så vidare. Jag kom hem och möttes av en upptrappande hysteri i nyheter och media. Det babblas vitt och brett om svininfluensan, ska man vaccinera sig, ska man låta barnen sitta i karantän, ska man ditten och ska man datten. På jobbet sattes det upp desinfektionsmedel på alla toaletter och man pratade om en familj som hade köpt en ny bil bara för att slippa åka kommunalt och på så sätt utsätta sig för smittorisk.
Och jag kände bara; what? Slappna av för fan! Visst finns det folk som har dött och det är ju så klart förfärligt, men det gör det ju varje år av influensan! "Ja men den här är annorlunda", sa folk till mig. "Den är ny och ingen har haft den förut, den kommer slå ut sån stor del av befolkningen, det kommer bli en samhällskatastrof när så många blir sjuka och hemma från jobbet samtidigt." Det pratas alltså om NÄR vi alla blir sängliggandes i svininfluensan istället för OM.
Men jag står fast vid min åsikt. De som väntar på en pandemi väntar förgäves. Tiden går, skolorna har börjat, dagisen har öppnat och därmed är den största smittorisken igång. Men ingenting händer liksom. Vi sitter här fortfarande friska och intakta och jobbar på som aldrig förr. Jag har ändå en stor familj och bekantskapskrets och ingen jag känner till har blivit drabbad. Vad hände med samhällskatastrofen?
Jag säger då det. Tiden då Tove jagbliraldrigsjuk Agelii blir sängliggandes för svininfluensa får vi vänta länge på.
Och jag kände bara; what? Slappna av för fan! Visst finns det folk som har dött och det är ju så klart förfärligt, men det gör det ju varje år av influensan! "Ja men den här är annorlunda", sa folk till mig. "Den är ny och ingen har haft den förut, den kommer slå ut sån stor del av befolkningen, det kommer bli en samhällskatastrof när så många blir sjuka och hemma från jobbet samtidigt." Det pratas alltså om NÄR vi alla blir sängliggandes i svininfluensan istället för OM.
Men jag står fast vid min åsikt. De som väntar på en pandemi väntar förgäves. Tiden går, skolorna har börjat, dagisen har öppnat och därmed är den största smittorisken igång. Men ingenting händer liksom. Vi sitter här fortfarande friska och intakta och jobbar på som aldrig förr. Jag har ändå en stor familj och bekantskapskrets och ingen jag känner till har blivit drabbad. Vad hände med samhällskatastrofen?
Jag säger då det. Tiden då Tove jagbliraldrigsjuk Agelii blir sängliggandes för svininfluensa får vi vänta länge på.
jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Helgen kom och gick och jag lyckades klämma in ett jobbpass och släkten på lördagen, och 8 lägenhetsvisningar igår. Mamma och jag stressade runt som skållade råttor i hela innerstan, och nog fick man sett en del! Nu känner jag mig mer mogen för visningar, vad som är viktigt, vad man ska titta efter, vad man kan fråga om. Jag tror att jag också börjar bilda mig en ganska bra uppfattning över vad jag vill ha, vad jag skulle trivas bäst med.
Men det klart att det känns knäckande att föreställa sig att flytta hemifrån, att se framför sig hur man bor i den där lilla egna lyan. Och sen veta att man är chanslös. Men en vacker dag blir det verklighet och då kommer det att vara värt all väntan!
Ibland får jag sån huvudvärk av det här jobbet att jag blir alldeles matt. Men att susa ner till gymmet med E rensar mycket tankar.
Jag hatar att inte veta vad man ska ta sig till med detta liv! Ska jag resa? Plugga? Jobba? Till danmark? Problemet är inte att jag inte vill någonting, problemet är att jag vill allt. Och det ska klämmas in i ett ynka liv. Jag kan få panik över att jag inte vet vad jag ska välja, att jag ska välja fel och sen ångra mig. Jag är så jäkla livrädd för att ångra mig. Jag är inte typen som låter saker och ting hända bara sådär, jag vill planera in i minsta detalj när jag ska göra vad och vad som ska hända efter det. För att hinna med allt liksom. Inte lämna något åt slumpen. Även fast jag vet att slumpen ibland fixar till de mest underbara upplevelser.
Men jag hatar att jag inte kan reda ut mina tankar om framtiden som et trassligt hår, kamma ut alla problem och nysta bort alla frågetecken. Jag hatar att inte kunna reda ut det som ett matteproblem, att systematiskt jobba sig fram till det rätta svaret. Jag hatar att det inte finns något rätt svar, ingenting att tvinga fram. Lösningen finns väl någonstans i mig, löst svävande. Jag får hoppas att den kommer fram snart helt enkelt.
Och tills dess lyssnar jag på jag får liksom ingen ordning.
Men det klart att det känns knäckande att föreställa sig att flytta hemifrån, att se framför sig hur man bor i den där lilla egna lyan. Och sen veta att man är chanslös. Men en vacker dag blir det verklighet och då kommer det att vara värt all väntan!
Ibland får jag sån huvudvärk av det här jobbet att jag blir alldeles matt. Men att susa ner till gymmet med E rensar mycket tankar.
Jag hatar att inte veta vad man ska ta sig till med detta liv! Ska jag resa? Plugga? Jobba? Till danmark? Problemet är inte att jag inte vill någonting, problemet är att jag vill allt. Och det ska klämmas in i ett ynka liv. Jag kan få panik över att jag inte vet vad jag ska välja, att jag ska välja fel och sen ångra mig. Jag är så jäkla livrädd för att ångra mig. Jag är inte typen som låter saker och ting hända bara sådär, jag vill planera in i minsta detalj när jag ska göra vad och vad som ska hända efter det. För att hinna med allt liksom. Inte lämna något åt slumpen. Även fast jag vet att slumpen ibland fixar till de mest underbara upplevelser.
Men jag hatar att jag inte kan reda ut mina tankar om framtiden som et trassligt hår, kamma ut alla problem och nysta bort alla frågetecken. Jag hatar att inte kunna reda ut det som ett matteproblem, att systematiskt jobba sig fram till det rätta svaret. Jag hatar att det inte finns något rätt svar, ingenting att tvinga fram. Lösningen finns väl någonstans i mig, löst svävande. Jag får hoppas att den kommer fram snart helt enkelt.
Och tills dess lyssnar jag på jag får liksom ingen ordning.
9.11
11 September är här igen och det känns fortfarande lite sorgligt. Det kommer det nog att göra för resten av mitt liv. Den här dagen är något man kommer berätta för sina barn om, vad som hände den här dagen och varför väldigt mycket i världen förändrades just då. Precis som jag frågade mina föräldrar och far-morföräldrar om världskrigen, berlinmuren, kubakrisen. Jag hoppas ändå att jag inte ska ha så många tragiska händelser att berätta för mina barn. Det räcker med det vi har haft. Jag vill gärna berätta om roliga saker istället! Som den första svarta presidenten, botemedel mot HIV, fred mellan isreal och palestina och slutet på terrorismen.
Men oavsett vad så kommer jag nog att känna, shit, vad gammal jag är. När jag står och berättar om någon stor historisk händelse för mina barn och vad jag gjorde då och hur det kändes.
Kanske kommer jag känna mig klok också. Det återstår att se helt enkelt.
090909
Jag sitter och är lite deppig. Jag som älskar siffror och alla roliga kombinationer, och så har jag absolut ingenting att göra som gör 090909 minnesvärd. Vad ska jag minnas? Att jag åt soppa till lunch? Att jag hade mina svarta jeans på mig? Att jag för första gången sprang på löpband? Nej, det duger liksom inte. 060606 var en rätt cool nationaldag för oss, 070707 var det underbara Nephew live på roskilde, en helt magisk kväll, och 080808 var det invigning för OS om jag inte minns helt fel, och jag åkte till kos på bartenderäventyr. 090909 är liksom tom. Den bara försvann. Om nu inte sverige slår malta med tvåsiffrigt ikväll, som tobias sa. I så fall kanske man kommer ihåg den här dagen. Kanske.
Men jag önskar att jag kunde slå till med något mer. Typ fria. Någon som anmäler sig frivilligt?
Jag som är så rädd för tiden, det här är det sista 0x0x0x vi någon får, sen är det tvåsiffrigt forever and ever typ, och det innebär lite halvt hysteri för mig. Det är verkligen en tid som bara går och aldrig kommer igen. Fast 111111 lär ju bli skitcoolt, då ska jag verkligen se till att ha någon att fria till! Om jag börjar redan nu så kanske jag hinner..
Men jag önskar att jag kunde slå till med något mer. Typ fria. Någon som anmäler sig frivilligt?
Jag som är så rädd för tiden, det här är det sista 0x0x0x vi någon får, sen är det tvåsiffrigt forever and ever typ, och det innebär lite halvt hysteri för mig. Det är verkligen en tid som bara går och aldrig kommer igen. Fast 111111 lär ju bli skitcoolt, då ska jag verkligen se till att ha någon att fria till! Om jag börjar redan nu så kanske jag hinner..
du lever på kredit
Vara vänner med Jakob Hellman strömmade plötsligt ur radion. Den är riktigt jäkla bra och hela sommaren 2006 föll över mig igen som så många gånger förr. Det är ju sjukt hur mycket minnen som får plats i musik. Och jag hatar att jag undviker vissa av mina favoritlåtar bara för att jag inte orkar minnas. Bara för att jag inte kan le åt att jag en gång upplevt såna fantastiska saker utan att hela tiden längta tillbaka.
Kom på att det är 090909 idag och det är ju lite coolt. Tänk att det snart är 2010 och tio hela jävla år har gått sen milleniumskiftet. Hjälp. Jag börjar verkligen bli gammal på allvar och tiden börjar springa ifrån mig.
Jag är så trött att jag håller på att somna in framför skärmen. Så jag tror jag hoppar ner till gymmet en stund.
Hej.
Kom på att det är 090909 idag och det är ju lite coolt. Tänk att det snart är 2010 och tio hela jävla år har gått sen milleniumskiftet. Hjälp. Jag börjar verkligen bli gammal på allvar och tiden börjar springa ifrån mig.
Jag är så trött att jag håller på att somna in framför skärmen. Så jag tror jag hoppar ner till gymmet en stund.
Hej.
come on baby, make me rich!
Börsen öppnar om två minuter. Jag sitter förstås redo framför avanza för att se hur denna dag ska präglas. Jag håller just på och lär mig det här med aktier. Tyvärr är jag fortfarande lite för ivrig. Efter mitt superklipp för en vecka sen var jag uppe på tårna och trots att pappa rådde mig att ta det lugnt gick jag in lite för tidigt igår, köpte när det sjönk och fick sen sitta och se det fortsätta ännu längre ner. Jag borde lyssnat på börshajs-pappa. Som säger "Fånga inte den kniv som faller". Rätt smart liknelse egentligen. Att förlora en massa pengar gör ju typ lika ont som att fånga en kniv som faller. Aj.
Men jag ger inte upp! Man har inte förlorat förrän man har sålt med förlust, och jag tänker minsann vänta ut dem tills det stiger igen. Jag tänker lära mig det här, så är det bara.
Men jag ger inte upp! Man har inte förlorat förrän man har sålt med förlust, och jag tänker minsann vänta ut dem tills det stiger igen. Jag tänker lära mig det här, så är det bara.
om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Huvudvärken är inte nådig. Den liksom skär som blixtar genom allt och är lika sekundsnabbt borta igen. Har redan fått ett antal frågor på jobbet om jag är sjuk. Toppen.
Det mest plågsamma är nog kontrasten. Att komma direkt från ett rugtoften fyllt med kärlek till ett slag i ansiktet.
Man är liksom inte lika beredd när man upplevt en helg när folk faktiskt tycker om en, på riktigt, när man aldrig behöver vara på sin vakt för att inte få kniven i ryggen om och om igen.
Jag är så tacksam för folket på rugtoften. De är för bra för att vara sanna. Jag vågar liksom inte riktigt tro på att jag går att stå ut med, precis som jag är.
Det mest plågsamma är nog kontrasten. Att komma direkt från ett rugtoften fyllt med kärlek till ett slag i ansiktet.
Man är liksom inte lika beredd när man upplevt en helg när folk faktiskt tycker om en, på riktigt, när man aldrig behöver vara på sin vakt för att inte få kniven i ryggen om och om igen.
Jag är så tacksam för folket på rugtoften. De är för bra för att vara sanna. Jag vågar liksom inte riktigt tro på att jag går att stå ut med, precis som jag är.
en helg i danmark
Det är alltid samma känsla. När tåget rullar ut över köpenhamn blir jag alltid sådär lugn i magen. Samtidigt som förväntan stiger. Det är något speciellt med danmark. Det går inte att förklara vad, men det ligger liksom ett skimmer över husen, gatorna, människorna. Ett lite gammalt, slitet, älskat skimmer.
Och favvo. Favvo som kom till min undsättning där i skolan 06 och tog med mig ut i livet och visade vad allt egentligen handlade om. Hon lärde mig äkta dansk humor, att ta för sig av allt som finns att få och att aldrig banga. Och det var då jag bestämde mig för att henne älskade jag och det har jag aldrig slutat göra.
Så jag drog ner till dk en helg och bara njöt. Av att komma bort. Eller komma hem. Njöt av allt som jag minns med henne, hennes långa rufsiga hår, drillande skratt och det svaga knastret av cigaretten.
Det fick mig liksom lite tillbaka i tiden och det är ganska skönt ibland. Att ha en sån fin vän. För att trots att man inte har setts på så länge är allt ändå precis som förut.
Tack trine för att du finns, din jävla danska.
Och favvo. Favvo som kom till min undsättning där i skolan 06 och tog med mig ut i livet och visade vad allt egentligen handlade om. Hon lärde mig äkta dansk humor, att ta för sig av allt som finns att få och att aldrig banga. Och det var då jag bestämde mig för att henne älskade jag och det har jag aldrig slutat göra.
Så jag drog ner till dk en helg och bara njöt. Av att komma bort. Eller komma hem. Njöt av allt som jag minns med henne, hennes långa rufsiga hår, drillande skratt och det svaga knastret av cigaretten.
Det fick mig liksom lite tillbaka i tiden och det är ganska skönt ibland. Att ha en sån fin vän. För att trots att man inte har setts på så länge är allt ändå precis som förut.
Tack trine för att du finns, din jävla danska.
och du var nykter nog att säga kom.
Jag kan inte riktigt fatta att jag ska träffa favvo om ett par timmar. 7 stycken närmare bestämt. Tänk att det var en gång i tiden då det räckte med att vrida huvudet ett par centimeter åt sidan för att se henne sitta där, nerhasad på stolen med frejakepsen ner över ögonen, halvsovandes till lärarens monotona prat. Det fanns en gång då vi i princip satt ihop och nu har vi inte sett varandra på över ett år.
Jag kommer typ känna mig helt overklig. Eller börja gråta. Och känna mig som sjutton igen, vilket jag i och för sig alltid gör, men ändå.
Nyklippt och fin slänger jag alltså upp min väska på axeln och drar till landetdärdepratarsåkonstigt och jag tänker ha en helt underbar helg. Jag tror jag tar mig lyxen att dricka en kopp te på flygplatsen, jag har en skitbra bok till flyget och sen är man ju framme och det är bara att köra!
Iiih!
Jag kommer typ känna mig helt overklig. Eller börja gråta. Och känna mig som sjutton igen, vilket jag i och för sig alltid gör, men ändå.
Nyklippt och fin slänger jag alltså upp min väska på axeln och drar till landetdärdepratarsåkonstigt och jag tänker ha en helt underbar helg. Jag tror jag tar mig lyxen att dricka en kopp te på flygplatsen, jag har en skitbra bok till flyget och sen är man ju framme och det är bara att köra!
Iiih!
seger
Efter blod svett och tårar, efter så många misslyckade försök, efter stånkande i gymmet där jag är ensam tjej bland en massa svettige bicepspumpande män, när jag nästan vad på vippen att ge upp, har det äntligen hänt. Jag har lyckats.
Jag har lyckats skaffa mig själv träningsvärk i magen!!!
jag kan ha räknat sekunderna som gick
Livet är fan som en ketchupflaska. Först kommer ingenting. Sen kommer ingenting. Sen kommer allt samtidigt.
Försöker hysteriskt planera för att hinna med allt, men ingen planering i världen kan göra så att dygnet har 30 timmar. Tyvärr.
Köerna börjar samlas på e4an där ute och jag måste hinna med att gymma. Och köpa en billig bra skinnjacka. Tretton år efter alla andra. Jag vet.
Måste hitta mitt danska sim-kort så att jag kan ringa favvo på fredag utan att ruineras.
Och så ska jag knäcka ryggen imorgon och klippa mig på torsdag. Love it.
Och så vill jag shoppa men det är så trist att det bara är kista som har öppet till 9.
När jag väl har släppt på shoppingspärren vill jag bara handla mer och mer och mer. Men jag antar att jag måste unna mig. Har ju aldrig några problem med att slänga pengar på andra än mig själv. Jag får aldrig dåligt samvete av att köpa presenter till andra, men jämt skavande samvetskval när jag köpt något snyggt till mig själv.
Ja herre budda. Vi håller ju på att stressa sönder oss allihopa. Vart är världen (och jag själv) på väg?