Magnetic Islands - Cairns

Ok, efter fyra misslyckade forsok varav ett datorbyte lyckades jag antligen logga in. Skam den som ger sig! Det ar ett bevis pa hur mycket jag tycker om er dar hemma och hur garna jag vill att ni foljer min resa och lamnar ett litet avtryck nar ni har last fardigt.
Jag har forsokt andra min header, kandes lite fel att jag fortfarande flaggar for ett aventyr i staterna nar det nu ar nastan ett helt ar sen jag kom hem. Tiden gar SA fort! Om fem dagar flyger jag ner till min alskade aussie dee i brisbane och det kommer vara nastan pa dagen ett ar sen vi sags. Langtar!

Vad har hant sen sist.. Vi som varit pa baten tillsammans bokade ju greyhound buss och akte ivag klockan halv 9 pa kvallen. Jag besitter ju ganska bra egenskaper nar det galler att trangas, sa jag lyckades krangla mig pa bussen bland de forsta och fick en fonsterplats, score! Och dessutom fylldes bussen sakta med folk och ingen satte sig bredvid, jag sag framfor mig fyra langa timmar av ostord somn..fram tills en tjej fran seglingen hoppade pa bland de sista och glatt sager "Is this seat taken, babe?" Vad skulle jag saga? Dar satt hon sen och babblade med tjejerna tvars over gangen, hennes mun gick i ett, det var ett under att hon ens hann andas? Jag proppade in ipoden, men inte ens den kunde stanga ute oljudet, allt jag horde ringandes i mina oron var hennes galla rost och skrikiga skratt. Gud, till slut hade jag lust att bara stalla mig upp och slita mitt har och skrika SHUT UP! SHUTUPSHUTUPSHUTUP!!!!!!! Men det gjorde jag saklart inte.
Nar vi kom fram till townsville var klockan nastan ett och vi tog en taxi till vart hostel. Skrikmajan hoppade ocksa av och det visade sig att hon tankte vanta pa en mork och tom och odslig och jattelaskig batterminal tills forsta farjan gick klockan sex?? Killarna i vart lilla gang blev skitoroliga och forsokte overtala henne att folja med oss och typ sova pa golvet, jag maste erkanna att ena halvan av mig onskade att hon inte skulle folja med, den ena halvan som ville ha lugn och ro, men den andra halvan av mig tankte att fyfan, dar hade jag ALDRIG stannat som ensam tjej, det bara skrek ran och valdtackt om hela stallet. Naval, hon vagrade iaf och sa att hon klarade sig sa bra sa. Sa vi akte till slut ivag utan henne.

Pa morgonen tog vi farjan och kom till Magnetic Island, som har fatt sitt namn av att Kapten Krok tydligen seglade forbi har i sina glans dagar och tappade kursen helt pa sin kompass, han antog darfor att det maste vara nagot magnetiskt med on som fick hans kompass att reagera, darav namnet.
Nar vi kom fram och checkade in pa vart hostel tog det inte manga minuter innan jag fick syn pa mina svenskor! Cajsa och Matilda! Bruna och snygga som vanligt. Det var ett kart aterseende och vi tog det lugnt i tva dagar, chillade, solade, babblade tills munnarna gck ur led och vi glomde tid och rum, vi drack en massa gratis punch pa ladies night (drick sa mycket du vill gratis pa en timme), dansade pa borden och tog en otrolig massa roliga kort. Det visade sig aven att skrikmajan herself hade kommit tryggt over till on hon med och checkat in pa samma hostel, sa slutet gott allting gott!

En sak som var lite jobbig var dock andra natten da jag fann mig sjalv i en sexpersoners sovsal med 5 killar och jag! Kul! Vi skulle upp i ottan for att ta en tidig farja for att hinna med bussen, sa jag gick och la mig hyfsat tidigt. Och in och ut sprang de dar jakla killarna precis hela jakla kvallen! Och inte nog med det, de envisades med att tanda lampan varenda gang och inte slacka den igen nar de gick! For i helvete! Vilken del av hjarnan sitter fornuftet och respekten for andra manniskor, for den foddes de uppenbarligen utan! Eller hade supit bort! Efter att jag tre ganger klattrat ner for min rangliga och gnissliga vaningssang som riskerade att rasa ihop varje gang jag ens vande pa mig i somnen trottnade jag och virade min svarta sjal runt huvudet och somnade med lampan pa. Mitt i natten kom de hem pa fyllan och levde rovare, skrattade, pratade, ja gud vet vad dom holl pa med men sova eller halla kaften var det i alla fall inte. Till slut hade jag igen lust att satta mig upp och slita mitt har och skrika SHUT UP! SHUTUPSHUTUPSHUTUP!!!!! Men det gjorde jag inte.
Det var en otrolig lattnad nar klockan antligen ringde den morgonen och jag sa hogljutt jag kunde klattrade ner fran sangen, gnisslade lite extra, valdsamt slapade ut min packning fran rummet och smallde igen dorren som avsked nar jag gick.

Vi hade en 9 timmars bussresa till cairns, och val framme var vi svenskar alldeles for trotta och opeppade for att hanga med de andra ut, sa vi bestamde oss for att ha en kanguruafton! Vi kopte ett helt kilo kangurukott fran narmsta supermarket, gick till cajsa och matildas hostel och tillagade den. Kanguru ar inte som jag trodde nagot jattespecllt har, inget man liksom ater for att det ar spannande och turistaktigt, utan det ar som vilket kott som helst man koper per kilo. Det finns olika kroppsdelar att valja pa, och det vi kopte var marinerat och allt.
Hade varldens trevligaste kvall, bara at och pratade ater igen tills timmar hade gatt och vi insag att klockan var nastan ett pa natten.
Det var en av de basta kvallar jag haft hittills pa resan.























Kommentarer
Postat av: harald

- Pivot... pivot... PIVOT!!!!

- SHUT UP! SHUT UP! SHUT UUUUP!!!!



:D

2012-04-18 @ 00:05:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback