a trip down under

Ganska malande nar jag pratade med pappi i fredags nar jag nyss kommit hem fran batturen, jag babblade pa i 180 i typ 20 min om allt jag varit med om, och nar jag hamtade andan sager pappa "jaa, har hemma har det inte hant nagonting". Hahah, det var den uppdateringen!

Vi akte ju i alla fall ut med baten i svinottan pa onsdag morgon. Val pa baten ber jag om glutenfritt som jag varnat intruktoren om dagen innan, och far reda pa att det inte finns nagot glutenfritt. Sa jag far ata nagra skinkskivor och lite frukt till frukost, magen skriker och jag kastar avundsjuka blickar pa alla som proppar i sig rostat brod, munkar och crossianter. Jaja, varre saker har hant. Vi hoppar sen i var utrustning och ner i vattnet for vart forsta dyk! Det gick mycket bra, efter pooltraningen var man ju valdigt luttrad i vad man skulle gora om masken lackte och hur man ska andas lugnt och jamnt. Vi dok ner pa 12 meter djup och sag lite coola fiskar. Sen at vi lunch, sen dok vi igen, den har gangen sag vi en haj! Men bara en litn en, en reef shark. Nar vi sen kom upp at folk nybakt kaka, jag fick inget, sen var det middag och folk borjade forbereda sig for nattdyket.

Jag maste erkanna att vi alla nyborjare var valdigt lattade att vi inte dok forsta natten utan andra. For att medvetet locka till sig hajar slog instruktorerna med en simfot i vattnet, da trodde hajarna att det var en fisk som holl pa att drunkna, sa de kom glatt upp till ytan och cirkulerade runt baten. Sag sjukt laskigt ut! Och dessutom var ju vattnet helt jakla kolsvart och man var tvungen att ha ficklampa och speciella lysgrejer pa tanken for att kunna se varandra dar nere. Folk hoppade i och kom upp glada och fullt levande for att ata den supergoda desserten, eller ja vad vet jag, for jag fick ju naturligtvis ingen dessert.

Somnade helt utmattad redan klockan 9 och vacktes av bankande pa dorren halv sju nasta morgon. Hoppade upp och kastade pa oss utrustningen och hopp i vattnet for vart tredje dyk. Det gick bra trots att det borjade ga mig pa nerverna att simma 8 stycken i grup dar nere, vart man an vande sig hade man nagon over sig, under sig, en fot eller en arm i ansiktet, och det varsta var nar min luftslang fastnade i en tjejs vast och vi inte fick bort den. Jag fick nastan lite panik och borjade tanka att jag maste spotta ut luften och halla andan medans jag forsokte trassla loss mig, men precis da lyckades hon fa bort mig och vi kunde simma vidare. 45 min senare var vi uppe och frukosten serverades, lyckligtvis fanns det yoghurt och frukt sa det mattade fint. Sen var det dags for vart fjarde och sista dyk pa utbildningen! Nar vi kom upp pa baten igen var vi utbildade dykare! Sa efter lunchen fick vi vara cert och lite applader och det var det.

Femte dyket fick vi gora pa egen hand, det var otroligt skont att slippa de andra! Jag dok ihop med min buddy jenny och en annan svensk tjej och en dansk. Det var varldens haftigaste kansla, vi bara simmade omkring och tittade pa allt och tog det lugnt, vi sag flera skoldpaddor och fotade en massa.

Sen var det dags for eftermiddagskaka for alla utom mig, och snart vankades det middag. Kocken kom fram till mig och sa att det skulle serveras spegetti bolognese, gick det bra om jag fick ris istallet? Ja vad skulle jag saga? Nej, du for sticka ut pa havet och kopa nagot glutenfritt till mig? Riset visade sig vara halvkokt och hart, och vitloksbrodet doftade underbart bara for att retas. Nar hon skulle halla upp kottfarssasen sager hon plotsligt att hn fan har haft mjol i den ocksa! Sa gick det bra med den vegetariska sasen? Igen, vad skulle jag saga? Dar satt jag med knastrigt ris och en tunn tomatsas, och jag var sa hungrig, och det varsta var att ingen liksom brydde sig. Jag avstar ofta fikabrod och efterratter hemma utan att jag bryr mig, men det var nagot som bara brast med den dar tomatsasen. Det kandes sa otroligt ensamt och langt hemifran och ingen brydde sig och jag blev ett litet barn igen som kande mig utanfor och orattvist behandlad.

Efter middagen gick jag ner till var lilla hytt och for forsta gangen nagonsin grat jag over min glutenallergi. Jag har aldrig ens kant mig ledsen over det forut, jag har snarare bara varit glad over att antligen fa en diagnos, men nu kandes det sa tungt och ensamt och jag kande bara att jag har fan inte valt den har allergin, det ar inte rattvist, jag har betalat lika mycket som de andra for att aka pa den har turen och dom borde i alla fall fraga om jag vill ha en frukt eller nagot nar de andra far efterratt!

Men lite winnerback pa det och allting kandes direkt battre. Varre saker har ju hant, jag kunde fotts utan en arm eller med en hjarnskada, jag borde inte gnalla alls.

Sa upp med hakan och hopp i till hajarna!

Nattdyket var inte alls lika laskigt som jag trodde. Det borjade lite jobbigt med att var instruktor gjorde sitt basta for att skramma upp oss med varldens ackligaste historier om hajarna och hur vi skulle agera om de attackerade oss, allt detta var naturligtvis pahittat fick vi reda pa efterat nar vi satt med andan i halsen och paniken i ogonen. En tysk kvinna som var dar med sin dotter sag fullkomligt livradd ut och var nara pa att hoppa av helt.

Nar vi val kom i vattnet visade det sig att det inte alls var lika laskigt som det sag ut pa ytan. Vattnet var relativt upplyst av de stora lyktorna vi hade pa baten, sa det var inte alls som att hoppa ner i fullstandigt morker. Vi simmade omkring i ca en halvtimme, sag en enorm skoldpadda lika stor som ett matsalsbord, vi provade aven att simma runt med ficklamporna avstangda och kunde fortfarande folja varandra tack vare de sma bla lysdioderna. Nar vi kom upp till ytan igen var hajarna fortfarande kvar, och vi hade sakert 6-8 stycken runt oss. Tro det eller ej, men det var inte sa laskigt. Hela grejen med att dyka 18 meter under ytan och lita pa att man far luft och att ingenting ska ga sonder ar sa laskig, men man tvingas ju lita pa instruktorerna och i princip lagga sitt liv i deras hander, sa nar dom sager att det ar lugnt med hajarna sa koper man det ocksa ganska snabbt.

Nasta morgon skulle vi upp halv 6 for att hoppa i vattnet samma sekund som solen gar upp. Vid det har laget hade jag och 5 andra i min grupp bestamt oss for att uppgradera vart vanliga dykcert till Adventure Diver, vilket innebar att man dyker pa natten och att man aven gar ner pa 30 meter djup. Vid 30 meters djup kan man uppleva djupberusning, och kanna sig full eller drogad. Jag maste erkanna att jag knappt kande nagonting, mer an en glad kansla och en kansla av bekymmersfrihet. Man tanker dock langsammare dar nere, vi fick en uppgift av instruktoren dar hon holl upp ett visst antal fingrar och man skulle visa vad som fattades till 15. Jag fick 6 fingrar och visade 9, sa jag var godkand. En av de svenska tjejerna daremot fick 4 och visade sjalvsakert 9.. tills lararen skakade pa huvudet och hn sag helt perplex ut i flera langsamma sekunder.. och borjade till slut rakna pa fingrarna som ett litet barn! Haha herregud! Till slut kom hon fram till att hon skulle visa 11 och stirrade lange och val pa sina 10 fingrar, hon berattade sen att hon tankte "men gud, jag saknar ju ett finger, vart ar mitt 11 finger??" Jesus..

Sen hade vi bara 2 dyk kvar, de var enligt mig de basta dyken, vi sag nemo, gill, doris och de andra fran hitta nemo, vi kunde slappna av och bara njuta, och sista dyket hyrde vi en kamera och fotade allt som kom i var vag.

Jag var helt slut nar vi kom tillbaka till kajen pa fredagseftermiddagen, sa valbehovd har en dusch aldrig varit och sa gott har jag fanimig aldrig sovit pa ett hostel forut!

Jag anner mig otroligt glad over att jag gick dykkursen och faktiskt kostade pa mig allt det anda kostade, det kanns sa roligt att ha varit nere pa 30 meter djup och fran och med nu far jag ga sa djupt igen var som helst i varlden. Det innebar att jag kan dyka i princip var som helst, och se alla de coola stallena och vraken som finns i ostersjon. (30 TUSEN vrak finns det tydligen att besoka om man skulle vilja det).

Jag har sett sa otroligt manga vackra och fargglada fiskar, fotat nemo pa nagra centimeters avstand, sett den dar enorma skoldpaddan, simmat omgiven av hajar, jag har om och om igen gjort sant som jag knner mig osaker infor och gatt utanfor min bekvamlighetszon.

Stora barriarrevet ar fantastiskt, det ar som en annan varld dar under ytan, fiskarna simmar omkring och gor det dom ska precis som ett eget litet samhalle, egna sma hus, egna sma stader.

Jag kommer aldrig angra att jag tog mitt Adventure Diver Certifikate och an har det ju bara borjat!

Bilder kommer snart lovar!