a trip down under

12 juli. I over tva manader till ska jag plagas.

Jag tryckte pa mina meriter for att se om mina betyg laddats upp som de ska, och sidan fylldes av rad efter rad med kurser jag last. 28 stycken narmare bestamt.

Och fast det ar snart fyra ar sen jag fick det dar beskedet for forsta gangen fick jag hjartat i halsgropen nar jag sag den fullstandiga raden av mvg. Jag kan inte lata bli. Det ar 28 stycken, 2550 poang av mvg och det ligger sa otroligt mycket kanslor bakom dessa tre sma bokstaver.

For andra ar det bara bokstaver, men jag minns allt som ligger bakom. Jag minns hosten 2007 nar skolan, saknaden efter danmark, hjartesorgen, stressen, extrajobbet och korkortet holl pa att kvava mig. Det kunde ga en hel dag utan att jag kunde ta ett djupt andetag och jag var ofta yr. Jag minns att morfar langsamt tynade bort och att jag slutade ata. Jag minns att jag fros konstant och att jag alltid hade huvudvark. Jag var sa trott, langt inifran hjartat anda ut till fingertopparna. Jag minns att jag kom hem fran skolan varje dag efter nastan tolv timmar hemifran och att jag stangde dorren, slappte ner datorn pa golvet och grat. De flesta gangerna jag promenerade de tio minutrarna till ica for att jobba grat jag hela vagen.

Jag minns att pappa hela tiden fragade vad det var. Och att jag inte kunde svara.

Morfar dog och jag var overtygad om att jag aldrig skulle bli glad igen. Mina larare undrade vad det var med mig, varfor dom inte kande igen mig langre. Jag visste inte vad jag skulle saga. Jag kande inte igen mig sjalv och jag hade glomt vem jag var. Mina foraldrar var en och en istallet for tva och jag kande mig inte hemma nagonstans. Ingenting var som det skulle, allt bara rasade runt mig.

Jag minns att jag blev sa frustrerad over att jag aldrig rasade jag med, att jag inte bara kollapsade och gav upp. Jag blev galen over att vaggen aldrig kom, att jag bara tillats fortsatta. Jag blev galen av att folk fragade hur jag klarade av att lasa gymnasiet pa tva ar, jag ville bara skrika att det gor jag ju inte, jag klarar det inte, ser ni inte hur jag mar?! Jag antar att jag bet ihop och borrade ner mig i betygen for att jag inte klarade av att mista den drommen ocksa. Jag hade redan forlorat alldeles for mycket. Och medans jag vantade och vantade pa att bryta ihop klarnade det plotsligt, det blev var, och jag tog studenten med alla mvg.

For mig ar det sa mycket mer an tre bokstaver 28 ganger. Det ar beviset pa att jag ar starkare an jag sjalv nagonsin hade trott, att jag klarade av den jobbigaste tiden i mitt liv och att jag gjorde det med rage.