det dar med solen.
Dee och jag ar ofta lika och tycker lika men nar det kommer till solen ar vi valdigt olika. For det forsta ar vi uppvaxta i helt olika andar av varlden och har fatt valdigt olika mycket solljus under vara ar, for det andra har vi olika hudfarg och nagot jag inte visste ar att Dee med sin morka hy ar mycket mer kanslig for solen an jag med min ljusa. Hon havdar hela tiden att det svider pa hennes hud nar hon branner sig, jag ar osaker pa om hon egentligen bara menar att det branner och steker sadar underbart skont som det gor pa min hud med, som jag har lart mig att alska. Det finns ju inget battre an att nas av solens stralar och liksom kanna hur man gradvis varms upp och hela kroppen tinar upp, utifran och in till det kalla nordiska hjartat.
For mig ar en solig dag en dag att vara ute. Det ar ju sa det ar hemma, det ar ju sa jag ar uppfostrad. Nar solen skiner fran en klarbla himmel hemma i sverige ar det ju nast intill en dodssynd att vara inomhus. Just for att de dagarna ar sa valdigt fa. Varenda sekund av solljus ar ju dyrbar nar man kommer fran ett land med 12 soltimmar per manad under vintern. Dee kan gladeligen spendera precis hela dagen inomhus med persiennerna fordragna nar det ar just en san vacker dag dar ute. For att en solig dag ar en vanlig dag, precis som vilken annan dag som helst.
Hon ser lite snett pa min besatthet av solen precis som hon skulle gjort om jag borjat yra om hur underbart det var att ha tillgang till syre. Dom tar det for givet helt enkelt.
I rattvisans namn kan jag ju ocksa forsta att det inte hade varit hallbart for dem att se pa solen likadant som mig har borta. Om dom standigt skulle kasta sig ut i solen sa fort den visade sig skulle dom ju aldrig fa nagonting annat gjort, nagonsin.
-
-
Men nar vi skulle till stranden gick dom anda over gransen. Har ar vi, en underbar solig dag pa guldkusten, inte ett moln sa langt ogat kan na, stranden ar fantastisk, lagom mjuk, lagom varm, lagom mycket bris for att svalka. Jag var i mitt esse, jag praktiskt taget hoppade fram som en trearing nar vi borjade narma oss.
Och Dee och hennes vaninna satter upp ett TALT!!! Ett sa kallat strandtalt?! Alltsa, jag kan acceptera ett parasoll, men att sitta och hacka inne i ett talt nar vi ar pa en av varldens basta strander pa en san underbar dag! Det ar inget annat an rent sloseri! Just da kande jag att det ar fan sloseri att dom tva bor i det har fantastiska soliga landet! Dom kan ta min plats i svea om dom gillar skugga! Efter nagon timme tog aven vaninnan pa sig JEANS!! Detta var alltsa mitt pa dagen, minst 25 grader i skuggan. Enligt henne var det alldeles for kallt att sitta pa stranden i shorts sahar pa vintern. Jag hade lust att satta mig upp och slita mitt har och skrika "Winter?! I'll show you winter!!!" Som sagt, sloseri!
Sjalv lag jag naturligtvis och stekte varenda millimeter av min kropp och njot sadar som man bara kan gora nar man kommer fran kalla norden och har vett att uppskatta solsken.
Kommentarer
Postat av: Mimmi
Hej Tove!!! Visste inte ens att du åkt iväg igen. Än mindre att du bloggar. Härligt. Nu ska jag börja läsa ikapp när jag pendlar till p från jobbet i Gubbängen. Stor kram till dig!
Trackback