Olympus 1060
Den är så otroligt bra! Kunde inte önskat mig en bättre. Snacka om att jag kommer få minnesvärda bilder och filmer från vårt äventyr. Som vi åker iväg på om 4 dagar baby!
jordens mes
Det här är anledningen att jag sällan ser film och nästan aldrig ser något annat än komedi. Tänker man så här mycket är det inte bra med hemska historier att fylla sin stackars hjärna med. Det finns ju så mycket annat bra att se på!
Semestersvenskar
Det kryllar av reality-serier numera; advokaterna, färjan, diplomaterna, sjukhuset, alltså serier då man får följa människor i deras jobb och vardag. Jag är riktigt förtjust i dessa serier måste jag säga. Det är liksom inte förnedrings-tv, såsom Du är vad du äter, med hemska Anna Skipper, nej nej, det här är roliga, trevliga serier och jag vet att många, en av dom emma, håller med om att färjan är helt underbart! Men, det jag tänkte lyfta fram idag är Semestersvenskar, ett program då man får följa ett gäng reseledare i thailand och även en hel del svenska turister och vad de har för sig på semestern.
Man ser verkligen den enkla charmen i dessa helt vanliga svenskar, bleka och lönnfeta med strumpor i sandalerna, kameran runt halsen och kartan i högsta hugg. Bernt och Monica som är ute och shoppar, hon som köper kasse efter kasse med billiga prydnadssaker och kuddöverdrag, han som suckar och hatar shopping och lassas över med saker som den värsta packåsnan och dessutom ska betala för kalaset. "De tre B:ena", som Monica säger bekymmerslöst. "Bernt bär och betalar." Så sätter han till slut ner foten och säger att nu ska dom minsann inte köpa mer, bara som present till andra! Och hon plockar på sig ännu mer och säger tyst till kameran "De här tänker jag köpa till mig själv. Men det vet ju inte Bernt!"
Eller ett annat par från luleå, som hankar sig fram på skraltig skolengelska; "Håw åld is this bilding?" Och sen skakar lite förstående på huvudet när den stackars thailändaren inte förstår ett jota. "De kan ju inte engelska så bra här nere."
Igår var det ett ungt par från stockholm med två barn, som inte kunde förstå hur de bara kunde få ett rum, när de bokat dubbelrum. Den stackars reseledaren försökte förklara att enkelrum är för en person, med en enkelsäng, dubbelrum är för två personer, med en dubbelsäng. Och dom vägrade liksom fatta, fortsatte att muttra om att det borde ju faktiskt ha stått dubbelsäng i katalogen då, vi trodde ju att barnen skulle få ett eget rum.. Herre min je, vilken sten har ni bott under det senaste seklet kan man undra?
Programmet igår hann även med en liten episod med Europeiska Bartenderskolan, och jag fick en liten chock över att plötsligt se folk med samma t-shirt som jag själv har.
Mycket underhållande program alltså! Missa inte!
Semestersvenskar, onsdagar 20.00 på tv4!
and he told me that I'd done alright
Vafan tove du är 19 år, på höjden av din ungdom, mitt i det som borde vara dina bästa dagar, och vad gör du med ditt liv?
Jisses.
ris och snö och tankar
Försöker desperat få mitt ris till att bli färdigt, men spisen vill inte riktigt samma sak som jag idag. Tog mig en daglig tupplur till rixmorronzoo idag igen, det är nästan värt att gå upp och äta frukost med pappa klockan sju, för att sen sjunka ner i underbar dvala igen. Väcktes av mamma som ville veta hur nära man fick parkera ett övergångsställe.
Jag borde hinna med att städa tills pappa kommer hem. Något borde man ju bidra med när jag nu får bo här gratis och allt, tack för det pappa!
Jag tycker naturligtvis synd om Magdalena Graaf som tydligen fått en hjärnblödning. Det måste vara helt förfärligt, för alla, men kanske speciellt när man är så ung! Men kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv också, som missar henne i lets dance, eller ärligt talat hennes danspartner. Jag blir mobbad från alla håll nu, men han är ju skitsnygg! Och det står jag för!
Så, nu blev riset färdigt och det hade ju för fasen svällt till 34264 gånger storleken! Det som skulle bli en portion till mig räcker nu till tio matlådor. Hm, då slipper man ju laga mat på ett par dagar i alla fall. Alltid något.
Amy McDonald i mitt hjärta.
over and out.
födelsedagsmiddag
Jag hann med en snabb löptur igår, med en pulsklocka som pep som besatt genom hela passet. Jag hade tydligen för hög puls. Alltså för länge sen jag sprang. Lyckades i alla fall förstöra mina lungor lite så de sved och rasslade lite resten av kvällen, men sånt gillar jag bara.
Sen var det dags för mongolian steakhouse med emma och nichlas. Vi satt och proppade i oss mat i två och en halv timme och det var himmelskt gott. Köttet, grönsakerna, såserna, ja allt. Kom även över lite sushi och den glada överraskningen var att emma verkade tycka om det! Bra jobbat där! Så god mat, sushi, massa glass och frukt, och ett perfekt sällskap, vad kan man mer begära? Tack för den kvällen!
När vi fick notan kom även servitören med varma handdukar, jag som var iskall om händerna njöt i fulla drag. Men emma som aldrig har flugit och heller aldrig fått sån på restaurang satt och glodde som ett fån när han räckte fram den till henne. Hon lyckades till och med få ur sig ett "eeh, vad ska jag göra med den här?" Och hon sa senare att om han hade sagt "men vad tror du? Ut i köket och städa vafan!", så hade hon trott på det och lommat iväg till köket. Hahaha, det var dagens bästa!
Sen skrattade vi gott och vandrade till centralen medan vi beklagade oss över hur mätta vi var. Babs skulle inte kunna äta någonting på 2 dagar sa han.
kort sagt så var det en underbar afton - som carl jan skulle sagt.
tack för mig.
beneath the sheets of paper lies my truth
Namnet Regina Spektor fladdrade förbi i en text och tände en liten låga, jag visste inte vad det var men jag visste att det var något. Ett snabbt sökande och jag visste att jag skulle veta när jag såg det, och ögonen möttes av samson och tonerna som följde lät minnena skölja över mig. Det var som att vara tillbaka. Den tiden. Den tiden när samson gick på repeat är så länge sen. Det är som att jag inte har velat tänka på det, som att jag på något sätt har skämts. För vadå egentligen?
Regina Spektor låter mig minnas den tiden. Jag pratade mycket med nina. Och jag minns hur underbart det var att ha någon som verkligen förstod, som visste precis hur det kändes och lite till. Det kändes som att jag vandrade runt i min egna lilla bubbla och ingen riktigt kunde nå in till mig. Jag var överstressad i skolan, bäst eller ingenting, vinna eller försvinna, förstod inte att det fanns så mycket mer i mig än mvg på prov. Jag längtade mycket till danmark. Och skrik skar som knivar i hela mig. Ibland kände jag mig skör och bräcklig som glas. Som om jag jämt gick runt och riskerade att gå sönder på riktigt.
Men det gjorde jag inte. Jag tog mig ur den tiden också och insåg att man själv har sitt öde i sina händer. Och den tanken skrämmer mig inte längre. Det har hunnit gå en del år och jag märker att jag inte skäms längre. Den tiden är också en del av mitt liv, den kommer alltid att finnas där och det är bara att acceptera.
Och jag tänker att jag har verkligen växt.
Jag är så mycket starkare nu.
tecknet.
Plötsligt var vi tillbaka i femte klass, när ter och jag mejade ner alla som kom i vår väg, helt oslagbara, med ständigt samma tecken som ingen någonsin lyckats avslöja. Det är då man förstår hur nära vi är varann egentligen. Man hinner bara tänka, "titta på mig", så lyfter hon blicken, ser mitt tecken och reagerar. När det räcker med en halv sekund av förståelse, som telepati, och våra handflator unisont dunkar ner på korten precis samtidigt, med samma hastighet som en reptil som fångar en fluga, och sandra och vanja bara "va?".
Vi satt där, höga av samförstånd, utklassade allt motstånd, dunkade bort alla spår av tre månaders tvivel. Och var oslagbara igen.
bror duktig
- Ringa kilroy angående våra biljetter, allt är dubbelcheckat och klart.
- Ringa polar angående min pulsklocka.
- Ringa farfar.
- Diska.
- Städa köket, vardagsrummet, hallen och mitt rum.
- Blogga.
- Samla ihop en mapp med papper till resan.
- Göra en budget över mina stackars sparade slantar.
- Skriva en att-göra-lista.
- Svara de spekulanter på bordet och lampan som jag igår la ut på blocket.
Nu ska jag ta en grapefrukt och sen åka iväg och gymma med pappa. Kvällen är ägnad åt vanja som fyller 20 och hon ska firas så det står härliga till. Grattis babe!
långväga samtal
Det är så kul att vi kommer ner och hälsar på, var det första han sa. Och vad hette flygbolaget och vad hette flighten och vilken tid var det vi kom och ville vi att dom skulle komma och hämta oss på flygplatsen?
Vi bestämde att vi skulle försöka ta oss till huset själva, vi har ju adressen nedskriven på thailändska att visa taxichauffören, en liten lapp som figurerar runt i släkten till den som för tillfället ska ner till bangkok på visit.
Jag hörde fåglar i bakgrunden och föreställde mig hur han satt där på framsidan till ett hus jag bara sett på bilder, samma altan som vi kommer sitta på om tio dagar. Och vi var så välkomna så, och tack så mycket för att du ringde och hej hej!
Och jag la långsamt på och märkte att jag satt och log.
en god helg.
Lördagen började med en frukost bestående av yoggi, mm det var länge sen man fick den lyxen, säger jag som sitter här med en sked halvtrist lättfil på väg till munnen. Hela dagen bestod i princip av att äta, det var frukost och matsäck och mackor och brownies och fika med semlor och middag på det. Sen självklart en enorm godispåse och popcorn.
Igår söndag fyllde min kusin krille 20 år så grattis till det! Och vad hör till födelsedagar om inte tårta? När vi till slut klämde oss in i bilen kändes det som att vi hade kunnat rulla hem utan bil.
Tack för den helgen!
LW
bild från google
hissa&dissa
hissa - att homosexuella nu får gifta sig i kyrkan! Det var väl på tiden! Om guds kärlek nu gäller alla så ska det väl vara för just alla? Kärlek är ju underbart och om om äkta kärlek uppstår mellan två tjejer eller två killar är det väl bara att gratulera! Visst, dom har kunnat gifta sig på vilken annan plats som helst, varför just kyrkan? Men själva grejen är ju att inte ens ha möjligheten, att stängas ute för något just för att man råkat bli kär i samma kön som en själv. Vi har väl ändå kommit lite längre i sverige? Ja tydligen! Hurra!
och dissa - låten if I were a boy med beyonce. Nu får det väl räcka att spela sönder en låt som inte ens var bra från början! Och man får ju inget intro som varning, så att man hinner byta radiokanal! När den första meningen når mina öron kastar jag mig över radion som en kobra på sitt offer. Och whats up med att den ska spelas på både the voice och NRJ samtidigt!? Nej usch! Snälla musikgud, låt den smärtfritt försvinna från världen utan att lämna några spår efter sig. Amen.
HURRA!
vilse i paradiset.
Tänk att man har bott i bro i hela sitt liv och när det väl kommer till kritan får man förlita sig till spåren i snön för att överleva.
Anna.
Angående lets dance;
tove. säger:
blondinbella är rätt skön faktiskt så henne har jag gärna kvar ett tag till.
AnnA säger:
ahha ja samma här! blondisen har gjort riktigt bra asså jag diggar henne på nåt sätt
tove. säger:
ja, men palla med kitty!!!! hon säger ju bara emot domarna och bah "men jag tycker jag va fin.. och hade en showig klänning!" asså det handlar ju liksom om dans..!
AnnA säger:
jaaa!!! asså hon började ju tjaffsa asmycket sist!
AnnA säger:
acceptera att du är sämst liksom.
det var ord och inga visor!
en bra sak.
Tagit ett steg framåt, sträckt ut en hand. Struntat i att det kanske borde vara du som tog första steget, att bollen är hos dig. Jag har vågat svälja stoltheten och gjort det som känts bäst.
För mig. För oss. 14 års vänskap är inget man bara sopar under mattan.
Några rader av ord som säger sanningen och inget annat.
Nu får vi se om du räcker ut din hand tillbaka.
slutspurten
Men jag kan i princip sjunka hur lågt som helst för en tia eller två. Pengar är ju alltid pengar och tid har jag hur mycket som helst! Har i alla fall ägnat nästan hela kvällen åt att torka ur kylen, städa och torka ur skafferiet och städa hela förrådet. Hittade dessutom 1800 kronor i studentpengar som jag klokt nog lagt undan i pappas kassaskåp, så det var ju en positiv överraskning!
Jag mår så mycket bättre av att ha något att se fram emot. Snackade lite om fia och hennes finlandssvenska med pappa tidigare, och jag kände i hela kroppen hur mycket jag ser fram emot att träffa henne, alla hennes roliga uttryck och den underbara humorn jag saknat lite grann varenda dag sen kos.
2 veckor baby!
Singing that melody
Swingfly - Singing that melody.
snöslaskhelvete
Jag kan knappt fatta att vi åker om två veckor! Om exakt två veckor och fyra timmar står finskan där på arlanda och vi har ett dygn kvar i sverige innan vår resa kan börja på riktigt. Hjälp.
städdag
Ellen är inte ens 5 år och hon lindar alla runt sina små fingrar. Hennes leende får det värsta ishjärtat att smälta och hon är nog det charmigaste jag vet.
Frysen frostades av från 634527452 liter is, jag torkade ur kylskåpet och rensade och torkade ur skafferiet och slängde allt med utgånget datum. Jag har på det senaste märkt hur mycket jag gillar att hjälpa folk, att liksom lyfta lite av bördan från deras axlar, göra saker som de själva inte riktigt hunnit med, och få folk att bli lite lättade, lite gladare. Det gör mig gladare.
Tid är det enda jag har, om jag kan ägna den åt att hjälpa folk i min närhet som jag tycker om, så är väl det en vinst för alla.
Så tack för idag annika med familj och TACK för bahten!
favvojenny
Jenny - Thailand 3 feb!! säger:
hahah tack så mycket, värsta old jag blivit. man e ju liksom inte på marknaden snart. :'(
gulle!
just btw
..det är INTE förbjudet att kommentera! Har ni lust, tid eller ork så skriv gärna en rad eller pränta bara ner ert namn! Alltid lika kul att se vilka som läser. Men det är inget krav, vill man vara anonym så är det såklart okej.
Lillis och jag sitter och maratonser top model säsong 11. Ja, skam på oss, vi kunde inte hålla oss till tv-sändningarna. Jag får skylla på att jag snart åker bort och kommer missa när sista avsnitten går på tv. Jag höll nyss på att dö av chock när min absoluta favorit höll på att åka, harald och jag SKREK när tyra drog fram hennes bild, sen var jag skakis i flera minuter. Ja jisses. Det är ju verkligen rätt saker jag har valt att lägga ner energi på här i livet..
over and out.
punkt.
Fredagskväll. Lets dance. Popcorn. Pengapanik. Nattvaka.
Vakna sent. Farmor. Faster med världens snyggaste jacka och lillkusin. Lunch. Thailänska pengar. Längtan. Besvikelse. Tröst. Middag. Studentbilder. Photoshop. Stjärnorna på slottet. Hem.
Tack farmor för att du finns.
återuppståndelsen
Och i min enfald, som ett allra sista försök, provade jag att ladda den, och hör och häpna, något reagerade! Ja, ni tänker säkert, men godmorgon, tove, har du inte ens provat att ladda den? Men den här gången signalerade den nämligen inte om lågt batteri innan den dog, vilket fick mig att direkt anta att nu var det kört. Men det var det alltså inte! För efter en timmes laddning höll jag (och harald) andan, satte på den, och hörde den underbara waiting in the weeds strömma ut ur hörlurarna. Så tjöt vi av lycka och dansade runt och hyllade miraklet och frälsningen som kommit till oss.
Världens bästa kvalité vågar jag påstå! Alla dessa löpartimmar med mp3-bad i svett, tappningar i golvet, efter 5 år funkar den alldeles utmärkt! Just love it.
och det luktar som vår.
Fridfullt, liksom.
Ibland kanske man själv är sitt bästa sällskap.
dagens diss big time!
Till utslagen fick jag lite plåster, dom fortsatte sen sprida sig och idag har jag ärr på handen som minne. Vid anedningsproblemen fick jag höra att jaaa, jag vet inte riktigt vad det kan vara, men asså.. du kan ju stressa mindre? Eh hallå yxskaft, det rådet kunde jag för fan lika gärna fått av min 4-åriga kusin! Nu vid vaccinationen är de så otroligt nochalanta att jag blir rädd, dom har ingen riktig fakta, det är jag som får sitta och berätta för dom hur det ligger till med priser och doser. Pappa har utslag som sprider sig över precis hela kroppen, och till det skrevs det ut en tub med 10 ml salva, som räckte i typ en insmörjning. Sen var receptet slut och för att få mer måste han gå till läkaren igen, med samma ärende, och betala 140 kronor till! Vi går numera runt och muttrar surt över vårdcentralen här hemma.
Jag som i princip aldrig går och kritiserar samhället eller systemet utan istället försöker få det bästa ut av det, har gett upp när det gäller bålsta vårdcentral. Tur att jag har blivit så pass luttrad att jag filtrerar allt de säger, tänk de stackars människor som litar blint på vad som sägs, medan de får fel eller otillräcklig hjälp?
Det känns hemskt att inte ha en trygg bas att gå till när något händer, någon att rådfråga, någonstans att få hjälp. Turligt nog får man numera lista sig på vilken vårdcentral som helst så nu är det jag som byter vårdcentral och hoppas innerligt att få bättre hjälp där!
blondinbella
Det var inte så länge sen jag klickade mig in på blondinbellas blogg för första gången. Det snackades så vitt och brett om den, så att åtminstone checka in den kändes som ett måste för att hänga med i dagens sverige.. eller. I alla fall så fann jag att det var ganska intressant läsning, ingenting som man vinner nobelpriset i litteratur för direkt, men ändå något som underhåller och gör lite dötid roligare. Så när jag numera behöver slå ihjäl tid läser jag hennes små tips och råd och funderingar och berättelser.
Det verkar finnas alldeles för många som bara sågar henne utan att knappt veta vem det är, hon är ung och blond och har gott självförtroende och köper märkeskläder eftersom det går riktigt bra för henne och hennes alla projekt och det verkar folk störa sig på. Fine, läs inte hennes blogg om den inte är bra, men man kan ju alltid glädjas åt henne och hennes framgångar och vara glad att ungdomar har rätten att kämpa och lyckas i sverige.
Till saken hör den att jag igår upptäckte att det finns en del saker jag och denna människa har gemmensamt. Okej, ni som känner mig får väl dåndimpen nu, jag som sitter här i pyjamas och glor på top model, med fett hår och ett ansikte som knappt har hört talas om smink, så långt från pengaregn och framgångar som det bara går att komma.
Men faktum är att man har ju en hel massa olika sidor, och en del av dem jag totalsympatiserar med blondinbella, är; (från en 50-saker ni inte visste om mig-lista)
-"Om Mona Sahlin blir statsminister i nästa val emigrerar jag." (TACK - då är vi två!)
- "Favoritmat är sushi och libanesiskt."
- "En hemlig dröm skulle vara att bli författare, under ett annat namn."
- "Ibland önskar jag att jag vore coolare."
- "När folk ger upp sina drömmar gör det mig ledsen."
- "Mitt egna mål är att sluta vara den duktiga flickan och bli nöjd istället."
Så helt dum är hon ju inte!
jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist, inte jag.
Så typiskt.
nattuggla
Det är ju inte särskilt smart att totalvända på dygnet så här. Jag sover ju lätt halva dagen om inte mer. Slöheten personifierad så att säga.
Då är det tur att man har världens bästa emma som sällskap. Mellan tolv och halv ett dyker hon upp på msn, punktlig som bara den. Vad vore jag utan emma? Som babblar på om top moel, olle&bolle och om att ramla schplätt rakt ner i asfalten. Du gör mig så lycklig honeybunny!
Det är ju tur att jag är utbildad bartender, så att jag åtminstone är ett steg närmare ett yrke som verkligen skulle passa min dygnsrytm.
Det är winnerbäck och visan om frukosten.
Och jag har egentligen alldeles för mycket att göra imorgon för att sitta här och glo bort hela natten.
Så jag tror jag tar och kollar lite top model istället.
ciao.
just me.
Det här är absolut inte riktat till någon speciell person, men det är något jag kanske redan från början borde skrivit ut, redan innan första inlägget.
Jag är den jag är och eftersom det är så och den här bloggen är min, är den här bloggen också just vad den är. Texten som skrivs här är min sanning. Känslorna jag skriver om kommer direkt från hjärtat, och dom är inte alltid vackra eller glada eller fågelsångskvittrande. Men de är mina känslor och dom har också rätt att finnas.
Döm mig inte efter vad som står här, jag kanske är en helt annan person om man träffar mig. Eller kanske inte.
Men oavsett vad så har jag rätt att vara mig själv.
Jag tycker inte att folk ska tycka synd om mig, det är inte synd om mig, men jag är också ledsen ibland precis som dom allra flesta människor. Och jag har rätt att vara det.
De allra flesta av er som läser vet inte ens halva sanningen bakom mitt liv och det jag skriver om.
Jag vill bara bli accepterad som den jag är. Jag är less på att dölja vissa sidor hos mig själv som folk tycker är fel.
Jag är mån om andra människors lycka, jag skulle aldrig såra någon med avsikt, jag ställer upp på mina vänner och min familj till 100%. Det borde egentligen räcka med det.
Man får självklart tycka annorlunda. Man får tycka att jag är konstig, knäpp eller onormal.
Jag har då ett enkelt råd till er. Klicka er in på någon annan sida som passar er bättre.
Oavsett om du är min nära vän, släkting, familj eller någon jag aldrig ens har träffat, så finns det ingen anledning att fortsätta läsa om du inte får ut någonting av det jag skriver.
Det här är min blogg och jag skriver det som faller mig in. Tycker man inte om det, är man välkommen att när som helst sluta läsa.
natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken.
Och jag sov som en kratta och blev uppkörd och utkörd för att köpa parkering till bilen och kunde inte somna om och när jag äntligen äntligen somnade om ringde mamma och jag liksom både svarade och nästan började grina i sömnen och sen vaknade jag till och insåg att jag låg och snyftade i luren och mamma satt i andra änden och höll på att få en hjärtinfarkt över tron att hennes enda dotter låg och kved av dödskramper någonstans. Så pallrade jag mig upp, fortfarande helt ur balans och badrumsdörren liksom studsade på mattkanten och rakt tillbaka i skallen på mig, det blev liksom lite för mycket lite för tidigt, jag ynkade och snyftade som ett litet barn och ville helst ropa mammaa, pappaaaaa blåås! Men vad hade det hjälpt liksom. Lägenheten var ju tom och jag är ju för fan 19 år.
Men sen blev faktiskt natten tyst och skön och jag såg inte direkt månen men jag är säker på att den var vacker över taken. Och det var poker face så att rutorna skallrade i den lilla bilen när jag susade fram och gjorde sträckan stockholm c - västerängen, bålsta på 38 minuter. Utan att köra olagligt, ska tilläggas.
Over and out.
vår vän med det alldeles för långa namnet
Men i alla fall så bestämde vi oss för att nichlas en gång för alla skulle få ett samlat namn, som visar vem han är, hur han är, och vad han betyder och har betytt för oss alla som älskar honom. Bögjäveln, som han själv har kallat sig, passar liksom inte in på alla de kriterierna.
Så nichlas.. härmed döper vi dig, i emmas, toves, och den heliga bloggens namn för;
ikea
Så hon gick väl med på det efter en del om och men och vi spenderade hela dagen med att provligga, klämma på bäddmadrasser och jämföra fast och medelmjuk madrass. När vi till slut äntligen var klara fick vi stå och vänta i 564737452 år på en tanta i kön som var så sjukt seg! Eller det var ju inte hennes fel i och för sig, men det dök upp nåt problem i alla fall som tog 25 minuter att lösa och det skulle ringas hit och dit och till ditten och datten och varuleveransbutikschefen och fan och hans moster. Gubben framför oss i kön fick nästan panik, han började vrida på sig och stöna och stånka och muttra och sa till oss; "Det är VM i kö, det här!" "Jaa, och vi vinner!", sa jag. Sen tog det ytterligare lite tid och då frågade hans fru honom om han också hade fotsvett! Herre min je! Det står man väl inte och frågar högt sådär?
Sen var det gudskelov klart och kassören var trevlig och en riktig heting så vi var inte sura länge för väntan.
När vi kom ut till bilen gick ju självklart inte sängen in i vår trogna lilla yaris så det var bara att knalla in och beställa hemleverans som kommer imorgon.
Det var väl typ den dagen det. Så intressant har jag det nuförtiden.
Over and out.
du sa du behövde tid, du hade tid
Och klockan är mycket mer än åtta. Mycket mer än jag-kommer-hem-klockan-åtta-då.
21.11. 71 minuter. 71 minuter sen jag hade maten klar, rykande och framdukad.
Den ryker nog inte så mycket längre. Den är säkert inte ens fisljummen. Seg och kall och äcklig och som ett hån.
Ett hån som ekar inom mig, för fan tove, trodde du att löften håller, har du inte lärt dig, väx upp för fan!
Och det gör jag. Upp med hakan och le åt robert ashberg inne i första klass.
Och tårarna är mil ifrån mig, det är som att jag faktiskt äntligen har gått vidare.
Åt helvete med dom, jag pratar med nat och planerar thailand och tänker att jag är nog inte lika förtvivlat rädd för att vara ensam längre.
planer
DaFai säger:
men du, kan vi inte göra en lista på allt vi vill se å sen måste vi ta en kort på alla mål när vi nåt dem?!?
tove. säger:
joo absolut! vad vill du se ?
DaFai säger:
typ ja vill ha en äkta thaimassage (utan happy ending) och ja vill åka en såndär smal båt med en gubbe längst bak som har en stor kineshatt på sig.
Så var alltså de två första punkterna på vår pricka-av-lista till thailand klara.
VAFAN?
vafan?
Ja jisses.. vart ska världen ta vägen?
..Anna Ternheim för årets album! Woho!
äventyr i sikte
Så var det äntligen klart. Planerna är planerade, biljetterna är bokade och längtan ligger som ett varmt litet moln inombords.
Den 4 februari går nämligen jag och Fia Dafai Finskan på planet mot bangkok. Ännu vet vi inte riktigt hur länge vi blir borta men hemresan är preliminärbokad till i början på maj. Så minst tre månader ska vi alltså kuska runt i södra asien, ta dagen som den kommer, bada och sola och uppleva en massa.
Och det skönaste är att jag känner i hela kroppen att det här är rätt. Det här är vad jag behöver just nu. Jag vet att jag kommer komma hem med batterierna laddade och verkligen vara sugen på att leva livet. En omstart, att komma bort lite, få nya perspektiv och kanske äntligen veta lite mer om vad jag egentligen vill.
Och när finskan är med får man i alla fall aldrig tråkigt!
30 dagar från och med idag
Over and out.
2009
Jag har inget nyårslöfte, klarar inte riktigt av att bryta löften, inte ens till mig själv. För tänk om jag inte klarar det?
Det är väl mer som nyårsönskningar. Jag klarar inte av att sitta här en enda jävla 31 december till och önska att allt var en liten aning bättre. Eller en stor jävla enorm aning bättre.
Jag är ingen ledsen person. Inte egentligen. Jag brukade vara glad. Jag vill vara glad.
Jag antar att jag tar livets motgångar lite för personligt. Motgångar har ju alla. Det är bara att kämpa på och komma vidare.
Men det finns vissa saker som hindrar mig i att komma vidare, som hänger fast som tunga fotbojor i vristerna och släpar mig neråt, neråt, neråt. Det är dags att klippa av den vikten nu.
Kan man inte vinna är det ingen idé att fortsätta kämpa och jag har redan förlorat alldeles för mycket.
Åt helvete med att blod är tjockare än vatten, vatten som finns där är fan så mycket bättre än blod som sviker.
Sviker, sviker, sviker.
Jag vägrar sitta här och känna mig sviken, jag är alldeles för bra för det, jag är värd så mycket mer än att känna mig värdelös och oönskad.
Så välkommen 2009, året då gör jag mig definitivt fri från alla helvetes tyngder som drar mig neråt.
Och ni tänker säkert att jaha, så kom ännu ett deppigt inlägg, men faktum är att det här inlägget kanske är det mest positiva på länge.