a trip down under

Och så sitter man här igen och klockan är alldeles för mycket och ögonlocken alldeles för lätta.
Det är ju inte särskilt smart att totalvända på dygnet så här. Jag sover ju lätt halva dagen om inte mer. Slöheten personifierad så att säga.
Då är det tur att man har världens bästa emma som sällskap. Mellan tolv och halv ett dyker hon upp på msn, punktlig som bara den. Vad vore jag utan emma? Som babblar på om top moel, olle&bolle och om att ramla schplätt rakt ner i asfalten. Du gör mig så lycklig honeybunny!

Det är ju tur att jag är utbildad bartender, så att jag åtminstone är ett steg närmare ett yrke som verkligen skulle passa min dygnsrytm. 
Det är winnerbäck och visan om frukosten.
Och jag har egentligen alldeles för mycket att göra imorgon för att sitta här och glo bort hela natten.
Så jag tror jag tar och kollar lite top model istället.
ciao.