a trip down under

Och till-jävla-slut kom rätt säng, liksom hur svårt kan det vara att se skillnad på 105 och 140 cm? Och hur puckade är jag och mamma som bara glatt säger okej, var det inget mer än så, tack och hej, och börjar montera ben på en säng som så uppenbart är åt helvete för bred? Jaja. Alla gör vi misstag.
Och jag sov som en kratta och blev uppkörd och utkörd för att köpa parkering till bilen och kunde inte somna om och när jag äntligen äntligen somnade om ringde mamma och jag liksom både svarade och nästan började grina i sömnen och sen vaknade jag till och insåg att jag låg och snyftade i luren och mamma satt i andra änden och höll på att få en hjärtinfarkt över tron att hennes enda dotter låg och kved av dödskramper någonstans. Så pallrade jag mig upp, fortfarande helt ur balans och badrumsdörren liksom studsade på mattkanten och rakt tillbaka i skallen på mig, det blev liksom lite för mycket lite för tidigt, jag ynkade och snyftade som ett litet barn och ville helst ropa mammaa, pappaaaaa blåås! Men vad hade det hjälpt liksom. Lägenheten var ju tom och jag är ju för fan 19 år.

Men sen blev faktiskt natten tyst och skön och jag såg inte direkt månen men jag är säker på att den var vacker över taken. Och det var poker face så att rutorna skallrade i den lilla bilen när jag susade fram och gjorde sträckan stockholm c - västerängen, bålsta på 38 minuter. Utan att köra olagligt, ska tilläggas.
Over and out.