a trip down under

Som bekant gick ju min älskade lilla röda iAudio i graven på stranden på kos. Mitt i min favoritlåt tog den sitt sista digitala andetag och gick sedan inte att återuppliva. Förräns nu. I mitt desperata letande efter prylar och tillgångar till resan rotade jag fram den lilla mp3:n, som jag varit oförmögen att slänga, av känslomässiga skäl. Och tänkte att fan, vad synd att den pajade, fan, vad surt att lägga ut minst 500 spänn på en ny som jag aldrig kommer tycka om lika mycket, fan, den här vad ju perfekt, fan, varför kan den inte bara funka?
Och i min enfald, som ett allra sista försök, provade jag att ladda den, och hör och häpna, något reagerade! Ja, ni tänker säkert, men godmorgon, tove, har du inte ens provat att ladda den? Men den här gången signalerade den nämligen inte om lågt batteri innan den dog, vilket fick mig att direkt anta att nu var det kört. Men det var det alltså inte! För efter en timmes laddning höll jag (och harald) andan, satte på den, och hörde den underbara waiting in the weeds strömma ut ur hörlurarna. Så tjöt vi av lycka och dansade runt och hyllade miraklet och frälsningen som kommit till oss.
Världens bästa kvalité vågar jag påstå! Alla dessa löpartimmar med mp3-bad i svett, tappningar i golvet, efter 5 år funkar den alldeles utmärkt! Just love it.