a trip down under

Jag vaknade tidigt, för att vara mig, åt en nyttig müslifrukost, pälsade på mig och gav mig ut på stockholms gator. När jag för en gångs skull var helt ensam, utan mål eller tider att passa, eller ärenden att springa, tog jag mig tiden att strosa, att dra ner på hetsgången jag annars rusar runt med. Jag gick långsamt nerför kungsgatan, förbi hötorget, ner till kungsträdgården och vidare mot slussen. Vid kungsan var det fågelmatning så jag ställde mig på bron bland alla turister och tittade på alla svanar, änder och måsar som virvlade ihop till ett enda mönster av svart och vitt och grått. Från slussen vidare på söder gick jag längs med färjeterminalen, fast där uppe. Det var rätt skönt att vandra fram, varken fortare eller långsammare än jag ville, med utsikt över hela stockholm, solen i ögonen och minusgraderna bitande i kinderna.
Fridfullt, liksom.
Ibland kanske man själv är sitt bästa sällskap.