tomma ord
Det kan komma från vänner, familj, folk jag verkligen tycker om men som bara har en irriterande ovana att lova alltför mycket som man sen inte kan hålla.
Man säger inte "jag finns här" om man inte är beredd att ställa upp när man verkligen behövs!
Det är ju för fan bättre att redan från början säga sanningen, att nej, jag kanske lägger energi på andra saker än dig just nu, nej, jag prioriterar andra saker, det kanske inte är värt det. För då vet man ju i alla fall vad man har att förvänta!
Är det så jävla svårt att fatta att sanningen svider, men på ett skönt sätt? Eller är det bättre att linda in folk i lögner och när de sen faller inte ta emot?
Det räcker inte med att snacka. Med handlingar visar man att man verkligen ställer upp, att man bryr sig. Antingen menar man vad man säger, och visar att det är sant. Eller så håller man käft och pratar om vädret istället.
Jag vägrar bli ledsen på grund av dig en enda jävla gång till. Du bryr dig inte och varför ska jag då göra det? Du kan gå vidare med ditt liv som inte inkluderar mig så gör jag samma sak. Det är inte för att ställa till med en scen, spela stackars lilla mig, det är inte för att på något sätt hämnas. Jag räddar mig själv och tar mig ur en situation som jag inte längre klarar av.
Om jag inte räknar med dig gör det inte lika ont när du sviker.
Anna
Jag saknar dig!
..och det doftar just som asfalt gör om hösten.
Jag håller inte ordning på vilken dag det är längre. Då är det illa. Det är grått väder, jag är ständigt trött och det var läskigt länge sen jag tränade. Ter kom hit och vi köpte hem thaimat. Vi börjar nog bli vuxna, nu när vi avtalar lunchmöten som varar mindre än en timme, till skillnad från förut när vi hängde ihop som ler och långhalm oavsett vilken dag och vilken tid det var. Lillis har stängt in sig i sitt rum precis hela dagen. Han ursäktar det med att han pysslar med min födelsedagspresent. Det är ju inte klokt att jag blir 19 om ett par dagar. Ännu mindre klokt är det att jag nu gått hemma i snart två hela månader utan att lyfta ett finger.
Jag har hittat en jättefin trea i väsby. Men min bundsförvant ligger ju med nyopererat knä och är kanske inte så pigg på visning och lägenhetsköp just nu. Jag saknar vanja. Jag saknar anna. Jag saknar oss fyra.
Även om jag skiter i all arbetshets bland mina jämnåriga vore det ju kul om livet rörde sig lite framåt i alla fall. Det är inte mycket jag kräver. Men att ha en bekantskapskrets bestående av 4-5 människor tär på rastlösheten som växer och växer i takt med att ingenting händer. Jag kanske borde skaffa mig en hobby, som mamma jämt säger. Eller så borde jag kanske bara slita mig från datorn och sluta skriva nonsens och istället ge mig ut i verkligheten och se vad den har att bjuda på. Ett löppass tillexempel.
Over and out.
saknar
Det slår mig att jag måste ut igen, snart. Så fort som möjligt. Ut i världen, resa, resa, resa. Nån som hänkar på?
avocado = testikel
Sitter och lyssnar på rixmorronzoo på internet, och i programpunkten hissa&dissa tar roger tillfället i akt och hissa avocado. Håller med till hundra procent om att avocado är guds gåva, men det jag reagerade på var att han nämnde att avocado tydligen betyder testikel. What liksom? På vilket språk undrar man för det första? Och vilken lustig prick tyckte man skulle döpa frukten avocado till testikel? Är det bara jag som har missat något eller finns det absolut ingen koppling där? Jaa, vad ska man säga. Ännu ett av de små underbara vardagsproblemen som verkar vara till för just mig som för tillfället inte har något bättre att förgylla mina dagar med.
Over and out.
rip fisk
tappat sting sökes
Jag kan ju börja med att säga att jag nyss har gått upp, vaknade av pappas hårdrocks-ringsignal på mobilen och svor och kunde inte somna om. Har ätit fruktsallad till frukost och ska ut och springa en sväng i skogen med lillis.
Ägnade större delen av gårdagskvällen med att göra om bloggen, blev missnöjd om och om igen tills jag återgick till den gamla designen, med små ändringar, och blev jättenöjd. Det handlar ju faktiskt om texten, inte den snyggaste designen. Även om jag inte skulle ha något emot att få hjälp med headern, eve, frivillig?
Over and out.
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken Svår
Lillis har numera höstlov. Så grattis till en välförtjänt ledighet som är mer på riktigt än min.
Nu tycker jag att jag har uppfyllt mina bloggkrav för idag och nåde dig anna om du inte kommenterar!
Nu ska jag ut och kuta en sväng. Vad gör man inte för sin hälsa och sin mentala tristess.
So long.
det finns en fagrare glans, någon annanstans
Har styrketränat och sett på vänner och tittat ut på det trista vädret och undrat vad meningen egentligen är.
Paniken rinner över mig, paniken över att gett upp, vem ska hjälpa mig, hur ska det här gå, vart fan ska jag ta vägen?
Rycktes upp en smula av winnerbäck och lyssnade på timglas på repeat tills allt lugnade ner sig. Det är som att komma hem. När man inte har nåt hem får man nöja sig med musik och rösten och texterna är så välbekanta och de får mig att andas lugnt igen.
Ikväll ska jag och ter simma och jag hoppas att utmattningen och ångbastun drar ut varenda gnutta ångest och lämnar mig helt tom.
Jag har packat grejer för ett tag utan att riktigt veta vart jag ska.
Jag vet inte vart jag ska bo, men jag vet att det inte är här.
addicted
Over and out.
soon in shape
Just precis, truckertove is getting vältränad! Är ute och springer var och varannan dag numera. Det hjälper förstås att solen skiner, löven är färgglada och luften är sådär kall och lätt att andas. Och det går väl lite lättare för var gång jag kutar. Om man nu ska se positivt på saken, vilket jag gör nuförtiden. Jag är less på att lägga ner tid och energi på saker och folk, som bara gör mig besviken och får mig att må dåligt. Det är fan inte värt det mer. Jag tänker lägga ner min tid på saker som jag mår bra av. Det spelar ingen roll att tid är typ det enda jag har numera, livet är för kort för att slösa på saker som aldrig kommer ändras. Det finns en gräns för hur många gånger man kan hoppas på förändring och sen i slutändan ändå känna sig ledsen och besviken. Därför gör jag mig själv en tjänst när jag lägger mindre energi på sånt, och mer på träning!
teknikakuten
By the way finns det en funktion på hennes iPod som heter "partyblandingsfunktionen". HAHA det var ju verkligen passande till min kära lilla farmor som uteslutande lyssnar på Helen Sjöholm och Sven-Bertil Taube!
Och vi fick köttfärslimpa och plommonkräm och slipper frysa om fötterna och känna oss i vägen och det skriker i hela kroppen efter en längtan att ta mitt pick och pack och sticka till nåt ställe där jag verkligen får lov att leva mitt liv som jag vill ha det.
ännu en ledig dag
Så, hmm.. hur var det nu.. jo juste, fredag för fan! Love it! Kan vara rätt så nice med fredagar även fast man inte har nåt liv. Jag har ju faktiskt en massa att göra. Med mina mått mätt.
* Diska, som verkar ha blivit min uppgift i det här huset på senare tid.
* Ringa till tandläkaren om min superäckliga och förhatiska tandskena som jag tappat på kos. (Hur lyckas man tappa bort den utan att använda den en enda gång, utan att ens packa upp den ur väskan?)
* Se en massa vänner-avsnitt.
* Försöka få till något ätbart av det vi har i kylen. (Hyser inga större förhoppningar om det.)
* Plocka undan och dammsuga i mitt rum. (Inga direkta superambitioner, rummet är typ 6 kvadratmeter.)
* Simma (!!!), äntligen får min stackars kropp röra på sig lite, ååh simma, jag längtar redan.
Åh herrebudda. Checka in min to-do-list! Vilket tragiskt liv jag har skaffat mig. Jag har ju förvandlats till en hemmafru!
18 år och hemmafru. Fan också.
08.10.08
Vad ska man göra när det inte finns något att skriva om längre? När dagarna flyter ihop till en enda seg sörja och man glömmer vilken dag det är, vilken dag man gjort vad och blir osäker på vad man gjort och vad man bara tänkt göra.
När kommentarerna lyser med sin frånvaro. Då skriver man inte lika bra som förut, eller hur?
Jag kan ju passa på att berätta att jag ska på kinesiska kurs idag. Fjärde lektionen och jag tror vi börjar lära oss.
Jag kan skriva "jag är kines", "jag är lång" (vilket jag antagligen aldrig kommer att säga, om jag inte vill ljuga förstås) och "jag är trött" med kinesiska tecken. Det är kul. Men det konstiga ljud och läten och när vi alla ska sitta och säga efter läraren på kinesiska låter vi som en bunt puckon. Men det får man väl bjuda på.
Over and Out.
mission completed!
Idag pallrade jag mig äntligen iväg till fellows, där bartenderskolan har sina stockholmskurser, och hämtade min bostonshaker! Ord kan inte beskriva hur otroligt lättad jag är över att äntligen ha det här problemet överstökat! Och att äntligen kunna göra drinkar på riktigt!
Bara att visa emma och nichlas hur man bankade på metalldelen på glaset, skakade och sen slog bort den igen, väckte minnen och en sån lust och längtan att stå i baren igen. Jag måste ta mig samman och söka lite barjobb snart. Jag är ju för fan gjord för att bartendra!
en bra måndag om ingenting
Igår var vi på ikea och idag ska vi hälsa på våra gamla grannar, anna du vet vilka, haha!
Och sen ska jag och vanja på visning på vår drömlägenhet i märsta. Man kan ju alltid drömma, eller hur?
Jag ser faktiskt jättemycket fram emot att åka ut till önsta. Att åka hem. Dit man faktiskt hör vinden och träden och ser alla vackra höstfärger och luften går ända ner i lungorna.
det var det det.
Over and Out.
so many lies behind his eyes.
Och att texten gång på gång passar in och blir till bloggrubriker.
Vi åkte till väsby och jag köpte ett par skitsnygga stövlar. Och det var en perfekt fredag.
Tänk att det kan vändas så snabbt. Av ingenting alls, i andras ögon. Eller hela världen, i mina.
Jag har lärt mig att det i princip alltid är bättre att säga sanningen, för även om det svider så är det på ett skönt sätt.
Hellre det än att bli uppäten innifrån av en ständig lögn.
Det vore skönt om du bara kunde säga som det är istället för det du tror förväntas av dig.
Så skulle man slippa allt skådespel och gå vidare.
Det är total förnekelse och ett barns längtan efter att allt ska bli bra igen nån gång.
Att vilja ge upp men inte riktigt klara av att släppa taget.
Och en desperat önskan om att räcka till.
hundägarpuckon
Det är alltså inte hundarna jag ogillar, utan oansvariga hundägare som inte fattar, eller respekterar, att vissa människor valt bort hundar ur sitt liv och faktiskt inte vill ha kontakt med några. Speciellt inte lösa. Som skäller och rusar mot en när man helt fredligt är ute och springer. Hundar som är så totalt ouppfostrade att de inte bryr sig det minsta om att den mesiga ägaren ropar på den att komma tillbaka.
Och shut the crap med att "han är så snäll, han vill bara leka!" Ja, men vem fan har sagt att jag vill det? Vem fan har sagt att jag vill ha din byracka nafsandes i benen? Jag är livrädd för okända hundar och kan man inte kontrollera sin hund borde man inte låta den springa lös! Av respekt för andra medmänniskor! Hur svårt kan det vara?
Som en mycket klok man sa en gång; nästa gång du drabbas av detta fenomen, rusa fram mot hundägaren, skrik som en galning, vifta med armarna och gör eventuellt en ansats till att smälla till vederbörande. När puckot sen står chockad framför dig säger du bara "det är ingen fara, jag vill bara leka!"
Over and out.
slutkörd
Kunde knappt sätta på mig skorna imorse utan att få kramp i hela benen. Otränad kallas det. Fick sån vansinnig träningsvärk efter gårdagens springa-upp-och-ner-för-två-våningar-med-40kilos-jordsäckar-hundra-gånger-arbetsdag.
Mina vader, lår, axlar och ryggmuskler är numera hårda som stål. Arnold Schwartzenegger skulle varit grön av avund. Typ.
Men jobb är ju jobb. Och man har väl inte levat förrän man har fått uppleva att kämpa flera minuter med att trycka ner kopplingen efter dagens slut eftersom benen darrar så mycket.
Nu spränger det i mitt huvud och svider i ögonen. Men vad gör det när man har gjort sitt dagsverk?
Godnatt.
Anya
Jag älskar Americas Next Top Model men nu har det bannemig gått för långt! Hur kan en tjej som anya inte vinna? Hon har ju varit bäst genom hela säsongen! Genom alla säsonger!
Hon är så sjukt vacker och proffsig att jag måste lägga upp lite bilder på henne. Snacka om att man gråter inombords av en önskan att åtminstone se en hundradel så bra ut.
Hon verkar så ärlig och snäll och omtänksam och är så vacker att man nästan blir kär! Min absoluta favorit ever!
