..och det doftar just som asfalt gör om hösten.
Jag håller inte ordning på vilken dag det är längre. Då är det illa. Det är grått väder, jag är ständigt trött och det var läskigt länge sen jag tränade. Ter kom hit och vi köpte hem thaimat. Vi börjar nog bli vuxna, nu när vi avtalar lunchmöten som varar mindre än en timme, till skillnad från förut när vi hängde ihop som ler och långhalm oavsett vilken dag och vilken tid det var. Lillis har stängt in sig i sitt rum precis hela dagen. Han ursäktar det med att han pysslar med min födelsedagspresent. Det är ju inte klokt att jag blir 19 om ett par dagar. Ännu mindre klokt är det att jag nu gått hemma i snart två hela månader utan att lyfta ett finger.
Jag har hittat en jättefin trea i väsby. Men min bundsförvant ligger ju med nyopererat knä och är kanske inte så pigg på visning och lägenhetsköp just nu. Jag saknar vanja. Jag saknar anna. Jag saknar oss fyra.
Även om jag skiter i all arbetshets bland mina jämnåriga vore det ju kul om livet rörde sig lite framåt i alla fall. Det är inte mycket jag kräver. Men att ha en bekantskapskrets bestående av 4-5 människor tär på rastlösheten som växer och växer i takt med att ingenting händer. Jag kanske borde skaffa mig en hobby, som mamma jämt säger. Eller så borde jag kanske bara slita mig från datorn och sluta skriva nonsens och istället ge mig ut i verkligheten och se vad den har att bjuda på. Ett löppass tillexempel.
Over and out.