a trip down under

Jag brukade skriva så bra förut. Hade massvis av läsare och kommentarer. Ibland fick jag till och med en kommentar av någon jag inte ens kände som berömde min blogg och sa att jag verkade ha en bra personlighet. Nu är det snålare med sånt, och det slår mig att jag nog har tappat stinget. Läsarna skiter väl egentligen i om jag känner mig ensam eller inte, om jag trivs eller vantrivs hemma? De kan ju ändå inte göra nåt åt det. Och jag bestämde från allra första början att den här bloggen inte skulle bli nån jäkla soptunna till att vräka ut skit i. Ingen blir gladare av att läsa sånt. Så nu får jag bannemig ta mig i kragen och komma tillbaka till gamla takter, och har jag inget intressant eller positivt att skriva får jag helt enkelt låta bli!

Jag kan ju börja med att säga att jag nyss har gått upp, vaknade av pappas hårdrocks-ringsignal på mobilen och svor och kunde inte somna om. Har ätit fruktsallad till frukost och ska ut och springa en sväng i skogen med lillis.
Ägnade större delen av gårdagskvällen med att göra om bloggen, blev missnöjd om och om igen tills jag återgick till den gamla designen, med små ändringar, och blev jättenöjd. Det handlar ju faktiskt om texten, inte den snyggaste designen. Även om jag inte skulle ha något emot att få hjälp med headern, eve, frivillig?

Over and out.