a trip down under

Men den ödesdigra måndagen kom och plötsligt var fisken inte ens svag längre. Den flöt omkring, så blek att ränderna knappt syntes.Jag tjöt av förfäran när jag plötsligt fick syn på det som numera var ett fisklik. Plötsligt började den få dödsryckningar, forsade runt i akvariumet som ett torrt löv i höstblåst. Men till slut upphörde även de små rörelserna och den singlade runt helt livlös, och även fast jag försökte att inte titta kunde jag inte låta bli. När de andra svinen, förrädarna från dens egna stim, började nafsa och äta på den fick jag nog och med gråten i halsen skrek jag på harald att han skulle göra slut på eländet. Han suckade lite men fiskade upp den med håven och spolade ner den i toaletten. Och så var den sagan slut.