missing
Men så var det alltså inte.
Jag hade nog tröttnat helt enkelt. Tyckte aldrig att jag kom nånstans. Tyckte inte att det var så kul längre. Tyckte aldrig att jag var bra.
Men jag tänker ibland på en grej. Eller en person. Som jag saknar.
Kanske beror det på att jag läst johannas blogg om alla knäppheter, eller att jag har rensat min dator och hittat massvis med mejl som jag kan sitta och garva åt hur länge som helst. Och egenritade bilder av mitt liv och mina situationer som jag berättat om, ritat i paint. Stolt i mitten av dessa bilder poserar jag, ofta med en enorm tandställning och en bålsta ik - tröja. Made by Tova herself.
Det är en anledning till att jag faktiskt saknar träningen. Hennes babbel, konstiga ideer, nyfikenheten, inställningen att träningen är bra mycket tristare om hon inte är där och snackar sönder tränarnas tålamod och öron.
En filosofi som jag delar till 100%. Tova är en av de skönaste människorna som vandrar på denna jord och med det här vill jag egentligen bara säga att jag saknar dina sjuka historier och påhitt och snack om dina knäppa lärare och fantasier om ditten och datten.
Jag saknar hela dig helt enkelt!
lättköpt
Vad är det, frågar pappa konstant. Vad är det? Du måste ju säga vad det är!
Jag vet ju inte, svarar jag varje gång. För hur ska man kunna förklara? Hopplösheten, hur all ork plötsligt är som bortblåst och hinnan över det saltvattnet är tunnare än någonsin och spricker för ingenting, vanmakten, känslan av att inte längre orka med sig själv och helst av allt bara vilja flyga bort i evigheten och försvinna?
För min pappa som är en vettig karl med sans och förnuft skulle aldrig förstå sånt tjafs, hur mycket han än försökte. Men därmed inte sagt att han inte kan göra något för att förbättra situationen.
När de kom hem från ica ställde han sig framför sin nedsjunkna dotter och log tappert.
"Vilken hand?"
Och efter att ha dribblat fram och tillbaka och valt både höger och vänster utan resultat sträcktes det fram en ask med sushi mot mina tårdränkta ögon. Sushi. Det bästa jag vet.
En liten livlina. En svag strimma av glädje. En liten gest som visar att pappa, som brukar gnälla om hur dyrt det är med lite rå fisk och ris, i alla fall försöker. Och det räckte för att lägga ett svagt skimmer av ljus över allt det svarta.
Danmark
| Resan var lång men värd det. Har precis landat hos miss bang och hennes rökstinkande lya och en slöhög til syster liggandes på soffan. Nice. Nu väntar ett par dagar av festande, onyttigt ätande och den allmäna mobbingen jag faktiskt saknat. Jag menar, vem vill inte bli väckt av ett "din jävla motherfucker"? Precis. Nu ska vi iväg och gå ut med den onormalt håriga hunden och sen återstår bara att bli full som en kastrull. Ganska som vanligt alltså. Vi hörs om ett par dagar när jag tankat på massa dansk lycka och rå humor. Ciao! |
Framgång!
TACK gode aktiegud! Jag visste att jag kunde lita på dig. By the way, jag låtsades bara att jag slutat tro på dig.
Come on baby, make me rich!
Rätt låt vann
Och vår kära Charlotte har ju gått in i Europas hjärtan 1999, så varför skulle hon inte kunna göra det igen?
De andra ländernas bidrag är faktiskt rätt kassa, så vem vet?
Men, vi kan i alla fall konstatera, att för en gångs skull så var det rätt låt som vann!
Lugnet innan stormen.
I år känns det faktiskt rätt okej såhär innan le grand final i melodifestivalen. Jag tycker att de flesta låtar är bra, och är inte så rädd för att någon ska skämma ut oss i europa. Denna gång är ju som bekant min älskling andreas johnson inte med, och jag slipper därför heja ihjäl mig på någon som alltid slutar som tvåa.
Vore jag intresserad av seger i den stora europafinalen skulle jag satsa mina kort på BWO. De är både tillräckligt galna med vilt rött skägg och enorma kragar, och söta med lockigt hår och tandkrämsleende, tillräckligt kända med alla sina östeuropeiska fans, och har för en gångs skull en tillräckligt bra låt. Så heja dom från mitt håll.
Satsar jag med musiksinnet (det lilla jag har) så är det Charlotte som gäller, hennes låt var så himla bra från första början, visst tröttnar jag nog snart, men jag var fast efter första gången. Det är ju lite det som kännetecknar en melodifestivalen-låt.
Satsar jag med hjärtat går allt mitt hopp till Amy, för att hon är så sjukt proffsig och liten och charmig och jag avundar henne och vore jag bara hälften så cool så vore jag ändå värre än värsta isglassen.
Nej nu är det dags att köra igång hela spektaklet.
Over and out.
Desperate - frossa
Sen Jennykusinen lånade mig säsong 2 av desperate housewives har jag varit fast. Dag ut, dag in. Jag gillade serien redan innan men nu är jag beroende. Jag har levt mig in så mycket i livet på wisteria lane att det nästan känns som om jag själv är en del i vardagen där. Fast en mycket obetydlig och osynlig liten del förstås. Jag har på två dagar plöjt mig igenom 23 avsnitt och ska just ta itu med det sista. Efter det kanske jag ska ta itu med lite av livets vesäntligheter såsom att duscha, ta på mig kläder och äta. Och gå på toaletten.
less
Stressat så mycket att jag tappat matlusten.
Oroat mig och funderat så mycket att jag fått svårt att andas.
Igen.
De frågar vad det är med mig.
Jag vet ju inte för i helvete.
De frågar varför jag inte sänker kraven på mig själv.
Men jag vet ju inte hur man gör!
De säger att ingen egentligen vet,
vem de är och vad de vill.
Det hör till åldern tove. Livet är inte lätt.
Men varför verkar alla klara av det så mycket bättre än mig?
Det har gått över 5 år av funderingar.
Jag har blivit så mycket bättre, så mycket snällare mot mig själv.
Men det känns ändå inte helt, inte klart. Ganska falskt.
Som att jag fortfarande kan falla.
Jag irrar fortfarande runt och undrar vad som egentligen är bra, och vad som är jag.
När ska det egentligen sluta?
För det slår mig när jag vänder mig i sängen för hundrade gången, svimfärdig av trötthet
att jag är less.
Jag är så less på det här.
på att vara 18 år och fortfarande inte veta vem jag är.
ny design
Men nu älskar jag den nya designen som är mycket ljusare och gladare. Betyder det då att hela jag har blivit lite ljusare och gladare? Jag hoppas det. Det skulle vara på tiden i så fall.
..och jag har faktiskt gjort det HELT SJÄLV! Applåd till mig!
ett unikt pannband?
Klart du vill ha! För vi är snygga och söta och snälla och vill så himla gärna lyckas med det här projektet!
De kostar faktiskt bara 50 kronor! Ingenting för dig! Men galet mycket betydelse för oss! Så kom igen, hör av dig eller skriv en liten kommentar nedan. Eller gå in på unik och kolla på fler bilder!
Favvo 19 år
För mig går Trine under namnet favvo eller dansker. Eller Du, som jag kallade henne under det första halvåret eftersom hennes namn på danska inte är nådigt att säga för en svensk.
Trine går inte riktigt att beskriva kortfattat men jag ska försöka. Hon är min bästa danska kompis. Hon är mitt andra hem när jag kommer till danmark och hennes dörr står alltid öppen med en stor dreglande hund, en massa systrar som kommer och går, och en jättesnäll mamma. Och hon själv förstås. Som är min hårdaste lärare när det gäller danskan. Som har bestämt sig för att lära mig att festa på äkta danskt vis och drar med mig på allt det som jag inte vågar ge mig ut på själv. Som tar hand om mig när jag tappar fotfästet och kommer som ett skott med bilen och så kör vi runt och cruisar och lyssnar på 'vill ha dig' tills allt känns bättre.
Hon som blir helt galen när det finns något hon inte lyckas uttala på svenska. Hon som har den värsta vinnarskallen jag någonsin träffat. Hon som hellre tar en på 30 än två på 15.
Som skakar på huvudet åt mig och suckar "eejj svensker..". Som kör med den hårda stilen som får alla andra att haja till över hur elak hon är. Men som jag älskar. Rå humor när den är som bäst.
Trine är den typen jag behöver för att kunna leva som jag egentligen vill. För trots alla hennes galenskaper så var hon den jag alltid hade saknat, den jag åkte till danmark för att hitta. Min andra hälft typ. Den vilda och galna hälften.
Nu kan hon inte riktigt göra allt det där och finnas i mitt liv på samma sätt, när hundra mil skiljer oss åt.
Men hon är en riktig sköning och idag fyller denna underbara människa 19 år!
Så GRATTIS till det din jävla danska!
Unik UF - bakom kulisserna
Det senaste ämnet har blivit våra datorer, som egentligen för våra nalkande nervsammanbrott egentligen borde kastas ner från högsta våningen i skolan och aldrig återse dagens ljus. Vilket vi ett antal gånger har föreställt oss och planerat in, hur vi ställer oss längst upp framför räcket sista skoldagen och högtidligt meddelar att mönsterelever och alla mvg till trots, nu får det faktiskt vara nog. Och så på tre, så släpper vi, och alla elever följer datorernas väg ner mot golvet och genom publiken hörs ett sus när de landar på golvet med ett brak och går i tusen bitar. Eller i skallen på datasamordnaren kanske vore ännu bättre. Och jag och Anna ser på varandra, för första gången med lugn i blicken. Och ler i samförstånd. Det är något vi flitigt diskutterar.
Eller våra rapporter till projektläraren. Vi skickar rapporter individuellt veckovis och det kom nu efter ett antal veckor fram att Anna har suttit och återkommande skrivit att "hemsidan är under konstruktion", medan jag samtidigt har skrivit till samma lärare, samma vecka, att "hemsidan är nu helt klar, här är adressen, det är bara att gå in och kolla." Det kallar jag skrattretande dålig kommunikation, men läraren kallar det, "toppen! vad roligt att det går så bra för er, ni är så himla duktiga, jag är så glad för er skull, bla bla."
För att inte tala om formuleringen.
Anna: "HAHA du har ju typ skrivit "jomen tjenare, så här ere asså", och jag ba "goddag lärarinna!"
..och sen på slutet jag ba MVG / Anna. .. hahahaha nej!! jag menade MVH!!"
Jag: "Hahahahaha jag ba VA!!!!?? SMÖRO!!!!!!!"
Det är vi asså. Tove och mvg-anna. Ett riktigt radarpar. Och du, vi skiter i om vi går 10 spänn i vinst. Tänk på hur mycket längre vi kommer leva av alla skratt, och tänk vad värdefullt det är!
Vi är verkligen unika och i love you brownie!
RMZ i mitt hjärta
Jag älskar rix morron zoo. Verkligen älskar. Mitt hjärta hör hemma hos roger, titti och fylking sverige varje sekund till döddagar. Jag skulle kunna gifta mig med dem. Alla tre. Eller bara vara deras personliga assistent 24-7. För dem kan man inte tröttna på. Det är fysiskt omöjligt enligt alla naturlagar som någonsin existerat. Jag börjar nästan bli klassad som smått besatt här hemma.
Om jag inte får lyssna på rix morron zoo på morgonen är dagen förstörd. Ingenting funkar om jag inte har fått min dagliga dos av hissa&dissa, sverige mot morronzoo och tittis hysteriska garv.
Och tack gode radiogud för att man även kan lyssna på ljudklipp på deras hemsida. Vi har nyss spenderat ett par sköna timmar med urval från det allra bästa av det bästa. Just love it.
Skaffa mig ett liv säger du? Varför det?
"..eftersom du är så ful, titti."
"driver du svartklubb eller!?"
"Gert hade A i ordning och uppförande.. det gick över sen när han blev vuxen."
"..av med kläderna nu!"
Och för att inte nämna tittis fenomenala inofficiella EM-låt. Bästa jag någonsin hört fan! Gå in på rixfm och ladda ner den vetja!
ett hån från utsidan
Och två sekunder efter att jag sparade mitt gnällinlägg om hur synd det är om stackars lilla mig som inte får vara ute i våren så flyttade sig solen precis den millimeter som behövdes för att stråla in genom takfönstret och rakt i ögonen på mig. Och inte direkt någon behaglig liten solstråle, vi snackar strålkastare BIG time!! Får sitta hukad med ryggen krokig som en gammal häxa för att skydda mina hornhinnor från att totalt frätas bort i det onaturligt starka ljuset.
Jag tar det här som ett hån. Tack för det moder jord. Slå mig med det i huvudet bara.
nollfem nolltre nollåtta
Det är bright eyes på repeat även fast jag trodde att jag hade tröttnat på den. Center of the world.
Den är så önsta. Jag saknar skogen. Jag saknar mörkret, att gå grusvägen hem med andan i halsen och kroppen på helspänn. Att somna utan en gatlykta skärandes i ögonen.
Jag vill springa med solen i ögonen och vinden vinandes och hjärtat bultandes och blodsmaken i munnen och syrebrist och mjölksyra och fortsätta och fortsätta tills jag faller ner. Tom. Och lätt. Äntligen äntligen fri från allt.
Har aldrig varit så likgiltig för ett vg. Jag antar att jag gradvis slutar bry mig.
Det enda jag vill är att komma ut härifrån och slippa vara inspärrad här där bara prestationer räknas, allt blir bedömt, synat i kanten, minsta fel förs fram i ljuset och jag vill bara ut ut ut i solen, det är ju vår ute för helvete, och det skulle ju inte direkt skada att röra lite på de 465869774 kilo fläsk jag har och få lite goa glada endorfiner och glädjeämnen i kroppen, men nej, nu vänder vi blad och går igenom derivata av trigonometriska funktioner.
Jag har aldrig varit så trött och less på skolan. Det tjänar ju ingenting till. Vad fan har jag för nytta av att kunna bestämma riktningskoificenten eller styrkan på ett magnetfält? Världen väntar därute med sina kunskaper om livet och här sitter jag och ruttnar bort i ett hav av biologianteckningar och självömkan.
Och missförstå mig inte, det är inte ett dugg synd om mig. Inte någonstans. Jag är bara jävligt bra på att klaga.
veckans anna pihl - tanke
Vill dock fastställa att detta inte på något som helst sätt är riktat som ett påhopp mot vår käre Ola personligen, utan endast som hans karaktär i denna serie.
Efter mycket om och men och skrik och plågsamma kvidanden av skam var pappa faktiskt tvungen att hålla med mig.
"Ja, han är väldigt pinsam faktiskt.."
Tänk att det är för såna här sakers skull som danskar fortfarande envisas med att alla svenskar har sådär halvlångt flottigt hår, ja precis, den där jag-har-just-kammat-mig-med-en-fläskkotlett-looken, så till den milda grad att det numera allmänt är känt som "svenskerhår" i dansk folkmun. Herre min je.
mission completed
Plugga biologi KLART!(eller okej, klar blir man väl aldrig, men jag försökte!.)Betala räkningar.- Umgås med någon mer människoliknande än min dator.
Rensa ur min garderob och slänga ut allt som får mig att framstå som den totala modekatastrofen som jag faktiskt är.(jag slängde ju ändå tre plagg..?)Ta ett badoch göra mig själv till en avslappnad, ren, snygg, väldoftande, världsmedveten, cool och lyckad människa. (Jag lyckades ta ett bad, resten gick åt helvete.)Reda ut min ekonomi.Klippa Harald vars hår har växt 0,2 cm och enligt honom är alldeles alldeles för irriterande långt.Längta till påsklovet. danmark..Längta ännu mer till danmark.
Men jag rensade ur alla mina papper, sorterade skolpapper, satte in allt i pärmar, redde ut sladdkatastrofen under sängen och ringde anna angående vårt projektarbete.
Så jag ger mig själv en liten applåd i alla fall.
Lite oroande dock att jag fortfarande inte lyckas umgås med något annat än min dator.
Over and Out.
söndagsångest
Efter att ha varit med om ett smått kaosartat stängningspass igår när vi inte förstod oss på att tömma det nya kassasystemet och ändå haft mycket roligare än vanligt men kommit ifrån ica mycket senare än planerat så måste jag ha varit tröttare än jag själv förstod. Sov som en klubbad säl fram till halv ett då jag vaknade av att huvudet sprängde av för mycket sömn. Men jag gillar att sova. Drömmar är trevliga. Och man slipper hitta på något att göra.
Nu sitter jag här som skabbet själv med ena handen i godispåsen och andra på tangentbordet. Och försöker hitta på något som gör mitt liv till ett liv. Herregud, jag är sorglig. Och längtar mer än någonsin till danmark.
Jag borde plugga. Drömde faktiskt mardrömmar om engelska b och om kommentaren som stod på min inloggning sist. "VG-varning! Vad satsar du på för betyg?" De drömmarna är mindre trevliga.
Shit, att en VG-varning känns som ett redan satt IG för mig. Det är ju hemskt. Jag behöver inte ens alla mvg! Jag ska bli bartender för satan! Så varför kan jag inte slappna av?
Men grattis lillis i efterskott. Jag gjorde frukost och gav honom ett duntäcke. Och pappa hade köpt ett munspel. Snart kan han ställa upp sin egen lilla orkester där inne i sitt 6 kvadratmeter stora rum.
På gitarr; Harald! ..och på saxofon; Harald! ..och på munspel.. trumvirvel..; Harald!!
På schemat idag;
- Plugga biologi KLART!
- Betala räkningar. Herregud 50+ varning
- Umgås med någon mer människoliknande än min dator.
- Rensa ur min garderob och slänga ut allt som får mig att framstå som den totala modekatastrofen som jag faktiskt är.
- Ta ett bad och göra mig själv till en avslappnad, ren, snygg, väldoftande, världsmedveten, cool och lyckad människa. Tänk vad ett litet bad kan göra..!
- Reda ut min ekonomi, som faktiskt är det enda som för tillfället blomstrar efter ett antal timmars slit på ica.
- Klippa Harald vars hår har växt 0,2 cm och enligt honom är alldeles alldeles för irriterande långt.
- Längta till påsklovet. danmark..
- Längta ännu mer till danmark.
Så, nu är det dags! Dags att stänga av datorn och ta tag i mitt liv! Jiho! Känner mig redan som en ny människa! Undan med kvinnor och barn för nu ska här förändras!
..men jag har ju faktiskt fått tre nya kommentarer på bilddagboken. Och windows live messenger har fått en ny version som jag bara måste ladda ner! Och Eros Ramazzotti och Tina Turner är ju bara så himla bra ihop..!