a trip down under

Sen Jennykusinen lånade mig säsong 2 av desperate housewives har jag varit fast. Dag ut, dag in. Jag gillade serien redan innan men nu är jag beroende. Jag har levt mig in så mycket i livet på wisteria lane att det nästan känns som om jag själv är en del i vardagen där. Fast en mycket obetydlig och osynlig liten del förstås. Jag har på två dagar plöjt mig igenom 23 avsnitt och ska just ta itu med det sista. Efter det kanske jag ska ta itu med lite av livets vesäntligheter såsom att duscha, ta på mig kläder och äta. Och gå på toaletten.