a trip down under

Det var ett ganska bra tag sen jag slutade på friidrotten. Jag slutade på grund av att jag flydde till danmark, men ärligt talat var jag rätt less på det då. Hade jag tyckt att det var superkul hade jag ju börjat på direkten igen när jag kom tillbaka.
Men så var det alltså inte.
Jag hade nog tröttnat helt enkelt. Tyckte aldrig att jag kom nånstans. Tyckte inte att det var så kul längre. Tyckte aldrig att jag var bra.
Men jag tänker ibland på en grej. Eller en person. Som jag saknar.
Kanske beror det på att jag läst johannas blogg om alla knäppheter, eller att jag har rensat min dator och hittat massvis med mejl som jag kan sitta och garva åt hur länge som helst. Och egenritade bilder av mitt liv och mina situationer som jag berättat om, ritat i paint. Stolt i mitten av dessa bilder poserar jag, ofta med en enorm tandställning och en bålsta ik - tröja. Made by Tova herself.
Det är en anledning till att jag faktiskt saknar träningen. Hennes babbel, konstiga ideer, nyfikenheten, inställningen att träningen är bra mycket tristare om hon inte är där och snackar sönder tränarnas tålamod och öron.
En filosofi som jag delar till 100%. Tova är en av de skönaste människorna som vandrar på denna jord och med det här vill jag egentligen bara säga att jag saknar dina sjuka historier och påhitt och snack om dina knäppa lärare och fantasier om ditten och datten.
Jag saknar hela dig helt enkelt!