a trip down under

Det har varit en hektisk helg, jag har sovit sex timmar och det är första dagen på dieten. Jag är så trött att jag bara sitter här som en degklump och sjunker längre och längre ner på stolen. Drömmer om att åka hem och slockna framför paradise hotel i en varm mjuk säng. Och ligga där tills jag får energi igen.
Svaga dagar som denna får mig att känna mig oslagbar. För att jag är så jävla trött och svag men ändå aldrig ger upp.
Det ger en sån enorm mental styrka att tvinga sig så svag fysiskt. Typ som att springa tills lungorna krampar, man tappar känseln i benen och det susar i öronen. Jag är aldrig starkare än då. Då vet man att man har en vilja som aldrig förlorar.
Det är en trygghet ändå.