vi skulle klara vad som helst

Jag sov ut och när jag vaknade var det mulet. Så jag stack ut och pressade mig själv i hela två och en halv timme. Herregud. Jag säger bara det. Vad jobbigt det var. Kände mig som ett freak på slutet, vinglade fram som värsta fyllot, kunde knappt lyfta benen.
Sen däckade jag i badet, lyckades linka ut i köket och göra en sallad, och nu sitter jag här i min fåtölj.
Känns kanske lite sorgligt att inte ha gjort mer av lördagen än så när klockan ändå snart är fem, men vafan.
Det kostar att ligga på topp helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback