orkar inte förklara, försök att se det ändå
Jag känner så mycket, men jag får inte tag i vad.
Vi har i alla fall varit nere i LA och på disneyland fem dagar och jag lovar att det kommer bilder och sånt senare.
Men klart det tär på mig att umgås med familjen så mycket och inte komma undan. Jag blir lätt som ett bihang, någon som inte riktigt syns, och jag är inte van att vara det. Jag glömmer liksom bort vem jag egentligen är. Luften gick ur mig igår i bilen på väg hem och jag lyssnade på winnerbäck konstant 6 timmar och återvände lite till mig själv.
Idag var jag tillbaka på gymmet och hon i receptionen kände direkt igen mig och frågade glatt om jag skulle köra mitt otroliga cykelpass igen? Yes, man!
Så köpte jag en stor låda på posten som jag börjat fylla med grejer som ska skickas hem. Jag har nog inte riktigt lika mycket grejer som jag trott. Skönt. Men min lampa i taket har pajat så när det blir mörkt kan jag inte göra så mycket. Knappt blogga faktiskt.
Jag kanske skyller på det och lägger mig i badet en stund.
Kan inte sluta tänka på att jag inte har någonstans att bo när jag kommer hem. Det känns så tungt.
Vem är jag egentligen? Vem har jag blivit?
Jag har två veckor kvar som au pair och det klart att det är lite panik. Det är så mycket saker jag aldrig gjorde.
Men vafan. Livet är långt och usa finns ju alltid kvar.
Du får inte börja få panik nu över sånt som du inte gjort, för precis som du säger så finns usa kvar och du kan alltid åka tillbaka. Och så mycket sopm du faktiskt hunnit med kan ju ju också slänga en liten tanke på, det är hur mycket som helst ju! Förstår inte riktigt hur du orkar med den där pressen att alltid hinna med ALLT och alltid göra ditt bästa på ALLT! Livet slutar ju inte imorgon.
Jag förstår att du inte riktigt vet vart du ska ta vägen när du kommer hem och hade vi som sagt bott större så hade du fått bo här! Men livet är verkligen inte lätt jämt och det är det långt ifrån för mig med som har sambo och boende. Men jag saknar en massa annat istället och är långt ifrån genomlycklig. Har inga pengar för fem öre, har inget jobb vilket gör att jag aldrig riktigt kan njuta av livet för enligt mig själv är det fel att göra det som arbetslös, man ska sitta och söka jobb jämt jämt jämt men jag märker att jag går sönder av det. Jag måste få koppla av och unna mig. Och det får du med! Du är inte ensam, jag finns alltid här! <3<3<3