jag liksom föll över kanten

Fredagen kom och det var lika varmt. Och jag var lika trött.
Somnade lite ute i solen på baksidan så nu liksom stramar det sådär skönt i skinnet som det gör när man varit på solsemester. Nej, jag har inte bränt mig. Var inte oroliga.
Jag har inga direkta planer för helgen. Jag ska unna mig att sova ut har jag bestämt. Först hade jag tänkt kliva upp i ottan och springa långpass innan det blir för varmt. Men jag måste nog ha en riktig sovmorgon för första gången på tre veckor. Jag får väl springa på kvällen i värsta fall.
Jag blev lite ledsen tidigare och kände att allt var skit och depp och svart. Men så loggade lillis in precis just då och fem minuter senare kände jag mig glad igen. Slump? Tankeläsning?
Nu är det bara drygt tre veckor kvar tills brobarnen kommer hit och gud vad jag längtar. Så konstigt, för vi har setts väldigt sällan de fyra senaste åren, och ändå saknar jag dem nu. Jag längtar efter ellies energi, beckas klockrena humor och jennys trygghet.
Kom hit nu hörrni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback