fem dagar
Så är det fredag och nedräkningen är nere på fem dagar. Det är mycket känslor just nu. Det kan vara jobbigt, men det är ändå mycket bättre än att vara disträ och likgiltig. Jag känner så mycket och så starkt.
Följde barnet till skolan och kände stor lycka över att få ledigt ända till fem i eftermiddag eftersom hon ska leka med en kompis efter skolan. Stack ut sprang och kände mig stark och mjuk och oslagbar. Efter 1,15 kom jag hem och drack en halv flaska julmust som blivit över sen december. Och herregud så gott det var. Jag älskar julmust och jag älskar att få den där sockerkicken, att känna hur snabbt energin sprider sig ut i hela kroppen. Så jag satt där och njöt och sen stack jag ut ytterligare en halvtimme. Kom hem, la mig i ett bad som var så hett att man liksom kände hur hela kroppen skrumpnar. Sen gick jag upp och lindade in mig i en handduk och en filt och nu sitter jag här i min vita fåtölj. Jag gillar tanken av det här, att sitta här i bara filtar, utan kläder. I ett ljust rum med trägolv och dörrar ut mot altanen. Vet inte varför, men det känns fint på något sätt.
Jag har inte så mycket planer för dagen förutom att jag ska pyssla ihop en grej åt en väldigt fin och betydelsefull person. Vi får se hur det blir.
Jag tänker på det när jag sitter här på andra sidan jorden, ynka dagar tills jag får återse mina barndomsvänner och veckor tills jag får återse mitt älskade stockholm och alla som finns där. Speciellt min bror. Jag blir helt varm när jag tänker på att se honom igen. Jag är så lyckligt lottad som har världens bästa bror. Jag tänker på allt jag har och allt jag varit igenom och allt jag åstadkommit.
Och det är ett lugn jag får som säger att allt kommer ordna sig. Jag kommer klara av allt jag utsätts för. Det kommer hända både roliga och jobbiga saker, men jag kommer klara mig.
Det är ingen sån där himlastormande glädje som får mig att dansa runt och skratta högt, inte den där lyckan jag alltid letat efter. Det här är något ganska nytt för mig, någon slags trygghet.
En mycket klok man sa till mig en gång att det var det man skulle sträva efter, att vara nöjd liksom. Att titta på sitt liv och inse att ja, jag är nöjd. Jag börjar nog komma dit nu. Och jag börjar förstå att det är det här som är att vara lycklig.
Följde barnet till skolan och kände stor lycka över att få ledigt ända till fem i eftermiddag eftersom hon ska leka med en kompis efter skolan. Stack ut sprang och kände mig stark och mjuk och oslagbar. Efter 1,15 kom jag hem och drack en halv flaska julmust som blivit över sen december. Och herregud så gott det var. Jag älskar julmust och jag älskar att få den där sockerkicken, att känna hur snabbt energin sprider sig ut i hela kroppen. Så jag satt där och njöt och sen stack jag ut ytterligare en halvtimme. Kom hem, la mig i ett bad som var så hett att man liksom kände hur hela kroppen skrumpnar. Sen gick jag upp och lindade in mig i en handduk och en filt och nu sitter jag här i min vita fåtölj. Jag gillar tanken av det här, att sitta här i bara filtar, utan kläder. I ett ljust rum med trägolv och dörrar ut mot altanen. Vet inte varför, men det känns fint på något sätt.
Jag har inte så mycket planer för dagen förutom att jag ska pyssla ihop en grej åt en väldigt fin och betydelsefull person. Vi får se hur det blir.
Jag tänker på det när jag sitter här på andra sidan jorden, ynka dagar tills jag får återse mina barndomsvänner och veckor tills jag får återse mitt älskade stockholm och alla som finns där. Speciellt min bror. Jag blir helt varm när jag tänker på att se honom igen. Jag är så lyckligt lottad som har världens bästa bror. Jag tänker på allt jag har och allt jag varit igenom och allt jag åstadkommit.
Och det är ett lugn jag får som säger att allt kommer ordna sig. Jag kommer klara av allt jag utsätts för. Det kommer hända både roliga och jobbiga saker, men jag kommer klara mig.
Det är ingen sån där himlastormande glädje som får mig att dansa runt och skratta högt, inte den där lyckan jag alltid letat efter. Det här är något ganska nytt för mig, någon slags trygghet.
En mycket klok man sa till mig en gång att det var det man skulle sträva efter, att vara nöjd liksom. Att titta på sitt liv och inse att ja, jag är nöjd. Jag börjar nog komma dit nu. Och jag börjar förstå att det är det här som är att vara lycklig.
Kommentarer
Trackback