a trip down under

Som jag lovade - här kommer det.
Vi lämnade san francisco på fredagen direkt efter jobbet. Självklart ledde min gps oss lite fel, den är typ gammal och ouppdaterad och gud vet vad. Men efter endast ett stopp för bensin och toabesök var vi framme klockan tjugo i två, efter sex timmars resa. Vi somnade gott den natten på vårt hotell i santa monica.

Vaknade hyfsat pigg och utvilad på lördagen och gav oss ut på stan efter en snabbfrukost på ihop.
Första destinationen var hollywood walk of fame! Vi gick hur långt som helst åt fel håll innan vi insåg att vi bara slösade tid och såg en massa stjärnor vars namn vi någonsin hört talas om. Solen stekte, fötterna värkte, men efter en låång promenad hittade vi äntligen rätt! Och vilken känsla! Folket, turisterna, stjärnorna, kändiskänslan. Fotade 845274 olika stjärnor, inte bara mina favoriter utan även alla dem jag måste visa för alla andra, typ "ååh tom jones, det är ju ändå en av mammas favvisar", och "där är john travolta, pappa kanske inte någonsin kommer hit, jag måste ta ett kort på den till honom."
Efter många foton och svettiga gågna meter var vi tillbaka till min svarta lilla bil som var en ren plåga att sätta sig i, speciellt eftersom min ac inte funkar för tillfället.
Med fönstrena fullt nervevade rattade jag proffsigt ut på hollywood boulevard och vi letade oss upp i bergen och fram till utkikspunkten över hollywoodskylten! Det var dock inte det bästa stället, hollywoodskylten är minimal på bilderna, knappt så att den syns, men vadå, huvudsaken är ju att vi såg den!
Efter detta åkte vi vidare till playboy mansion på stephanies önskan, det låg i det underbara beverly hills som kom att bli våran absolut favorit. Det enda man kunde se av mansionet var grinden och vi var först lite tveksamma om vi verkligen kommit rätt. Men efter att stött på ett par som hade en så kallade "star map" fick vi det bekräftat. Grinden såg öppen ut så vi skämtade lite om att gå in och hälsa på hugh hefner, men då löd minsann en röst ur en högtalare förklädd som en sten; "I'm gonna send someone down", så vi kastade oss in i bilen och körde därifrån.
Ett kvarter bort ramlade vi över en knäpp dam som sålde en star map till oss, det visade sig att vi hade råkat stanna till precis bredvid michael jacksons hus, självklart såg man inte mer än grinden där heller, den var svart och det låg en hel del blommor där.
Vi åkte vidare upp i bergen och bara njöt av hur otroligt vackert det var, det går verkligen inte att beskriva. Husen, grönskan, palmerna, utsikten, ja det är inte det minsta konstigt att förstå att det är där kändisarna bor, hade jag haft pengar nog hade jag slantat upp för en villa i bevvan på studs! Jag är så otroligt glad över att jag fått se det här och att jag dessutom får komma tillbaka med mamma, mormor och lillis om ett par veckor. 
För att avsluta avdelningen kändisspotting så såg vi även grinden till paris hiltons gata, som var privat, grinden till brad och angelina, beckhams soptunna, huset som tjejerna i the hills bodde i, och så några till.
Efter kändisspaningen åkte vi rodeo drive, väldigt känd och dyr shoppinggata, vidare för att äta frozen yoghurt, och sen en sväng genom downtown LA vilket inte var mycket att hänga i granen. Sen åkte vi hem till hotellet för att vila innan vi drog till santa monica pier för middag. 
Piren var väldigt cool kvällstid, det var fullt med små stånd och restauranger och åkattraktioner såsom parishjul och berg och dalbanor. 

På söndagen vaknade vi tidigt igen och åt middag downtown santa monica innan vi drog till hollywood hills och sen vidare till the OC. Väl där spanade vi lite stränder och fina hamnstäder, vi stannade till på laguna beach som allas vår älskade maria montazami brukar åka till. Det tog praktiskt taget hela dagen och vi spanade på lite mer vackra och pampiga hus på väg hem. På kvällen åkte vi till hollywood och åt middag på hollywood boulevard med tre andra au pairer från san francisco, och som råkade befinna sig i LA just samma helg som oss. Vi åt på hard rock café och hade en galen servitris med världens tuppkam. 
Efter middagen strosade vi lite fram och tillbaka och liksom insöp hollywood nattetid. Sen susade vi hem på sunset boulevard och stannade till för frozen yoghurt innan vi rattade hemåt santa monica och körde genom gaydistriktet på väg hem.

Lämnade hotellet tidigt på måndagen och köpte frukost på en mataffär innan vi susade hemåt mot san francisco. På vägen körde vi genom malibu och sen även santa barbara, där vi stannade för lunch, och hör och häpna, frozen yoghurt! Sen gjorde vi en ganska stor tabbe genom att ge oss på att ta highway 1 på väg hem, som är en liten, enfilig väg som slingrar sig i bergen längs med kusten. Dock gick det inte att komma ifrån den när man väl börjat köra, så vi blev x antal timmar försenade och mitt humör bakom ratten testades rejält då vi dessutom hade oturen att ha dimmigt som tusan så vi inte ens kunde se den vackra utsikten. Jag pluggade in winnerbäck när det var som värst och det hjälpte verkligen.
Mot slutet var det även lite långhelgstrafik och mot slutet, efter tolv timmar bakom ratten, fick jag verkligen koncentrera mig stenhårt för att inte göra några misstag. Jag var riktigt slut i huvudet och ramlade in i mitt rum och damp ner i min underbart sköna egna säng vid tiotiden på kvällen.

Det var en skön helg i LA helt enkelt. Det jag inte hann med den här gången tar jag nästa gång. Då har jag lillis med mig så då kan absolut ingenting gå fel!
Jag är positivt överraskad över hur härlig känsla det var ändå i LA, det var hyfsat lätt att köra runt och hitta parkering, och jag är glad över att det gick så pass bra att köra minst 6 timmar per dag. När jag körde farmors bil till skåne i påskas var jag riktigt trött och slut, men det gick bättre den här gången.
Jag trodde även att det skulle vara en mer perfekt känsla över staden på något sätt, att man antingen måste vara kändis eller filmstjärna eller svinrik eller perfekt tränad med perfekta vita tänder och den perfekta kroppen för att ha en chans att passa in. Men det verkade mer som att det fanns alla möjliga olika folk och alla passade in på sitt eget lilla sätt. Det var lätt att känna sig lite halvt hemmastadd efter bara ett par dagar, och det gillade jag. Och såklart beverly hills. Har man inte sett det har man inte levt ett riktigt liv.



jag och simone på walk of fame



min älskade santana!



som jag stirrade ner i marken och gick in i folk tills jag äntligen hittade pappas och min husgud, alice cooper!



stephanie och simone med shrek!



jag lovar - det är vinden! jag väntar inte trillingar!




ta på glasögonen så kanske ni ser hollywoodskylten!



jag på rodeo drive



santa monica @ night



en strand för mig!



laguna beach









hollywood by night.



pärlan!



är man ägare på att hoppa högt eller?




Det här inlägget har tagit mig 1,5 timme så kommenterar ni inte nu blir jag fan förbannad! Haha, närå, det är frivilligt såklart!