a trip down under

Tio timmars sömn, en timmes stenhård spinning och ett samtal med pappa gjorde susen. Nästan i alla fall.
Det är inte bra att tänka för mycket. Ibland är det bara som det är och så är det bra med det.
Nu spelar giants (san franciscos baseball team) i world series så hela stan är typ galen. Min värdpappa är dagen till ära hemma tidigt från jobbet för första gången på flera veckor.
Stef var här med sin unge så barnen fick leka lite och stef och jag fick babbla lite. Jag har fortfarande ingen kostym till halloween och heller ingen aning om vad jag ska göra.
Men det börjar bli höst på riktigt här nu och jag gillar det.
Haha, nyss frågade min värdpappa om lillan ville ha middag. När han sa "Vad vill du ha? Du kan få grissini? (Ni vet såna där hårda brödpinnar) så tittade jag upp på honom och var säker på att han skojade. Men han var helt allvarlig. Amerikaner och deras bedrövliga kost!
Annars är jag fortfarande upprörd över den äckliga lilla mus jag såg i köksfönstret igår morse. Jag kutade upp till lillan det fortaste jag kunde och vägrade gå ner igen förrän hon gått ner först och kollat att den var borta.
Imorse var fönstret i alla fall stängt så förhoppningsvis kommer inga fler gnagare in.
Så det får väl räcka med det.