en brottsplats måste vila
Idag återvände mina ben från de döda och jag lyckades jogga lite lätt en halvtimme. Det har blivit så befriande att springa. Det har blivit min egen grej som jag gör bara för mig. Jag springer numera bara för min egen skull. Inte för att pappa och harald är så duktiga eller för att jag försöker vara något på friidrotten.
Nu börjar det verkligen närma sig till söndag, jag måste börja städa och skura ordentligt här i mitt rum så att harald inte får en chock när han ska bo här inne.
Pratade med niels igår på skype, så himla roligt att få höra danska och få en liten bit av min andra familj genom datorn. Men jag har tydligen lagt på mig en amerikansk brytning, herregud så illa, det får bli en visit till landet där de pratar så konstigt direkt när jag kommer hem från staterna! Men jag var lite tröstad av att det tydligen lät kungligt, lite som den danska kronprinsessan mary som är från australien haha!
Åh vad jag saknar danmark. Mer än sverige. Jag saknar min familj från sverige något otroligt och det är dom jag vill hem till, men som land är det danmark jag drömmer om, det är där jag vill bo och slå mig ner och leva livet precis som förr. Men hur gör man det? Jag vill inte skiljas från min familj, jag vill inte bo hundra mil från harald, jag vill inte uteslutas från allt de har för sig, jag vill inte ha ett msn-kompisförhållande med emma längre. Men jag älskar danmark och det är där jag är lycklig. När jag flyttade till danmark kände jag mig för första gången i mitt liv hemma. Det var som att jag alltid skulle varit där, att jag hamnat fel från början och äntligen hittat rätt.
Önskar man kunde dela sig själv i två ibland.