a trip down under

Åh, jag är så trött och det ringer i mina öron. Inte för att lillan och hennes kompisar skriker så värst mycket, eller okej då, det gör de, men barn.. det är svårt för dem att hålla sig lugna. Men tisdagen är avklarad och det gick mycket bättre än jag trodde.
Jag gick upp tidigt, för att vara mig i alla fall, och stack ut och sprang. Det känns som att det är dags nu. Jag känner mig inte nöjd när jag ser mig själv i spegeln och jag känner mig inte nöjd när jag sover dåligt, äter dåligt och är på halvdåligt humör. Träningen hjälper mot alla de sakerna. Jag behöver träna helt enkelt.
Sen tog jag min lilla svarta pärla och tuffade bort till en av galleriorna, den som är närmast. Jag gick runt i typ tusen butiker på jakt efter ett par svarta jeans utan större framgång. En av butikerna dock, så himla cool! Ingången var typ som öppningen till en grotta, och väl inne i butiken var det lågt i tak, dunkel belysning och jättehög musik. Det kändes mer som att gå in i lustiga huset än en klädaffär. Och när biträdena kom fram med de sedvanliga "hey, how are you doing?" fick de typ skrika eftersom musiken var så hög. Hade jag inte varit ensam hade jag skrattat ihjäl mig, nu kunde jag behärska mig och halvskrika "I'm good, thanks!" och sen fnissandes gå vidare.
Kläderna var urcoola, en sån affär när du helst vill köpa allt du ser, men de var av det lite dyrare slaget. Ett par jeans kostade tillexempel 350 kr, herregud! Haha, det är dyrt jämfört med det jag tidigare sett här borta!
Hittills älskar jag shoppingen i usa, med ett enda undantag; Jeansen. USA är verkligen efter oss när det gäller jeans. De är fortfarande kvar i det stadiet när jeansen ska vara utsvängda där nere, så kallat boot cut. Och jag hatar boot cut! När jag vandrat igenom säkert tio olika butiker och kollat på jeans och till slut hamnat på macy's (typ som åhlens) kände jag mig så frustrerad att jag kunde ha skrikit om jag såg ett enda par utsvängda jeans till. Men just då fick jag syn på ett par jättefina mörkblåa, med ljusa sömmar och dragkedjor vid (de icke utsvängda) vristerna. Så jag blev 170 kronor fattigare och ett par jeans rikare och åkte glatt och hämtade lillan.
Vi åkte till parken och hon uppförde sig exemplariskt, hon gjorde till och med mer läxor än vad jag bad henne. Jag vet inte om jag vågar lita på att striden är över och parterna har slutit fred, men man kan ju alltid hoppas!

Nyss kom min värdmamma hem och hade handlat för tacos till middag. Jag frågade om hon villa ha hjälp med något och hon sa, "Nej vet du vad, du borde ta en paus!". Så jag hamnade här i min jättesäng i mitt underbart tysta rum. Puh, det behövde jag.
Längtar tills alex kommer hem, det ska bli skönt att tjöta lite igen med min sköna böna. Men hon verkar ha det hur skönt som helst i italien där hon semestrar med jennifer brown. Så njut av det alex medans du kan och välkommen tillbaka sen!

Hur går det där hemma i sverige?