a trip down under

Då var det klart! Ber om ursäkt alla otåliga för att det har dröjt med uppdatering, men nu kan jag i alla fall skylla på blogg.se. Jag hade skrivit värsta inlägget men sen försvann allt och hela sidan hakade upp sig så man kunde inte ens logga in. Men men, sånt händer väl! 
Det blir ett snabbt inlägg för vi är hemma hos farmor, men egentligen har allt gått så himla snabbt så det passar väl bra. 
På torsdagen ringde familjen och de verkade hur snälla som helst, det kändes så bra att prata med dem och jag var inte alls speciellt nervös. Det går inte riktigt att förklara vad som kändes bra, jag kände mig trygg med dem och de kändes som att de var lite mer som mig på något sätt. Efter 36 minuter la vi på och jag och lillis satt och hoppade i soffan. Jag ville så himla gärna att de skulle välja mig! Allt var perfekt och jag kunde inte komma på något negativt om dem! Tjejen verkade så gullig, föräldrarna var glada och öppna och skojade om att vi kunde ta bilen till ikea och handla svenska köttbullar. De hade haft tre au pairer tidigare och alla hade kommit bra överrens, den första hade till och med utökat sitt år med ett till för att hon trivdes så bra.
Harald försökte lugna ner mig och ta bort förväntningarna, så att jag inte skulle bli alltför ledsen om de sa nej. Men två timmar senare plingade det till i inkorgen av "good news fron USA!". Och familjen hade valt mig. 

Jag är så himla glad och det hade inte kunnat kännas bättre. Men samtidigt är det som att det ligger och gnager en nervositet under all glädje, för herregud. Nu är det verkligen på riktigt.