sf och santa cruz
Så var den här helgen över och en veckas jobb väntar. Jag har i princip spenderat hela helgen med simone, vi åkte in till stan igår och shoppade, jag köpte äntligen en höstjacka, och sen köpte vi en massa grönsaker och lagade en äkta roast dinner på australiensiskt vis, jag måste säga att det var helt underbart att få frossa grönsaker igen! Min diet är inne på sin femte dag och det går bra än så länge.
Idag åkte vi en timme söderut till santa cruz. Boardwalk santa cruz är typ som ett gröna lund på stranden, blir man trött eller illamående mellan bergochdalbanorna kan man lägga sig på stranden ett tag och steka. Vi åkte en massa roliga grejer, simone skrek som en galning och jag höll på att garva ihjäl mig åt henne. Sen la vi oss på stranden och solade, jag måste ju göra itt bästa för att behålla min bahamas-bränna!
Självklart var det trafikstockning på väg hem och vi kom lagom till att hinna ta en dusch innan gruppmötet med vår au pair-grupp. Mötet hölls på ett starbucks när i närheten och det var mest spansktalande där, och så vi då.
Sen åkte jag raka vägen hem och just nu sitter jag mest och pustar ut och njuter av att vara hemma och inte göra någonting. Måste säga att det har varit skönt att knappt ske skymten av lillan den här helgen, det kanske ger mig lite mer tålamod för den kommande veckan.
Sitter och lyssnar på winnerbäck och kom helt plötsligt att tänka på morfar. Han har varit borta i snart tre år nu. Det är konstigt hur man accepterar ändå, och kan uppskatta de fina minnena istället för den där hjärtslitande sorgen. Men saknaden finns där, alltid. Det är så mycket jag skulle vilja berätta för honom, jag har så mycket jag skulle vilja fråga, jag skulle vilja visa vem jag har blivit och vad jag har gjort. Han kände mig som 18-åring, och det känns som att det har hänt så mycket sen dess. Men kanske ser han. Han tittar ner på mig från fotot på min garderobsdörr och jag gillar tanken av att han kanske vakar över mig ändå.
Idag åkte vi en timme söderut till santa cruz. Boardwalk santa cruz är typ som ett gröna lund på stranden, blir man trött eller illamående mellan bergochdalbanorna kan man lägga sig på stranden ett tag och steka. Vi åkte en massa roliga grejer, simone skrek som en galning och jag höll på att garva ihjäl mig åt henne. Sen la vi oss på stranden och solade, jag måste ju göra itt bästa för att behålla min bahamas-bränna!
Självklart var det trafikstockning på väg hem och vi kom lagom till att hinna ta en dusch innan gruppmötet med vår au pair-grupp. Mötet hölls på ett starbucks när i närheten och det var mest spansktalande där, och så vi då.
Sen åkte jag raka vägen hem och just nu sitter jag mest och pustar ut och njuter av att vara hemma och inte göra någonting. Måste säga att det har varit skönt att knappt ske skymten av lillan den här helgen, det kanske ger mig lite mer tålamod för den kommande veckan.
Sitter och lyssnar på winnerbäck och kom helt plötsligt att tänka på morfar. Han har varit borta i snart tre år nu. Det är konstigt hur man accepterar ändå, och kan uppskatta de fina minnena istället för den där hjärtslitande sorgen. Men saknaden finns där, alltid. Det är så mycket jag skulle vilja berätta för honom, jag har så mycket jag skulle vilja fråga, jag skulle vilja visa vem jag har blivit och vad jag har gjort. Han kände mig som 18-åring, och det känns som att det har hänt så mycket sen dess. Men kanske ser han. Han tittar ner på mig från fotot på min garderobsdörr och jag gillar tanken av att han kanske vakar över mig ändå.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad kul med Gröna lund. =)
Postat av: Mamma
Ja, morfar hade förstäs gärna velat höra vad du hade varit med om... Men han har det nog bra nu, i alla fall bättre än att behöva ha allt det jobbiga som var mot slutet. Men även från slutet har vi ändå fina minnen, visst? Och så får vi lära oss att ta vara på alla de som vi ändå har kvar runt om oss, och peppa dem att knoga på och ha kul fastän ålder och fysik kan sätta upp hinder; det får man gå runt!
Ja, apropos det så kommer vi snart - bara 2 mån kvar! - och mormor ligger i hårdträning för att kunna knata runt med oss hela dagarna. I går gick vi riddarfjärden runt (med en fikapaus på Carlas café, från min bok - typ nytt kryss).
Trackback