hälsa skönheten i norr
På ett dygn har jag pratat med alla från min innersta lilla krets av familj. Pappa ringde helt oväntat igår från en myggig liten sjö i norrland, lillis kom in på skype igår kväll, för honom var det tjugo i sju på morgonen och han hade ännu inte gått och lagt sig. Herregud, vad gör sommarlovet med den människan? Och imorse pratade jag med mamma på msn.
Det kändes lättare igår när jag hade sagt hejdå till harald på skype och la huvudet på kudden. Lite som att ha fått en dos av mig själv. Det är så härligt att få prata om inte bara gamla minnen och interngrejer, utan även få diskutera och prata om viktigare grejer. Det är så skönt att kunna formulera sig, hitta orden man vill använda och kunna få fram sina tankar på rätt sätt.
På svenska har jag ett ganska brett ordförråd och det är lite knäckande att inte kunna formulera sig lika bra på engelska. Språk är en sån viktig del för mig, vissa kan måla eller sjunga eller uttrycka sig med kroppen, men språket är allt jag har, om jag inte kan få fram den jag är genom tal eller skrift är jag liksom amputerad. Ord är allt jag kan och när jag inte kan hitta de rätta orden känner jag mig otillräcklig, som att jag inte når fram. Ibland kan jag känna mig dum, som att jag inte är lika intelligent som annat folk för att jag inte kan prata med lika utvecklat språk. Men igår kände jag äntligen igen mig själv, jag är inte korkad, det är ju sån här jag är.
Jag har saknat att prata och garva och skämta med harald och emma så länge, men kanske var det inte bara dem jag saknade, utan även mig själv.
Det kändes lättare igår när jag hade sagt hejdå till harald på skype och la huvudet på kudden. Lite som att ha fått en dos av mig själv. Det är så härligt att få prata om inte bara gamla minnen och interngrejer, utan även få diskutera och prata om viktigare grejer. Det är så skönt att kunna formulera sig, hitta orden man vill använda och kunna få fram sina tankar på rätt sätt.
På svenska har jag ett ganska brett ordförråd och det är lite knäckande att inte kunna formulera sig lika bra på engelska. Språk är en sån viktig del för mig, vissa kan måla eller sjunga eller uttrycka sig med kroppen, men språket är allt jag har, om jag inte kan få fram den jag är genom tal eller skrift är jag liksom amputerad. Ord är allt jag kan och när jag inte kan hitta de rätta orden känner jag mig otillräcklig, som att jag inte når fram. Ibland kan jag känna mig dum, som att jag inte är lika intelligent som annat folk för att jag inte kan prata med lika utvecklat språk. Men igår kände jag äntligen igen mig själv, jag är inte korkad, det är ju sån här jag är.
Jag har saknat att prata och garva och skämta med harald och emma så länge, men kanske var det inte bara dem jag saknade, utan även mig själv.
Kommentarer
Postat av: Emma
Jag saknar dig också och jag är så arg på mig själv för att jag missade dig på skype igårkväll! Bajs på mig för det! Nu ska jag hålla utkik mycket mer!
Puss o kraaaam!
Postat av: Mimmi
Du ser, den finns där hela tiden- hjärnan alltså- även om man förvillas av lite konstiga språk ibland;) Det är ju inte bara de geografiska språken som spelar en spratt ibland. Det finns så mycket konstigt som folk säger som får en att tro att man inte riktigt fattar ibland. Så visst är det skönt att prata med människor som förstår vad man säger och man förstår precis vad dom menar!
Trackback