a trip down under

Gud vad segt det känns. Halsen river och luftrören protesterar. Det är söndag och solen skiner och här sitter jag och ser ut som något katten släpat in. Borde ge mig iväg och handla. Borde lägga mig i badet och skölja av mig dagar av sjukdom. Borde bädda rent, dammsuga, vädra ur, dra upp persiennerna och släppa in lite ljus. Det låter så bra, så skönt, men det finns inga krafter.
Jag fattar inte varför jag som är typ jordens mest sällskapssjuka människa ska vara så jävla mycket ensam?

Jag sitter bara och drömmer mig bort. Vart ska jag hamna? Vem kommer vilja ta emot mig? Kommer livet att bli annorlunda där borta? Kommer jag få en nystart? Kommer jag orka ta tag i allt jag inte orkar nu?