a trip down under

Nu är julen över även för oss på andra sidan atlanten och det känns ganska skönt faktiskt. Det är min första jul någonsin utan min familj och jag tror även att det blir den sista. För utan min familj blir det ingen jul. Vi gjorde ett tappert försök till att göra en svensk jul hemma hos steph och nog var det både gott och trevligt, men det känns inte riktigt som jul. Mer som att vi på skoj låtsas att det är jul och börjar laga julmat mitt i sommaren.
På julafton skypade jag med min familj och kokade risgrynsgröt. Sen åkte jag, steph och tina in till san francisco och gick runt och julshoppade lite innan vi åkte hem till stephanie och började laga maten.
Det blev hela köret som var inhandlat från ikea dagen innan. Så köttbullar, prinskorvar, sill, lax, ägg, bröd, ris ala malta och en paradisask fick trängas på stephanies skrivbord på hennes rum.
Vi åt och åt och åt som man ska på julen och så hade vi även lite julklappsbyte. Tur är det väl ändå att jag har så bra svenska kompisar här som lite blir som ens familj när man är så långt hemifrån. Steph som inte är någon julentusiast direkt hävdade att hon aldrig hade haft så här mycket julmat under alla hennes jular i sverige.
Sen åkte jag hem och sov som en stock tills lillan körde upp mig i svinottan och det var bara att börja fira jul på nytt.
Tomten hade varit här över natten och han hade inte varit nådigt generös. Jag brukar fira jul med mostrar, kusiner och hela köret och trots att vi brukar vara ca 10-15 personer har vi nog aldrig någonsin haft så mycket klappar under granen som vi hade här i cali! Lillan fick nog minst 50 julklappar utan att överdriva.
Vi började öppna paketen vid halv åtta och var inte klara förräns närmare klockan tio.
Själv hade jag tydligen också varit snäll, för jag fick en ipod nano, en bok, en löparjacka, ett armband, plus en massa mer saker av familjen. Bara julstrumpan var helt smockfull av små grejer.
Hemifrån fick jag mitt favoritté, mitt älskade örtsalt, en klänning, örhängen, handskar och pengar.
Efter öppningen tog jag mig en välbehövlig tupplur och på kvällen var det dags för middag. Middagen var dock ingenting jämfört med den svenska, vi hade bara kalkon, potatismos, stuffing och grönsaker, precis som på thanksgiving. Och vi var bara vi tre. Herregud vad jag saknar min stora släkt vid såna här tillfällen. Jag saknar att sitta och prata och diskutera och flänga runt och hjälpa till med maten och duka till så många, jag saknar stojet och stimmet det blir när vi samlas så många.
Jag vill att bara sitta ner och prata och umgås utan en dator bredvid eller en mobil som piper till i ett. Jag vet att jag låter som en gammal gumma nu men jag saknar att sitta och spela spel och dricka te utan tv och alla andra elektroniska prylar.
Mamma du som tycker vi kollar så mycket på tv och sitter framför datorn hela tiden, du skulle bli helt förfärad när du ser hur min familj här lever.



vi tre framför granen hemma hos stephanies familj.




vår lilla gran med våra små klappar.




julbordet! tummen upp för det!



ris ala malta, ala agelii-style! mums!



vardagsrummet hemma hos oss som svämmar över av paket. dom har till och med ställt granen på pallar så att det ska få plats med så mycket som möjligt under den.



jag älskar haralds små etiketter, jag vet inte varför men det ser så gulligt ut bara. som att det är en liten pyssling som skrivit dem.



pappa hade knåpat ihop ett sånt himla roligt kort, när man drog i snöret åkte tomtens arm upp ur säcken med pengar till mig! tänk att man blir så sentimental och känslig när man är så långt bort att tanken och pysslet bakom kortet nästan betydde mer än själva pengarna!


Det var min jul 2010. Hoppas ni alla hemma i svea hade det mysigt tillsammans, lek lite i snön åt mig också och ta hand om varandra!