en chans att bli lämnad ifred.
Jag har i alla fall lyckats hinna med att träna dessa dagar, men inte mycket mer.
Vi har varit på bio, museum, akvarium, lekt med grannarna och byggt sjukt mycket lego och spelat sjukt mycket spel.
Det gör mig lite deppig att vara ensam så här förutom barnet då, jag har inte träffat en enda människa i min ålder på hela veckan.
Nyss kom mamman hem och blev helt upprörd över att det är så kallt här inne och varför jag inte har satt på värmen? Jag som inte ens visste att den var av. Det är ju fan alltid lika jävla kallt här inne oavsett om det komplicerade värmesystemet är på eller inte.
Åtta månader här och jag har ännu inte lärt mig att läsa tankar. Det är för illa.
Det är så himla tråkigt ibland när jag precis börjar ett blogginlägg och tänker skriva om hur bra dagen har varit och så kommer någon hem och förstör humöret totalt. Och en minut senare sitter jag där helt nedstämd med svarta tankar och vill bara skriva hur jävligt det är och här och hur gärna jag vill att det ska vara maj nu så att jag får åka hem till lillis, emma och stockholm.
Det är inte rättvist för min vistelse att dagarna ska behöva sluta så dåligt. För vi hade det riktigt mysigt idag på akvariumet och jag satt och stekte mitt ansikte genom det öppna bilfönstret när lillan var på cheerleading.
Det är helt otroligt att solen kan gassa så i december.
Nej fan jag är för negativ nu. Skriver jag mer blir jag bara ledsen.
Drar iväg till gymmet istället. Att komma ut från det här huset ska nog göra susen.
Heej! Jag önskade verkligen att du hade vart inne på skype eller nåt nu inatt för jag ville verkligen prata med dig! Jag och Tobbe satt i min bil (jag körde) påväg hem från en kväll på Aske. På motorvägen i 100km/h får jag möte på motorvägen så att jag måste stänga av helljuset, när vi mött bilarna och jag slår på helljuset igen och helt plötsligt har jag MINST 10 rådjur 50-100 meter framför mig korsande hela min sida av motorvägen, jag kunde inte göra nånting förutom att titta ner och ducka och bromsa så hårt jag kunde. Tobbe och jag skrek ikapp och tillslut small det en jävla smäll. Jag trodde inte det var sant! När jag tittade upp igen så förväntade jag mig blod på hela vindrutan eftersom jag körde så fort, men det var inte en fläck! Så jag körde av motorvägen på avfarten som var precis där! Då hade jag redan blåljus bakom mig, det var en ambulans som låg bakom oss på motorvägen som såg allting hända. Tobbe kastade sig ut ur bilen och gick bak mot ambulansen och ringde sedan polisen. Jag satt och storgrinade på förarsätet och skakade som aldrig förr. Ambulanskillen hoppade in bredvid mig i bilen och frågade hur jag mådde och han förstod att jag var chockad. Han sa att rådjuret fortfarande levde men det måste skjutas. Sen backade ambulansen tillbaka 20 meter där rådjuret låg och märkte upp det och sedan åkte de iväg för de kunde inte göra mer. Så där satt vi ett litet tag i bilen och när jag tittade bakåt i backspegeln så såg jag den röda lampan som fästs på rådjuret röra sig... Där låg det rådjuret som jag just kört på i 100km/h och led av skadorna och det är sjukt att INGEN hade kommit då än för att ta livet av det. Inte ens när vi åkte hade någon kommit. Det kanske ligger där än och lider, vad vet jag! Tobbe körde resten av biten hem som tur var för jag pallade inte. Vi klarade oss bra men bilen mindre bra. Hela högersidan fram av bilen är trasig, grillen, alla lysen, motorhuven, kofångare ja allt! Så nu är det körförbud på den och på måndag blir det till att kolla upp självrisken på viltolycka... Helt sjukt. Kan itne fatta att jag varit med om detta. Det är hemskare än man ens kan fantisera om! Jag kommer drömma mardrömmar i 10948 år efter det här! Kan säga att Tobbe är en klippa vid sånna här tillfällen! Han gjorde fan ALLT! Han ringde polisen, han har redan gjort en skadeanmälan, han såg till att jag var okej, han gör mig otroligt lugn. Är jävligt glad att jag har honom! Men när sånt här händer så tänker man verkligen på hur fort det kan gå o då kom jag att tänka på dig, den bästa vän jag nånsin kan önska mig! Vill att du också ska få veta vad som hänt även fast du är så långt borta! Du är viktig för mig vilket jag hoppas att du vet!
JaghjärtaDig!