migrän.
Hela den föregående veckan har jag dragits med huvudvärk. Jag har försökt förstå varför, träna - check, äta - check, dricka vatten - check, sova - check. Sen kom jag på vad det var, vad det måste vara. Vistas hela dagarna med en alltför ofta skrikande sjuåring - CHECK.
Jag är normalt väldigt känslig för höga ljud. Har alltid varit, det är något ärftligt från min mamma tror jag. Jag får ont i öronen, ont i huvudet, men det ger mig också en stark obehagskänsla som är svår att förklara. Jag känner mig rädd och otrygg på något sätt, om något smäller till högt kan jag nästan börja gråta. Det är därför jag har en utvecklad fobi för ballonger.
Jag har försökt få lillan att sluta skrika och ropa. Men det är svårt. Hon glömmer bort sig hela tiden. Och jag säger om och om igen varför måste du skrika, vi sitter precis bredvid, vi är inte döva, men om du fortsätter gapa som du gör nu så dröjer det inte länge förräns vi är!
Idag sa mitt huvud stopp. Det är nog med höga ljud nu. Huvudvärken la sig över mig som en tung filt och den kväver allt annat. Blev helt stel i nacken och synen började bli suddig och flimrig och jag lyckades med nöd och näppe ta mig hem från vårt au pair - möte.
Att komma in i mitt mörka, tysta rum kändes som en välsignelse.
Här kommer jag ligga tills imorgon bitti.