a trip down under

Den här veckan har jag sovmorgon, tack kära gud för små tjänster.
Blev försenad imorse för första gången sen jag kom hit, gps:en ledde mig fel och jag blev helt frustrerad och när jag kom fram till lägret 5 min försent var lillan lite orolig och trodde att jag hade glömt bort henne.
Det har varit en lugn dag, vi åkte ner på stan och åt glass, till biblioteket och sen till poolen. Nu har vi nyss kommit hem från hennes gymnastik och vi inviger härmed den första middagen någonsin med vår nya rutin: att sitta vid bordet istället för framför tv:n. Det har hänt två gånger tidigare och båda gångerna har hon blivit helt galen och skrikit och gråtit. En av dom två gångerna var igår och när mamman konstaterade att det nog inte var bra för henne att vara så van vid att äta framför tv:n och att jag framöver skulle låta henne sitta vid bordet blev jag minst sagt orolig över det kaos som skulle skapas. Men jag förklarade lugnt redan imorse att vi skulle börja den nya rutinen idag och att det inte var någon ide att bråka om det, och nu sitter hon här så snällt bedvid mig och äter middag och småpratar och pysslar med någonting hon ska ge sin vän när hon kommer hem från semester. Att hon tar det så bra utan att tjafsa värmer mitt hjärta.

Jag lär väl bosätta mig på gymmet den här veckan när simone är borta, men det är väl ingen skada skedd med det.
Jag vet att jag har blivit så tråkig på att skriva, herregud, jag har väl tappat stinget nånstans. Återkommer när jag har hittat det.