a trip down under

Klockan är snart sex och jag har sån skärande huvudvärk att jag knappt kan tänka. Det känns som att det kan utveckla sig till migrän och är det något jag är livrädd för så är det just migrän.
Det gör så ont att jag inte ens orkar reagera över kritik eller dålig attityd, jag har inte gjort något fel så jag tänker inte ta åt mig. Det är inte mitt fel att dom stressar ihjäl sig och jobbar tolv timmar om dagen.
Men jag tror mamman tar över nu så det blev endast 8,5 timmar för mig idag.
Helst skulle jag vilja lägga mig ner i ett mörkt rum och lyssna på winnerbäck och låta huvudet bli tomt.
Men jag sveper en kopp kaffe och drar till gymmet. Det tömmer huvudet det med.