du säger väl till om jag ska gå?
Åkte till det amerikanska vägverket imorse och fyfan så arg och besviken jag var när jag åkte därifrån. Och värre skulle det bli. För att förklara det kort har jag numera inget giltigt visum. Ett papper som ska vara faststämplat i passet togs ifrån mig när jag lämnade landet, som det skulle. När jag kom tillbaka från bahamas skulle jag fått ett nytt, precis som jag fick i NY när jag kom från europa, men icke. Utan den lilla papperslappen i passet kan jag inte ta körkort här, och det kommer förmodligen bli stora problem när jag väl åker tillbaka till sverige igen.
Jag ringde en bunt olika nummer och slussades runt bland massa olika kontor och fattade inte mycket av vad som hände. Försökte förklara mitt problem för folk som inte ville lyssna och som bara gav mig ett nytt nummer att ringa. Till slut ringde jag cc's kontor och äntligen fick jag en vänlig människa på tråden. Hon sa att det fanns två alternativ. Antingen ringer jag till flygplatsen i florida och får dom att hjälpa mig gratis, eftersom det totalt är deras fel som inte gav mig de papper jag skulle fått. Eller så ansöker jag om ett nytt, vilket kostar 320 dollar.
Grattis. Jag blir så jävla trött och ledsen på att jag ska få problem bara för att andra människor inte sköter sitt jobb. Varför ska jag få ta konsekvenserna? Och varför vill ingen hjälpa mig? Jag vill inte bli omhändertagen som ett litet barn, men jag är ju inte från det här landet! Jag vet inte hur saker och ting funkar! Hade jag jobbat på något statligt verk i sverige och någon utlänning hade frågat mig något hade jag aldrig struntat i att lyssna och slussat bort dem utan att försöka hjälpa till. Och jag hade aldrig i livet varit otrevlig. Vart är empatin och medkänslan undrar man ju?
Grinade som en liten unge här i min ensamhet och ringde hem och fick den jag allra mest behövde på tråden. Någon som förstår hur jobbigt det är, som håller med när jag spyr galla och som lyssnar med hela hjärtat. Älskade lilla bror. Jag försöker beskriva hur mycket bättre du gör mitt liv, men det går inte.
Egentligen skriver jag inte det här för att klaga. Jag är på väg ut att springa och jag kan liksom inte få mig själv att göra det. Så jag tar till mitt allra säkraste knep, att skriva om det här på bloggen. Har jag skrivit att jag ska ut och springa kan jag inte med att inte göra det. Det går bara inte. Då är jag tvungen. Så därför skriver jag det nu. Jag sticker ut och springer.
Hej.
Jag ringde en bunt olika nummer och slussades runt bland massa olika kontor och fattade inte mycket av vad som hände. Försökte förklara mitt problem för folk som inte ville lyssna och som bara gav mig ett nytt nummer att ringa. Till slut ringde jag cc's kontor och äntligen fick jag en vänlig människa på tråden. Hon sa att det fanns två alternativ. Antingen ringer jag till flygplatsen i florida och får dom att hjälpa mig gratis, eftersom det totalt är deras fel som inte gav mig de papper jag skulle fått. Eller så ansöker jag om ett nytt, vilket kostar 320 dollar.
Grattis. Jag blir så jävla trött och ledsen på att jag ska få problem bara för att andra människor inte sköter sitt jobb. Varför ska jag få ta konsekvenserna? Och varför vill ingen hjälpa mig? Jag vill inte bli omhändertagen som ett litet barn, men jag är ju inte från det här landet! Jag vet inte hur saker och ting funkar! Hade jag jobbat på något statligt verk i sverige och någon utlänning hade frågat mig något hade jag aldrig struntat i att lyssna och slussat bort dem utan att försöka hjälpa till. Och jag hade aldrig i livet varit otrevlig. Vart är empatin och medkänslan undrar man ju?
Grinade som en liten unge här i min ensamhet och ringde hem och fick den jag allra mest behövde på tråden. Någon som förstår hur jobbigt det är, som håller med när jag spyr galla och som lyssnar med hela hjärtat. Älskade lilla bror. Jag försöker beskriva hur mycket bättre du gör mitt liv, men det går inte.
Egentligen skriver jag inte det här för att klaga. Jag är på väg ut att springa och jag kan liksom inte få mig själv att göra det. Så jag tar till mitt allra säkraste knep, att skriva om det här på bloggen. Har jag skrivit att jag ska ut och springa kan jag inte med att inte göra det. Det går bara inte. Då är jag tvungen. Så därför skriver jag det nu. Jag sticker ut och springer.
Hej.
Kommentarer
Postat av: Emma
Ja det är förjävligt helt enkelt när saker o ting inte funkar som det ska. Men tyvärr så kommer det nog alltid se ut så. Folk kommer klanta sig på jobben och ibland går det att lösa, men ibland är det bara att svälja stoltheten och betala. Men självklart hoppas vi att de på flygplatsen i florida kan hjälpa dig när de klantat sig. Kunde jag hjälpa så skulle jag och detvet du!
Kram pårej!
Trackback