a trip down under

Det värsta med att ha tråkigt är att man börjar tänka så mycket. När jag blir uttråkad börjar tankarna snurra och perspektiven blir så konstiga. Och jag kan snöa in på ett enda mål och sträva stenhårt efter det fast det egentligen finns så mycket viktigare saker. Ett av de målen är tillexempel att bli brun. Eller att bli smal.
Jag har tränat så duktigt i tre dagar nu och det stör mig att jag måste ha en vilodag eftersom värdföräldrarna ska ut och fira mammans födelsedag och jag ska vara barnvakt. Jag är rädd för att min förbränning ska gå ner helt även fast jag egentligen vet att det inte funkar så. Att det är vilan efter träning som gör en starkare.
Jag vet att jag är för smart för att få ätstörningar, men jag vet också att jag har riktigt lätt för att bli besatt. Jag har ägnat alldeles för mycket tid åt att klanka ner på min kropp och jag önskar att jag bara kunde få bli vältränad en gång för alla så att jag slapp tänka på det. Jag är villig att slita hårt, herregud brände ju över 1000 kcal igår på gymmet PLUS styrka, men det är som att jag inte har den rätta kunskapen. Kanske borde jag investera i en personlig tränare som kör skiten ur mig? Kanske skulle jag bara nöja mig med att jag är frisk och stark? Kanske kan jag ta mig en runda på löpbandet ute på baksidan när lillan gått och lagt sig?
Många frågor och hittills inget svar..