a trip down under

Emma kom med världens gulligaste historia igår. Hon och hennes pojkvän var, av olika anledningar rätt barskrapade när det närmade sig slutet av månaden. Emma hade bestämt med sin mamma att de skulle ses och äta pizza, och hon hade tydligen ringt och varnat mamman för att hon skulle vara tvungen att ställa in, eftersom hon inte var säker på att hon skulle ha råd. Men hur det än var så blev det iallafall en pizzaträff, och när de kommer fram till pizzerian öppnar emmas mamma bakluckan på bilen och lyfter ut två stora kassar fullproppade med mat. Till emma och tobbe. Allt möjlig välbehövlig mat, pasta, kycklingfileér, fil och flingor. Flingor som emma älskar men inte alltid tidigare fått köpa hem. Och det jag tycker är finast med den här historien är inte värdet i sig, även om det förstås också är otroligt snällt. Det jag rörs mest av den här gesten är omtanken, att hennes mamma hade gått runt och plockat åt sig de saker som emma tycker extra mycket om. Efter en sån gest måste man verkligen känna sig älskad, visst emma?
Underbart.